Tog ju blodprov igår, det berättade jag inte va? Men det gjorde jag iallafall. När jag var yngre så var jag värsta stencool och satt helt lugnt i stolen och tyckte liksom inte det var någon big deal. Nu får jag panik, känns som jag inte kan andas typ, spänner mig som saten och får den där känslan att nu jävlar kommer jag att dö. För en liten nål, fjantigt ju? Men ändå, så hemskt är det. Ser ni blåmärket också? Jag brukar inte klaga över småsaker men det där gör snuskigt ont. Dock så blev Sandras hand värre tilltygad än jag själv, hon skulle vara gullig och hålla min hand, men jag var inte lika gullig utan klämde sönder den ungefär. Fem röda fingrar syntes på hennes hand sen, förlåt hjärtat. DESSUTOM FICK JAG ETT SÅNTDÄRNT SUPERPLÅSTER SOM ALLTID FÖRSÖKER VÄXA SAMMAN MED HUDEN, SÅ NÄR MAN SKA TA BORT PLÅSTRET KÄNNS DET SOM MAN SLITER LOSS HUDEN.

Nu hoppas vi bara att proven visade att det var bra så jag kan börja med min nya medicin och få ordning på saker och ting. Ska dock tillbaka om typ två veckor och ta fler prov, men då ska jag ha smärtstillande först..