My own kind of lovestory.


2014-10-23 @ 19:39:57
Jag får ofta frågor om hur jag och Felix träffades, så här har ni det; Min egen kärlekshistoria.

Det var tidig november 2010.
Jag stod utanför dörren, arg som tusan och med ord jag bara ville slänga ur mig. En man öppnade, jag frågade efter Alexander och blev visad ner till källaren. Halvvägs in genom dörren möter jag en kille i min egen ålder klädd i endast handduk, jag visste vem han var därför att vi hade gemensamma kompisar, så vi hälsade på varandra. Väl nere i källaren slet jag upp dörren och sa ett argt hej innan jag började skälla på Alexander. Ni förstår, Alexander var en vän till mig och vi hade börjat tjafsa via internet över någonting, fånigt var det säkert, men jag var förbannad för han hade kallat mig fitta eller något liknande. Efter en kort stund lugnade jag ner mig och vi pratade och blev sams. Mina två tjejkompisar som smugit runt huset (hahahah) kom in och vi pratade allihop. Så småningom kom en till killkompis och vi satt allihop och umgicks där nere i källaren. Efter ett tag kom killen, ni vet han i handduken, in och pratade lite med Alexander. Jag höll på att skämmas ihjäl; där satt jag med smutsigt och rufsigt hår, alldeles för stora mjukisbyxor, en enorm tröja och gårdagens smink lite halvt utkletat i ansiktet. Och han? Ja, han var jävligt snygg helt enkelt. Så jag skämdes.

När jag kom hem på kvällen loggade jag in på facebook och fick direkt ett meddelande. Det var han, Felix som han då heter, som skrev till mig. Vi började prata, mer och mer. På några dagar hade vi pratat om det mesta, vi smsade konstant och till slut bestämde vi oss för att träffas ordentligt. Det var den 13 november och vi hade bara haft kontakt en vecka ungefär, men jag kunde verkligen inte vänta längre. För på något konstigt sätt hade jag nog fått känslor för honom, han hade någonting speciellt, jag bara kände det. Det var kväll och det snöade rejält, jag var med Jennie så vi bestämde att vi skulle träffas och gå hem till honom alla tre. Jag kände hur magen pirrade när han kom gåendes mot oss, och som alltid när jag blir lite nervös så pratade jag...hela tiden. Efter en stund gick vi hem till hans mamma och la oss för att kolla på film. Jag minns att det var någon Sagan om ringen-film och jag hatade den, men det spelade liksom ingen roll. För bakom mig låg Felix som efter ett tag försiktigt la sin arm runt mig. Jag vände mig om och vi pratade, och där kom även våran första kyss. Det kanske inte var ute i regnet eller uppe i Eiffeltornet, men det var perfekt. På väg hem svävade jag på moln, minst sagt.

Jag kan knappt förstå att det snart gått fyra år sedan killen i handduken, blev min underbara pojkvän. Jag kan inte säga annat än att jag är lyckligast på jorden som har en sådan pojkvän, en pojkvän som alltid finns där och bryr sig, som alltid tröstar mig och kan få mig på bättre humör bara genom att titta på mig. Efter snart fyra år har jag fortfarande fjärilar i magen såfort han ser på mig, för det är sån där galen upp-över-öronen-kärlek. Min alldeles egna lovestory, den bästa av dom alla.

Jag har frågat honom i efterhand vad det var som fick honom att skriva till mig av alla tjejer, vet ni vad han svarade? "Jag tyckte att du var så söt och ja, du var vacker helt enkelt", kan ni förstå det? Han såg mig när jag såg ut som sju svåra år, och han tyckte ändå att jag var vacker.♥

Bilder som ni sett och som är över tre år gamla, men dom är mysiga ändå.♥






Kommentarer
Postat av: Annie - Fotograf i Linköping & Stockholm

Vad mysigt och vilken tur att du blev arg den där dagen ;) :D

Svar: Tusen tack :D

Svar: Ja men eller hur haha, det var en himla tur! :) kram
Isabelle L. Thörner

2014-10-23 @ 23:48:56
URL: http://blogg.anniesfotografier.se



NAMN:
Kom ihåg mig?

E-MAIL: (publiceras ej)


URL:


DIN KOMMENTAR:






























Trackback