Q/A - Självskadebeteende.

Q: Vad tycker du om självskadebeteende? 
Hur skulle va de bästa sättet att sluta på tror du och hur ska man göra om man har en kompis som gör det?

A: Jag tycker självklart inte att självskadebeteende är bra, men samtidigt vet jag hur svårt det kan vara att ta sig ur det. Det blir ett beroende, man gör det oftast för att göra smärtan fysisk istället för psykisk, för att slippa ha ont på insidan. Men det är dumt, för det blir inte bättre av att man skadar sig själv. Det kanske känns bättre just den sekunden, men efteråt känns det oftast värre. Det blir en ond cirkel av det hela, man mår dåligt för att man gör sig illa och så gör man sig själv illa för att man mår dåligt.

Jag tror att det bästa är att "bara" lägga av, det är skitsvårt och man kommer känna hur det kryper i kroppen efter att få göra sig själv illa, men jag tror att det är det enda sättet att verkligen kunna sluta. Man måste bestämma sig själv såklart, men jag tror också att vännernas och familjens roll har stor betydelse i detta. Jag hade aldrig slutat skada mig själv om det inte var för mina nära och kära, men när jag verkligen förstod att varje gång jag skar sönder min kropp eller dunkade mitt huvud i väggen så gjorde jag inte bara illa mig själv, utan jag gjorde verkligen illa dom som älskar mig, och som jag älskar, också. 

Som kompis till någon med självskadebeteende är det viktigt att vara förstående då personen uppenbarligen inte mår speciellt bra, man kan försöka prata med den och visa att man verkligen bryr sig. Försök få med personen ut och hitta på saker som den tycker är roligt, så får den en chans att tänka på annat. Försök att förklara för personen hur ledsen och orolig du blir, ofta är den som är inne i ett självskadebeteende inte medveten om att andra blir ledsna eller att någon överhuvudtaget bryr sig. Det är viktigt att den får någon att prata med, vissa behöver någon utomstående som en psykolog eller kurator, andra behöver bara ha en vän där som talar om för den att den är värdefull. Har det gått riktigt långt borde du dock försöka hjälpa den till en psykolog då dom är utbildade till att hjälpa personer från botten och få dom att tänka om.

En person som gör såhär mot sig själv mår inte bra och den behöver hjälp, var aldrig någonsin dömande eller elak, vad istället förstående och lugn. Visa att du bryr dig på riktigt, ett enkelt "hur mår du, egentligen?" kan rädda någons liv. Lycka till, styrkekramar!♥

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0