Om två dagar har jag varit rökfri i tre veckor, men jag skulle ljuga om jag sa att det bara känns bra. Visst är jag stolt som låtit bli det där giftet så länge, men det är allt annat än lätt. Jag skakar, jag gråter, jag blir arg för ingenting, jag stör mig på allt, jag vill bara bli lämnad ifred hela tiden. Jag försöker att tänka på annat, men det är svårt, så jävla svårt. Men jag kämpar på, för det är väl allt jag kan göra. Jag får stå ut helt enkelt, för någon gång borde det ju släppa, röksuget. Någon gång måste det släppa.

Uppdateringen har varit usel ett tag, men jag orkar inte, och dessutom; vem fan vill läsa om universums tråkigaste liv? Jag är rastlös, uttråkad och vill bara härifrån. Dra utomlands ett tag, se nya saker, slippa all skit i en skitstad. Ja, jag är trött på allt just nu.