Jag har återigen gått rakt in i en betongvägg utav ångest, senaste veckan har det bara blivit värre och jag tycks inte kunna gå en dag utan tårar. Det enda som hindrar mig från att isolera mig totalt är jobbet, så jag är extra tacksam att ha det just nu, där går jag in i "jobbrollen" och kan lämna problemen hemma ett par timmar. Däremot är jag utmattad, helt och hållet. Jag kan vara någorlunda pigg ett par timmar, men sedan på en sekund kan jag knappt hålla ögonen öppna och blir alldeles snurrig av trötthet. Allting är för mycket just nu och mest av allt vill jag sova ett par månader i sträck. Jag har försökt med att "fake it until you make it" -att spela glad och positiv för att lura min egen hjärna- under flera månader, men det tycks inte ge någon effekt. Jag vet inte riktigt hur jag ska bryta detta, hur jag ska ändra mina tankar och min vilja, hur jag ska återfå styrkan, hur jag ska bli jag igen. Jag vet bara att jag är så jävla, jävla trött. 

Idag har jag och Felix firat 7 år tillsammans, galet att det redan gått så lång tid haha. Vi firade med middag på Guldkant tillsammans med mamma och Pelle. Väldigt gott och väldigt mysigt, precis som det ska vara! 

"Kärleken och döden är grannar. Deras ansikte är ett och samma. En människa behöver inte sluta andas för att dö, och den behöver inte andas för att leva. Det finns aldrig någon försäkran vare sig vad gäller döden eller kärleken. Två människor möts. Kärlek. De älskar. Och de älskar och de älskar och sedan, en dag, tar kärleken slut lika tvärt som den en gång verkade uppstå, dess vresiga källa strypt av omständigheter, yttre eller inre. Eller så fortsätter kärleken tills det att tiden tar slut eller så är den omöjlig från början, men ändå oundviklig. Är sådan kärlek, den sistnämna, mest till besvär? Det är den"

Jag är fortfarande inte alls pigg, totalt slut och feber upp och ner. Men mamma och Pelle är här och spelar lite bingolotto, mys. Felix kommer hem om några timmar, längtar efter min bubb♡

Denna dag har inte varit så skoj. Startade likadant som igår; med att kräkas slem. Himla trevlig liten morgonrutin jag fått, för hostan och smärtan räcker ju liksom inte. Sedan har jag haft hemsk huvudvärk hela dagen(antagligen ansträngshuvudvärk från hostandet) och varit helt slut hela dagen (mitt förra inlägg tog bokstavligen hela dagen att få färdigt). Dessutom är mina fina luftvägar aningen irriterade så att prata innebär krampaktigt brännande och hostattacker och efter några minuter går det inte alls då jag tappar rösten, vilket är tufft för någon som har väldigt svårt att vara tyst. Jag försöker desperat att hålla mig positiv, men nu var jag tvungen att få gnälla av mig lite här. Nya tag imorgon. Slipper jag starta morgondagen med att kräkas slem så tänker jag se det som en bra dag. 

Halsen fortsätter bråka, men hade lovat att åka ut till Natta för att vara hundvakt fredag-lördag då de är bortresta. Så jag och Lizzie sitter just nu här ute i skogen och äter gottigt framför disneyfilm. Myyys.

Då jag aldrig tycks bli bra utan bara ha dagar jag kan klara av att stå ut, så blev denna dag en hemmadag utan röst. Nu har det gått över 2 veckor sedan jag senast hade en enda dag utan smärta och svullnad i halsen, och därmed över 2 veckor sedan jag fick ordentlig sömn. Jag är på god väg att bli helt tokig.

Igår åkte jag, Felix och Lizzie till Stockholm då jag och Lizzie skulle på konsert. Det var helt magiskt och vi var minst sagt slut efter att först köat och sedan dansat loss i flera timmar. Kom hem runt halv 2 inatt och somnade gott på hotellet. Hotellfrukosten imorse var pricken över i:er på några grymma dagar! 

Senaste tiden har jag inte haft någon inspiration, alls. Det är som om all min kreativitet bara försvunnit och kvar lämnades tomhet och förvirring. Mitt kök är numer endast ett kök, istället för ett rum fyllt med färg, penslar och främst inspiration. För bara några månader sedan flödade kreativiteten så kraftigt att jag blev tvungen att måla över målning efter målning då jag inte hann skaffa nya tavlor -nu finner jag mig själv sittandes med en blyertspenna, stirrandes på ett vitt papper. Hur hittar man tillbaka? När kommer fantasin tillbaka? Jag känner att det finns så mycket som vill ut; i målningar, i text, i fotografier, i allt, men jag har liksom glömt hur man gör. Fyfan. Utan kreativiteten känner jag mig inte som jag. Så fruktansvärt bortkommen.

Var och tog prover igår och var tvungen att gå imorse igen, så jag var där 7:15 sedan gick jag till jobbet. Jag börjat om 5 min så har suttit i personalrummet och käkat lite frukost. Ha en bra dag!