I helgen hade vi troligtvis årets sista övernattning i stugan (bloggade ju kort via mobilen bara) vilket jag verkligen behövde då senaste veckan varit väldigt tuff, så att vara där med min familj blev en nödvändig paus för min mosade hjärna. Det är sällan solnedgången sviker där ute, men jäklar vad vacker den var denna kväll! Omöjligt att fånga på bild, den behövde ses med egna ögon.

Stiliga män som fick sköta grillen medan jag terroriserade dem med kameran (notera himlen bakom, det syns verkligen hur mycket den ändrades hela tiden, underbart!)


Grillat♥♥♥ Okej det är två små quornfiléer som var mina som knappt syns men dom var svingoda så det så


Jag älskar att himlen har olika färger och de blå "strålarna", så vackert!

Den sista bilden, på Maj-Lis (min bonusfarmor) som löser korsord insvept i en fleecefilt och med bara en liten lampa -den gillar jag verkligen av någon anledning, det är verkligen familjemys i stugan för mig ♥


[Side note]Jag tycker verkligen inte att det finns någonting viktigare än att spendera tid med sin familj, det har jag alltid tyckt. Min familj är min drivkraft, det jag kämpar för i de tuffa perioderna, min trygga punkt i livet. Jag har förlorat väldigt många släktingar, speciellt när jag var yngre, och jag tror det gav mig ett annat perspektiv redan som barn. Många känner ju att de inte har tid att umgås med sin familj, eller att de inte orkar, men det är så otroligt viktigt att passa på att träffas/prata medan man har chansen. En dag förlorar vi alla någon, och det är värre att ångra än att minnas, det lovar jag er. Sedan jag flyttade hemifrån har jag och mamma fått ännu bättre kontakt än när vi bodde under samma tak ärligt talat, vi pratar i telefon varje dag och även om vi inte åker och fikar varje vecka så brukar vi alltid t.ex. handla tillsammans -det är något som vi båda måste få gjort, och då får vi en chans att umgås under tiden. Det finns alltid lite tid att ägna åt familjen, vare sig det är 5 minuter eller 5 dagar. Utan min familj hade jag varit död, men de hjälper mig alltid, varenda en utav mina familjer (ja, jag är lyckligt lottad och har både flera egna och självvalda familjer). Ta vara på varandra medan ni faktiskt kan♡

Jag tycker ofta att kyrkor är lite obehagliga, jag vet inte exakt varför men så har det alltid varit. Den enda kyrka jag någonsin verkligen tyckt om är Tystberga kyrka där jag har mycket släkt begravda, men det faktum att den har ett sådant sentimentalt värde gör mig ju aningen partisk. Men Visby Domkyrka, eller S:ta Maria, var verkligen häftig. Väldigt mäktig utifrån, och otroligt vacker inuti.

Man kunde sätta en plupp på en karta för att visa var man kom ifrån, de hade en text uppsatt om att alla (oavsett läggning) är välkomna, man kunde skriva en lapp med en bön, önskan, dröm, buskap eller vad man ville så kommer de att brännas tillsammans och frigöra alla ord -det var med andra ord mycket som var fint och varmt. Jag och Helene passade även på att tända varsitt ljus.

Visby S:ta Maria Domkyrka är absolut värd ett besök, om någon kanske är lite tveksam. Det är dessutom väldigt fin utsikt om man står precis ovanför kyrkan. Utsikten och fler bilder utifrån finns här [LÄNK]

När det närmar sig tid för en fotografering så blir många ofta lite nervösa, och dom flesta har frågor, speciellt om hur de "borde" se ut och bete sig framför kameran. Det finns inga får/får inte under en fotografering, men det finns tips för att få resultatet man vill ha.
Så här ger jag mina tips för hur du blir bra på bild:

•Var medveten om din bästa sida•
Detta kan vara ganska svårt ibland, men dom flesta har ändå en sida utav ansiktet de gillar bättre på bild. Kolla framför spegeln, prova att ta några bilder och se vilken sida du gillar bäst. Detta gör det lättare för dig att veta hur du ska stå under fotograferingen.

•Var inte rädd för att ta bilder lite underifrån•
Alla har inte en bra sida underifrån, jag själv ser hemsk ut haha, men vissa har ett ansikte som faktiskt blir jäkligt snyggt med en vinkel lite snett underifrån. T.ex. när jag fotar Sabina så brukar jag fota ett gäng bilder lite underifrån, hon har skitfin käklinje och det blir himla snyggt när den verkligen framhävs. I början var hon jätteobekväm när jag satte mig nedanför henne och knäppte bilder, men efter att jag visat så gillade hon det också. Så lita på personen som håller kameran(men våga såklart säga ifrån om du inte gillar det)!

 

•Blicken -undvik "crazy-eyes"•
Vid porträttfotografering är det ju nästan alltid ögonen som står i centrum, de avgör liksom vad för bild det är, så vad för blick man ger är viktigare än de flesta tror. Ska det vara kärleksfulla bilder så ska man såklart le med ögonen, är det naturliga porträtt ska man ha en mjuk blick, vill man ha lite mer "mode-aktiga" bilder så är det ofta ganska snyggt att ha en nästan lite nedlåtande blick (lite flytta på er här kommer jag-blick, ungefär) och så vidare. När jag tar bilder på mig själv(t.ex. till ny profilbild eller liknande) kan jag efter en liten stund få "crazy-eyes" och det är inte så charmigt kanske, så då brukar jag blunda några sekunder, ta ett djupt andetag och tänka på något som gör mig glad -då kommer glada ögon naturligt.

•Slappna av•
Detta är nog det absolut svåraste, det är trots allt inte många som är helt och hållet bekväma när man har en kameralins i ansiktet. Därför är det såå viktigt att man kan prata och skoja under fotograferingen, annars är risken att man får "pinnen-i-röven"-looken vi alla känner till och avskyr. Ska du fotas utav någon du inte känner så väl; sitt en liten stund innan och lär känna varandra lite grann, ta en fika eller vad som, p r a t a. Bara det kan göra att man lättare slappnar av och blir mer bekväm.

•Vad händer med armar och ben?•
Den troligtvis vanligaste frågan jag får när jag fotar är "vad ska jag göra med armarna och benen?" och svaret är; Vad tusan du vill! Prova olika poser och be att få se bilderna, på så sätt kan du ju själv se vad som ser bäst ut. Självklart kan du även fråga om fotografens åsikt och be den spegla* snygga poser.
*Spegla innebär att fotografen visar en position som modellen sedan speglar, gör likadant

•Fråga hur bilden tas•
Fråga om det är närbild, helkropp, halvkropp etc -då vet du vad du ska koncetrera dig på. Det är ju meningslöst att stå och försöka få snygga ben om dom ändå inte ens syns, t.ex.

•Ha ett hum om vad du vill få ut•
Vill du ha naturliga bilder? Eller kanske mer "mode-aktiga"? Konstnärliga? Kärleksbilder? Fairytale? Oavsett vad det är för typ av bilder du vill ha, så prata med personen som ska ta bilderna och berätta på ett ungefär vad du vill ha. Det förenklar mycket för er båda om du tänkt över det innan.

•Det viktiga ordet i kärlekspar•
När man ska fotograferas som kärlekspar så ska det vara   k ä r l e k   i bilderna, var inte rädda för att låta världen runt om er försvinna, det är bara bra! Och var inte rädda för att stå nära, ibland nästan inlindade i varandra -är man förälskad så vill man ju vara nära. Men jag skulle nog säga att det viktigaste är att prata och skratta under tiden, för då kommer allt det där härliga helt naturligt.


•Kläderna med bakgrunden•
En sak som jag tycker är ganska viktig är hur kläderna fungerar med bakgrunden, t.ex. så funkar ljusa jeans med det mesta (jag älskar att fota någon i ljusa jeans, tycker det blir så snyggt), medan enbart svarta kläder ger stark kontrast vid en äng t.ex. och kan ge lite "pang-på-känsla". Knalliga färger (typ såhär ♥ /♥ /♥ ) är skitsnyggt, men på väldigt ljusa platser kan det nästan skära sig. Men såklart är det viktigaste att man känner sig bekväm, alltid!

•Brainstorma•
Något som alltid är bra är att brainstorma med personen som ska fota, du kanske har superidéer men vet inte hur de ska förverkligas och då är det suveränt att diskutera. Eller så kanske du är osäker på en bra plats, du kanske vill ha en grön äng, en häftig vägg eller vatten i bakgrunden men vet inga platser som känns bra -men det kanske fotografen vet. Jag tycker att brainstorma är jätteroligt, två kreativa huvuden är alltid bättre än ett!

•Våga lita på personen bakom kameran•
Jag får ofta höra "vad håller du på med" (följt av skratt som tur är, haha!) när jag fotar någon, då jag verkligen hoppar runt för att prova vinklar, sätter mig på huk, står på ett konstigt sätt eller ibland nästan lägger mig ner. Under Carolines gravidfotografering satte jag mig rätt ner i vattnet med kläderna på, och hon skrattade först och frågade om jag var tokig haha, men bilderna gjorde det absolut värt det. Så om din fotograf hoppar runt som en padda på crack -oroa dig inte, den vet nog vad den gör (iallafall någorlunda ;) ). Och känner du dig osäker är det bara att be att få se några bilder lite snabbt, krångligare än så är det inte.

•Viktigast av allt•
Ha roligt! Om du tycker att det är total pest och pina så är något inte helt rätt, lite obekvämt kan det ju vara om man är ovan att fotograferas eller inte känner personen till hundra, och det är därför jag säger att det är viktigt att prata lite med varandra. En fotografering utan några skratt blir något man kämpar sig igenom, och så ska det ju inte vara, man ska göra det för att det är så himla skoj! För jäklar vad roligt man kan ha när man fotar.

Idag ska jag åka en sväng till Banani, hon har hämtat hem sin nya kattunge så jag ska dit och gråta lite över hur söt den är. Finns verkligen ingenting sötare än kattungar, blir så överfylld av kärlek när jag träffar dem så jag helt seriöst ibland börjat gråta haha... Aja. Önskar er alla en fin måndag :)

Idag har jag hunnit med en hel del och det känns såå skönt, vilken bra dag och jäklar vad jag behövde det! Startade dagen med lite pannkaksfrukost tillsammans med mannen i mitt liv, sedan en långpromenad i vacker natur med min bästa Lizzie, handla lite snabbt och bara droppa av sakerna hemma innan jag och kameran blev upphämtade för fotografering utav mina fina vänner, efter det en mjukglass och sedan hem för att laga mat som blev såå god. Det har varit så mycket skratt idag, riktiga skratt, och jag har verkligen känt hur energin fyllts på.

Nu ska jag klippa mitt hår lite, göra en lång hårinpackning och fortsätta gå igenom alla bilder. Jag är så himla glad att jag knäppt så mycket bilder senaste tiden, så galet roligt!

Igår knäppte jag några bilder på min modell till lillasyster, har massa svinsnygga bilder så get ready to drool.
Stackars alla dumma ex som släppte taget om henne haha! Nej men seriöst, visst blir man nästan lite arg att hon är såhär vacker och bara är 17 år?!


Jag ska ställa mig och göra lite frukost, och även slänga ihop en lunch och packa min ryggsäck. Vid ca 12:30 hämtar Lizzie upp mig, så ska vi ta med Roxy och spendera dagen på promenad.

Jag åkte ju till Gotland i tre dagar, och hade det såå bra. Innan hade det stått att vi skulle få regn alla tre dagarna, men när vi kollade smhi på tisdagsmorgonen så hade det ändrats helt och vi slapp regnet, bortsett från några droppar innan vi åkte hem igen på torsdagskvällen.

Första dagen spenderade vi med att mest strosa runt på gator och se oss omkring innanför murarna. Det är något väldigt speciellt med Visby tycker jag, det känns som man kommer utomlands till en mysig gammal by. Hela Gotland känns speciellt i och för sig. Jag upptäckte att Mathilda är väldigt fotogenisk (och inte alls kameraskygg, yay!) så hon fick vara med på många bilder. Vi avslutade kvällen med middag på Munkkällaren, jag åt halloumiburgaren och den var sååå god (←tips).

Ett helt gäng bilder jag glömt bort att visa er, från fårmyset i april. Denna dag var faktiskt väldigt viktig för mig, jag var inne i ännu ett depressivt skov och hade ärligt talat inte känt någon riktig glädje på flera månader. Jag vet att det låter överdrivet, som något man drar till med när man känt sig lite nere, men tro mig jag gick i många månader och bara grät konstant, ingenting gjorde mig glad. Men så åkte jag, mamma och Anna ut till Eva & Hans för att få se deras får och två små lamm...och det var en sån genuin glädje. Jag älskar får och har alltid velat ha egna, så tänk er att jag satt mitt i hagen med både lamm och får som ville gosa likt hundvalpar, med huvudpuffar, tuttande på fingrar och näsa, pussar i ansiktet -det var magsikt! Träffade både Eva och Hans cirka 2 månader senare och de berättade att lammen blev extremt kelsjuka efter vi varit där haha (de var lite skygga innan och kom ej fram), sprang fram och ville gosa såfort de kom till hagen. ♥