Psykisk ohälsa #1 - jag.


2016-10-10 @ 14:00:40
(Jag har börjat lite smått med ett litet fotoprojekt gällande psykisk ohälsa. Kommer då och då lägga upp bilder med kortare texter under tre rubriker; "Hur folk tror att det är" , "Hur det faktiskt är" , "Mitt ljus" . Idag är det World Mental Health Day, så jag tycker det är en passande dag att lägga ut första.)

Jag blir jätteglad om du eller någon du känner vill vara med. Jag kommer inte att använda några namn så om man vill vara helt anonym (ej bilder där ansikte syns) så är det helt okej. Anhöriga till personer med psykisk ohälsa är även ni varmt välkomna att höra av er. Kontakta mig på iizabellethorner@hotmail.com eller via facebook här
Tillsammans kan vi ge världen lite mer förståelse.


"Jag är en väldigt positiv person, som alltid vill se saker från olika perspektiv och ständigt försöker få andra att se det bra i allt. Jag är väldigt omhändertagande, gör alltid mitt bästa för att se till så att andra har det bra och tar mig alltid tid till att lyssna på andra människors problem vare sig jag känner dom eller ej. Jag vill gärna att saker ska göras ordentligt, göra om och göra rätt är lite av ett motto. Jag har åsikter om det mesta, men tycker det är viktigt att alla får sin röst hörd. Jag skrattar högt och ofta, då jag har ett ganska lustigt (oftast) skratt så drar jag med andra i det. Jag är nyfiken, sprallig, social och lättsam. Jag får ofta höra att jag är en glädjespridare, och jag tror faktiskt att det är så många ser mig."



"Det går inte en dag utan att jag hatar mig själv. Jag har inte sett mig själv i spegeln en endaste gång sedan jag var 6 år, och inte hatat person som stirrat tillbaka på mig. Jag har gjort mig själv så jävla illa så jävla många gånger, därför att jag skäms när jag inte klarar av att leva mitt liv såsom alla andra. Alla som skrattar utan att låtsas, alla som kan sitta still utan att kroppen kliar sönder, alla som kan gå till affären själva utan ångest, alla som kan somna på kvällarna utan att hoppas på att slippa vakna mer, alla som är allt jag någonsin velat vara men aldrig någonsin blivit. 'Det blir bra, gör bara si eller så' säger ni, som om det vore lika enkelt som att ta av sig ett par osköna skor när hälarna blöder. Jag kan ha bra dagar, men jag kan aldrig njuta av dom. Jag har suttit fast i detta helvete tillräckligt länge för att veta att den enda anledningen till att Gud sätter fram stegen till himlen, är för att kunna sparka undan den i samma sekund min fot snuddar det översta steget. Helvetet är ingen plats där du omringas utav eld och skrik, där Djävulen sitter på en tron och ser dig plågas. Helvetet är den kropp du inte kan ta dig ur när Djävulen bosatt sig i ditt huvud och bränner hål i ditt inre. Han hånskrattar medan alla hjärnspöken skriker hårda ord, och ler överlägset när demonerna sliter din själ i stycken. Mörkret i ditt inre bildar ett svart hål, och du är förevigt dömd att känna all glädje sugas in i det. Varje leende, varje skratt, varje lugn, varje hopp, varje trygghet och varje värme -allt sugs in i ditt svarta hål, försvinner. Till slut är mörkret det enda du känner dig hemma i, det enda du vet någonting om. Där kan du sitta gömd från omvärlden, lyssna till dina hjärnspökens vinnarsånger, känna Djävulens eldar bränna sönder allt du en gång var. Där slipper du bli lämnad, för du är redan så jävla ensam."


"Jag har gått igenom flera väldigt mörka perioder i mitt liv, jag har gett upp fullständigt om livet fler gånger än jag vill erkänna. Jag har skrikit, jag har skakat av ångest, jag har gjort mig själv illa, jag har försökt ta mitt liv, jag har förlorat så himla många människor under dessa perioder. Men jag har alltid haft ett ljus, en person som sett alla mina mörkaste sidor, som fått ta emot så jävla mycket skit, men ändå alltid haft styrkan att vara livsglöden när min egen slocknat. En person som överöst mig med sin varma, oändliga kärlek, vars armar alltid givit mig trygghet, som alltid haft förmågan att få mig kämpa ännu lite till. En person som är min bästa vän, min största inspiration, och personen jag strävar efter att en dag bli. Min mamma. Utan henne hade jag inte funnits idag, ingen kan förstå det fantastiska band vi delar och ingenting kan någonsin få mig att se henne som någonting annat än min egen superhjälte."






Kommentarer
Postat av: Ida Jansson

Bra att du belyser psykisk ohälsa! Lider själv av det sedan många år tillbaka.

Svar: Ja jag känner att jag måste göra något, fler och fler hamnar snett och väljer att avsluta sina liv tidigt, vilket jag tror kan minskas drastiskt om samhället kan öppna ögonen och skapa förståelse, istället för att människor ska bli obekväma så fort någon inte passar i deras fyrkantiga låda! Hoppas att du mår bra trots det, och att du är omringad av förståelse och omtanke! Kramar!
Isabelle L. Thörner

2016-10-11 @ 08:06:39
URL: http://onlyonewaytogo.blogg.se/



NAMN:
Kom ihåg mig?

E-MAIL: (publiceras ej)


URL:


DIN KOMMENTAR:






























Trackback