Den här sommaren ska jag..


2018-05-22 @ 22:40:29
...bada massor
...komma ihåg att smörja mig på jobbet (vill inte upprepa Kräftincidenten of '17)
...skriksjunga till peppande låtar i bilen (typ denna)
...ha 3 veckor semester(!!!!)
...äta massa god glass
...gå kvällspromenader





...spendera mer tid i stugan än de senaste somrarna
...grilla med folk jag gillar
...gå på bröllop!
...och fyra konserter🎵
...måla utomhus





...gå en massa härliga promenader
...bli bästismoster! Min fina bästis Elin blir mamma♥
...äta nyplockade blåbär





...gå med katterna i sele
...läsa bra böcker i solen
...äta en jäkla massa vattenmelon
...spela sällskapsspel





...vindsurfa, inte gjort det på många år nu
...ta kvällsdopp med härliga människor
...ha oförglömliga tjejkvällar
...gå på picknickar (Heter det så? Konstigt ord att skriva)


...vara glad med alla de jag älskar!
Sidenote: Jag älskar verkligen denna bild, man ser våra olika ögonfärger så starkt! Det är inte alltid mina blir så klargröna (beror helt på klädsel, omgivning osv) men här syns mina gröna, Felix bruna och Mollies gröngula väldigt klart. Love it♥



Och dessa fem saker ska jag skippa denna sommar:
Kroppshets
..och att jämföra mig med andra
Energitjuvar
Alkohol
Bara sitta på arslet



Catching up


2018-05-21 @ 17:04:34
Jag har ju varit borta från bloggen ett tag då jag som sagt inte mår så bra just nu. Idag var jag dock hos läkaren p.g.a mitt skadade knä och är hemma åtminstone idag och imorgon. Då jag är väldigt uttråkad har jag lagt över lite mobilbilder från de senaste veckorna så vi kan "catch up" lite.



På min födelsedagskväll (är det ens ett ord?) köpte jag och Felix med oss pizza, och åkte ut till berget och käkade i solnedgången. Det var minst sagt underbart. Och ja, jag har ananas, banan, curry och kebabsås på min pizza, it is delishhhh.




Tog första doppet ihop med Lizzie 8/5 och det var svinkallt. En vecka senare badade vi igen och låg i nästan 1 timme då det var superskönt. Det blev snabbt varmt.





Firade 7 år som förlovade med picknick och mys vid stugan.♥




...och när vi kom hem flyttade Russin ner i picknick-korgen. Älsklingen.




Den 10/5 fyllde mamma år så hela familjen gick till Pinchos och åt jäkligt god mat. Första gången jag var där. Få restauranger som har så himla goda vegetariska alternativ, så jag blev väldigt glatt överraskad.



Har börjat måla lite smått efter ett väldigt långt uppehåll. Här är "Golden Darkness".




Haft fredagsmys hos Mathilda & Fabbe, med lilla Bosse.




Kört årets första grillning hos Jocke & Helene, tror jag talar för oss alla när jag säger att det var svårt att röra sig efteråt haha, så jäkla gott! Satt sedan och var musikkritiker till Eurovision ;)




Haft en riktig myskväll i vårsolen med mamma & Susanne. Gott att äta och dricka, och många olika samtalsämnen under några timmar med dessa underbara kvinnor är alltid uppskattat!





Hängt upp en massa utav mina tavlor och målningar i sovrummet..


...bara för att 2 dagar senare få en extrem panikattack och riva ner nästan alltihop. Några blev till småtbitar, några andra ska jag försöka få ihop. Fyfan vad ångest kan röra till det i huvudet.




Åkt ut en sväng till naturreservatet med min kärlek. Så fint, mysigt och välbehövligt. Han är bra den där mannen.




Äntligen fått träffa min moster & morbror igen, var alldeles för länge sedan! Grillat, en massa prat och skratt, kramar och gofika i stugan.

(Detta är förresten min cheesecake, fast här la jag mangosorbeten och jordgubbarna på sidan. Lika gudomligt det)



Räddade en fjäril som fastnat, och vi blev kompisar. Den ville inte lämna min hand, men till slut hittade jag blommor goda nog att lämna mig för.




Sådär, nu vet ni lite vad jag har pysslat med, förutom att bara jobba och sova haha. Vad tycker ni om bilderna? Inte alls dumma för mobilbilder ju?



I mina hörlurar just nu


2018-05-21 @ 15:20:07



En nyttigare cheesecake (med choklad och mango)


2018-05-21 @ 06:55:17
Här har det ekat tomt ett tag då jag ärligt talat mått väldigt dåligt, men ska försöka ändra på det. Som en liten fredsgåva får ni här ett recept jag själv slängt ihop och som är förvånansvärt gott.


 
BOTTEN

Du behöver:
0,5 dl hasselnötter
3 dl kokos
10 färska dadlar
1 dl vatten
(Mixer, bunke)

Såhär gör du:
1) Krossa hasselnötterna väldigt fint. Jag använder min mixer för att få det riktigt smått. Häll över i en bunke.
2) Tillsätt kokosen och rör om så det blandar sig.

3) Kärna ur dadlarna och lägg i mixern. Tillsätt vattnet och mixa till en smet.


4) Blanda ner dadelsmeten i bunken och rör till en kletig massa.

 

5) Tryck ut smeten i en form, gärna med löstagbar kant.

 
 


MITTEN

Du behöver:
300 gram mörk sockerfri choklad (finns bl.a på Ica Maxi)
ca 300 gram naturell Philadelphia
1 burk Kesella Kvarg Vanilj

Såhär gör du:
1) Rör ihop Philadephia och Kesella i en bunke.
2) Smält chokladen över vattenbad.
3) Rör ner den smälta chokladen i bunken, se till att allt blandar sig ordentligt.
4) Förvara i kylen.



TOPPEN

Toppen är min älskade nyttiga mangosorbet och ska göras precis innan servering, möjligtvis 20-60 minuter innan om man vill förvara den i frysen (blir lite fastare) innan den bres på.

Du behöver:
500 gram frusen mango
2 dl Alpro Soygurt Vanilj (Lime eller Kokos blir också jättegott)
Färska jordgubbar
Färsk mango

Såhär gör du:
1) Häll ner frusen mango och soygurt i en mixer.
2) Mixa slätt.
3) Bre över din cheesecake (eller låt stå i frysen en liten stund för fastare glass)
4) Toppa med färska jordgubbar och mango.

 







Charmtrollet Samuel


2018-05-09 @ 22:08:15
I söndags åkte jag ut till vitsipporna tillsammans med charmtrollet Samuel och mamma Michaela. Det var en fantastisk vårdag och vi fick en varm, solig och härlig fotografering! Här får ni några bilder på sötnosen. Bild #3 kunde jag bara inte bestämma om jag gillade färg eller svartvit bäst, så ni får båda

 



En helg av fika och mys


2018-05-07 @ 08:07:00
Idag är det min 23:e födelsedag, men då jag stänger på jobbet körde vi födelsedagsfika i helgen. Lördag var vi i stugan med min och Felix familj, fikade och hade mys. På kvällen kom tjejerna till mig så hade vi myskväll med en massa gott och lite spel. Igår fotade jag fina Samuel (bilder kommer!), sedan åkte jag ut till stugan med Jennie där vi åt quornsallad i solen och gick promenad på ön. På kvällen drog jag och Felix ut och körde joggintervaller i ca 50 min, det var riktigt skönt att få köra slut på energin och jag sov bättre än på väldigt länge.
 
Lite mobilbilder från helgen (de har gått genom instagram och är därför i kass kvalité, men äsch)








</div



Senaste veckan genom min mobil:


2018-05-03 @ 22:21:48
Igår när jag kom hem från jobbet mådde jag inte så bra, hade hemsk huvudvärk så låg och vilade ett par timmar. På kvällen piggnade jag dock till, så jag och pappa åkte ut för en fika och en promenad i vårsolen. Jag hittade på ett nytt recept på en lite hälsosammare choklad&mango-cheesecake, så jag ville prova den på honom haha, och den fick ett MVG.



Det var riktigt vackert, sådär färgglatt och härligt som det är på våren. Bilderna i det förra inlägget tog jag också under promenaden.


Efter några veckor med värre och värre ångest, så var detta välbehövligt för att ladda batterierna lite grann.♥



Jag har hittat en ny favvochoklad, nämligen mörk choklad med himalayasalt från Divine. Den är dessutom Fairtrade vilket gör den ännu bättre! Gillar man mörkare choklad är denna ett måste.




Jag har tagit bilder ihop med två av mina tre kärlekar (Russin är aldrig still så det är inte lätt att få med henne haha!)




Jag har haft myskväll med Felix och en massa god frukt




I lördags åkte jag och mamma till Norrköping för lite shopping och mys. En underbar dag, som alltid♥
 


Jag har förälskat mig på nytt när jag sett kärleken mellan dessa två (Mollie är verkligen husses tjej, medan Russin är mattes)




Jag har sjungit Post Malone i bilen med nerdragna rutor, tillsammans med Felix




Jag har haft mys med mami och Kajsa




Det var ett axplock från min vecka. Har även hunnit träffa Jennie lite, och så var Sabina & Gustav på besök. Men förutom dessa saker har jag mest jobbat och vilat. Idag fick jag gå hem efter några timmar då huvudvärken gjorde det omöjligt att arbeta; förutom att skallen sprängde så såg jag väldigt suddigt, var yr och kände mig ostadig i kroppen. Fick ringa mamma när jag cyklade hem då jag var rädd att jag bara skulle klappa ihop och ville att någon skulle veta det isåfall. Väl hemma bröt migränen ut och jag låg på soffan i stort sett hela dagen, lyckades somna några timmar vilket var skönt. Nu på kvällen har det lättat, men det pulserar fortfarande i huvudet och jag är helt matt. Ska gå och sova igen nu. Godnatt!



Saker jag älskar med våren


2018-05-03 @ 19:43:48
Nu känns det, vissa dagar iallafall, som att våren äntligen är här. Och trots att allas vår älskade pollen försöker mörda halva befolkningen, så är jag hopplöst förälskad i våren. Vår och höst är de bästa tiderna på året, sommaren är för varm och vintern för mörk och kall, men höst och vår klär hela landet i vackra färger, alla landskap och träd ser ut att vara tagna ur en tavla. Allt är bättre på våren.


Här får ni ett helt gäng med saker jag älskar med våren:



1. Hela världen blir färgglad
2. Det blir ljusare ute (slipper cykla till/från jobbet i kolsvart mörker)
3. Gå på picknick
4...och kvällspicknick!
5. Allt luktar så gott


6. Lagom varmt för promenader
7. Sitta på uteservering utan att varken frysa eller svettas
8. Göra egna glassar och äta -glass är godare när det är lite varmare ute
9. Det är skönare att cykla till jobbet
10. Blommor

 
11. Fågelkvitter under skogspromenader
12. Spontanitet (jag blir betydligt mer spontan på våren, vet ej varför)
13. Denna låt -börjar alltid lyssna på den när våren kommer, speciellt när jag åker buss av någon anledning
14. Fotopromenader blir roligare
15. Minigolf 

 
16. Sitta utomhus och skriva eller måla
17. Spela kubb
18. Vårkläder
19... och vårskor såklart!
20. Doften utav vårregn 

 
21. Grilla
22. Utomhusfotograferingar
23. Blåsa såpbubblor (vem gillar inte såpbubblor liksom??)
24. Sitta i gräset och prata med någon man tycker om
25. Frukost utomhus (allt smakar bättre i vårsolen)

 
26. Marknader och fruktstånd
27. Plocka blommor
28. Avslappningsövningar på gräsmattan eller berget
29. Brunch med kompisar på altan/balkong/varsomhelst ute
30. Tulpaner

 
31. Solglasögon
32. Gå ut med katterna i sele
33. Åka bil med rutorna nere
34. Lukten av nyklippt gräs
35. ALLT

 

Detta var några saker jag älskar med våren. Vilken årstid gillar ni bäst och varför?🌻


[ Alla bilder i inlägget är tagna med min mobil ]



"Avicii: True Stories" krossar mitt hjärta gång på gång


2018-05-01 @ 10:14:11
Spoiler alert: Har ni ej sett dokumentären så ska ni veta att hela inlägget handlar om den, bilder och text!
OBS Detta är min personliga syn på det som sker i dokumentären, jag var uppenbarligen inte där utan detta är endast utifrån det jag sett


För 1,5 vecka sedan kom beskedet som berört en hel värld: Tim "Avicii" Bergling är död, endast 28 år ung. Det är fruktansvärt på alla sätt och vis, som alltid när det gäller speciellt unga människor, men ännu mer då den unga världsstjärnan numer är en siffra i självmordsstatistiken. Det gör alltid extra ont i mig när någon valt att avsluta sitt liv, när någons psykiska hälsa är så åt helvete att personen inte ser någon annan utväg. Antagligen då jag själv velat och försökt att ta mitt liv, och har fått hälsa på nära vänner på sjukhus och psyket, som försökt ta livet av sig. Jag har bett om ursäkt till gråtande närstående, och jag har varit den gråtande närstående. Jag önskar ingen det enorma lidande som slutligen leder till hopplösheten. I många fall undrar personerna runtomkring vad de kunde gjort, men i detta fall vet de nog exakt vad de kunde ha gjort. Vad de BORDE ha gjort, men struntade i att göra; Lyssnat, och prioriterat personen Tim framför varumärket Avicii, prioriterat ett liv framför pengar. För vad är egentligen viktigast?

Att Tim Bergling mådde dåligt var inte någon direkt nyhet, han var betydligt mer öppen om sitt mående än vad de flesta människor har modet att vara. När jag klickade på play i "Avicii: True Stories", dokumentären om den fantastiska konstnären (ja, hans musik är konst!), vår tids Mozart, hade jag en känsla av att jag skulle känna mig varm inombords. En ung kille som tagit med sina bästa kompisar på hans framgångsresa, som mår dåligt men som ändå var omringad utav människor som alltid varit där. Jag var säker på att dokumentären skulle vara fin på något sätt, kärleksfull. Men så var inte fallet.


"Alla ville ha något från Avicii, men nästan ingen ville ta hänsyn till Tim"



Gång på gång fann jag mig själv skrikandes åt den datorskärm jag tittade på, någonstans inom mig hoppades jag att om jag bara skrek tillräckligt högt så skulle de höra mig. "Titta på honom då, se hur trasig han är!", "krama om honom då förhelvete!", "hur fan kan ni strunta i honom?", "hur kan du säga så?" var några utav sakerna jag skrek, och jag kände hur Tims smärta värkte i mig. Dessa personer kände ju honom, de var dem han själv valt att ha med sig på sin resa, de stod honom nära, så jag förstår inte hur de kunde vara så likgiltiga till hans psykiska undergång. Alla ville ha något från Avicii, men nästan ingen ville ta hänsyn till Tim. Jag får en sån jäkla klump i magen av att se denna dokumentär. 


" Vad han behövde var att bli sedd och hörd som en person, inte som en pengamaskin "

Jag vet hur tankarna går i huvudet på någon med ångest, och jag är 99% säker på att det Tim hörde här var "jag ser att du mår skit, men tänk på pengarna, de är ju det viktigaste". Han försöker förklara att han inte klarar att spela fler gig, flera gånger under dokumentären säger han att han kommer dö, men ingen frågar vad de kan göra för honom, ingen säger "klart vi hjälper dig att ställa in allt, du är viktigare, skit i pengarna". Det enda som tas upp är pengar. Men han hade pengar, vad han behövde var att bli sedd och hörd som en person, inte som en pengamaskin.


Det finns några sekvenser då jag blir lite varmare, då någon visar omtanke och att de bryr sig. T.ex. klippet med hans PT som faktiskt lyssnar på det han säger, och kompisen som ställt fram mat åt Tim som han ej ätit, så kompisen värmer ny mat och byter ut tallriken. Dessa klipp är fina. Tyvärr är de bara någon knapp minut utav 97 minuter.
 

En person som verkligen får mig att vilja slå sönder allt jag ser är Tims manager Arash Pournouri. Man ser nästan direkt att denna människa är en pengakåt, maktgalen douchebag, men han blir minst sagt värre längs vägen. Ett specifikt klipp fick mig att skrika rakt ut och fyllde mina ögon med tårar. Jag sa till Felix "hade jag sett denna dokumentär om mig själv, och sett vad som sades om mig, hur jag faktiskt behandlades, då vet jag inte om jag hade orkat heller, det hade nog blivit sista knuffen för mig".

Jag hoppas innerligt att dokumentären endast får Tims crew att se sämre ut än vad de var, att de egentligen brydde sig om honom, stöttade honom och fanns där för honom när marken under honom försvann. Men det är med smärta i varje cell av min kropp jag säger att jag faktiskt tror att dokumentären skildrar sanningen. Och då hoppas jag att dessa människor lever varje dag med vetskapen om att de pushade sin pengamaskin till gränsen, att de knuffade sin s.k vän mot kanten.




Vila i frid Tim "Avicii" Bergling. Jag hoppas att du är lycklig var du än är.
Relaterad bild
[Bildkälla]


Mina tankar går ut till Tims nära och kära, de som älskade honom och skulle gjort vadsomhelst för att han skulle må bra. Hela världen sörjer en fantastisk artist och kompositör, men ni sörjer personen bakom allt det, och jag beklagar att ni ska behöva göra det.






Timmarna innan "ja" #2


2018-04-29 @ 15:12:23

Lite fler bilder från då Elin & Robin gifte sig, de andra bilderna kan ni se under "Foto" eller genom att söka på "Elin & Robin" här i bloggen.♥




Fredag


2018-04-27 @ 15:56:00
Idag är det fredag och jag stänger på jobbet runt 19. Ska direkt hem för tar laga mat och sen kommer jag däcka i soffan, utan tvekan. Ha en bra fredag allihop!
 
 



Att gråta i duschen och skrika i prydnadskuddar


2018-04-25 @ 22:15:15
Mitt namn är Isabelle Thörner. Jag är född i oxens tecken, vilket betyder något för mig då jag lägger pinsamt mycket tro och hopp i händerna på tidningshoroskop. Jag upptäckte nyligen att jag inte gillar makaroner, trots att jag ätit det hela mitt liv. Jag avskyr att vara ensam men älskar att vara själv. Jag är en kreativ dagdrömmare. Materialistiska ting är inget jag lägger särskilt mycket värde i, så det bästa presenten att ge mig är något personligt. Jag tycker att solrosor är de vackraste blommorna som finns. Ballonger gör mig glad. Jag dömer aldrig människor efter utseende, men jag dömer alltid mat direkt, ser det äckligt ut kan du få kämpa som fasen för att jag ska smaka. Jag rappar Eminem och gamla svenska hiphoplåtar när jag är ensam. Den disneyprinsessa jag gillar bäst är Belle, men som barn ville jag helst vara Pocahontas då hon hade djurkompisar och bodde vid vattnet. Jag är positiv, (lite för) pratsam, sprallig, skrattfylld, envis, glad, fantasifull och lite konstig. Nu känner ni mig. Visst?

Här är jag. Glad och fånig. Så som de flesta antagligen ser mig.
 




Mitt namn är Isabelle Thörner. Jag gråter nästan alltid i duschen. Tack vare erfarenhet vet jag att en iskall ögonmask hjälper söndergråtna ögon att se mindre söndergråta ut. Jag sover aldrig mer än max 1,5 timme i streck. Jag vaknar hyperventilerande minst 1 gång varje natt. Jag hittar ofta på ursäkter för att gå hem när jag är ute bland folk. Jag använder åtminstone 50% av all min dagliga energi åt att inte självskada. Jag sätter på hög musik och skriker i soffans prydnadskuddar. Jag har dåligt samvete för precis allt, t.ex. att jag ej är i krigsdrabbade länder och hjälper till. Min sambo har olympiska medaljer i att trösta, linda in i filt och famn, och distrahera hyperventilering. Jag har legat ihopkrupen i fosterställning så mycket att jag numer automatiskt sover så. Jag har två självmordsbrev någonstans hemma som jag skrivit när jag varit redo att ge upp. Jag får övertala mig själv att klä på mig och gå utanför dörren varje dag. Jag får blackouts p.g.a ångest flera gånger i månaden. Jag lider av det smärtsamma velandet att vilja bli lämnad ifred, och inte vilja bli lämnad. Mina katter är så vana vid mitt mående att de vet när jag håller på att få en ångestattack och kommer direkt för att försöka lugna mig. Jag har alltid en sten i bröstet och en klump i magen. Jag kräks minst 1 gång i veckan till följd utav panikångest. Jag behöver bara sminka av mig 4/10 gånger, oftast gråter jag bort det. Jag är trasig, nedbruten, orkeslös, ångestfylld, sjävhatande och alltid precis på gränsen till att bryta samman. Ni trodde att ni kände mig. Visst?

Här är jag. Den obekväma sanningen.




Jag skriver inte om min psykiska ohälsa för att någon ska läsa och tänka "stackars lilla gumman", för medlidande är inget jag känner något begär efter. Jag skriver för att uppmärksamma, för att informera och sprida kunskap, för att skapa mer förståelse. Jag skriver för alla de som aldrig vågar yttra ett enda ord, för de som alltid lider i det tysta, för de som är lika mycket ensammast på jorden som jag. Jag skriver för att berätta att ja, det är jävligt illa och ja, det gör förbannat ont, men det är inte slutet.

För 3 timmar sedan fick Felix leda mig in till sängen, bädda om mig, sitta nedanför sängen och säga åt mig att försöka andas. För 3 timmar sedan pressade jag naglarna in i pannan och kved att jag inte ville mer. För 3 timmar sedan var jag redo att dö. Och nu, endast 3 timmar senare, är jag stark nog att skriva detta här, öppet för världen att se. Det är såhär mina dagar ser ut, och det är såhär mina dagar har sett ut sedan jag var 6 år ung. Jag vill ge upp hälften utav min vakna tid, och den andra hälften är jag så jäkla glad och tacksam att jag ännu står här.

Det kanske inte blir världsbäst, mitt liv kanske aldrig blir det livet andra ser på med avund, men jag är okej med det. Jag är lycklig och söndertrasad om vartannat, men det är fan okej ändå. Jag kommer aldrig glömma all smärta och alla tårar, men det jag verkligen kommer att se tillbaka på och minnas är all glädje och alla ont-i-magen-skratt. Och det är faktiskt mer än okej.



Timmarna innan "ja" #1


2018-04-25 @ 16:46:00

Lite bilder ifrån timmarna innan Elin & Robin gifte sig, alltså då de gjorde sig i ordning och vi hade så trevligt och skoj! Har fler bilder från förberedelserna och de kommer. Vill ni se de bröllopsbilder jag lagt ut tidigare klickar ni er in under "Foto" eller min facebooksida.


Jag är verkligen låg just nu, mår inte alls bra vilket nöter ut mig även fysiskt med kontant huvudvärk som nästan varje kväll exploderat till migrän då jag inte tål varken ljud, ljus eller att ens existera. Jag är verkligen tömd på energi, och den lilla jag har använder jag till jobbet så till er som inte får svar när ni hör av er; Förlåt, jag uppskattar er och ni är underbara, men jag måste lappa ihop mig lite igen.



Senaste tiden har jag...


2018-04-24 @ 14:42:46
Senaste tiden genom min telefon

Haft mysfika i vårsolen med både mor och far. Bara suttit och pratat om allt och ingenting, medan solen gick ned bakom oss. (Och då även insett hur jäkla vacker stad vi faktiskt bor i, man tar det ofta för givet)



Fått ny telefon av min älskling (hur snäll??) och då upptäckt att en utav jobbets toaletter har sjukt bra selfieljus. Även, på nytt, insett hur mycket jag älskar tofflor och hur jäkla fult det är haha.




Bakat dessa gudomligt goda bars och då insett att nyttigt inte alltid smakar bajs. Och sedan ätit ihjäl mig på dem...



 Firat min extrapappa Pelle på födelsedagen, och känt min OCD stillas när hans tröja matchade Kajsas ögon.




Mått riktigt jävla dåligt, och försökt hantera det genom att åka ensam till stugan och köra yoga, andningsövningar och lättare träning vid havet.




Rensat garderoben och "fått hjälp" utav Russin, som för övrigt sover väldigt sött. Hon är underbar. Tills hon ställer sig och river ur precis alla kläder jag vikt så fint endast en minut tidigare.



Vad har ni gjort den senaste tiden?



Vi är inte som gjorda för varandra


2018-04-22 @ 10:44:20
Som barn trodde jag att den rätta kärleken var den där man passade perfekt tillsammans; där ens tycke och smak överensstämde med partnern, där åsikterna aldrig riktigt gick åt varsitt håll, där man var "two peas in a pod". Jag trodde att när man hittade den rätta så skulle allt kännas enkelt och bra, hela tiden. Man skulle vara samma person i två kroppar. Men så är ju inte riktigt fallet.


Jag fann min stora kärlek som 15-åring, blev störtförälskad i en människa som i mina ögon var perfekt. Han tog fram något i mig som jag inte trodde fanns, och fick mig att känna mig mer levande än någonsin förut. Men det var ärligt talat förvirrande för mig, på många sätt, men främst därför att vi inte hade något gemensamt mer än några låtar vi båda gillade. Felix och jag är verkligen inte som gjorda för varandra, vi är inte den stereotypiska "perfect match" som filmer gärna målar upp. Vi tycker olika om det mesta; vi gillar sällan samma kläder eller musik, vi har otroligt olika syn på de flesta saker, vi har helt skilda intressen, vi har varsitt liv som vi delar med varandra. Väldigt många har sagt "ni är verkligen ett omaka par, varandras raka motsatser" och det är helt sant, för vi har egentligen bara en riktig sak gemensamt; Vi älskar varandra och vill vara tillsammans.


" Kärlek är mer än bara en känsla. Det är mer än något annat ett val "


 

Hur många gånger har man inte fått höra människor som gjort slut för "vi var så olika" eller "vi hade inte samma intressen"? Men det är ju egentligen inte olikheterna som gjort slut på relationen, det är personerna i den. Tar ett förhållande slut så har en eller båda parter gett upp, och visst kan olikheterna bidra till detta, men kan man inte vara med någon för att man är olika personer -då är det inte riktig kärlek. "Love conquers all" sägs det ju, och jag helt säker på att det är sant. Kärlek kan övervinna allt, men inte på egen hand. Många människor tror att en motgång innebär att man då inte är menade att vara tillsammans, men låt mig berätta en hemlighet; Det finns inga som är menade för varandra. Jag tror absolut på ödet, två personer kan mötas av en anledning, men vad som sker därefter är ens eget beslut. Om du lägger hela ditt kärleksliv i händerna på ödet eller universum, då kommer du aldrig finna kärleken. Du måste vara beredd att ge blod, svett och tårar. Så enkelt är det.


Kärlek är aldrig givet. Alla sorters känslor är en berg-och-dal-bana, och så även kärlek. Alla känslor är under ständig förändring. Men kärlek är mer än bara en känsla. Det är mer än något annat ett val; ett val att kämpa, ett val att leva tillsammans, ett val att älska. Man kan inte bestämma vem man fattar tycke för, men man kan bestämma vem man kämpar för, och det är där kärleken tar riktigt fart. När man hittar någon som är värd att ge allt för, som är värd det arbete ett förhållande faktiskt är -då har man hittat kärlek.


" Vi får varandra att se världen på nya sätt "


-Felix och jag lyssnar vanligtvis inte på samma musik; men detta får oss att upptäcka nya artister vi annars aldrig hade lyssnat på.
-Jag är väldigt impulsiv medan han gillar genomtänkta beslut; detta gör att han håller mina fötter på jorden och jag får honom att vara mer spontan.
-Han är en känslomässigt tyst person, medan jag bär känslorna utanpå; jag får honom att öppna upp sig mer, och han hjälper mig att kontrollera mina känslor.
-Vi gillar väldigt olika kläder; men det öppnar upp en värld av nya stilar vi annars inte hade sett.
-Vi har helt olika intressen; men detta gör att vi alltid har något att prata om och lära varandra.
-Vi tycker om olika resmål; vilket gjort att vi tagit varandra till platser vi annars inte fått uppleva. 
-Han är en "konkret" person som föredrar fakta, medan jag är den typiskt konstnärliga personen; men detta gör att han alltid har koll på läget och får mig att förstå världen bättre, medan jag får honom att se det vackra och drömmande i allt. När vi reser har han alltid koll på vart vi är och vart vi ska, medan jag är förtrollad av omgivningarna.

Vi får varandra att se världen på nya sätt, ger varandra nya perspektiv. Vi är varsin hjärnhalva och kompletterar varandra.


 

Han är min raka motsats, och jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Tack vare honom fortsätter jag ständigt att utvecklas som person och får en helt annan förståelse för saker jag tidigare inte ens sett. Han har gjort min värld så mycket större. Man behöver inte vara lika för att vara tillsammans, man behöver bara vara öppna för nya saker och vilja vara med varandra.


Håller ni med eller tycker ni att jag är galen? Hur ser ni på kärlek?❤