en sådan dag som man vill ha varje dag


2019-09-16 @ 21:05:19

Jag & Carro tog med oss barn och hundar, och åkte ut en sväng i det fina vädret. Vi drack kaffe, fick påhälsning av en massa kor, gick lite promenad och bara hade det så himla, himla bra. Vi båda sa det innan vi åkte hem; "gud vilken mysig och bra dag vi har haft". Det är dagar som denna som fyller på med så mycket energi och samtidigt så jäkla mycket lugn -den där magiska kombinationen som gör en lycklig.

Vad har ni gjort idag? :)



on the side of the road


2019-09-16 @ 20:34:45
Klänning och hoodie / H&M , strumpor / American Apparel , skor / skopunkten , keps / Liverpool , väska / New Yorker






farfars servis


2019-09-16 @ 20:17:41

Imorse åt jag favoritfrukosten på farfars servis, mycket mysigare så. Har blivit helt tokig i majskakor och knäcken med färskost, vegoskinka, grönsaker och grillkrydda -är jag hemma äter jag det till frukost, lunch, middag...haha! Såå gott.




Sommar'19 -video


2019-09-12 @ 09:50:36



Vi har skriksjungit på konserter. Vi har tagit en för många tequilashots och snubblat hem i soluppgången. Vi har dansat tills vi inte kunnat stå, skrattat tills magen gjort ont. Vi har åkt bil på nätter och pratat om allt och ingenting. Vi har gått långa promenader på tomma gator, suttit under stjärnorna och snackat skit, tagit nattdopp och grillat i solnedgången. Vi har lekt, myst och gått på picknick. Vi har fiskat, badat och solat. Vi har hållit varandra när det gjort ont. Vi har firat födelsedagar och firat livet. Vi har varit lyckliga med att göra ingenting alls.

Jag har stundvis varit på botten, men de underbara människorna i min omgivning har kastat mig upp till toppen och hjälpt mig att känna mig så obeskrivligt lycklig. Jag är så tacksam och glad över att få omges av så många energiknippen, och herregud vad roligt vi har haft. Vad jag älskar er. Vad jag älskat denna sommar. Och vad jag känt mig levande. 



Att trivas i sitt eget sällskap - hur gör man egentligen? Tips och råd för att tycka om sig själv


2019-09-08 @ 18:00:19



För mig har ensamhet alltid varit den största skräcken, men det var först för cirka ett år sedan som jag insåg allvaret i det.
Jag har varit rädd för att vara själv, för det är då ångesten krupit sig på, vilket gjort att jag automatiskt kopplat ensamtid till panikångest. Samtidigt har min ångest periodvis fått mig att isolera mig; jag har inte klarat att ens träffa vänner eller familj, utan stängt mig inne med mitt självhat, vilket i sin tur bara ökat både ångest och rädsla. Jag ansåg att ensamtid var lite överskattat, och jag vet att jag många gånger sagt att "jag tycker inte om att vara själv, så varför ska jag vara det?" Men förra sommaren ställdes jag öga mot öga med min stora fasa, då jag för första gången på över 10 år blev helt och hållet singel. Jag, som var van att somna med någon bredvid och alltid ha någon där, blev nu tvungen att lära mig stå på egna ben. Min självkänsla var i botten, och jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv.

Så det senaste året har jag fokuserat på min självständighet; att lära mig vara själv, ta tid ifred och prioritera mig själv. Jag skulle ljuga om jag sa att det varit enkelt, för det är utan tvekan det svåraste jag gjort i mitt liv. Det har tagit lång tid, dagligt arbete, hundratals misslyckanden, flertalet besök på psyk och säkert miljoner tårar -men det har varit värt varenda smärtsam sekund. Idag är egentiden min helande tid; då jag bearbetar, läker, växer, andas och mår som bäst. Äntligen kan jag stolt säga att jag trivs så jäkla bra i mitt eget sällskap, och i mig själv överhuvudtaget.

 

Jag vet att det finns alldeles för många som lider utav samma rädsla som jag gjorde, så detta inlägg är till er. Om en enda person får en sekunds smärtstillande av detta, så är det värt det. Så här kommer mina personliga tips, råd och tankar till dig som vill lära dig tycka om egentid (och dig själv).



Varför är det viktigt att kunna vara ensam?

• Relationen du har till dig själv är den viktigaste du har i livet. Vänner, partners och till och med familj kommer och går, men dig själv har du garanterat från det första till det allra sista andetaget.

• Att trivas på egen hand gör dig tryggare i dig själv -du blir mer självständig som person.

• ...till följd ökar självkänslan, vilket gör dig tryggare i alla situationer.

• Du lär dig att uppskatta dig själv på ett helt annat sätt, och du kommer känna dig mer värdefull.

• När du lärt dig vara ensam kommer du se att egentiden rensar ditt huvud från ångest och oro, istället för fyller det.

• Du kommer börja prioritera dig själv så mycket mer; Vad tycker Du om? Vad mår Du bra av? Vad ger Dig energi?

• ...detta kommer få dig att sluta ta skit du inte förtjänar, inte låta människor utnyttja dig, och våga säga nej till saker som drar ner dig.

• Självständighet är viktigt för alla människor, men jag tror det är ännu viktigare för oss med ångestproblematik, då det ofta är i ensamheten våra hjärnspöken är som starkast. Att trivas med lite ensamhet innebär att utmana ångesten och förhoppningsvis ta tillbaka makten över sitt eget huvud.

• Du kommer, och detta kan jag lova, känna dig mer fri som person.

Den viktigaste, största och mest givande kärleken en människa kan uppleva, är kärleken till sig själv.



Hur gjorde jag?

Jag började med att skriva en bucket-list, där jag listade saker jag ville klara av att göra på egen hand, och jag satte även upp "tider"; t.ex. sitta på en bänk i 1, 5 och 10 minuter. Och det var allt ifrån att ta en dusch utan musik (för att lämnas med mina tankar), till att äta ensam på restaurang -jag såg saker i filmer och serier jag ville tycka om, och satte dessa på min lista.

Jag startade lite lugnt i mitt eget hem; tog några timmar här och där då jag låg på soffan och lyssnade musik, läste, skrev, målade, hade spakvällar etc.
När jag börjat bli bekväm med att vara själv så ökade jag utmaningarna genom att göra saker där andra människor faktiskt kunde se mig vara ensam, vilket jag tyckte var oerhört påfrestande och ångestframkallande. De första veckorna var rentav fruktansvärda; jag vände ofta hem redan efter bara några minuter då paniken blev så intensiv. Jag tänkte att alla kollade på mig och jag skämdes över att ses som ensam. Men jag fortsatte försöka, varje dag. Jag gick utanför porten för att ta en cigarett, och stod kvar en stund och "bara var". Jag började med powerwalks/löpning på kvällar och nätter då det var lite mindre folk ute. Jag gick ner på stan ensam. Saker som de flesta kanske ser som självklara, men som många gånger fick mig att tänka att "nu dör jag, mitt hjärta kommer stanna här och nu". Jag gick på picknick; första gången klarade jag inte ens att sätta mig ner, andra gången klarade jag cirka 4 minuter innan jag gick hem. Igår tog jag med mig picknick och en bok, och la mig på en filt i över 3 TIMMAR, och jäklar vad bra jag mådde.

 
 

Mina tips och råd till dig som vill (eller behöver) tycka om ensamtid:

• Sätt upp många små mål istället för några få stora. Desto fler saker du klarar, desto mer energi och självkänsla kommer du få och därav klara ännu mer.

• Gör en bucket-list. Det behöver inte vara en resa runt jorden ensam, bara saker du anser jobbiga och vill klara av. Att få bocka av saker kommer göra dig stolt, och det hjälper dig även se framstegen när det känns som du står still.

• Ge inte upp för att du tycker det går långsamt.
Man brukar ju säga att "Rom byggdes inte på en dag" -och inte heller din självkänsla. Vi snackar om att omprogrammera din hjärna och dina känslor, och sånt tar tid. Låt det göra det.

• Lista saker du tycker om hos dig själv.
Kanske lagar du jäkligt god mat, eller har ett härligt skratt? Du kanske är en bra lyssnare, eller är envis? Kanske tycker du om dina ögon eller är duktig på matematik? Det ska vara egenskaper, kunskaper (etc.) som Du värderar högt hos dig själv, alltså inte andras åsikter. Sätt sedan upp listan någonstans där du ser den, och fyll på allt eftersom du kommer på nya saker (och det kommer du att göra). När du känner dig oduglig; snegla lite på listan och påminn dig själv om att det faktiskt finns grejer till och med du gillar med dig själv.

• Strunta i om 5 veckor -tänk om 5 år.
Jag vet att detta är svårt, speciellt om du är som jag och vill ha resultat på en sekund. Ännu mer när man ibland inte tror att man har 5 år kvar. Men detta är inte en sprint, utan ett sjuhelvetes maraton. Hur vill du vara om 5 år; isolerad med ditt självhat, eller gå rakryggad med stolthet?

• Det kommer troligtvis kännas totalt meningslöst ibland.
 Du kommer tänka att det inte hjälper, och att du "inte kan". Men kom då ihåg att varje minut du lägger på din psykiska hälsa idag, är en stor investering i din framtida livsglädje. Och kan jag, så kan du. Det är jag säker på.

• Bara för att du ska klara av att vara själv, så måste du inte göra det ensam. Det kommer finnas dagar då du gråter hejdlöst, känner dig misslyckad och inte alls kan se ljuset. Då kan du behöva någon som peppar dig och påminner dig om hur jäkla grym du är, eller bara låter dig må lite skit en stund.

• Sätt inte för höga krav på dig själv. Du behöver inte klara ett mål om dagen, eller ens ett mål i månaden, du behöver bara försöka. Kom ihåg:

• Att klara 1 minut är bättre än att klara 0.
 Varje sekund du överhuvudtaget kämpar mot ett mål, är en sekund du inte bara borde, utan ska vara stolt över.


Även om det är mitt maraton att springa, så har jag inte varit ensam. Mina föräldrar och styvföräldrar, syskon och syskonbarn, bästa vänner och bekanta, vänners föräldrar, andra släktingar  -alla har stått vid sidlinjerna och hejat på; hjälpt till att pusha mig när kraften tagit slut. De har trott på mig hela vägen, och hjälpt mig känna att jag klarar det.


Jag är så skrytsamt stolt över mig själv, på riktigt. För som sagt, även om många har varit där och hejat på, så är det jag som gjort jobbet, och det är jag som springer över mållinjen. Det har varit ett år fyllt utav varenda känsla ni kan komma på, om vart annat och ovanpå varandra. Jag har velat ge upp fler gånger än jag kan räkna; jag har varit så självdestruktiv, så hatisk, så "värdelös" att jag kördes till psyk 2 gånger på en helg, och jag sa rakt ut att "nu orkar jag inte mer, jag vill inte mer". Jag har varit redo att dö. Men jag har fortsatt, precis hela tiden. Jag har ramlat hundra gånger, sopat av knäna och fortsatt framåt. Jag har pushat, peppat, tröstat och stöttat mig själv. Och jag kommer antagligen ramla hundra gånger till, men det är okej, för jag vet att jag kommer resa mig varje gång. Tänk att trasiga jag, faktiskt är så jävla bra.



Några favoriter, lite sol och en del djur


2019-09-07 @ 23:08:43
Igår var det himla skönt väder, så jag hängde med Caroline & barnen på en spontanare för att kika på lite djur och mysa. Vi fick minst sagt en underbar dag och fyllde på energin rejält. Älskar sådana dagar!



Blir så glad när jag tittar på alla dessa bilder, vad jag är lyckligt lottad som får ha er i mitt liv♥



Mjölka en ko


2019-09-07 @ 22:39:54


En liten slarvigt gjord video från då jag och bästisarna åkte för att få mjölka en ko. Det har varit Jennies dröm att få prova, så när hon fyllde år fick hon det i present av oss. Det var så snällt och roligt att vi fick komma och hälsa på, en himla mysig dag!



en hel del bilder med mycket skoj


2019-08-27 @ 19:35:32
Lite bilder från senaste...månaden? Ja, lite bilder jag inte orkat lägga upp förrän nu iallafall haha. Vissa bilder blir kass kvalité, men jag orkar ärligt talat inte fixa det. Enjoy.


"Sista kvällen med gänget" innan semestern tog slut, så vi tog en promenad ut till några klippor för bad, musik och lite morgan. En jäkligt fin kväll.




Passade på att ha lite stughäng med Annie & Mark innan de flyttade iväg, himla mys!

 


Min regnbågsbild blev photobombad av en mås

 


En tripp till Stockholm för att se P!nk live med bestbud & våra kära mammor. Åt även den godaste pastan någonsin, och tog en golvöl. Sånt fint som tillhör.

 


Ännu en tripp till Stockholm med bestbud, denna gång för att se Rammstein. Passade även på att träffa min moster & morbror, dricka vin och när tunnelbanan var smockfull tog vi en promenad tillbaka med hjälp av lite google maps haha (läs: jag satte på musik och dansade hem, och Lizzie åkte spark, love it)

 


Dagen därpå åkte vi och tog farväl av min älskade farfar. Fruktansvärt jobbigt och väldigt fint. ♥

 


Massa mys med älsklingar (Carro brukar skoja och säga att jag ska umgås med henne också, inte bara barnen, men titta på det där ansiktet och försök att slita er??? Helt omöjligt)

 



Lekparksmys med två favvotjejer

 



Åkte till Nyköping för att träffa fina Lena, och strosa runt i affärer med mamma. Tror vi satt i över 3 timmar på café och pratade, mysigt och välbehövligt!

 



Hunnit med en del kvällsfiske med bästa vänner. Förr avskydde jag att fiska, men nu tycker jag det är ren avkoppling. 

 


Caroline fyllde år, så jag bakade självklart en tårta. Daimmousse, syrlig hallon-vaniljkräm, färska jordgubbar, krossade oreo, chokladkrisp och strössel. Den var faktiskt himla god, särskilt med tanke på att jag improviserade alltihop haha, tycker recept är så tråkigt.

 


Liverpoolkväll med min Liverpoolvän, så vi gjorde hemmagjord pizza och sedan vaniljkladdis med chokladfrosting. Klagar inte.

 


Lite fika och babbel med Lizzie & mamma

 


Efter lite planering blev det äntligen dags att ha överraskningsfest för Jennie! Hon hade ingen aning och blev jätteglad, och vi hade så jäkla roligt. Hade så gärna velat visa er roliga gifs (speciellt vår fina shotbricka haha!) men det vill sig inte riktigt så det sket sig. Men men!

 


En härlig promenad med Natta, Caroline, hundarna och de minsta

 




Sådär, nu lär ni väl vara trötta på mig ett tag till haha. Nu ska jag gå och sätta i hårinpacking och sätta igång med maten. Trevlig kväll mina vänner!



•••


2019-08-20 @ 22:56:19





better


2019-08-15 @ 20:09:06




kanske om jag hade vetat lite mer


2019-08-12 @ 11:50:02

Igår fann jag en liten dunboll i chock, mitt på vägen satt den. Jag satte den i min hand och gick tillbaka till stugan, så vi kunde sitta i lugn och ro. Den sov mest, men då och då kvittrade den till lite grann. Efter en stund klättrade den upp på mitt bröst och la sig, och så fort jag rörde mig pressade den sig närmare. I cirka 45 minuter satt jag med den på bröstet, strök den försiktigt över huvudet medan den sov. Sedan hörde jag små läten, och när jag såg på den låg den stilla i min hand; behöll ögonkontakten och andades lugnt. Sedan tog den ett djupt andetag och somnade in för gott.

 

Min första känsla var ångest, och den skar i min bröstkorg likt rakblad mot lungorna. Varför gjorde jag inte mer? Varför överlevde den inte? Kunde jag ha räddat den? Bar jag skuld eftersom jag inte räddade livet i min hand? Jag såg på den lilla dunbollen. Den var uppenbart skadad när jag fann den, troligtvis fått en smäll, och jag besitter inte kunskap nog att hjälpa den. "Du gav den trygghet sin sista stund i livet, den behövde inte dö ensam och rädd. Ibland räcker det" sa mamma till mig. Och visst var det sant. Vi gjorde en liten bädd utav gräs, bäddade ner den under blad, gjorde en liten trädgård utav blåbärsris runtom. "Sov gott lilla vän" viskade jag. Sedan åkte vi hem.

Jag önskar att jag hade fått se fågeln flyga iväg, istället för att dra mitt finger över dess lilla huvud medan den tog sitt sista andetag. Mitt hjärta gick i tusen bitar när jag insåg vad som var på väg att ske. Kanske, kanske hade den haft en större chans om jag bara hade vetat lite mer, om jag hade förstått vad som hänt och varför, haft kunskapen att se problemet och hjälpa till. Det är inte mitt fel att det skedde, men "tänk om" kommer alltid eka i mitt huvud.


Detta är varför jag anser det vara så oerhört viktigt att prata om psykisk ohälsa, öppet och ärligt. För att inga föräldrar, vänner, systrar och söner ska behöva leva med "tänk om"; för att ingen ska behöva säga farväl på grund utav okunskap. Vi måste våga tala högt och tydligt om våra problem, utan att bli nedvärderade eller satta i utanförskap. Vi måste se på varandra med öppenhet och omtanke, snarare än misstanke och rädsla. Lyssna och lära oss, även när vi inte alls förstår.
 
Det absolut farligaste med psykisk ohälsa, är tystnad. Någon som är tyst, som håller det inom sig, fastnar ofta i känslan att "ingen bryr sig". De flesta som mår dåligt VILL prata med någon, men de vågar inte, eller så vet de inte vem de ska vända sig till, eller så har de helt enkelt inte orken att be om hjälp. Så var den personen de kan vända sig till. Prata om annat än regnbågar och glitter; visa att det är okej att känna, att man får vara mänsklig. Ställ frågor och lyssna på svaren, visa att du bryr dig. Och ställ alltid den viktigaste frågan; Hur mår du?

Genom att öka kunskapen kring osynliga sjukdomar, kan vi minska dödligheten de faktiskt medför. Om vi lär oss att se tecken, förstå tankebanor, se andra perspektiv, hittar förståelse för grunden -tänk så många fler vi då kan fånga upp innan de slår i marken. Om alla människor har verktyg och kunskap för att hjälpa till, så blir det ju en jäkla massa fler lagade bilar. Eller hur?

Man kan inte rädda alla, och jag kunde inte rädda fågeln, hur gärna jag än ville. Däremot kan man finnas där och försöka ge trygghet när världen är sådär fruktansvärt otäck; ge kärlek utan att förvänta sig något tillbaka, bry sig utan någon egentlig anledning eller skyldighet. För även om man inte kan rädda alla, så kan man rädda någon. Och någon är bra mycket bättre än ingen alls.

 ♥



beroendekärlek


2019-08-12 @ 10:52:27

 

De sa att det var dumt att prova
"Man fastnar så lätt i sånt där"
Men vad vet väl dom om livet
Eller hur det är att växa upp här
Man hinner aldrig riktigt leva
Upptagen med att hålla sig vid liv
Du ska vara sprallig, kreativ och lycklig
Fast du egentligen är depressiv


Inte visste väl jag att den värsta drogen
Inte röks eller trycks ur en spruta
Inte visste väl jag att den mest smärtsamma delen
Är när man försöker att sluta
Varför talade ingen om
Att man faller tillbaka gång på gång
Varje gång han säger "kom"
Beroende under tvång

 

För man vill lägga av
Man vill vända, springa bort
Men dras tillbaka som magneter
Trots att livet är för kort
För kort för att grundas
I en dimma, allt suddas ut
Ändå bönar jag och ber om
Att ruset aldrig ska ta slut


Första natten låg jag vaken

Rastlös i min säng
Myror i hela kroppen
Så jag gick ut en sväng
Andra natten låg jag vaken
Svettig, stressad och slö
Och när tredje dygnet hälsade på
Då ville jag bara få dö


Se, jag har läst om avtändning

Hur det sätter världen ur balans
Och det enda som är farligare
Än substans är romans
För kärlek är en drog
Och mitt beroende var du
Jag har inte läkt, inte helat
Men jag mår nog bättre nu

 

Men även om jag kommit längre
Trots att jag får sova och behålla mat
Saknar jag doften, värmen, att sväva
Längtar efter skratt och vårat prat
Men du, min drog, tog slut
Dog ut
Nu finns vi inte mer
Avtändningen den pågår än
För du är allt jag ser

 

Ett rehab för brustna hjärtan
Med kärlek som missbruk
Ibland är det svårt att stå innanför
Och se att man är sjuk
Men hjälp mig, se mig
Mina sista andetag är här
Varför talade ingen om hur hög dödlighet
Kärlek faktiskt innebär?

 

 

 

 


 

En dikt jag skrev åt en kompis som bad mig skriva något om beroendekärlek; när man vet hur destruktiv kärleken är, men man kan inte sluta. När man hellre dör av överdos, än lever utan ruset.

Har haft världens blockering i hjärnan senaste tiden; inte alls kunnat formulera ord i text, det har stått helt still. Och jag älskar att skriva, jag behöver skriva för att må bra. Så när min älskade vän skrev en mening, och bad mig göra en text eller dikt utav den, då blev jag så himla lättad. Det bara släppte. Så har ni svårt att formulera er men vill skriva om något; skicka en mening, anonymt eller ej. Den bästa inspirationen är trots allt andra människor.




4-1


2019-08-10 @ 11:13:42
Igår startade ju Premier League och självklart satt jag bänkad och såg älskade Liverpool krossa Norwich med 4-1, vilket underbart sätt att starta säsongen (och helgen!). 

Nu har jag varit vaken en liten stund, väntar på Lizzie så ska vi åka och ta ett dopp i regnet och sedan snacka lite skit över kaffe, helt magiskt.

Vad har ni för planer för helgen? :)



vildhjärta


2019-08-05 @ 11:30:21

destroying everything we love, it's all we know how to do



one month


2019-08-01 @ 20:22:30