I'll keep the lights on


2020-08-12 @ 08:35:00
Igår gick jag en liten promenad till den gamla fyren, tycker den är så rustikt vacker, och promenaden dit är hur mysigt som helst. Någon hade brutit upp dörren, men jag vågade inte gå in då det kryllade utav spindlar och kryp, och jag hade ingen lust att få håret fullt. Så jag stod utanför och tog lite bilder in.


Det fanns "några" getingbon i taket, jag räknade till iallafall 11-12 stycken som jag kunde se. Som tur var så hade getingarna flyttat ut, annars hade det blivit liiite panik.



Såg en massa vackra spindelnät på vägen hem; ljuset la sig så fint så när jag rörde mig lite så skiftade de liksom. Jag som annars har spindelfobi (var helt hysterisk häromnatten då en satt på gardinen t.ex. haha) blev istället helt tagen av hur vackra mönster det var i näten.

Den där spindeln hade ett jättestort nät som den klättrade runt i, alltså då menar jag att det var åtminstone 1x2 meter. Det gick mellan träd och buskar, över, under, runt. Ett spindelimperium. Jag blev liksom lite imponerad, förstår ni vilket jobb det måste vara för en spindel på kanske 2 cm att skapa ett sådant nät? Är det inte häftigt?





Idag är det onsdag, jag är supertrött och häller för tillfället i mig min tredje kopp kaffe. Jag har hundarna och ska försöka få ordning på lägenheten, jag började igårkväll men är inte ens halvfärdig. Vill hinna plocka ihop allt som ska slängas, så vi kan åka till soptippen på fredag. Vore så himla skönt att bli av med lite skit.

Vad gör ni idag?



några såna dagar


2020-08-07 @ 13:34:49



Välkomna in i min snurriga, utmattade hjärna.



senaste dagarna


2020-08-06 @ 13:42:10
Morgonkaffet i morgonsolen, iklädd pyjamaströja<3







God mysfrukost med Lizzie







Annie & Mark var ute och paddlade, och kom förbi på en fika
 
 

...eftersom vi inte ses speciellt ofta (vi bor inte ens i samma land haha) så passade vi på att köra lite öl & grill på kvällen. Så himla kul att få umgås lite!♥





Har totalt snöat in mig på äggröra och sallad, igen. Bästa frukosten/lunchen.






Ännu mer morgonkaffe, livets dryck





Idag är jag trött, lite ångestfylld och känner mest för att vara ifred. Det är jättefint väder, men orkar verkligen inte gå ut. Tänker att det nog är spiralen som spökar (så härligt med hormoner:))), men oavsett så gör det mig lite "fucked up" i huvudet. Helt dränerad.



Video: Juni-juli 2020


2020-08-03 @ 12:07:50



Vilken JÄVLA sommar det varit hittills. Tror inte jag behöver säga mer än så, för jag tror videon talar för sig själv.





sommarfrukost och grotthäng


2020-08-03 @ 08:04:03
Igår var det jättefint väder, så vi passade på att åka ut till Naturreservatet och käka frukost.


Jag räddade en gräshoppa som råkade hoppa i vattnet. Såklart.



Vi tog en promenad upp i skogen och det är ju så himla fint.



Det var stekhett, så vi gick in och satte oss i en liten grotta/klyfta en bra stund och bara myste.


Bästa vinkeln haha, but I don't even care

 
En riktigt mysig söndag, man får passa på medan han är här.




Idag är det måndag, hundarna kom för ett tag sedan och jag tänkte sätta på lite kaffe så jag vaknar till liv. Senare kommer resten utav hundarna och jag tänkte hinna träffa Adam & Lizzie en sväng.



mer mys (vad annars?)


2020-07-30 @ 15:31:00
Brunchpicknick vid den gamla fyren. Det var precis stekhett och dessutom i lä, så efter en stund höll vi på att totalt smälta bort. (Nu är det dock kallt och jävligt, vad hände?)




Lite party för Caroline som fyllt 24 år! En jätterolig och härlig kväll, mådde sämre dagen därpå men äh, hon fyller ju faktiskt bara en gång om året haha.




Ännu en brunchpicknick. Gjorde världens club sandwich som blev supergoda, men båda två var så mätta att vi höll på att smälla av. Det började regna för fullt, så vi satte oss under ett träd. Himla mysigt faktiskt.





Normisen<3





Grill och mys i stugan med Mickis och några favoritgrabbar





Bilmys med bästa Mikkan<3



Grillad lax på berget i solnedgången med den där filuren var ju nästan löjligt mysigt



Födelsedagsfirande för favoriten ♥


2020-07-22 @ 11:22:10
Igår fyllde somsagt Caroline år, så självklart ville vi fira våran älskade bästis. Jag bakade lite, sedan köpte vi en massa pynt och dekorerade i stugan.


Hur grym blev inte denna hatt? Vi satt och kämpade en bra stund för att få ihop den, men jäklar vad stolta vi var när den var färdig haha!


Världens bästa testobåt, lyllos mig som har er

Klart hon var tvungen att åka en sväng på flaket i hatten, man fyller ju bara år en gång om året ;)


Grattis igen min underbara. Kan inte förstå hur jag kan ha sådan tur som får kalla dig min bästa vän, men jag är så oerhört tacksam för att du finns till. Den bästa morsan, mest fantastiska vännen och överhuvudtaget den finaste människan jag vet. Det finns ingen starkare, roligare, härligare, snällare eller mer positiv person än du. Du är en inspiration, en styrka och en oerhörd lycka för alla omkring dig. Du gör mig till en bättre människa, det gör du verkligen. Inga ord kan någonsin beskriva hur lycklig och tacksam jag är för dig, och för dina grabbar. Jag skulle gå genom eld och vatten för er, för ni är en sådan enorm glädjekälla i mitt liv, och jag vet ärligt talat inte vad jag skulle göra utan er. Tack för att du är just precis du.



g r e e n


2020-07-21 @ 08:55:22
Tröja - H&M   //   Jacka - Gina Tricot   //  Byxor - Lindex   //   Skor - Din Sko   //   Keps - Dollarstore tror jag?   //   Bälte - Independent   //   Väska - Secondhand




Har varit så jäkla trött senaste dagarna, tror det beror på vädret; åska och skit gör en helt paj i skallen. Anyway. Idag fyller världens bästa Caroline år, så ikväll blir det lite fika och mys för att fira henne såklart!♥



senaste, igen


2020-07-20 @ 10:19:51




 







 



 







 


 



 







 



Som ni ser så har senaste veckan bara bestått av en himlans massa mys med en jäkla massa mysisar. Jag njuter utav sommaren och utav underbart sällskap, och trots att mina hormoner löper amok (spiral suger) så skrattar jag betydligt mer än vad jag gråter, och vad mer kan man egentligen begära? Jag är glad, jag är jäkligt glad.



senaste genom mobilen


2020-07-08 @ 18:32:04
Laxlunch i solen



Vaknade tidigt så tog en blåbärspromenad



Vinmyskväll med en saknad vän



Myste runt i stor tisha (det var cirkus 30 grader den dagen, nu är det typ..13? Vad hände?)



Quornsallad, bad och sol




Bakisgrill (älskar halloumi, märks det om ni kollar tallriken i hörnan? Megahög med halloumi)


Molliemys<3



Hittade ny älsklingströja för 40:- och jag var (är) megaglad


Kass bild men var såå fint häromnatten, skapligt mys


Mer myslunch, nej jag gör inget annat än äter



Vin i solnedgången är ju livets finaste



Jorråsatteeee



Mysfika i stugan



Tyckte det var fint vid stugan inatt



Jag fortsätter mysa och må bra, som ni ser. Spenderar den mesta tiden i stugan med människor som gör mig glad. Jag har skrattat så mycket och känt så mycket glädje och tacksamhet för livet den senaste tiden, vet inte om det är solen eller bara att jag är på en bra plats just nu, men jag njuter till fullo. Känner verkligen att jag bara vill hålla mig undan all form utav negativitet och få må såhär så länge jag möjligtvis kan.

Hur mår ni?



bubble


2020-06-28 @ 20:44:43
 

En jäkla massa bilder från häromdagen då jag fick en liten fotoidé och bad min kära lillasyster knäppa lite kort på mig. Vad tycker ni om dem? Själv älskar jag dem faktiskt.



Jag spenderar mina dagar med härliga människor; badar, grillar, skrattar, mår bra. Riktigt bra till och med. Kan inte minnas senast jag mådde såhär bra under så lång tid, jag tror aldrig det hänt? Oavsett så njuter jag utav varje sekund.



midsommar med tjejerna


2020-06-20 @ 16:43:14

Igår var det midsommar, så kvällen spenderades i Annies sommarstuga tillsammans med några underbara tjejer. Vi åt en massa god mat, kämpade med (läs: svor åt) blomkransar (verkligen inte min starka sida haha!), sjöng snapsvisor, skrattade och pratade långt in på småtimmarna. En helt perfekt midsommarafton!♥

Hur firade ni midsommar?



Jag vet att uppdateringen här varit lite gles, och det kommer förmodligen bli så ett tag. Det är mycket som pågår och min fokus ligger inte alls på bloggen just nu. Livet är helt enkelt väldigt mycket viktigare. Men jag kikar in och gör något inlägg när det känns skoj. 



Vlogg - Tar hand om en skadad fågel♥


2020-06-14 @ 11:49:33





Alla som känner mig vet att jag älskar fåglar, alltså ä l s k a r. Förra helgen fick jag rycka ut och hjälpa en liten kaja som var skadad, rädd och som skatorna gav sig på. På bara några dagar fick vi ett sånt himla band, jag trodde verkligen inte att jag skulle få ett sådant band till en fågel, men det fick jag. Hon satt på min axel hela tiden; jag gick runt överallt och hon bara satt där (hon satt liksom där när jag gick på toa till och med haha). Jag döpte henne till Aryah Berit. I vloggen kan ni följa dagarna vi hade tillsammans♥



samma shorts och samma linne


2020-06-03 @ 17:47:38
Ibland känns det som att det står helt stilla, som att alla svettdroppar är för ingenting. Visserligen är träningen främst min ångestmedicin; mitt sätt att hantera allt det som annars hotar att slita sönder mig, och visserligen tycker jag oftast om mig själv. Älskar, till och med. Men jag vill ändå att det ska gå framåt, att någonting ska hända, att den psykiska styrkan även ska bli fysisk. Jag vill orka leva precis som jag vill. Och vissa dagar är hjärnspökena tillbaka; kallar mig elaka saker, hånskrattar åt det jag ser som framsteg. Vissa dagar känner jag mig äcklig, dålig och ful. Känslor så starka att jag liksom tappar andan, och jag ser på mig själv med besvikelse. Hur kunde jag tro att jag kommit någonstans? Viljan att slå sönder speglar kommer tillbaka och tankarna om att aldrig duga gör så jävla ont. Jag vill inte ha sådana dagar, men de liksom kommer iallafall. Jag kan inte hjälpa det. Det känns som om jag börjar om från ruta ett.

Men det är så viktigt att se vart man började, hur ruta ett verkligen såg ut, påminna sig själv om hur oändligt många steg man faktiskt tagit. Andra kanske inte ser skillnaden, alla kanske inte förstår den, men jag gör. För jag minns varje millimeter utav vägen som tagit mig dit jag är idag. Jag minns varje promenad, varje löptur, varje styrketräning, varje intervall. Jag minns alla asfalterade vägar, tyngdökningar, stigar i skogen, flåsande backar. Varje panikgråt i duschen, jävlar anamma, träningsvärk från helvetet, besvikna suckar, och varje stolt endorfinberusat gapskratt. Jag minns varje låt som spelats i hörlurarna; hur de fått mig att pusha mig själv lite till; springa några meter till, höja vikterna lite, bara ett set till, ta en omväg. Jag minns varje klädesplagg jag så gärna ville bära, men inte vågade sätta på mig. Jag minns allt. Och jag ser det i dessa bilder.

Samma shorts och samma linne. Två år. -48 kg.

Den första bilden är tagen för 2 år sedan. Jag körde min allra första intervallträning, ganska lugnt, och jag har aldrig varit så slut som då. Jag minns hur benen skakade, munnen fylldes utav blodsmak och jag trodde att jag skulle svimma. Vi tog en kort paus och personen jag körde tillsammans med sa "ska jag ta en bild på dig, så du har någonting att jämföra med sen?" och jag minns hur hjärtat nästan stannade. Ta en bild, på mig? På hela mig? Jag avskydde att se mig själv på bild, jag tyckte att jag var äckligast i hela världen. Och inte en chans att jag skulle ha någonting att jämföra den med sen, jag var för dålig, för lat. Jag låg ju bara i sängen och grät 90% av min lediga tid. Detta lilla pass var en engångsföreteelse. Jag skulle aldrig ha orken att ta mig ur sängen om ingen släpade mig. Jag ville ju bara få gå hem och lägga mig igen. Men jag vågade inte erkänna att jag inte alls trodde på mig själv, så jag sa okej. Motvilligt. När jag såg bilden ville jag kräkas, och jag fick hålla andan för att inte börja gråta. "Spara den" sa han. "Du kommer tacka mig."

Den andra bilden är tagen idag. Jag var ute på en liten promenad med hundarna och en vän, och insåg att jag hade samma kläder som på den där bilden från två år sedan, så jag bad henne att knäppa ett kort. Jag ville sätta bilderna sida vid sida och se hur det kändes, om jag skulle se någon skillnad. När hon höjde mobilen för att ta bilden så kände jag inget sug i magen, inget hugg i bröstet, inga hjärnspöken som sa ifrån. Det var liksom ingenting jag ens reflekterade över. När jag såg bilden så kände jag inget självhat. Inte så att jag tänkte "jävlar, vilken pudding", men det var ju bara jag. Inga konstigheter liksom.


Den vänstra har jag aldrig visat. Min kära mor hade tagit en smygbild när jag fotograferade bröllop, och när jag hittade den för bara några veckor sen så brast jag ut i asgarv. Samtidigt sved det lite i magen. För jag vet att om jag hade sett den bilden när den togs, så hade jag velat dö. På riktigt. Jag kände mig nästan elak som skrattade, för jag vet hur dåligt jag hade mått om jag sett den för två år sedan.

Jag tänker tillbaka på hur jag fick kämpa för att gå den där 15 minuters promenaden till jobbet, hur jag flåsade och kroppen blev helt slut. Jag tänker på när jag lekte med barn i min närhet och var tvungen att sätta mig efter en kort stund därför att jag knappt kunde andas. Jag tänker på hur det enda jag gjorde på min lediga tid var att lägga mig i soffan eller sängen. Jag tänker på hur ont jag hade i kroppen, hela tiden. Och ännu mer; Hur ont jag hade i själen.
Så ser jag på mig själv nu. Jag är fasen aldrig stilla. Jag gymmar, promenerar med hundarna, leker med barnen, springer. Sitter jag still för länge så kryper det i hela kroppen. Jag kan inte ens laga mat utan att dansa som en idiot. Den enda värken jag har nu är träningsvärk, all den andra fysiska smärtan är borta. Och jag är glad nästan hela tiden.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen; Jag kommer aldrig fokusera på hur jag ser ut, utan alltid på hur jag mår inombords. Men faktum är att det yttre ibland speglar det inre; Nu är jag piggare, jag orkar mer, jag har kraft (och vilja) att leva. För två år sedan var jag glad ibland, men ändå alltid ledsen och svag. Nu är jag ledsen ibland, men ändå alltid stark och lycklig. Och just den skillnaden, den är ändå vad som fortsätter hålla mig motiverad.



mer än en konsert


2020-05-17 @ 20:31:00

Det är mer än en konsert.

Det är att få stå framför någon man ser upp till, någon vars musik förändrat en och kanske även räddat en. Att få uppleva personen som mer än en tvådimensionell bild eller video, att få uppleva dennes mänsklighet. Få höra små bristningar i rösten när en text betyder något, att tillsammans få uppleva det meningsfulla bakom varje ton. Att vara mänskliga ihop.


Det är att få känna hur musiken rör sig genom hela kroppen. Hur de glada låtarna får ansiktet att skina, hur de kärleksfulla orden pirrar i fingertopparna, hur de sorgsna tonerna biter tag på det mest bitterljuva sätt. Få föras tillbaka till varje gång man tryckt hörlurarna i öronen, skriksjungit på fester, hållit varandra nära, svettats på dansgolv, sett världen åka förbi genom en bilruta, och sjunkit ihop i tårar. Till varje skratt, varje skrik, varje gråt, varje lyckorus och varje långt samtal då bakgrundsmusiken hjälpt att styra känslorna. Få vara på alla platser samtidigt; Uppleva den mest poetiska nostalgi tillsammans med tusentals andra.

 

 

Men för mig har alltid det absolut mest berörande varit samhörigheten. Att få stå i ett stort publikhav fyllt med så oerhört många olika personligheter. Oändligt med människor från världens alla hörn; så olika bakgrunder, religioner, politiska åsikter, sexualiteter, åldrar, uppfostran, utbildningar, familjesituationer, erfarenheter, utseenden, språk och syn på världen. Jag har lagt armarna om pensionärer, dansat med tuppkammar, skrattat med barn, gråtit med spanjorer, sjungit med till mina favoritlåtar tillsammans med människor jag aldrig ens veta namnen på. Vi har kanske ingenting gemensamt, ingenting förutom det faktum att det som strömmar ur högtalarna på någon sätt berör oss, betyder så mycket mer än vad vi kan förklara. Vi kommer från olika delar utav världen, men just där och då talar vi ändå samma språk; Musiken. Hundratals, kanske tusentals, människor som kanske aldrig skulle ses tillsammans, men som just nu hör samman. Allihop. Varje konsert jag varit på har jag sett mig omkring, noterat alla våra olikheter och fått ett rus utav det. Man känner sig liten, men på ett positivt sätt. Inte som att man är betydelselös, snarare tvärtom; Som att man är en del utav något så mycket större än en själv. I detta hav utav människor spelar det ingen roll vad för misstag som håller dig vaken om nätterna, vem som krossat ditt hjärta, eller ens vad du drömmer om för framtid, ingen kommer att döma dig eller ens bry sig om vem du är. Här är du en del utav en gemenskap, en kärleksatom. Tusentals människor som aldrig samlats förut och troligtvis aldrig samlas igen, men som för all framtid är sammanbundna utav denna delade stund. Och vad som än händer så delar man förevigt ett minne fyllt med alla känslor själen orkar med.

 


Så det är mer än en konsert. Det är så mycket större än en själv, större än artisten, till och med större än musiken. För några timmar blir denna konsert en plats att samexistera utan några som helst åsikter kring människorna som omger en, utan den stress, de förutfattande meningar och de krav som vardagligen präglar oss. För några timmar är vi alla en.