Saker att se fram emot denna sommar


2018-06-23 @ 08:44:01
IDAG
Om några timmar sätter jag mig i bilen tillsammans med Felix, mamma och Pelle för att åka på fina Therese bröllop. Sedan sover vi på hotell då bröllopet avslutas med brunch imorgon. Ska bli jätteroligt!


DEN 2 JULI
Då åker jag till Stockholm för att stå i golden circle när Eminem står på scen. Kommer jag gråta? Troligtvis.
 


DEN 11 JULI
Göteborg med min älskade för att stå och sjunga med till Ed Sheeran live, kommer säkerligen gråta då också -han har såå många vackra låtar.


VECKA 27, 29, 30
Då tar jag semester och kommer antagligen spendera mestadels utav tiden i stugan, om vädret tillåter.


EGENTID
Jag har bestämt mig för att om jag någonsin ska komma helt och hållet på fötter, så är jag tvungen att bli kompis med mig själv. Så jag tänker spendera mycket tid helt ensam med alla mina tankar, för att ta reda på vem jag verkligen är och vad jag vill i livet.

Förra året tog jag egentid och gick ut på en promenad, gick vilse i 2 timmar men stötte på både Apollofjärilar och en havsörn med unge. Så häftiga.


DEN 14 AUGUSTI
Då åker jag och Felix till Stockholm, denna gång för att se Post Malone live. Sååå grymt!!
Relaterad bild
Bildkälla: google.se


JOBBA
Jag är en sån där person som fullkomligen älskar mitt arbete, så jag ser verkligen fram emot att få jobba i sommar. Förra sommaren arbetade jag varje dag (var ledig 1 eller 2 dagar tror jag), och det var den bästa sommaren någonsin.


EN LÅT..
..med text skriven utav mig, och musik skapad utav lillasyster Bumbum. Väntar bara på att hon ska skicka den, är såå nyfiken och spänd då jag endast hört korta snuttar utav den. Ska bli jätteroligt att få höra!


DAGAR MED UNDERBARA VÄNNER
Sitta och prata lite skit, ta en glass, gå promenader, åka till stugan, bada, ha roligt.

Förra året då jag, Felix, Anna & Stoffe åkte till stugan för fiske och fikamys.


...OCH SÅKLART HÄRLIGA FAMILJESTUNDER
Bara umgås, ha roligt, vara i stugan tillsammans och uppskatta att vi har varandra.
Från när vi hade systrar+sambos-dag.


MÅLA UTOMHUS
Stå på berget, med sjön bakom, pianomusik i lurarna, färgstänk på kläderna och x antal penslar runtom mig. Terapi.

Min tavla "Inner Combat" som jag målade förra sommaren.


SÄLLSKAPSSPEL
Jag älskar att spela sällskapsspel med människor man tycker om, det är så mysigt.

Kvällsspel i stugan.


MYSFIKA
Finns det ens något bättre än att sätta sig på en härlig plats och fika med någon man tycker om? Tror det är ytterst få saker som toppar det.

Från mysfika förra sommaren med bestbud.


LÅNGPROMENADER
Själv eller med andra spelar ingen roll, jag älskar det.

Skogspromenad.


GRILL, GRILL OCH ÄNNU MER GRILL
Grillad mat är det absolut godaste, och det är en sån härlig känsla när man känner doften från det grillade. Det känns som sommar då.

Grillat.


Men mest av allt ser jag fram emot...

DEN 18 AUGUSTI
För det är då jag är beräknad att bli bästismoster, när finaste Elin & Robin äntligen ska få sin efterlängtade Svea. Längtar så jag spricker!!
Finaste Elin & Robin under vår fotografering i mars.




Vad har ni för planer i sommar? ☀
 
 
 



Att vara nykter under alkoholens afton


2018-06-22 @ 10:33:49
Midsommarafton. Denna ständigt regnande, silldoftande dag, då miljoner trädgårdar pryds utav blomsterdekorerade stångar och småfulla vuxna som skuttar omrking dem. Borden fylls med färskpotatis, olika sorters sill, gräslök och gräddfil, och såklart snaps. På de flesta bord finns även öl, cider, vin och/eller annan sprit. Vi sjunger snapsvisor, slänger i oss brännande shots och slår glasen i bordet. Det är tradition säger vi dagen efter, när huvudet värker efter lite för många snapsvisor. Det är tradition, och traditioner ska man följa. Iallafall de traditioner där man får bli lite rund under fötterna.

Bild från tonåren

Som tonåring följde jag alltid denna tradition med stor glädje. Då var det nästan alltid party på midsommar, man spenderade en del av dagen (helst lunch eller middag) med familjen innan man gick för att träffa kompisar och supa. Sedan var man ute hela kvällen och halva natten, drack mer och mer, snubblade runt och skrattade åt sitt sönderskrapade knä efter man trillat med cykeln. Det var ju trots allt tradition.

Förra midsommarafton hade jag påbörjat mitt första år som nykter efter x antal år utav alkoholmissbruk, jag var 6 månader in i min nykterhet när midsommar kom. Jag spenderade dagen och kvällen tillsammans med familjen och några familjevänner i stugan. Min familj är verkligen inte några stordrickare, men sprit fanns det såklart på borden. Jag hade en jättefin midsommarafton, vi hade roligt och mysigt, men jag skulle ljuga om jag sa att det var enkelt. Varje cell i min kropp avundades dem andra som tog en öl till lunchen, en snaps, ett glas vin till maten. Jag stirrade på flaskorna och längtade efter det där varma brännandet när de rinner bak i svalget, kände desperat saknad efter känslan av att tappa verkligheten lite i taget. Jag ska vara ärlig; Jag undrade många gånger om någon skulle märka om jag tog en snaps eller klunkade lite konjak, jag täkte på det hela tiden. Men jag tog ingenting, inte en droppe. För jag visste att det räcker med ett smakprov för att få börja om på ruta ett. Och det enda som var större än suget, var skräcken för att behöva gå igenom alla darrningar, kräkningar, migräner och hjärtklappningar en gång till.

Bild från förra midsommar

För några år sedan när jag festade så kunde jag utan problem dricka 70cl ren vodka, blandat med cider, öl och en hel drös shottar tequila. Det var liksom en helt vanlig fest för mig. Jag tyckte aldrig att det var något konstigt. Jag såg att många kompisar inte kunde dricka ens hälften, men det var ingenting jag reagerade på. Fest är ju fest, tänkte jag. Att varje dag, kväll och natt var fest, det reagerade jag inte heller på. "Man är bara ung en gång" sa jag ofta. "Om man inte super ihjäl sig förstås, haha" skrattade jag, även att det enkelt kunde ha blivit min sanning.




Jag har varit nykter i 1,5 år nu, och jag kämpar fortfarande med suget varje dag. Inte det fysiska som framkallar kräkningar och darrande händer, men det psykiska suget efter ångestlindring i flytande form. Det är förvånansvärt svårt att vara nykter som ung. Man "ska" supa, det är lite status, lite häftigt att dricka tills man stupar, man är lite roligare om man har knäppa fyllehistorier. Jag har många fyllehistorier som går att skratta åt, där jag gjort bort mig totalt, men vet man historien bakom varje fylla smakar historierna lite illa.

Mina vänner festar och dricker fortfarande, och det ser inte jag som något konstigt eller fel, det är deras rätt att få göra. Det som gör dem till så bra och underbara människor, är att enda sedan jag erkände mitt missbruk så har de alltid stöttat mig och aldrig ens tänkt tanken att erbjuda mig alkohol. Mina vänner vet att jag kämpar, och de vill hjälpa mig på alla sätt de kan. De säger alltid att jag är välkommen på fester utan att dricka, de inkluderar mig trots att jag inte dricker alkohol vilket, som sagt, tyvärr är relativt ovanligt bland unga. 

Jag har tur, för jag är omringad utav människor som stöttar mig. När jag först berättade för mina närstående om mitt missbruk, så var det inte en enda utav dem som var dömande eller kritiserande. De lyssnade, accepterade, hade förståelse och stöttade mig. De har varit min hejarklack hela vägen, och jag hade nog aldrig klarat av att bli nykter utan deras hjälp.

 
Om någon tackar nej till alkohol; ifrågasätt inte personens val att avstå, försök aldrig tvinga den att dricka för du har ingen aning om hur mycket den kan ha gått igenom för att klara av att säga nej.



Har du eller någon i din närhet problem med alkoholmissbruk? Kontakta din vårdcentral/husläkare för information om vilken hjälp som erbjuds där du bor. Du kan även läsa mer på 1177 eller ringa ett kostnadsfritt och anonymt samtal till Alkohollinjen på telefonnummer 020-84 44 48. Kom ihåg: Du är aldrig ensam, det finns alltid hjälp att få. Sök den innan det är för sent. Jag tror på dig♥



Gröna Lund


2018-06-21 @ 08:58:26
Lite bilder från Gröna Lund i förrgår, innan Rise Against gick på scen. 



Rise Against - Videor


2018-06-20 @ 09:49:12
Igår var jag på Gröna Lund för att för tredje gången se älskade Rise Against live. De var sååå bra; precis som tidigare konserter så blandade de fantastisk musik med viktiga tankar, och jag älskar hur de använder sitt kändisskap till att lyfta viktiga saker i världen. Vilken gemenskap det är att stå med så många fullt främmande människor, så totalt olik från en själv, och känna samhörighet med precis varenda en. Finns ingen mer magisk eufori än att stå i publikhavet när ett fantastiskt band/artist spelar. Så underbart!





Alla dessa videor, samt fler från deras konsert i oktober 2017, finns på min youtubekanal.



William & Caroline i svart & vit


2018-06-16 @ 20:36:00



Kvalitetstid några veckor tillbaka


2018-06-15 @ 11:12:32
Lite bilder från helgen i Kvarsebo för några veckor sedan, med Felix, pappa, gammelmoster Maja, farfar och Inger. En väldigt mysig och betydelsefull helg♥


Idag vaknade jag tidigt som vanligt, ska till psykologen vid kl. 13. Sedan har jag ingenting planerat, antagligen bara ta det lugnt. Varit så slut senaste dagarna så känns som jag bara sover hela tiden. Vill vara pigg, och glad! Orka med saker, orka något alls. Blä.



När två blev en


2018-06-14 @ 10:07:44
Det var ett tag sedan jag la upp några bilder från Elin & Robins bröllop, så har suttit ett par timmar nu och fixat lite bilder från utanför kyrkan. Vilken fantastisk dag det var, så fina allihop!


 



Det står stilla


2018-06-14 @ 08:20:32
Här har det stått relativt stilla ett tag, med undantag på något inlägg då och då. Men jag tänker absolut inte be om ursäkt eller så, för jag är inte tvungen att blogga (trots att jag förr trodde det). Jag har mått väldigt, väldigt dåligt den senaste tiden, varit sjukskriven i 2 veckor nu och kämpar för att klara av enkla vardagssaker. Ångesten kom tillbaka som den värsta käftsmällen någonsin, och jag är förvånad över att jag ens har tårar kvar att gråta, det känns som jag inte gör annat. Gör mitt bästa för att inte isolera mig, som att träffa vänner, men efteråt är jag fullständigt uttömd och orkar inte ens kolla på tv. Saker som tidigare givit mig glädje och energi, såsom att måla, laga mat, fotografera & redigera bilder, träffa nära och kära -de är för tillfället saker som får mig att sucka och får hjärtat att stressat rusa. Jag har väldigt svårt att finna glädje i något alls, och tro mig när jag säger att det enda som är värre än att må skit är när man inte mår alls -när känslorna varit så kraftfulla att det blir för mycket och allting stängs av. Tomheten som kommer efter panikattackerna är värre än all ångest i världen.


Detta skrämmer skiten ur mig, men jag tänker dela med mig utav ett utdrag ur mina "dagboksdokument". Kanske kan ni förstå bättre, eller kanske känner någon igen sig i mina känslor och därmed inte känner sig så jävla ensam. För ensamheten är dödlig.

" 260518 
Dessa känslor, dessa jävla känslor. De har blivit min död, min själsliga död. Min kropp är kvar; mina ben står fortfarande och mina läppar kan ännu le, men min insida är fullkomligt död. Jag försöker övertala mig själv att jag måste leva, att det finns saker som lockar mer än döden, men jag kan inte tro på dessa tankar. Jag är så utmattad, så utslagen, nedbruten, så förbannat trött. Allt jag vill är att få stänga av, trycka på off-knappen och aldrig behöva startas upp igen. Hur många gånger har jag inte försökt börja om, försökt bearbeta, försökt förbättra allt jag är? Jag har tappat räkningen. Men vem bryr sig? Ingenting har ändå hjälpt. 
 
Jag försöker säga hur det verkligen är, jag försöker vara ärlig, men jag ser deras ansiktsuttryck och jag kan höra deras hjärtan brista, så jag ljuger. Eller kanske ljuger jag inte, men jag berättar bara en mild del utav allt mörker som slukat mig. Jag säger att jag "mår lite sämre" när jag gråter dagligen, säger att jag "börjat gå nedåt igen" när min kropp redan krossats mot bottenskiktet, säger att "jag orkar inte mer" när jag redan gett upp. Allt jag kan tänka på är döden, jag är förtrollad utav tanken på att slippa allt, och min längtan är kronisk. Jag har många drömmar, men ingen har hållit i längre eller tagit upp så mycket utav min tankekraft som den eviga drömmen om att aldrig vakna igen. Och är det inte nästintill ett samhällskrav att följa sina drömmar? Eller gäller det endast de socialt accepterade drömmarna som att få ett bra jobb, skaffa familj eller resa jorden runt? Jag vill alla dessa saker, men jag vill hellre dö. Så enkelt är det. 
 
Det dåliga samvetet är min dödligaste sjukdom. Jag kan inte tala om när jag blir riktigt sårad, för då får jag dåligt samvete. Tänk om de blir ledsna över att ha sårat mig? Så jag låter folk köra med mig, jag låter dem trampa sönder alla gränser jag ritat upp och oavsett hur många bitar de sliter min själ i så förlåter jag dem. Jag hör själv hur sinnessjukt det låter, och jag förstår att något är fel på mig, men jag kan inte rätta till det. Jag vet inte hur man gör rätt, för jag är det personifierade felandet. Ett halvdött misstag. Ett error i universums 
datakoder. Hur fan ska jag kunna rätta till något, när hela jag är fel? "

 




Nationaldagen genom min telefon


2018-06-07 @ 11:02:18
Igår var det Sveriges nationaldag, och den spenderade jag i stugan tillsammans med mamma, Pelle & Felix. Vi hade det riktigt mysigt!



Världens vackraste lilla mamma♥


Såå mycket god mat! Dock mådde jag riktigt dåligt efteråt, knappt ätit något alls senaste veckan då jag haft så mycket ångest att jag inte haft någon aptit, så magen fick en chock och jag blev helt svullen och mådde så jäkla illa i flera timmar. Men gott som tusan var det iallafall. 

Ser ni min tomat i folie? Det är det absolut godaste jag vet att lägga på grillen, och kan varieras på så många olika sätt! Jag köper riktigt stora tomater, skär av ett "lock" och gröper ur dem. Sedan tar jag t.ex. quornfärs, crème fraiche, tomatgojset, pressad vitlök, fetaost och en massa goda kryddor och gör en röra utav, som jag sedan fyller tomaterna med. Det blir så himla gott!



Mamma gjorde goda bakelser. Ser ni min gula där bak haha? Jag gillar inte grädde så min kära gullemamma gjorde med bara vaniljkräm istället. Så gott!


Färgade både håret och ögonbrynen hemma igår då mitt hår var väldigt blekt och urtvättat, och mina ögonbryn var för ljusa för mig. Blev supernöjd!




Vad gjorde ni igår?🇸🇪



Family in b&w


2018-06-04 @ 11:02:48
Fina farfar & gammelmoster♥



Furry fluffy friends


2018-06-03 @ 18:17:05
Lite sommarlek & mys i gräset ♥


Är ni katt- eller hundmänniskor? Jag älskar båda, men måste väl säga kattmänniska eftersom jag har två bebisar och halva min blogg är katter...typ. Haha



En lördag i stugan


2018-05-31 @ 17:16:08
Bilder från i lördags då alla tre systrar med pojkvänner körde grillmys i stugan ♥



solen kräver att jag ler


2018-05-31 @ 13:34:27
När mörka vintern gått mot slutet
Ingen natt är lika lång
När jag vaknar till solstrålar
Och fåglars visslande sång


Då borde mörkret inombords
Sakta fasas ut
All ångest och all smärta
Borde långsamt tagit slut

Och jag vet att våren kommit
Solen kräver att jag ler
Ändå skriker något inom mig
"Jag orkar inte mer"


Jag förträngde all min smärta
Fick känna mig vid liv
Invirad i förnekelsens trygghet
För blind för att ens kallas naiv

Med snön liggandes på marken
Ekade mantrat inuti
"Det är bra nu, det är bra nu"
Men så kommer det väl aldrig bli?

 
För varje gång jag trott och hoppats
Att jag äntligen är fri
Blir jag slukad utav mörkret
Det som lever inuti

 
Och jag ser hur solen skiner
Jag ser hur världen färgläggs glatt
Energin borde bli påfylld
Men allt har blivit helt motsatt

Jag vill inte ut bland folk
Inte ens träffa vänner
Jag vill isolera mig från allt
Och från alla som jag känner


Lämna mig ifred
Men lämna mig inte ändå
Jag knuffar ut er alla
Fast jag inte vill att ni ska gå

Mina nätter är ännu långa
Och fastän ljuset kikar in
Stannar jag kvar i mörkret
I mitt helvetes krypin


Jag vill att allting ska försvinna
Jag vill bara vara jag
Erkänner förlusten
Förstår att jag är svag

Fråga ej vad du kan göra
Bry dig ej om hur jag mår
För glöden den har slocknat
Låt mig följa i dess spår


Jag är trött nu, behöver sova
Allt jag är känns så matt
Låt mig vila, låt mig vara
Godnatt, älskade, godnatt

i.l.t / may'18



"Hur kan någon vara så bekväm naken, men så jäkla obekväm i badkläder?"


2018-05-23 @ 21:59:32



Den frågan ställde Felix till mig förra sommaren. Och de orden har ekat i mitt huvud sedan dess.

Mina närstående brukar skoja och kalla mig nudist, inte för att jag på något sätt är det, men för att när jag kommer hem vill jag helst få slänga av mig alla osköna kläder och gå runt naken (självklart inte om vi har gäster!). Felix skojar ibland om att han inte minns hur jag ser ut i kläder. Jag är helt enkelt jäkligt bekväm med att vara naken. Jag anser att det är fullt naturligt, fritt och hälsosamt att inte känna att man måste gå runt i kläder när man ändå inte är bland folk. Jag har alltid varit så, hela mitt liv. Vi har alla varsin människokropp, hur den än ser ut, och vi borde inte känna oss tvingade att skymma den i onödan. Återigen, självklart inte bland gäster eller främlingar, men i mitt eget hem. När vi sover i stugan på sommaren så älskar jag att gå upp antingen mitt i natten, eller flera timmar de andra ens slagit upp ögonen, och nakenbada. Det är en underbar frihet och jag rekommenderar alla att göra detsamma.

Samtidigt kan jag inte minnas en sommar då jag kunnat visa mig i bikini/baddräkt utan ångest. Varje år när dagarna börjar bli längre, träden grönare och luften varmare, så känner jag ångesten komma krypandes. Jag älskar att bada, men fyfan, ska jag behöva visa mig i badkläder? Jag har vägrat att bada där det eventuellt kunnat vistats andra människor, inte velat åka en helg till t.ex. Öland för i helsike heller att jag skulle visa mig på en strand. Och hur min kropp sett ut har aldrig spelat någon roll, när jag var 15 år och ätstörd hade jag minst lika smärtsam panik över att behöva visa mig på en offentlig badplats. På något sätt är man ju förbannat självupptagen när man har stora kroppskomplex, för man tror ju att alla de 150 människor som ligger på sina handdukar eller plaskar runt i sjön, ska stanna upp på sina lediga stunder för att stirra på en. Så är det ju inte egentligen, folk är för upptagna med sitt för att ägna sin tid åt att skapa hysteri kring någon annans kropp, men man tror ju ändå det. Man ser sig nervöst omkring, försöker skakande lägga ut handduken och det enda man kan tänka är: Alla.Stirrar.På.Mig.

" Jag tycker liksom inte att det är någon stor grej att låren går ihop, eller att bristningarna på brösten skiner som lysmaskar på huden "


Relaterad bild"Hela världen stirrar på mig och äcklas av mig" [Bild: google.se]


Jag diskuterade det med min psykolog, att vara övertygad om att alla tittar på en. "Självhatande hybris" tror jag att jag kallade det. Och efter en stunds diskussion fram och tillbaka kom jag fram till att mina kroppskomplex inte alls handlar om min kropp. Jag kan inte säga att jag tittar mig och spegeln och tänker att "jävlar vilken snygging", men jag rycker på axlarna och tycker liksom inte att det är någon stor grej att låren går ihop, eller att bristningarna på brösten skiner som lysmaskar på huden. Jag skuttar inte runt utav glädje, men det gör mig ingenting. Det är en kropp som alla andra. Jag har sett ut på många olika sätt, varit olika stor/liten, haft stora och små bröst, hård och mjuk rumpa, fasta och lite sladdrigare armar, utstickande revben, och lår som fortsatt röra sig lite även när jag stannat, jag har haft så himla många olika kroppsformer. Men hur jag än sett ut har jag alltid haft magkramp när jag ska bada på en offentlig plats. För det har ju inte med min kropp att göra. Mina kroppskomplex sitter enbart i mitt huvud, matas utav min ångest och stärks av att jag döljer min kropp. Min ångest hatar mig och vill trycka ner mig på alla sätt den kan, men det har med mitt psykiska mående att göra, inte min kropp.

Jag har äntligen kommit igång med att powerwalka/jogga. Men att jag motionerar har inget att göra med att jag vill ändra min kropp eller mitt utseende, jag vill bara orka mer och bli starkare. Sen om jag får superbra kondition och blir uthålligare, men vågens siffror förblir detsamma, då är jag helt okej med det. Att motionera ger mig en superdos utav endorfiner, och hjälper mig att hantera det verkliga problemet; Ångesten. Jag blir gladare, piggare, mer social och mindre osäker när jag tränar. Jag kan hantera mina psykiska problem betydligt bättre, och det är det viktigaste. För det är ju faktiskt min syn på mitt mänskliga värde jag behöver ändra, inte mitt utseende. 

Relaterad bild
[ Bild: google.se ]


Hur känner ni er inför att "the bikiniseason" har startat?



Stugmys


2018-05-23 @ 16:39:35
Mobilbilder från några timmar i stugan med Caroline, Jennie & lilla William♥

Mitt knä börjar bli bättre, dock knäppte det till när jag skulle resa mig snabbt och vred mig samtidigt vilket gjorde förbannat ont, men men. Imorgon ska jag jobba igen så det känns bra!