När självhatet blir utmanad utav självsäkerhet


2018-09-21 @ 13:07:00
Större delen utav mitt liv har jag tyckt illa om mig själv. Gråtit mig till sömns när självhatet ätit upp mig, krossat speglar när jag inte klarat av att se personen som stirrat tillbaka på mig, känt mig obekväm bland andra människor och tagit komplimanger som hån. Det är den jag alltid trott att jag varit. Men vad händer när man plötsligt känner sig helt okej i sig själv? Vad händer när självhatet blir utmanad utav självsäkherhet?

 

Som barn tittade jag alltid på mina vänner, såg allt det jag saknade och en del av mig föraktade dem för att de var så mycket finare och bättre. Jag pushade alltid mig själv, ville vara bäst för annars var jag automatiskt sämst. Men det gjorde också att alla de saker som jag älskade, blev till saker jag avskydde; saker jag gjorde under tvångsmässig tävlingsinstinkt. Detta höll i sig i många år, och även om sakerna förändrades så vad grundprincipen densamma; Jag var aldrig bra nog. 

Under mina tonår gav jag upp om att vara duktig i skolan, jag mådde alldeles för dåligt för att min kraft skulle räcka till, så istället fick jag en sjuklig fixering vid mitt utseende. Jag var tvungen att vara smal, men oavsett vågens siffror så såg jag aldrig någon skillnad, så jag svalt mig till den grad att min kropp började ge upp. Jag var alltid trött och nedstämd, min hjärna hängde inte riktigt med, mina ben orkade inte bära mig, och jag svimmade åtminstone ett par gånger i veckan. Samtidigt kände jag mig tvungen att vara med "där saker hände" så jag var aldrig hemma och vilade, utan var alltid ute med vänner. Jag fick inte missa någonting, så jag sov endast några timmar varannan natt ungefär. Men hur många små äventyr jag än hängde på, hur stor min kompiskrets än växte sig och hur många killar jag än fick uppmärksamhet ifrån så var jag ändå inte bra nog.


"Min personlighet var präglad utav andra människors tyck och tänk. 90% utav min personlighet var stöpt i formen av någon annan"


Jag har varit i relationer halva mitt liv, dessa cirka 2,5 månader är det längsta jag varit "på egen hand" sedan jag var 12 år ung. Och det är väl fint att få älska och älskas, men man blir väldigt beroende utav andra människor. Jag har aldrig riktigt fått vara ett jag, utan bara ena halva utav ett vi, och det är inte hälsosamt i längden. I och med att jag var så pass ung när jag började ha relationer, så var jag ingen färdigutvecklad människa, utan utvecklades tillsammans med de andra, vilket i sin tur gjorde att hela min personlighet var präglad utav andra människors tyck och tänk. 90% utav min personlighet var stöpt i formen av någon annan. Till följd utav detta så blev jag väldigt osäker i mig själv, och väldigt beroende utav dem; jag kunde inte sova utan dem, inte leva utan dem, och de var min stora trygghet. "Vad är det för fel med att ha en partner som trygghet?" tänker ni säkert, och det är absolut inget fel alls, men det är farligt när ens liv kretsar så mycket runt en annan människa att man långsamt raderar sig själv, man blir bara ett bihang och de är det viktigaste i ens liv. För de ska vara viktiga, de ska vara högt upp på prio-listan, men de ska inte vara nummer ett; Det ska du själv vara.

Den senaste tiden har jag bit för bit börjat pussla ihop mig själv, upptäckt bitar som jag inte trodde fanns, och i takt med detta har jag börjat bli mer bekväm i mig själv. Jag har alltid behövt mycket ensamtid, men nu njuter jag verkligen av att vara ifred. Jag sover bättre än någonsin när jag breder ut mig i min stora säng, jag dansar runt till hög musik när jag städar och skrattar i spegeln, jag lagar mat som jag själv gillar, jag fixar mitt hem såsom jag trivs. Jag går ut på krogen och dansar skrattande loss med vänner, jag har träffat så många nya härliga människor då jag nu är fullt bekväm i vilka grupper som helst, jag tar långa promenader med mina egna tankar och när jag börjar tvivla på mig själv så påminner jag mig om att jag fan är jäkligt bra. Jag har aldrig trivts såhär bra i mig själv förut, men kanske är det därför att jag aldrig riktigt haft chansen att vara mig själv? Kanske börjar jag bli starkare och gladare därför att jag funnit tryggheten i mig själv? Kanske spelar det ingen roll vad någon annan tycker och tänker, för jag tycker att jag är bra nog och det är allt som räknas?

Mitt liv kommer att gå upp och ner, det är jag väl medveten om. För några dagar sedan var jag redo att ta mitt liv, och idag känner jag mig rätt nöjd med tillvaron, och så kanske det alltid kommer vara. Men jag känner att för varje del av mig själv jag finner, så blir jag starkare och ångesten får inte samma övertag. Jag kanske tar mitt liv en dag, jag kanske blir överkörd imorgon, eller så kanske jag hamnar i tv som världens äldsta kvinna, det har jag ingen aning om. Det enda jag vet är att när jag väl dör, så vill jag göra det med stolthet över vem jag är.

 

Några tankar på det?



som att hyperventilera i en plastpåse


2018-09-18 @ 10:07:00

Trasig. Vissa dagar är det enda som fyller insidan tortyren av ingenting alls. Vissa dagar tycks inte luften nå lungorna, så hur många andetag som än tas kvävs man. Kippar efter andan, men inget syre tar sig ut i kroppen. Som att hyperventilera i en plastpåse. 

Jag vill säga att det är okej, att ångest är okej att ha, men det känns inte så. Det känns inte okej att skaka tills man kräks, det känns inte okej att försöka få sig själv att känna något, det känns inte okej att skrika tills rösten ger upp, det känns inte okej.

Dom kallar det "suicidrisk", men hur kan man någonsin riskera att döda någonting som inte är vid liv? Jag vet vad jag har, jag vet hur mycket bra det finns i världen, men tycks stå fullkomligt likgiltig inför glädjen det borde ge. Mår illa av närhet, för jag har inget kvar att ge till någon annan. Vägrar släppa någon riktigt nära. Det finns inget kvar att hämta. Uttömd. Söndersliten. Trasig.

"And I wonder where these dreams go when the world gets in your way. What's the point in all this screaming? No one's listening anyway"</p




what they don't tell you in church is saints are sinners too


2018-09-17 @ 20:32:59
Lite blandade bilder från senaste veckan



Tacokväll me Lizzie och våra fina mammor


Stallhäng med Lizzie,Jennie och vovvarna



Min vackra, älskade mamma



Älskar solnedgångar


Åkte till släkten för att fira farfar som fyllt år, mysig promenad och massa skratt, bästa släkten!



Lite skoj party med gött folk



Biljard och häng med min lilla Mickis



Vi skulle rensa förrådet, men hittade massa skoj utklädnader så blev inte mycket gjort haha! Tycker Lizzie är bra fräsch i de där små blingbling-brillzen



Igår var jag dödligt bakis, sov hos Jennie och idag har vi degat. Ska vara hemma ikväll men är så trött-pepp, har ni varit det någon gång? När man är helt jäkla utslagen och samtidigt vill åka på äventyr? Det veliga livet, haha.



FYRA HEMSKA DOKUMENTÄRER VÄRDA ATT SE


2018-09-14 @ 16:34:43
Jag älskar dokumentärer, allra mest gällande brott. Jag är väldigt intresserad utav att försöka förstå vad som kan få en människa att begå så hemska brott, vad skapar en seriemördare till exempel? Kanske är det därför att jag inte alls kan relatera till deras sätt att tänka och är oförmögen att se världen ur deras perspektiv, och jag har alltid varit nyfiken på det jag inte kan förstå. Hur som helst så tittar jag mycket på dokumentärer, så här har ni 4 stycken jag rekommenderar:


EVIL GENIUS

Ett pizzabud kommer in på en bank med en bomb fäst runt halsen. När polisen anländer berättar han att han är en gisslan som skickats ut på "skattjakt" för att slutligen få nyckeln till bombkragen. Kort därefter är han död. Allt eftersom FBI gräver djupare i fallet blir det mer och mer bisarrt. Vem är hjärnan bakom dådet? Var pizzabudet verkligen en gisslan, eller medbrottsling? 

En dokumentärserie på Netflix i 4 delar. Jag tyckte att den var väldigt spännande, och dessutom mycket bra gjord. Definitivt en utav de bästa dokumentärer jag sett!







ENCOUNTERS WITH EVIL
En dokumentärserie som kretsar kring kallblodiga brottslingar och de vidriga brott de begått. Olika avsnitt går igenom olika "sorters" brott; allt ifrån kannibalism till skolskjutningar, med en snabb djupdykning in i dåden och personerna som begått dem. Några utav de ökända namn som dyker upp är bl.a. Jeffrey Dahmer, Josef Fritzl och Adam Lanza.

Väldigt intressant serie, jag gillar att avsnitten tar upp några brottslingar som begått liknande brott och att man verkligen hinner få en inblick trots den korta tiden. På Netflix.
 
 


FRENEMIES: LOYALTY TURNED LETHAL
"Keep your friends close, and your enemies closer" brukar man ju säga, och så är verkligen fallet i denna dokumentärserie. Varje avsnitt tar upp ett enskilt brott när någon blivit mördad utav en eller flera närstående, människor de litat på och funnits där för, som vänder dem ryggen på det absolut värsta sättet möjligt. Vi får höra anhöriga berätta om chocken och sorgen, och i vissa fall till och med se intervjuver med mördaren själv.

Den är väldigt intressant och man får en "men herregud"-känsla i varenda avsnitt, dessutom får man se skådespelare rekostruera händelseförloppet vilket gör att man får en bättre inblick. Den är däremot inte jättebra gjord, enligt mig, men trots det är det en serie jag verkligen rekommenderar. På Netflix.






MOMMY DEAD AND DEAREST
"En granskning av det uppmärksammade, sanna kriminalfallet med Dee Dee Blanchard och hennes dotter, Gypsy Rose, som utforskar en av psykologivärldens mest kontroversiella syndrom: Münchausen by proxy." - Beskrivning från HBO.

Denna dokumentär gör ärligt talat jäkligt ont i själen på mig, jag skulle aldrig stötta en mördare men samtidigt lider jag med henne något otroligt. Den känns väldigt noggrannt gjord och är otroligt intressant att se. På HBO.






Har ni tips på någon bra dokumentär jag bara måste se?



onsdag


2018-09-12 @ 09:58:14
De senaste dagarna har jag mått lite sisådär, mycket ångest som kommit tillbaka, men det var väntat. Ångest är en så pass stor del utav mitt liv att jag alltid vet att min lycka är på lånad tid, men men. Man får försöka göra det bästa utav situationen! Men jag blir dålig på att svara och höra av mig, så nu vet ni det mina vänner. Vill mer än allt att hostan ska gå över så jag ska kunna ge mig ut på pw's/springturer utan att det kliar sönder i lungorna.


Igår vaknade jag hos Jennie, Lizzie kom så käkade vi frukost ihop. Runt lunch hämtade Malin upp mig så åkte vi till Lillön och gick en sväng & bara babblade på om allt och ingenting, mys! Somnade rätt tidigt då jag var helt utmattad igår, så det var skönt. Nu ska jag strax dra till Öppenvården på möte, sedan ska jag träffa Elin en sväng, äntligen!


Nya hårfärgen, dock är den mer lila än den ser ut på bilderna här, vilket jag älskar!



w e e k


2018-09-10 @ 00:26:27
Uppdateringen här är fortsatt gles, men jag hoppas att ni har överseende med detta. Här kommer lite mobilbilder från veckan som gått.



Mysfika, skratt och babbel med Helene



En tripp till lekparken med tre hjärtan



Lunchdejt med thaimat tillsammans med älskade moder & moster



Bakat nyttigt godis, dör för dessa alltså. [Klicka här för recept]



En massa mys med vovvarna och deltidssambon



Ibland har jag skor på mig. Ibland.



Leker lite självcentrerad framför spegeln


Buddy-bakis-häng   //   Spontant är rätt bra



Denna helg har party stått på schemat; i fredags åkte jag och mina soulies iväg en sväng för lite chillfest, och igår firade vi Mickis som fyller 20 år! Idag har jag varit och röstat, umgåtts med fina vänner och färgat håret (vilket ni får se en annan dag då jag inte orkat ta bild nu). Nu är jag helt slutkörd (inte mycket sömn denna helg) så ska ta en snabbdusch och sedan lägga mig. Godnatt vänner och ovänner!



Den senaste tiden har jag...


2018-09-02 @ 14:29:57
...partat med härliga människor. Igår senast, vilket jag får sota för idag, haha! Kröp under täcket runt 7 imorse, och tackade mig själv för att jag varit klok nog att hänga en filt på en värmetork så jag slapp frysa ihjäl. Men jag hade skitkul, lite för kul bara...haha.



...haft väldigt mycket mys med mina gosfisar. Nu när det börjat bli (mycket) kallare så vill de vara nära hela tiden, ska sova på bröstet/runt halsen. Mollie dreglar väldigt mycket när hon tycker det är riktigt mysigt, haha!



...insett att jag verkligen inte kan sy. Skulle fästa två knytband i ryggen på en body, gick sådär. Slet sönder trådjäklarna säkert 10 gånger. Det slutade med 4 säkerhetsnålar.




...tyckt synd om mig själv när jag varit uttråkad i 10 minuter. Förmågan att stå ut i rastlöshet är något jag inte besitter.



...hittat en ny favvo-mascara. Och insett hur extremt olika mitt hår ser ut i olika ljus (rödtonigt i vissa ljus, mörkbrunt i vissa osv??). Dags att färga snart.



...legat sjuk. Varit förkyld några veckor, men förra helgen bröt det ut totalt så har legat hela veckan. Nu är det bara denna jäkla hosta jag ska bli av med! Om jag ska se det positivt så har jag kollat cirka 4 säsonger Game of Thrones.



...insett att vissa människor endast stjäl energi och att man snabbt blir betydligt starkare när banden är klippta. Sjukt egentligen.


Idag ska jag inte göra ett skit, möjligtvis träffa polare en sväng bara. Igår ägnade jag hela dagen åt att rensa och möblera om i vardagsrummet, samt tvättade precis exakt allt jag äger ungefär. Trodde aldrig att det skulle ta sådan tid, men jag höll på från 11-17:30. Insåg sedan att jag var tvungen att hoppa in i duschen och göra mig i ordning så jag kunde springa och föra lite med mina soulies.

Nu ska jag äta ett plommon och sätta igång lite mer GoT. Vad gör ni idag?



kärlekssommar


2018-08-28 @ 19:28:37
Några bilder från 01/juli/18 då jag knäppte lite kort på finaste Elin & Robin, tänk att det var lilla S som låg där inne♥


Jag ligger fortfarande sjuk, blev det efter att dumt nog ha glömt jackan hos en kompis och sedan varit ute till kl 05 i bara kofta..smart. Så har legat sjuk i några dagar, men börjar bli bättre (peppar peppar ta i trä). Har inte haft någon feber idag, vilket nästan är ännu värre då jag blir extremt rastlös och vill ut på promenad eller springtur, men det vore väldigt dumt då jag hostar som en tok. Blir galen av att vara stilla såhär länge. Några tips på hur man blir av med hosta snabbt?


Förresten; Jag håller på och jobbar med en liten grej som jag är såå glad över, när det är färdigt kommer ni få se! Har ni några idéer på vad det kan vara?



iltpoetry


2018-08-28 @ 18:33:38
Lite poesi från mitt instagramkonto iltpoetry där jag lägger ut poesiliknande grejer, 99,9% är dock på engelska. Gå gärna in och kika! 



(Klicka på bilden eller HÄR för att komma till kontot)



Q/A - allt ifrån ögonbryn till psykisk ohälsa


2018-08-27 @ 18:08:34

Här kommer alla svar på era frågor, jag har inte kategoriserat upp dem då jag inte orkar, men då jag ligger sjuk tänkte jag passa på att svara iallfall.


Vad är din favoritoutfit?

Jag är en väldigt bekväm person, jag föredrar att ha kläder där jag kan ligga på soffan likaväl som klättra i berg (ungefär), så vad som helst som är skönt. Allra bäst är nog mina älskade byxor från Lager 157 (länk) eller favoriterna från Ullared (bästa byxorna någonsin), med antingen en body eller skön tröja. 


Tre favoriter, till höger är från jobbet därför jag har mina bombsnygga tofflor 


Finns de ngt plagg du inte klarar dig utan? 
Det är väl bh i så fall, jobbigt att springa runt med skumpande bröst, ryggen tar stryk nog ändå. Annars säger jag nog gose-tofflor, hade inte klarat hösten/vintern utan mysiga tofflor.



Egenskaper du värdesätter hos andra?
Det finns många egenskaper jag värdesätter hos människor jag vill ha någon form utav relation med, men framförallt ärlighet, lojalitet och humor. Jag tror de är grundstenarna i alla hälsosamma relationer.


Favoritmat?
Släktens vegetariska kroppkakor, raggmunk, quornsallad och vegetarisk korvstroganoff. Kan inte bara välja en utav dem, de är dödligt goda allihop.

Årliga kroppkakorna med släkten 




Vad målar du helst? Vad är roligast liksom?
Svår fråga, jag har inget motiv jag direkt föredrar utan målar det som dykter upp i huvudet. Oftast börjar jag med en idé, men slutar med något helt annat. Men gillar saker där jag får använda olika tekniker och material; såsom min tavla "Hör min tystnad" (nedan) där jag använde olika typer utav penslar, paljettkniv, svampar, fingrarna, akryl- & akvarellfärger, papper, limm, plåster och tejp. Den var jäkligt stimulerade att göra!



Har du ngn låt du skäms lite över att du älskar?
Nja, jag skäms inte så lätt. Men ska det vara någon jag vet att andra rynkar lite på näsan åt, så har jag alltid älskat "Climbing The Walls" av Backstreet Boys, och "Wannabe" & "Stop" av Spice Girls, t.ex. Älskar att lyssna på dem när jag städar. Men det är nog därför att jag växte upp när de var som störst.


Kan du börja med Youtube?
Haha njaa, jag tror inte det. Vet inte vad jag skulle göra med en youtubekanal? Men vem vet, det kanske kommer en dag när jag är tillräckligt uttråkad.. ;)


Vad får dig o tycka någon är oattraktiv? Personlighet eller utseende eller båda
Alltså jag  h a t a r  "machokillar" som beter sig som några jäkla gorillahanar och tror att alla ska falla vid deras fötter för att de hittat pappsens gömda steroider, ungefär. Föredrar snälla, genuina snubbar som kan bjuda på sig själva. Utseendemässigt har jag alltid haft svårt för mycket skägg, lite skäggstubb kan va snyggt, men mer än så får det att krypa i kroppen på mig. Men skulle jag träffa världens goaste människa som har skägg, så skulle jag inte backa pga det.


Kan du dansa?
Inte ens om livet hängde på det! Dock har det aldrig stoppat mig, haha.
matthew perry happy dance GIF


Hej! Jag har bara en fråga, inget illa menat eller så men du skrev typ att inte gräva ner sig själv, lyssna på peppande musik, sköta sömn och mat sen låta andra finnas där för dig om du vill bli lämnad ifred? Är inte det lite tvärtemot det du har gjort? Har följt din blogg ett par år nu och om jag minns rätt så skrev du att du inte åt så mycket alls, sen är det många inlägg som handlar om erat förhållande och din bästa vän, att du ville bli lämnad ifred precis när ni gjorde slut och att du inte kommer svara någon, sen att du försökt lyssna på ”försök att inte gråta” musik när du velat gråta bara för att du varit så sorgsen? Är inte det tvärtemot dina tips? Var det svårt att försöka följa dina tips då eftersom du skrivit allt det där jag nämnde ovan? Eller har du insett allt det där efter allt? Tänker mer hur svårt det kan va men det kanske är individuellt? Ha det bra
Hej! Jag tar absolut inte illa upp på något sätt, din fråga är jättebra!
Du har helt rätt i att jag gjorde mycket tvärtom i början, t.ex. ville jag bli lämnad ifred men som jag skrev i tidigare inlägg så lät inte mina närstående mig vara ensam, vilket jag senare förstod räddade mig. Lyssnar på peppande musik gör jag dagligen då det påverkar mitt humör väldigt mycket, men däremot berättade jag i ett inlägg att jag inte alls kunde gråta på länge vilket jag visste att jag egentligen behövde (det är viktigt att kunna gråta när man sörjer) och försökte då att få mig själv att släppa ut känslorna för att undvika en större smäll senare. Jag har lärt mig hur jag fungerar, och jag behöver lätta på trycket lite då och då för att inte bli en tickande ångestbomb, däremot får gråtande inte bli det enda jag gör. Mina tips är både individuella och generella; jag har hjälpt många vänner gå genom uppbrott och då har dessa saker varit avgörande, men mängd och process är individuellt.

Ja, det var väldigt svårt att följa mina egna tips, främst då jag är en person som vill sörja ifred och stänga in mig med min ångest -men mina närstående hjälpte mig inse att jag behövde acceptera andras hjälp och ta tag i mig själv, annars skulle jag bli fast i självhatet. Det är alltid svårt efter ett uppbrott eller något typ utav svek, för de allra flesta, men sen beror det såklart väldigt mycket på hur man är som person annars.

Hoppas du känner att du fick svar på dina frågor! Kram

(Denna kommentar lämnades under "13 tips: Hur du tar dig genom ett break-up" men jag valde att svara på den här då jag tycker det var bra frågor)


Vilka diagnoser är det di har? Hur mår du just nu? Hoppas de går bra för dig, känner dig inte men håller på dig!
Jag är diagnostiserad med ADHD, Bipolär Sjukdom typ 2, paniksyndrom, GAD och något som jag tror kallas för kroniskt förhöjd suicidrisk. I depressiva episoder har jag även återkommande ocd, social fobi och agorafobi.

Just nu går det väldigt upp och ner hela tiden, jag sörjer inte längre men är ganska trasig för tillfället då jag hela tiden finner mig själv vara "på min vakt" och tror att alla ska svika mig/gå bakom min rygg. Men jag försöker umgås med människor jag gillar och ha roligt!


Jag har nyligen blivit dumpad av killen jag älskat i 3 år, och kan inte släppa honom alls. Vill inte träffa mina vänner, vill bara ligga och gråta och att han ska komma tillbaka. Du verkar ha kommit långt på kort tid trots att du fick gå igenom det värsta tänkbara break-up-scenariot, så har du några tips på hur man kommer över någon? Förlåt om jag är jobbig men är desperat och vet inte vad jag ska ta mig till. Älskar din blogg och tycker du är så häftig. Tack på förhand
Fina du! Vad tråkigt att höra att du mår så dåligt, det gör ont i mig att någon ska behöva lida så! Jag skrev ett inlägg efter jag läst din kommentar, med just tips; inlägget hittar du HÄR
Vill bara säga att det blir bättre, just nu känns det som att du kommer må sådär hela livet och som att kärleken till ditt ex ska kväva dig, men jag lovar att det blir bättre. Låt dina vänner och familj finnas där, du kommer tacka dem i efterhand. Om du behöver prata någon gång så kan du kontakta mig på facebook eller via min mejl rakkurvablogg@hotmail.com , styrkekramar♥


Älskar du Felix frtf? Träffar du nån nu?
En del av mig kommer alltid älska Felix, såklart, vi formade och utvecklade varandra och delade något väldigt fint under många år. Men jag är inte kär i honom längre. Jag vill inte ha något seriöst på ett tag, jag behöver mig själv mest just nu, men däremot träffar jag folk "just for fun".


Hur fixar du dina ögonbryn?:)
Jag plockar, klipper och färgar dem hemma framför spegeln, så jag ska slippa sminka dem haha! Använder färg från Dollarstore (kostar endast 40:- och har färgat mina egna 3-4 ggr, samt 2 kompisars och har ännu färg kvar), samt klipper dem med nagelsax för att få dem raka. Föredrar detta framför att sminka dem då det både sparar tid och ser mer naturligt ut.



Hur känner du för Felix o Anna nu?
Jadu, vad ska jag känna? Jag tycker det är väldigt tråkigt att jag & Felix inte kan vara vänner då vi stod varandra allra närmast under nästan 8 års tid, men jag tycker inte illa om honom och jag förstår ändå att han tycker det är "för jobbigt" att ha någon kontakt. Anna har jag släppt helt då jag inte vill ha en sådan människa i min närhet, jag bryr mig inte om henne alls och kommer aldrig mer göra. Jag hoppas att slippa fler frågor gällande dem nu, de är ute ur mitt liv.


Hejsan bästa, grymma och saknade du! Satt och tänkte på det bästa jag vet med dig, att du är stark, cool och förjäkla kul! Så då undrar Jag, vad är det bästa du vet med DIG själv? Något du är stolt över! ❤
Finaste du!!♥ Det jag är mest stolt över är att jag är väldigt ärlig (för ärlig får jag höra ibland dock), alltid vill se det bästa i människor, är väldigt framåt, dömer ingen, bryr mig om alla och att jag är väldigt sprallig (älskar att hitta på roliga saker, bjuda på mig själv och skratta).


Har ni några andra frågor eller funderingar får ni lämna en kommentar eller mejla mig på rakkurvablogg@hotmail.com 😊




13 tips: Hur du tar dig genom ett break-up


2018-08-23 @ 16:14:41
Jag har fått väldigt många kommentarer och meddelanden från personer som vill ha tips och råd på hur man klarar sig genom ett uppbrott, så jag tänkte att jag gör ett inlägg om det! Här får ni mina 13 tips:


Tillåt dig själv att sörja -men var noga med att inte gräva ner dig
När man förlorar någon, levande eller död, så påbörjas en sorgeprocess och det är viktigt att man tillåter sig själv att sörja. Det går upp och ner, fram och tillbaka, och det är helt normalt. Sedan sörjer vi inte likadant, men processen är ungefär densamma och lika viktig för alla. Däremot måste man vara uppmärksam på sitt eget mående och se till att man inte gräver ner sig eller isolerar sig, då är det tuffare att ta sig ur svackan.

[Läs mer om de olika faserna av sorg här]



Låt andra finnas där för dig, även om du vill bli lämnad ifred
Detta är något jag har extremt svårt med, jag är en person som helst av allt vill isolera mig från omvärlden och stänga in mig med min sorg -men det kommer bara förvärra situationen. Mina vänner och familj har minst sagt räddat mig, den första veckan gjorde jag allt jag kunde för att bli lämnad ifred; jag försökte på alla sätt att knuffa bort alla som brydde sig om mig. Men de lämnade mig inte, de var hos mig hela tiden. När jag sa att jag inte orkade göra något så sa de "det är okej, du kan få ligga och gråta och skrika, jag är hos dig iallafall". Hade de inte funnits där varje sekund så hade jag definitivt inte varit i livet idag. Så låt dina närstående finnas där för dig, även om du helst av allt vill bli lämnad ifred för stunden, du kommer vara tacksam efteråt.



Försök att hålla fast i viktiga rutiner, såsom mat & sömn
Jag är inte alls bra på detta, faktum är att tappat 14 kg på ca 1 månad då jag alltid tappar hungern när jag inte mår helt okej, och kräks extremt mycket när jag har ångest. Detta har gjort att jag får svårt att börja äta igen, oavsett om jag mår bra eller dåligt, för hungern finns inte där och kroppen startar krig när jag äter. Jag har också otroligt svårt att sova när jag inte mår bra, jag kan vara vaken i 2 dygn och sedan sova i 1 dygn. Men jag kämpar för att få ordning på detta, för det är väldigt viktigt att de grundläggande behoven uppfylls, annars mår inte psyket heller bra.



Gör om i hemmet - det är bara ditt nu!
Hatade ditt ex det där bordet du såå gärna ville ha, eller kanske tyckte hen att dina gardiner var gräsliga? Well, vem ska stoppa dig nu? Gör om hemma så det känns som ditt, för du förtjänar att känna dig hemma! När man har ett hem där man trivs, så ger det den trygghetskänsla man behöver för att kunna trivas med sig själv också.



Lyssna på power-musik
Jag har lyssnat såå mycket på musik som ger mig riktigt power-känsla, har en "Girlpower"-lista fylld utav kvinnliga artister med låtar som gör det svårt att sitta still. Jag påverkas otroligt mycket utav musik, därför är jag väldigt noga med att lyssna på sådant som stärker mig. Här får ni några tips på låtar jag lyssnat sönder:





Se till att ha riktigt jäkla roligt!
Du kommer gråta och må skit, du kommer ha dagar då du känner dig så fruktansvärt sviken, och det är okej. Jag ville inte göra någonting, men mina bästa vänner sa då till mig "jo Bella, du måste ha roligt mellan tårarna, annars går du under" och det är det bästa någon sagt till mig. Man måste skratta, gå ut och dansa, träffa människor, ta underbara nattdopp, och bara få ha roligt. Ledsen kommer man vara oavsett, men man får inte glömma att ha roligt!
 



Var inte rädd för dina egna känslor
När man genomgår en kris (som ett uppbrott ofta blir) är det vanligt att känslorna svärmar runt i kroppen, och att humöret går väldigt mycket upp och ner hela tiden. Ibland kan man känna känslor man inte är van vid och det kan kännas nästan skrämmande, men tryck inte undan dina känslor. Är du arg så skrik rakt ut, är du ledsen så gråt, men viktigast utav allt; är du glad så tillåt dig själv att skratta! Jag har upplevt väldigt många blandade känslor under denna tid, och har för första gången i mitt liv känt rent hat vilket jag tyckte var väldigt obehagligt då jag inte riktigt har det i mig annars, men det är så det är och det är inget fel. 



Skicka inte det där smset
Man vill höra av sig, vare sig man är ledsen eller arg så vill man höra av sig till exet i början. Men gör inte det, för det kommer inte att göra någonting lättare. För en sekund känns det bättre att kanske ha få skrivit att du hatar hen eller saknar hen, men efteråt kommer det kännas skit. Det är många gånger jag velat ringa och skrika ut allt jag känner till både mitt ex och min f.d bästa vän, men jag har inte gjort det, för jag bestämde mig för att inte sjunka till deras nivå. Och jag är tacksam att jag hållit fast vid det, så jag kan gå med huvudet högt och slippa känna att jag har någonting att be om ursäkt för.
maniacal text GIF by Iliza



Älta, älta, älta
De första veckorna var jag verkligen trasig, det som hänt tog upp all min tankekraft och mina vänner sa åt mig att älta det med dom, vilket jag är såå tacksam för. Att prata om det med någon annan gör att man kan reda ut knutarna på ett helt annat sätt (varför tror ni det är så vanligt med psykologer liksom?), och man får till slut lite distans från problemet så man kan se det med nya ögon. Så man behöver älta ett tag. Se bara till att det inte är det enda du gör.



När du inte kan sova; ligg inte kvar och grubbla
Har du legat i över 1 timme och bara grubblar, kan inte slappna av, vrider och vänder på dig med ångesten liggandes som en sten i magen? Ligg inte kvar! Gå upp och gör något för att distrahera och trötta ut. Jag brukar gå ut på en promenad eller springtur, med musik i lurarna eller en kompis över telefon, och bara köra slut på mig. Mitt huvud rensas samtidigt som jag blir fysiskt trött, så tar jag en snabbdusch och sover sen. För mig funkar det varje gång, men alla vill inte gå ut mitt i natten, så hitta någonting stimulerande som passar dig!
 



Träffa någon ny
Alla har olika lång sorgeprocess, och alla har olika tidpunkt då de känner sig redo för någon ny, men oavsett så kan det vara roligt att flirta lite. Jag är väldigt framåt, och jag tycker om att flirta med människor, det är sådan jag är naturligt. Jag vill för tillfället inte ha något seriöst (detta är det längsta jag varit singel sedan jag var ca 12 år liksom), men jag dejtar och träffar folk och har roligt. Det kan vara skönt att träffa andra och upptäcka hur roligt man kan ha utan exet.



Om du blivit illa behandlad; Förstå att allt inte är ditt fel
Jag har lätt för att skuldbelägga mig själv, mitt dåliga samvete är min dödligaste sjukdom brukar min psykolog säga, men i denna händelse har jag för första gången i mitt liv inte känt någon skuld. Jag är godtrogen och litar på människor, särskilt de som står mig närmast, och jag vägrar hata mig själv för att ha varit en bra vän. Sedan fick jag sota för min tillit, men jag känner ändå inte att det är mitt fel. Om någon behandlar dig sådär illa, så gå därifrån och vänd aldrig tillbaka. Som Rise Against sjunger; "We learn to stand up and just to walk away, sometimes the cold hearts aren't worth the love or the hate. Learn to let go, learn to walk away."



Sätt dig själv först
Detta är så jäkla viktigt, du SKA vara nummer 1 i ditt eget liv! Gör det du mår bra av, strunta i vad andra tycker och tänker, du förtjänar att må bra. Lär dig att tycka om dig själv, och att bli din egen trygghet. I ditt liv är det du som är viktigast, så du ska trivas i dig själv!



Det var mina 13 tips på att ta dig genom ett jobbigt uppbrott. Har ni några tips ni skulle vilja lägga till i listan? Hur har ni gjort?



Söndagsdöden


2018-08-19 @ 20:52:00
Några dagar sedan jag uppdaterade här, men har haft en så jäkla kul helg! Lite bilder från veckan:
 
Fikamysmed Caroline
 
 

Världens bästa sovkompisar 
 
 
Hittade ett par skor jag köpte för kanske 6 månader sedan och glömde bort, lycklig
 
 
Efter fredagens utgång gick jag hem runt 5-6 med fin soluppgång
 
 

Finaste William blir 1 år i veckan, så igår var det kalas såklart! Lilla gosfisen!
 
 
Kvällsfika med Mathilda & Therese, så himla mysigt (och gott!)
 
 
Det har varit så jäkla mycket kallare senaste veckan, så jag har fått dra fram jackan. Jag som alltid är varm haha! Och ja, mitt hår hade suttit i en blöt knut så jag ser ut som ett troll haha!
 
 
Hängde med bestbud till hästarna, men stod självfallet på ett säkert avstånd..Haha
 
 
Utgången i fredags med min babe
 
 
Mosters fina Zelda, så gosig 
 
 
Igår var det party igen; dansade och bara hade så jäkla kul! Blev dock liiite mycket, så idag har jag varit riktigt mos haha. Sovit större delen utav dagen, och hällt i mig åtminstone en halvliter vätskeersättning. Nu börjar jag piggna till så tror jag ska dra ut på promenad eller något snart!
 

</div



Fråga vad som helst!


2018-08-17 @ 12:01:00


Nu var det flera år sedan jag senast hade en frågestund, men nu när jag inte orkat uppdatera så bra och har lite torka, och dessutom får många frågor, så tänkte jag att det var dags.

Så ställ alla frågor ni kommer på, så kommer jag svara på alla era undringar i antingen ett videoinlägg eller vanligt, får se vad jag känner för då haha! Lämna en (eller flera) kommentar med det du undrar, anonymt är helt okej!



Det är okej att vilja dö ibland


2018-08-14 @ 09:42:37
TW: Detta inlägg kan verka triggande för vissa med psykisk ohälsa och suicidrisk.


Den senaste månaden har jag, som ni vet, tvingats gå genom helvetet.
Att ens s.k "bästa vän" och sambo ska gå bakom ryggen på en är aldrig något man förväntar sig, så det har varit en rejäl känslostorm för mig. Jag har aldrig i mitt liv mått så dåligt, samtidigt som jag aldrig mått så bra, vilket är extremt förvirrande och jag har svårt att hitta någon stadig punkt att stå på.

Jag grät konstant i 10 dagar, sedan kom ilskan och hatet, och det liksom tryckte undan ångesten lite. Men jag har hela tiden vetat att jag måste gråta, jag har inte gråtit färdigt och om jag inte släpper på trycket så kommer jag explodera. Jag försökte få mig själv att gråta i flera veckor; jag lyssnade på sorgsen musik, kollade "try not to cry"-videor, jag satte till och med igång Titanic -men fortfarande ingenting. Jag gjorde så att jag själv mådde riktigt illa (har illamående-fobi) i försök att framkalla tårar, men vad jag än gjorde så kunde jag inte gråta. Jag fick, vad läkarna tror, något fel på gallan vilket var den värsta smärtan jag någonsin känt och jag mådde fruktansvärt, och jag kom på mig själv med att tänka "men varför gråter jag inte?". Jag började till och med undra om jag blivit känslokall, om det hade blivit för mycket så allt bara stängdes av. Jag, som alltid varit en känslosam människa och haft nära till tårar, kunde inte gråta.

Men igår kom explosionen jag väntat på, värre än jag trodde. Jag vaknade gråtandes, och kunde endast lugna mig kortare stunder innan jag bröt samman igen. Jag pratade med min läkare från psyk, vilket slutade med att jag grät och skrek "allt är så jävla svart nu, ingenting har någon mening, hur fan kan du säga åt mig att jag måste leva när jag inte vill? Jag är så jävla färdig!". Jag satt och kedjerökte för att försöka stilla ångesten. Jag ville inget annat än att dö, jag kunde verkligen inte se någon mening med att fortsätta kämpa. Jag stod i köket med en näve tabletter i handen och det enda jag kunde tänka var "finns det någon som ens skulle gråta på min begravning, eller blir dom bara lättade?". Jag hämtade mina färdigskrivna brev, fyllde ett glas vatten, satte mig på köksstolen. Jag var 100% redo, utan minsta tvekan, det var nog. Men så kom båda mina älskade katter. Den ena hoppade upp i knät, den andra på bordet, och de skrek högt för att få min uppmärksamhet. De bröt min besatthet en sekund, och en sekund var allt som krävdes för att jag skulle inse att det inte var värt det. De människorna är inte värda det. Det är sjukt att människor man gjort allt för, som man älskat av hela sitt hjärta och som tidigare varit anledningar till att kämpa, ska bli anledningen till att man vill ge upp.

På kvällen gick jag ut och gick i över 1 timme, jag var egentligen sjuk och inte särskilt pigg, men jag visste att jag var tvungen att göra mig av med min ångestfyllda energi annars skulle jag bli destruktiv igen. 


Saken är den att jag tänker på döden varje dag, det har jag gjort hela mitt liv. Jag har alltid haft en väldigt romantiserad syn på döden; att man får själsligt lugn, all smärta försvinner, man blir fri, och man får träffa dem man förlorat. Så för mig är döden något fint, vilket nog ökat min besatthet. Jag har en kronisk dödslängtan som jag lärt mig att leva med, och oftast kan jag hantera det. Det låter fruktansvärt och jag kan se hur många av er som skakar på huvudet och tyst säger "men herregud", men om sanningen ska fram så är det okej. Det är okej att vilja dö ibland, att undra hur det skulle kännas, längta efter friheten. Det är okej att inte vilja kämpa mer, att känna sig färdig, att vilja ge upp. Det är känslor, och det är okej, så länge man inte agerar på dem. Ja, självmord är extremt själviskt, och jag tycker aldrig man ska göra det, men samtidigt har jag tråkigt nog full förståelse för dem som gör det. Jag förstår, för jag står på samma avsats redo att ta steget, men jag väljer att stå kvar lite till. Jag vet inte hur många gånger jag satt upp en "deadline" för mitt eget liv; bestämt mig att är det inte bättre tills detta datum, då är jag klar. Men saken är den att känslor går upp och ner, och hur djupt ner det än går så kommer det alltid gå upp igen, förr eller senare. Så det är inte värt det.

Jag har mycket att leva för, många människor som bryr sig om mig, så många roliga stunder kvar att uppleva, platser att besöka, främlingar att skaka hand med. Jag måste bara påminna mig själv om att jag inte vill missa allt.



LATEST


2018-08-12 @ 00:06:00
Senaste dagarna har jag...
 
 
Svettats halvt ihjäl efter att ha valt lite för varma kläder. Det var 30°C ute, långbyxor var väldigt dumt.
 
 
Fiskat kräftor med min storasyster och mina pappor. Jag frös nästan ihjäl, var fruktansvärt kallt under natten.
 
 
Hunnit ut 30 sekunder och sedan öppnade himlen sig och den förbannade åskan torterade mig (är väldigt rädd för åska).
 
 
Varit på bio med två favoriter; mamma och Therese. Vi såg den nya Mamma Mia-filmen och jag älskade den! Så mysigt.
 
 
Skrivit en hel jäkla del poesi på min instagramsida "iltpoetry"
 
 
Idag har jag varit helt slut efter kräftfisket, var hemma runt 8 imorse så sov i kanske 2 timmar innan jag skulle upp igen. Gick bort till Therese några timmar och hjälpte henne göra sig i ordning inför bröllop, mysigt som alltid! Sedan har jag verkligen bara varit hemma; sovit av och till, tvättat, duschat, kollat serie, möblerat om lite i sovrummet och bäddat rent (finns det något bättre än att lägga sig nyduschad i en nybäddad säng??). Nu ligger jag och glor Youtube och tror att jag är på väg att bli sjuk, inte alls pigg. Jaja. Sov gott vänner och ovänner.
 
 
 
 
 

</div