något att lyssna på


2019-03-23 @ 09:38:00


Några av mina faves just nu, hela listan HÄR


Idag är det lördag och jag sitter för tillfället och tvingar i mig ett väldigt mjöligt äpple, bara så ni vet liksom haha. Ska strax sätta på lite kaffe och hoppa in i duschen. Sedan ska jag till Överum för att träffa några babes och umgås lite med dom. Mys.



att vägra bli tagen för givet


2019-03-17 @ 08:07:12
Vissa människor kommer att ta dig för givet, så är det bara. De kommer förvänta sig att du ska finnas till hands när det passar dem, och att du ska ställa upp i vått och torrt. Men de kommer inte göra detsamma, och de kommer inte uppskatta dig. Du kommer vara deras vän, men de kommer inte vara din. Något utav det jobbigaste i livet är att inse att människor man bryr sig om kanske inte riktigt bryr sig om dig, men trots att det kan göra ont så är det inte jordens undergång. Du dör inte.

Istället för att gå under för andra människor; lär dig att släppa dem. Det finns ingen människa i världen, oavsett relation, som är värd att må dåligt för. Om någon får dig att känna dig otillräcklig eller på något sätt mindre värd; Släpp den. Du kan aldrig kräva att någon ska vara i ditt liv, så sluta hålla fast i någon som inte tycks vilja stanna.

"Jag har blivit tagen för givet otroligt många gånger [...] därför att jag är lätt att ta för givet"

 


Jag har blivit tagen för givet otroligt många gånger, av både vänner, pojkvänner, kollegor (etc.) därför att jag är lätt att ta för givet. Simple as that. Jag bryr mig inte lite grann; bryr jag mig om någon så gör jag det med allt jag är, och jag gör allt för dessa människor. Jag ställer upp till den grad att dom sliter mig i bitar, sedan plockar jag ihop skärvorna utav mig själv och fortsätter vara där. Hela mitt liv har psykvården sagt åt mig att "du måste sluta gå sönder för andra människor" men jag har aldrig vetat hur. Förrän nu.

Det senaste året har jag tröttnat på att vara en slagpåse. Jag är trött på att vara den som ska lösa alla problem, den som måste ställa upp jämt, den som bara duger när det passar, den som alla bara tar för givet ska göra allt för dem oavsett vad som krävts. Jag har blivit krossad när jag insett att relationer varit ensidiga och oäkta, men det har också lärt mig att sluta ta skit jag inte förtjänar. För nej, jag förtjänar det inte. Relationer ska alltid vara ömsesidiga och jämlika, det spelar ingen roll om man är bästa vänner, gifta eller syskon -"ge och ta" är den gyllene regeln i allihop.

Jag har kommit till insikten att människor har sugit så mycket energi ur mig under så många år, att jag inte har någonting kvar att ge dem längre. Det är inte konstigt att jag känner mig psykiskt dränerad när andra människor och deras banala problem och orimliga krav bokstavligen sugit livsglädjen ur mig. Men inget ont som inte för med sig något gott; När jag har så lite energi, då vill jag lägga den på de människor som förtjänar den, och endast dem. Så när jag upptäcker att någon inte är "på riktigt" har jag inga problem med att klippa banden. Inte för att jag inte bryr mig, utan för att jag inte tänker tvinga någon annan att göra det. Därför att jag förtjänar bättre. Och visst är det jobbigt, visst gör det ont, visst mår man skit ett tag -men det är tvunget om man ska komma framåt i sitt mående.

"Jag ställer upp till den grad att dom sliter mig i bitar, sedan plockar jag ihop skärvorna utav mig själv och fortsätter vara där."

Ibland måste man ifrågasätta sig själv och sina val, se på människor och fråga sig själv "får denna person mig att må bra eller dåligt?". Oftast är det tyvärr inte riktigt så svartvitt och simpelt, utan många människor bryr sig när det passar dem (t.ex. när de vill ha/behöver något) vilket kan förvirra en till att tro att dom bryr sig på riktigt. Tänk igenom vad du vill ha i dina relationer, vare sig det är vänskap, kärlek eller familj - vad mår DU bra och dåligt utav? Sedan kollar du noga på din omgivning och känner efter vilka som är värda att ha ont för ibland, som skulle ha ont för dig också, vilka som är på riktigt. De andra släpper du taget om och går du vidare ifrån. Inte för att du inte älskar dem, inte för att du vill fortsätta utan dem, men därför att Du är viktigare än relationen.

 


Hur ser ni på det här med att bli tagen för givet, håller ni med eller tycker ni att jag är knäpp?



f r i d a y


2019-03-15 @ 16:47:35
Hallå godingar! Idag är jag på himla bra humör faktiskt, trots att min dag startade med lite mer klantigheter än vanligt (bl.a skurit mig i tummen och halkat ordentligt när jag gått ur duschen haha). Har precis gjort mig i ordning, så ska försöka torka mina kläder så jag har något att ha på mig. Sedan ska jag åka bort till Lizzie för lite girls night och utgång! Isolerar mig ju så mycket när jag mår dåligt så när jag väl är piggare vill jag passa på att träffa folk, så det ska bli jäkligt kul faktiskt! Ska försöka hålla det någorlunda lugnt iallafall, för imorgon ska jag upp tidigt och åka till släkten♥



Vad ska ni hitta på idag/ikväll?



flugan i fönstret


2019-03-14 @ 10:08:12

} Han ser på migskakar sitt huvud i missnöje, och jag vet att han ser mig som fånig. Jag har stått vid fönstret i tjugo minuter nu och kämpat. ”Varför ska du tvunget släppa ut flugan? Skit i den" säger han till mig. Men han förstår inte. Och jag säger ingenting.


Jag tittar på flugan som kryper mellan persiennernas springor; hur den drabbas utav paralyserande panik varje gång mina händer närmar sig, hur den stelnar och spelar död. Jag noterar de desperata försöken till flykt när jag kommer för nära, det sorgsna surret när fönsterrutan återigen stått som en genomskinlig barriär mellan flugan och dess frihet. Jag ser hur den varje sekund förlorar mer kraft, att den sista energin går till att försöka bli fri. Den vill inte vara till besvär, och den är livrädd för att hamna i vägen. Den vill inte vara här.


”Det är bara en fluga" säger han och gör sin suckande sorti, som alltid när jag gör något fel. Men han förstår inte. Och jag säger ingenting.


För jag vet
 inte hur jag ska berätta att jag har mer gemensamt med flugan än med honom; att jag också är instängd, panikslagen, livrädd och omgiven utav osynliga väggar som håller mig ifrån allt jag vill och borde. Att även mina muskler stelnar när händer närmar sig, att jag också flyr när någon kommer för nära, att mina krafter också börjat sina. Vi båda gör vad vi kan för att överleva. Den enda egentliga skillnaden är att flugan spelar död, medan jag spelar levande. Den försöker övertyga mig om att dess hjärta har stannat, medan jag ständigt kämpar för atintala mig själv och andra att mitt hjärta ännu slår. Annars är vi likadana, jag och flugan.


”Låt den vara, den dör snart ändå" ropar han från hallen, och jag undrar för en sekund om det är så han tänker om mig också. Men han förstår inte. Och jag säger ingenting.


Så jag kan inte lämna flugan där i fönstret, det måste ni väl förstå? För jag vet hur det är att förtvivlat slå huvudet mot fönsterrutan gång på gång i hopp om att en dag få ta ett befriat första andetag. Hur kan jag neka någon sin frihet, när jag vet hur riktig längtan känns? Vem är jag att bestämma vem som har rätt till frigörelse och inte, när ångesten alltid tagit ifrån mig alla mina egna rättigheter? Jag vill inte att någon ska uppleva de känslor jag slåss mot dagligen. Inte ens en fluga i fönstret.


Efter en lång stunds räddningsförsök ser jag hur de små benen kryper mot öppningen, jag ser vingarna röra sig och hör det glada surret när den äntligen omges utav den friska vårluften.


Och jag tänker att en dag kanske, bara kanske, någon öppnar mitt fönster också. ~

 

 

 

En gammal text ur ångestdokumenten




been target practicin' , the Devil's panickin'


2019-03-13 @ 19:10:25
Tshirt & jacka - Lager 157  /  Solglasögon - Secondhand  /  Byxor - Lindex  /  Sjal - Snott av mami  /  Skor - Skopunkten


Hej godingar! Det dyker upp inlägg med jämna mellanrum, jag försöker bli bättre på att uppdatera men jag har varit så trasig en tid nu att jag valt att åsidosätta bloggen lite och fokusera på mig själv. Jag vet att ni har förståelse.

Idag har jag gått promenader med hundarna, haft mysig brunch med några favoriter, och diskat. En lugn och härlig dag med andra ord!

Vad har ni gjort idag? 




• b a b y s h o w e r •


2019-03-11 @ 20:10:04
Nattas babyshower 2/mars/2019 ♥ (Bilderna är både kamera och mobil, och därav i olika bra kvalité)


Denna dag var så härlig! Vi pratade, skrattade, körde lekar och spel, åt en massa gott (ska dela med mig av recepten då jag bakat nästan allt), öppnade presenter och bara hade så himla roligt. Verkligen en dag att minnas! Nu kan jag knappt vänta längre på att få bli moster haha, längtar så dant♥



is


2019-03-06 @ 17:28:26
"Så försök, att acceptera erat läge
Se styrka växer snabbast utan känslorna i vägen
Ja för ni vet det är sant, det finns ingen smärta
när man har hundra kilo is fruset runt sitt hjärta"



saker man skriver


2019-02-25 @ 14:52:38

Fick en mindre flipp inatt och gjorde ett nytt instagramkonto, enbart för att samla små saker; Saker man oftast inte säger, saker man känner och tänker, saker man skriver ner i ångestboken eller mobilens anteckningar. För att skrivandet är panodil för själen.
 
Så kika in på sakermanskriver om ni vill läsa



Ur funktion


2019-02-25 @ 08:11:31
De senaste veckorna har hela jag varit ur funktion, mer och mer hela tiden. Jag glömmer saker, jag glömmer allting i stort sett, och tvingas kriga mot ångesten varje vaken sekund. Mitt huvud är så fullt av snurrande ångesttankar att det inte finns plats kvar för någonting annat. Så jag glömmer att höra av mig, att svara. Jag glömmer att äta, och att sova. Jag tappar bort allt jag äger. Jag tappar bort allt jag är. Men jag orkar inte ägna ens en gnutta energi åt det. Jag orkar inte.

Både vänner och familj har noterat att jag dragit mig undan, att jag vill vara ifred, att jag behöver älta på egen hand. Och jag förstår att de vill träffas, jag förstår att de skickar meddelanden och ringer, för jag hade gjort samma sak. De vill ju bara finnas där. Men jag orkar verkligen inte.

9/10 gånger har jag inte kraft nog att svara på ett sms, det tar emot i precis hela kroppen. Jag blir stressad när någon vill träffas, för jag vill så himla gärna ses och stundvis tycker jag det är jätteroligt, men efter max 1h är kraften helt slut och jag vill bara hem, men jag vill oftast inte säga det, vill inte vara den som alltid går hem. Så jag blir den som aldrig hänger med. Jag blir den som väljer att sitta hemma medan alla har roligt, för jag orkar inte. Jag orkar fan inte ha roligt.

De osynliga barriärerna tycks omringa mig; hindrar mig från att göra någonting alls. Så jag sitter här. Försöker att bena ut knutarna i huvudet med springturer, långpromenader, skrivade, matlagning och allt det där som förut har gett mig styrkan åter. Men det blir ingen skillnad, jag finner ändå mig själv krypa ihop till en ångestboll och jag hör mig själv säga högt "håll ut, stå ut, du klarar detta också", samtidigt som det enda jag kan tänka på är att jag inte orkar mer.

Så, jag är uttömd, har ingenting kvar att ge till någon annan. Ur fuktion.

Och jag menar inte att glömma bort er, jag menar inte att skjuta undan er, och jo ni är otroligt viktiga. Allihop. Just nu är det bara viktigare att överleva dagen.



whiskey-free


2019-02-15 @ 23:18:17
 



fairytale fantasy


2019-02-15 @ 22:07:08






Jag ÄLSKAR alla♥dag


2019-02-14 @ 19:36:33
Idag är det, som de flesta vet, alla hjärtans dag. En dag att fira kärleken, i alla konstellationer. Eller en dag att skriva ut på facebook att man minsann inte gillar denna dag och att "man ska visa varandra kärlek alla dagar". En dag att använda sociala medier till att sucka över förälskade människor, och skriva öppet om att "ingen älskar en". En dag att tycka så jävla synd om sig själv.


MEN jag älskar alla hjärtans dag, och då menar jag ÄLSKAR. Jag ser det inte som en dag då man ska köpa en massa prylar och låtsas vara någonting man inte är, för det är inte vad dagen handlar om. Det är en dag att fira det man har, att hylla kärleken. På samma sätt som vi firar födelsedagar, mors dag och fars dag -så bör vi fira kärlekens dag. Det är en hyllning till att älska, vem man än älskar, vilken typ av relation det än är. Det finns ingen regel om att man måste vara i en partnerrelation för att få fira, älskar du en vän eller en hund har du lika stor anledning att fira idag. Vi firar ju faktiskt inte sex, utan kärlek. Vi firar ALLA hjärtans dag.

Men så får man ändå höra "jag är singel så jag har inget att fira" , hela tiden. Den 14 februari är inte bara alla hjärtans dag, utan även alla gnällspikars. Jag förstår att man kan känna sig ensam, men du måste ju ha någon i ditt liv att fira med? Någon som är viktig för dig, någon du älskar? Jag är inte troende kristen och har då egentligen ingen anledning att fira varken jul eller påsk, men jag firar båda två lika glatt ändå. Alla högtider (ja, jag anser att alla hjärtans dag kvalificerar sig som högtid) handlar ju i dagens samhälle om gemenskap, och det är vad vi bör se det som; En dag att fira att vi har varandra.


DETTA är min första alla hjärtans dag som singel på säkert...10 år? Men jag känner ärligt talat inte att jag saknar någonting idag, precis som jag inte saknade något igår. Jag känner mig inte ensam, för första gången, därför att jag funnit trygghet i mig själv. Jag har så många människor att älska och älskas utav, men jag tänker ägna dagen åt att fira den nyaste kärleken i mitt liv; Kärleken till mig själv. Därför att precis som kärleken till en partner, en förälder, ett djur, ett barn eller en vän -så är den värd att firas. 

Idag har jag gått i skogen med mysiga hundar, dansat runt till bra musik medan jag hängt tvätt, hört min bästa vän skratta över telefon, fixat med bilder, kramat min mamma, legat i en soffa med 3 hundar och 2 katter, spelat favvospelet, och känt mig riktigt älskad. Nu ska jag färga håret, göra ansiktsmask, skära upp lite honungsmelon och gosa ner mig i soffan. Notera att jag endast gjort saker jag mår bra av, och vet ni varför? För att jag förtjänar det. 

Jag kommer aldrig sluta fira alla hjärtans dag, för att kunna älska och älskas är något fantastiskt och det bör aldrig tas för givet.




Ur min ångestbok: Tisdag, 5/feb/2019


2019-02-10 @ 10:52:19

Jag var någon igen. Efter alla år av tomhet så hade jag äntligen blivit någon.

Men så såg jag dig, mitt framför mig stod du.
Du sa ordet jag drömt om att få höra.

Förlåt.

Vi gick in i varandra i affären, din axel stötte till min och du sa förlåt. För det var ditt fel. Min axel fick ursäkten min själ har väntat på i så många år. Min axel var värd en ursäkt.


Dom säger att sexualbrott förstör en människa, men det stämmer inte. Något som är förstört kan lagas, byggas på nytt, återuppstå. Men det är ingen vandalism; Det är en stöld.
Du stal ifrån mig.
Du övertog äganderätten till min kropp, men du stal även något mycket värre än så; Du stal min trygghet, min glädje, mina drömmar. Du stal mitt öppna hjärta, min närhet, mitt värde. Du stal mitt nej, min fria vilja, min känsla av kontroll.

Du stal mig. Hela mig.


Jag har spenderat så många år med att försöka återuppbygga mig själv, men hur kan jag någonsin göra det när jag inte ens existerar?

Jag finns inte.

Du stal mig och dödade mig. Jag ligger begraven i dina trevande händer, dina mörka ögon, i dina vassa knän. Jag har fantomsmärtor i en själ som inte längre finns. Mitt huvud exploderar varje gång din röst spelas upp som en hackig cd-skiva, om och om igen.

"Det är ju ditt fel, du ville ju det här"

Smärtan från din brännande beröring var ingenting i jämförelse till tortyren då dina ord slet ut min själ.


Jag var någon igen. Efter alla år av tomhet så hade jag äntligen blivit någon.
Men så såg jag dig, mitt framför mig stod du.
Och precis som den där kvällen i din säng så stal du mig. På ett ögonblick gick jag från Någon, till Ingen Alls.

Jag vill glömma och gå vidare, men jag vet inte hur. Jag har förlorat förut, jag har sörjt många gånger. Men nu vet jag inte hur. 
För..

Hur går man vidare från sin egen död?

 



mys


2019-02-08 @ 20:38:53

Soffhäng med favoritkillen, mysigaste som finns



Blivit lite promenader runt Lysingsbadet i veckan, och det är så otroligt vackert där ute nu, men även så otroligt halt haha, livsfarligt.


Dagens frukost var inte fel; Smoothie på färsk banan & honungsmelon, frysta vinbär och vaniljyoghurt, sedan apelsin, mango och morötter med crème fraiche, samt två kokta ägg. Och självklart kaffe, alltid kaffe.

Mollie är överlycklig när det kryllar utav fåglar utanför haha



Min fredag har varit superskön; gått promenader med Tom, spelat med Mickis, tvättat, diskat, lagat mat..sånt som behövs. Nu väntar jag på en vän, så blir det en lugn fredag. Önskar er alla en fin helg♥



h.s.e


2019-02-07 @ 20:50:36
19/jan/2019