Het tomatsoppa & hasselnötsfrallor på 30 minuter


2019-01-16 @ 18:08:22
De senaste dagarna när jag legat sjuk (och otroligt rastlös) så har jag provat lite nya matidéer, jag älskar ju att stå i köket och prova mig fram; hitta på egna recept och förbättra gamla.

Idag slängde jag ihop en het tomatsoppa toppad med körsbärstomater, fetaost och oregano, samt hembakade hasselnötsfrallor. Det är väldigt mättande, jäkligt gott och dessutom väldigt simpelt. Jag bakade frallorna och gjorde soppan under tiden de var i ugnen. Det tog endast 30 minuter allt som allt. Tänkte dela med mig utav recepten:



Het tomatsoppa 
Cirka 3-4 portioner

Du behöver:
1 paket passerade tomater (500g)
½ gul lök
2 stora vitlöksklyftor
ca ½ purjolök
3-4 morötter
1 grönsaksbuljontärning
Chilipulver, vitpeppar, oregano
Lite vatten
Körsbärstomater
Fetaost

Såhär gör du:
Släng gul lök & vitlök i en mixer tillsammans med ca ½-1 dl vatten och mixa till en smet
Skala & skiva morötterna, hacka även purjolöken i lagom bitar
Lägg allting i en stekpanna tillsammans med lite vatten, smula även ned buljongtärningen
Fräs det några minuter under omrörning
Häll i passerade tomater och krydda efter smak -jag gillar att ha lite extra chilipulver då jag föredrar en hetare smak, men smaka av under tiden det kokar så det passar din smak!
Låt det koka i cirka 5 minuter, under tiden kan du dela körsbärstomaterna och fetaosten
Häll upp soppan i en tallrik, lägg ner tomater & fetaost, och strö över lite extra oregano
Färdigt!

Tips: Denna soppa går att variera på många sätt, t.ex. tycker jag om att ha i quornbitar/färs, eller tillsätta lite pasta eller potatis. Om ni vill göra det så kom ihåg att öka mängden passerade tomater och vatten.





 
Hasselnötsfrallor  12 st
Ugn: 200°C

Du behöver:
ca 9 dl vetemjöl (det går även att byta ut några dl mot t.ex. grahamsmjöl)
1,5 dl slätmixade hasselnötter
1 tsk salt
3 tsk bakpulver
1 ägg
4,5 dl vatten
Samt 1 uppvispat ägg till pensling

Såhär gör du:
Blanda ihop de torra ingredienserna i en bunke
Gör en grop i mitten och häll ner ägget, samt ca 3dl vatten
Arbeta in den torra blandningen lite i taget, och tillsätt resterande vatten lite i taget tills du fått en smidig deg (jag tyckte det var lättast att använda en gaffel för att röra ihop det)
Strö mjöl över bakbord/skärbräda, arbeta upp degen på den och dela sedan i 12 jämna bitar
Lägg bakpapper på en plåt, rulla degbitarna till bollar och lägg på plåten
Pensla alla ordentligt med ägget
Gräddas i mitten utav ugnen i ca 13-15 minuter, eller tills de fått fin färg. Ha koll.

Servera dem nybakade, tillsammans med soppan!

Tips: Detta är ett bra "grundrecept", du kan prova att tillsätta andra ingredienser du gillar. T.ex. kan det vara gott att strö dem med sesamfrön, eller att ha lite fetaost & hackade tomater i degen. De är även goda som frukostfrallor tillsammans med lite marmelad och ost. Testa dig fram!





Smaklig måltid!




ärliga ord ur gamla anteckningar


2019-01-16 @ 15:53:37
Har fått igång min gamla telefon och har läst igenom lite gamla anteckningar i den (2015-2017). Jag skriver ofta ned tankar, idéer, dikter etc. i mobilens anteckningar, och fann en hel del gamla texter som jag helt hade glömt bort. Vissa smärtsamma, vissa tänkvärda, men alla får mig att se hur långt jag kommit idag. Delar med mig utav några här, och även mina tankar kring det idag.



10 oktober 2016


Jag är fortfarande en person med ett väldigt öppet hjärta, som alltid vill se det bästa i människor och gör vad jag kan för att andra ska må bra. Och visst kan det vara påfrestande, visst har det stundvis blivit ett slag i ansiktet när ens godhet utnyttjas, men jag vill inte ändra på det ändå. Det är just denna egenskap som gör att jag aldrig ser ner på människor, att jag försöker sprida glädje, att jag har träffat så många underbara människor, att jag är kapabel att förlåta och gå vidare. Så även om det ibland sliter mig itu, så ger det mig så mycket styrka och glädje. Varför skulle jag vilja ändra på det?


5 maj 2016

Jag vill fortfarande åka bort, börja om, se något nytt. Men inte för att jag behöver det, inte för att jag "måste", utan för att jag VILL. Det senaste halvåret har jag byggt upp mig själv från grunden, och jag tycker idag om mig själv tillräckligt för att inte bry mig om någon annan ogillar mig. Dom som viskar bakom ryggen kommer alltid att stå där bakom, men dom är just det; Bakom mig. Så jag lämnar dom där och fortsätter framåt.


2 januari 2016
 
Visst kan jag ibland känna hur huvudet är på väg att explodera när hjärnans filter är helt avstängt, men jag känner ändå att det inte påverkar mig riktigt till samma grad som tidigare. Saken är den att när man är osäker i sig själv så är alla ens sinnen på helspänn (ännu värre när man har ADHD och faktiskt saknar filter vanligtvis) för att kunna uppfatta hot, vilket gör att om man känner sig otrygg i en situation så kommer hjärnan ta in precis allting som sker runtom för att kunna registrera eventuella hot. Men när man börjar finna tryggheten i sig själv så upptäcker man att det är ytterst få situationer som faktiskt är farliga, och även om filtreringen inte är på topp så slappnar hjärnan av på ett annat sätt och man kan hantera det betydligt bättre.




Vad tänker ni kring detta? Känner ni igen er i någon utav texterna? 



familjelycka


2019-01-10 @ 17:56:02

Några till från när jag fotade denna underbara lilla familj för några veckor sedan. Nu har faktiskt även fina lillebror kommit, grattis igen kära ni♥


Jag sitter och inväntar mina kära vänner, funderar på om jag ska baka muffins så länge kanske? Orkar jag det? Får se.



genom mobilen


2019-01-10 @ 14:57:09
Lite mobilbilder från senaste tiden


Mysig promenad i snön med Tom. Snön var ju tyvärr väldigt kortvarig här :(



Jennie flätade mitt hår och jag kände mig som Wednesday Addams. Så jälva magiskt.
 




Legat sjuk ett bra tag, så lever typ på té.




Älsklingströja från Lager 157, köpte den för bara 50??kronor???




Åt mysfrukost med Lizzie & Felle och relaterade ohälsosamt mycket till koppen




Kinabuffé gör livet lite mer värt att leva





Firade in det nya året med underbara (och galna) vänner. Vaknade bakis på nyårsdagen och upptäckte att jag lyckats slå av en bit av en tand under natten, skoj





Passade på att åka påse medan det fanns ordentligt med snö, jäääklar vad roligt det var! Vi gick ut i mörkret vid typ 00:30 och fick lysa med mobilerna för att se något när vi skulle åka haha!




Firade jul med familjen (mammas jansson tillsammans med min vegoskinka kan vara det bästa som hänt mina smaklökar), och på kvällen hade jag julmys med ett gäng favoriter




Varit så mysigt ljus i skogen senaste dagarna, så har ju varit tvungen att ta en massa bilder på favvokillen





Myslunch med världens bästa mami




Inte lätt att vara bästis med mig...iallafall inte när man somnar och jag är rastlös så jag staplar saker på en, he-he.. Den snurrande granen spelar en ganska hög truddelutt hahaha, omöjlig att väcka



Chillmode




Shopping i Norrköping med min fina bestbud / Molliegos




Soffhäng med Tom / hey guys it's meh / mamma var räddare i nöden och kom med godis




Är fortfarande sjuk men börjar bli bättre, bara hostan kan gå över så är jag nöjd. Har Tom hela dagen, så mysigt! Ska försöka göra någon mat, är så jäkla dålig på att äta i veckorna och ännu värre när man är sjuk. Men ikväll blir det iallafall babehäng och bara ta det lugnt!


Har ni några planer för helgen? :) 



förlåt.


2019-01-07 @ 02:18:00

Jag har hatat dig i hela mitt liv. Synen av dig har plågat mig, så i gengäld har jag torterat dig. Jag minns första gången jag hatade dig så mycket att jag slog sönder spegeln i ren panik. Vi var 6 år. Jag minns första gången jag stoppade fingrarna i halsen för att du äcklade mig. Vi var 10 år. Jag minns när gympaläraren förbjöd oss från att delta i friitdrottsdagen för att jag svalt dig och du inte kunde behålla vatten. Vi var 12 år. Jag minns alla gånger jag skar sönder dig för du var så ful, alla gånger jag hällde i dig alkohol och mediciner för att du var vidrig, alla piller jag tryckte i dig den där kvällen, alla hårda ord jag skrikit. Jag har torterat dig, och det enda du har gjort... är kämpat -för mig. Du har vägrat ge upp oavsett hur illa jag har behandlat dig.

 

Jag har hatat min kropp hela mitt liv. Det har aldrig spelat någon roll hur jag sett ut, jag har ändå mått illa varje gång jag passerat en spegel. Den har alltid varit..fel, inte tillräcklig, och aldrig någonsin bra.

 

Men jag är äntligen färdig med det.

 

Varför ska vi tycka illa om oss själva, egentligen? Vi säger att alla är fina som dom är, sedan ställer vi oss i spegeln och pekar ut allt vi "borde" ändra på; för tjock eller för smal, för lång eller kort, för sladdrig här och benig där, för stora eller små bröst, för stora eller för små muskler, etc. Allting är FÖR. Men räcker det inte med att vara alla dessa saker, punkt? Inget för mycket eller för lite, utan bara ett konstaterande och en acceptans, och kanske slutligen en kärlek till oss själva? Det finns trots allt ingenting här i världen som är perfekt, så varför ska vi någonsin förvänta oss att vi själva ska vara det?

Varför ska jag låta hjärnspökena diktera ytterligare 23 år utav mitt liv, endast på grund utav min kropp? Kroppen som har räddat mig alla gånger huvudet gett upp. Kroppen jag nu ber om ursäkt till, för allt jag utsatt den för, enbart på grund utav mitt hat. Förlåt, kära kropp, för allt jag gjort. Och tack, för allt du klarat av.

 

Jag är 164 cm lång, har korta fingrar, lår som rör sig när jag går, stora bröst, liten överläpp, bristningar och ärr, ett snett smalben och platt hår.

Detta är några saker jag alltid hatat med mitt utseende, men vet ni vad det också är? Ett simpelt konstaterande på saker i mitt utseende, och när jag granskar alla dessa saker i spegeln idag så finner jag mig själv ryckandes på axlarna med ett leende. Jag älskar dom inte, men hatet är borta. Dessa saker brukade få mig att bryta samman dagligen, men idag får dom mig inte ens att reagera. För vet ni vad jag är mer än allt detta? Så jävla mycket.

 

Jag är intelligent, kreativ, ärlig och omtänksam. Jag älskar att dansa och sjunga trots att jag inte kan något utav det. Min favoritplats på jorden är vid havet eller i skogen. Jag tycker att läsk smakar bättre i burk än i flaska. Jag har perioder då jag enbart kollar på dokumentärer, ingenting annat. Jag älskar barn men vet inte om jag vill ha egna. Jag drömmer om att göra mig förtjänt utav ära och berömmelse utan att faktiskt ha det. Jag är svinrolig. Jag lyssnar väldigt mycket på pianomusik, men tycker att fiol är det vackraste instrumentet. Jag tycker att tomater och hårda päron är det godaste som finns.

 

Vet ni vad detta är? Några saker som definierar mig, saker som alltid borde spela större roll än hur jag ser ut. Vad andra ser, tänker och tycker kan jag aldrig styra och borde därför inte formas efter någon annan åsikt än min egen, för varför ska jag bry mig om vilka utav mina brister som stör någon annan? Vi har alla våra skavanker, men de gör oss varken sämre eller bättre, de bara är. Och jag känner mig ändå ganska tillfreds med vem, vad och hur jag är.

 

2019. Det första året jag startat utan att hata mig själv, det första året jag verkligen känner att det är helt okej, och det första året jag inlett med den uppriktiga känslan av vem-fan-bryr-sig.

 

 

Jag hade inga nyårslöften i år, bara en påminnelse på 5 ord nedskrivna i den lilla svarta boken: Fyfan vad du är bra.

 
 
(Om texten uppfattas som lite rörig så är det för att klockan är 02:17, jag är jättetrött och är endast vaken då hostan inte låter mig sova - ska läsa igenom den imorgon)
 

</div



Lilla familjen


2019-01-06 @ 17:57:47

Tre bilder från förra helgen då jag körde en snabb fotografering med denna fina lilla familj♥


Både jul och nyår har hunnit passera sedan jag senast kikade in här, men jag antar att det lätt blir så. Jul firade jag först hos pappa den 23:e, sedan hos mamma under julaftonsdagen och på kvällen umgicks jag med några babes. Juldagen och nyårsafton var det party, och utöver det har jag mestadels bara umgåtts med lite favoriter. Nu ligger jag sjuk med bihåleinflammation, feber och en riktigt jävlig hosta som bara blir värre, var inte lätt att redigera bilder då jag ser som ett arsle haha.

Hur har eran jul/nyår varit?



"Normal" - en låt om psykisk ohälsa


2018-12-20 @ 13:08:21
För cirka 1,5 år sedan var jag i en depressiv episod och led utav dagliga panikattacker. Jag kände att jag inte hörde hemma någonstans p.g.a mitt mående, och att jag inte riktigt fick prata högt om det då psykisk ohälsa tyvärr ännu är ganska tabubelagt. Jag kände mig konstig, "onormal", och som att mina känslor var fel. Det kändes som jag skulle explodera, så jag satte mig och skrev ner allt jag kände och ut kom dikten "Jag ska inte visa mig besviken" som publicerades här i bloggen.

Senare bad jag min fantastiskt begåvade lillasyster Sabina göra om dikten till en låt, något vi kunde skapa tillsammans och förhoppningsvis kunde hjälpa till att öppna dialog kring psykisk ohälsa. Hon gjorde den bättre än jag kunnat hoppats på och jag tycker att den fick exakt den känslan jag ville förmedla. Sabina är så himla duktig, ja jag är aningen partisk haha, men hon är verkligen det.

Nu är det dags att dela låten med alla er andra, så här har ni den mina vänner. Jag vill tillägna låten till alla er fighters, som lider precis som jag -tillsammans kan vi klara allt. Tala gärna om vad ni tycker (och känner) och dela den vidare.

Jag är även i full gång med att göra en video, och sekunden den är färdig kommer jag att dela den med er.



Jättetack till Sabina Thörner, samt hennes vänner Miriam Holmgren & Lovisa Niklasson.


 



senaste genom mobilen


2018-12-11 @ 13:29:09
Här kommer en rejäl bildbomb med lite bilder från senaste veckorna.


Igår födde Jennies fina Margona denna gudomligt söta lilla kille. Han är pytteliten, fantastiskt söt och jag fick självklart tårar när jag såg honom då inget gör mig lyckligare än djurbebisar. Välkommen till gänget Valram♥





Farsdagsfika ♥






Hur söt är hon inte??





Hade en fullspäckad lördag för några veckor sedan, där jag skulle hinna fixa mig och allt, vara på familjemys och hinna till förfest innan vi åkte vidare till Projekt Y.

Måste berätta om min snygga vurpa jag gjorde; Vi stod ute och rökte, var kanske 50 pers runt, och det var kolsvart ute. Jag ska vara snäll och hålla upp dörren till mina vänner, ser inte en stor stenkruka precis framför mina fötter vilket resulterade i att jag snubblade över den och slår i både knän och smalben rejält, smällde ansiktet i dörren men höll kvar i den och släpades efter tills den stängdes vilket gjorde att jag även sträckte axeln hahaha! Mina vänner skämdes halvt ihjäl och jag kunde inte sluta skratta. Tur jag inte skäms så lätt.





Har hittat min älskade tröja som jag hade glömt att jag ägde, lycklig (Ser ni Mollie på andra bilden? Hon gäspar så hon ser helt sjuk ut hahaha)





Åkte ut med mamma och letade granris, mys!






Myste runt i min stora Nomis-tröja. Mollie gillar mig egentligen, lovar




Mollie kan verklilgen ligga hursomhelst bara för att få ligga nära min kompis, hon är helt förälskad i honom haha, skruttan!




Mer Molliegos i soffan





Morgonmys efter promenad med finaste Tom


Lite party




Mina favoritskor är helt utnötta nu haha :(



En jäkla massa djurgos, tur mina vänner är lika stora djurälskare som jag haha


Tjo kompisar



Russin i sin söta tomtedräkt, blir helt varm när jag tittar på henne haha, lillfisen


Utgång och toalettselfies med mina babes



Var i Gamleby och lyssnade när mamma, Jessica och kören sjöng på torget. Det var såå mysigt och de var helt fantastiska!



Bästa Persika och fyllekäk



Min lilla panter



Gjorde sån jäkla god frukost igår; té med honung, och sedan toast med tomatpuré och prästost doppade i créme fraice med smak av paprika chili. 


Lilla linslusen




Idag känner jag mig inte jättepigg, haft väldigt mycket ångest under morgonen så är helt uttömd nu. Ska försöka hitta fotfästet lite, och framförallt vila. 

Vad gör ni idag?



Q/A - fyra kommentarer


2018-12-06 @ 11:16:37

Varför bloggar du knappt längre? Har du tröttnat?
Tröttnat har jag absolut inte gjort, däremot så mår jag för tillfället väldigt dåligt vilket innebär att jag inte har varken ork eller inspiration de flesta dagar. Men det dyker upp inlägg då och då, och blir mer frekvent uppdatering när jag mår bättre.


Dina grå skor?!😍 Var är dem från???
De är från skopunkten, ääälskar dem, så sköna och snygga! [LÄNK]





Du måste ju ändå känna att du vann din och f breakup? Du verkar ha roligare än nånsin och han är fast med den där haha. Hoppas han mår riktigt skit. Hur känns det för dig?
Kommentarer liknande denna, ofta väldigt elakt riktade mot mitt ex, får jag hela tiden. Jag förstår att ni tror att det är snällt mot mig, men det är aldrig snällt att prata nedlåtande om någon; Det är inte okej! Det är bara otroligt barnsligt. Och vadå "vann eran breakup", vem tusan vinner när ett förhållande raserar? Det är alltid sorgligt när kärlek dör, även om det leder till bättre ting. Och oavsett omständigheterna och händelserna kring vårat uppbrott så ser jag honom fortfarande som en bra människa, han har aldrig varit en dålig person och jag hoppas verkligen inte han "mår riktigt skit". Jag önskar honom allt det bästa! Så sluta nu, jag har kommit över det och det är dags att ni gör detsamma, vill inte se fler såna här kommentarer. Skärp till er för fan.

Riktigt grymt skrivet, får en att tänka! Helt off topic: var är din body ifrån? Så himla snygg!
Tack snälla du! Det är faktiskt en gammal baddräkt jag snott av morsan, så jag har tyvärr ingen aning, den har en del år på nacken haha.
 

Undrar ni något så kan ni lämna en kommentar eller skicka ett mejl till rakkurvablogg@hotmail.com



Tänk om vi räcker till?


2018-11-26 @ 10:20:00
[En förkortad version utav denna text har publicerats på min instagram]


Vi målar upp bilder i huvudet; hur det borde vara, hur det är för alla andra, hur det måste bli. Vi sätter upp orimliga mål, placerar ribban så högt att den inte går att nå, och låter oss själva krossas utav nederlaget när vi inte kan nå upp till omöjliga krav. Vi stressar upp oss; övertänker, analyserar, ältar -tills oro är det enda som fyller våra kroppar. Vi stressar upp oss kring scenarion vi byggt upp under nätter som aldrig tycks ta slut, och tvingar oss själva att gå genom någonting som inte ens har hänt. För att vi borde vara mer; bättre, vackrare, snällare, häftigare, roligare, starkare, smartare. Vi borde vara mer därför att vi aldrig kan vara bra nog för oss själva. Vi viftar bort komplimanger som lögner, men sväljer förolämpningar som sötat gift; låter det förlama vår personlighet tills vi inte ens har kraft nog att finna oss själva. Kroniskt vilse i sökandet efter en perfektion som inte existerar.
 
Människan är en girig varelse, som alltid vill ha mer och ständigt ser det gröna gräset genom staketets springor; blinda för det faktum att allt gräs fryser på vintern. Vi delar inspirerande citat på sociala medier, inbillar världen att alla är bra nog samtidigt som vi förgäves försöker övertala oss själva om detsamma. Vi ser på andra människor med en slags fascination; vi gör en 3 sekunders granskning och kommer alltid till samma slutsats; de har något vi inte har. Samtidigt är vi fullkomligt ovetandes om verkligheten; att även vi är människor som andra ser på och önskar sig kunna efterlikna. Vi stressar upp oss; övertänker, analyserar, ältar - och inbillar oss att ingen annan har tryckt på en liknande självförstörelseknapp. Och så överrumplas vi utav den bittra smaken av ensamhet. Ingen annan känner som jag.
 
Alla har allt som inte vi har, förutom livets negativa aspekter för dessa har vi samlat likt troféer för självhat. Vi ställer dem på dolda hyllor, låter våra pokaler bli en ständig påminnelse om att våra själar är defekta. Vi vill inte att någon ska veta att vi är inkompletta, men använder självhatet som självskadebeteende; låter våra brister bli ammunition för att spränga självkänslan i småbitar. Vi ler, skrattar, pratar, socialiserar oss med den yttre världen; Sedan kniper vi händerna så hårt att fingrarna vitnar, ber till Gud att ingen ska veta, och gråter oss till sömns.
 
Vi fastnar i vakna mardrömmar likt evig sömnparalys och spenderar livet åt att försöka vakna, hellre än att möta rädslorna och avvärja vår känslomässiga död. Vi pratar om mobbning och den emotionella undergång det medför, utan att inse det öppna hyckleriet i att vi trampar på oss själva dagligen. Vi säger att "man ska behandla andra såsom man vill bli behandlad själv", men fortsätter att sparka undan våra egna ben. Vi borde behandla oss själva såsom vi behandlar andra; se oss i spegeln och se att våra brister gör oss mänskliga snarare än dåliga -men vi kan inte. Vi fick någon gång höra att vi var oälskade utav någon annan, och är nu inkapabla till att älska oss själva, därför att vi inte tror oss vara värdiga ens vår egen kärlek. Så vi spottar, slår och sparkar, samtidigt som vi motsätter oss tortyren i mobbning. Paradoxal existens. För genom våra egna ögon är alla andra bättre och det gör oss automatiskt värdelösa.

Men vad händer om vi sätter stopp för vårat självhat? Vad händer om vi slutar se oss själva och varandra som fiender, om vi viftar vit flagg för våra inre krig? Vad händer om vi placerar bromsklossar i våra hjärnspökens vägar, förhindrar dem från att skrika åt oss likt evighetslång tinnitus i själen, inte välkomnar dem att krossa oss inifrån? Vad händer om vi kastar alla bilder vi målat i huvudet, och låter de blanka sidorna ge oss en chans? Vad händer om vi räcker till, precis såsom vi är?

Här är Jag. De senaste veckorna har jag varit värdelös större delen utav tiden, stundvis har jag varit någorlunda duglig, men mestadels värdelös. Mina vänner och familj säger motsatsen; att jag räcker till, att jag är bra, att jag är älskad. Och jag känner deras ord vibrera i mina trumhinnor. Men självhatet hånskrattar och injicerar gift i mina tankar, gör mig oförmögen att kunna se klart; vrider och vänder tills de varma orden får blodet att frysa. Här är Jag. Senast för några timmar sedan var jag värdelös, men för tillfället är jag helt okej. För tillfället accepterar jag mig själv. Om några timmar kommer mina hjärnspöken knacka på igen, krossa mig tills jag knappt existerar. Men tills dess är jag helt okej. En dag kommer det inte finnas plats för hjärnspöken och självhat, en dag kommer jag vara starkare än dom, en dag kommer jag se mina rädslor i ögonen och skrika Här.Är.Jag. Men fram tills dess är jag fullkomligt nöjd med att vara helt okej ibland.




n e o n


2018-11-19 @ 16:07:28
Inuti denna fyrkantiga låda är allting grått
Så jag gör vad jag kan för att fly
Samhället är inskränkt, tänker alltid smått 
Men jag behöver en bredare vy


Så jag bygger luftslott för att glömma
Att universum saknar kulör
Blundar för att kunna drömma
Om saker som berör

 
Men innan själen tappar känsel
Ska jag ta mig härifrån
En dag ska jag greppa min pensel
Och färglägga världen i neon
i.l.t 09/nov/18



empty from the start


2018-11-13 @ 09:57:00
This is all we have, this is all we are
Blood and bones no Holy Ghost
Empty from the start
There’s nothing you can do honey
Nothing you can do that would save me
</div



Lördagspromenad


2018-11-10 @ 15:23:24

Hannes hämtade upp mig så åkte vi ut och tog en långpromenad i höstvädret, bara snackade skit och knäppte lite bilder. Var väldigt länge sedan vi umgicks så var himla mysigt! Det var dock väldigt disigt i luften så bilderna blev rätt oskarpa då linsen var fuktig hela tiden haha..



Just nu sitter jag och fryser, ska laga mat och ta en dusch snart. Ikväll blir det troligtvis lite party, om jag kan samla tillräckligt med kraft haha.

Vad gör ni idag?



Rise Against, Gröna Lund, 19/06/18


2018-11-08 @ 16:41:09

Några bilder från då Rise Against spelade på Gröna Lund i somras, hade glömt bort dessa bilder så kommer eventuellt fler framöver



blandat från veckan


2018-11-06 @ 09:37:02
Jag vet att jag är usel på att uppdatera här, men ärligt talat har jag varken tid eller ork just nu, för tillfället har jag kraschat en aning och behöver hitta fotfästet igen. Men jag kikar in och uppdaterar då och då, hoppas ni har överseende!




Världens bästa Persika fyllde år så bjöd på lunch♥





Här var jag bra sliten alltså haha, livshotande bakfylla ungefär





Vet att det är universums sämsta bilder men dom är ju så gosiga mina små hjärtan





Sänghäng





Halloween med min bättre hälft♥ Hade fullkomlig idétorka och kom på lite i sista sekund, så fick bli en väldigt simpel outfit, men det funkade ju det med!





Frukostdejt med mami & Lizzie





Att se pojkarna hjälpa varandra med sminket kan ju ha varit det sötaste jag sett, sån kärlek haha





Hur gosiga är dom inte då?? Mina katter har typ övergivit mig för honom haha, riktiga jävla traitors





hey guys, it's meh





När man vaknar vrålsjuk så finns det ingenting bättre än att få denna sötnos på bröstet♥





Hyfsat onyktra små älsklingar 





Myspromenad med Fishbun och vovvarna