valentine


2020-02-14 @ 14:14:48

Livsironin. I tisdagsmorse skrev jag "börjar bli piggare efter andra omgången influensa, hoppas på att kunna komma tillbaka till träningen framåt helgen åtminstone", hade en supermysig dag, och på kvällen blev jag magsjuk och har varit det sedan dess. Mitt 2020 har verkligen bara varit influensa efter influensa och jag orkar inte tycka synd om mig själv så skrattar åt det nu. Är helt jäkla förstörd och min ben darrar såfort jag står upp, men jag är äntligen på bättringsvägen så är ändå positiv.


Idag är det alla hjärtans dag, och alla som känner mig vet att jag  ä l s k a r  denna dag. Hade mina perfekta mysplaner, men får nöja mig med att halvsova i duschen och kolla youtube, typ. Så länge jag slipper kräkas känner jag ändå att det är en bra dag, haha.

Hur firar ni kärlekens dag?



sometimes all it takes is one voice


2020-02-11 @ 06:59:36

Skor - Lager 157  //  Jeans - Gina Tricot  //  Tröja - New Yorker  //  Jacka - Cubus  //  Halsring - Ur &Penn

Mina stora kärlekar i livet är ju jackor och skor, finns ingenting jag älskar att shoppa mer än det haha. Och denna jacka var kärlek vid första ögonkastet; hade letat efter en röd puffjacka, kom in på Cubus och såg denna på andra sidan butiken haha, på rea dessutom(?!). Exakt vad jag letat efter, en enda kvar och det var min storlek. Meant to be liksom.


Klockan är snart 7, så jag ska gå och fixa lite frukost. Sedan ska jag vara barnvakt åt min älskade systerdotter en sväng, och efter det ska jag bara ta det lugnt med hundarna resten utav dagen. Börjar bli piggare efter andra omgången influensa, hoppas på att kunna komma tillbaka till träningen framåt helgen åtminstone. 


Vad gör ni idag?



tre frågor och svar


2020-02-09 @ 09:26:03
Tre frågor jag fått här sista veckan, anonyma frågor så svarar här.


Får du aldrig barnlängtan när du umgås så mycket med barn?
Alltså, jo, det får jag väl. Har ju gått från att inte vilja ha barn, till att faktiskt vilja ha det, men dock inte än på ett bra tag. Så länge är jag ju omringad utav världens finaste barn, som jag älskar helhjärtat♥


Vart har du köpt skorna? Träningsskorna
De är köpta på Staduim Outlet, men det är ett par Adidas Solar Boost och finns att köpa bl.a här: [LÄNK]. Jag har svårt att hitta riktigt bra löparskor/träningsskor; Jag har problem med ett knä, hittar aldrig lagom breda skor och får alltid helt sjuka skoskav av precis alla. Men dessa är uppriktigt sagt mina absoluta favoritskor någonsin, det var kärlek vid första provningen haha. De är så jäkla mjuka, sköna och lätta, och jag orkar ärligt talat mer då knät inte tar stryk. Ja, jag älskar dem.

 


Hur är du som flickvän?:) du verkar så mysig på nåt sätt
Jag är mysig, haha. Nej men det är ju svårt att säga, har inte varit någons flickvän på 1½ år och jag är definitivt inte samma person nu som då. Jag har dessutom, tyvärr, väldigt svårt för att få känslor för någon, måste nästan ha en väldigt nära relation under en längre tid för att få det. Men när jag är kär, då är jag verkligen kär. Som person är jag väldigt omhändertagande, kramig, sprallig, energisk, kan ligga en heldag och mysa i soffan likaväl som jag kan slita med dig ut för att hitta på saker. Jag pratar mycket och ofta, jag älskar att diskutera precis allt som dyker upp i huvudet, och jag har alltid väldigt nära till skratt (livet ska ju vara roligt). Har världens sämsta morgonhumör, men kompenserar genom att gå upp tidigt och laga frukost, då hinner jag bli glad igen haha. Tycker att glädje, sex och respekt är det viktigaste för en bra relation. Överöser alltid med komplimanger då jag vill att andra ska känna sig lika fina som jag tycker att de är. Tycker att det mysigaste som finns är att pilla i kortare hår. Är väldigt rak och ärlig, kan ibland bli brutalt ärlig vilket inte alltid är jättecharmigt kanske. Jag är inte svartsjuk av mig, och skulle aldrig vara med någon annan som är det -har man ömsesidig respekt så finns det ingen anledning till att misstro eller vara svartsjuk. Jag skäms nästan aldrig, så är jag på bra humör kommer jag ta din hand och dansa runt inne på Ica liksom, jag bryr mig inte vad andra tycker. Med andra ord; som flickvän är jag nog som en energisk bästa vän som vill pussa halvt ihjäl dig. Typ.
 



tisdag


2020-02-04 @ 08:15:01

Bilder från utgång i lördags, dansade hela natten och hade skitkul! Kanske lite för mycket att dricka, men har nu bestämt mig för att tagga ner lite haha. Vaknade nästa morgon och såg ut som någon försökt strypa mig; någon idiot slet tag i mitt halsband så hade sår och blåmärken runt halsen/nacken. Vissa människor bör avlivas illa kvickt:))))




Förra veckan var min lillasyster hemma i stan, så vi passade på att äta en mysfrulle ihop. ♥



Åka rutschkana med Willebus<3



Igår gick jag upp som vanligt och stack till gymmet en sväng. Sedan blev det mysig frukost med Carro & Lizzie. Jag, Carro & barnen åkte en sväng till lekparken och jag vet ärligt talat inte om vi eller barnen hade roligast; vi slängde av oss skorna i rutschkanan för att åka snabbare, åkte åt alla håll och kanter och skrattade så magen värkte. Sen åkte vi hem, gjorde lunch och hade soffmys resten utav dagen. En underbar dag med andra ord!

Idag vaknade jag med århundradets jäkla träningsvärk (inte kört armar/axlar/bröst på lääänge pga muskelinflammation, så  h e l v e t e  vad det känns nu haha!), samt feber, hosta och förstörd hals. Hur länge var jag frisk, 1,5 vecka? Blir tokig snart.



l ö r d a g


2020-02-01 @ 13:02:24
Snapbilder från igår

Jag gör inte så mycket spännande om dagarna; tränar, har hundarna, lagar mat, umgås med vänner/familj. Är för tillfället i en s.k "blandepisod" vilket gör att jag växlar mellan att vara väldigt nere, till att inte kunna sova för jag har så mycket energi och idéer haha. Lite utmattande, men jag klarar mig.

Nu har jag nyligen kommit hem efter en kortis på stan med Lizzie. Ska duscha, laga lite mat och sedan glo fotbollen. Ikväll taggar jag för drinkar och dans med Lizzie!



Sov gott


2020-01-27 @ 07:50:09
Jag sitter på en filt på trappan. De kalla vindarna omsveper mina ben, men de känns inte lika isande längre. Jag ser ut över vattnet; noterar hur sjön fylls utav små, mörka vågor; lyssnar till ljudet när de slår upp mot berget. En kylig söndag i januari. Medan The Fray's mjuka stämma sjunger ur mobilens högtalare, försöker jag minnas allt det bra. Inte det sista. Jag vill minnas dig så som du var, när du fortfarande orkade vara. Det finns ju så mycket bra, så mycket fint. Så många sommardagar i solen när du bara njutit, så många nätter du låtit din päls fyllas utav mina tårar, så mycket förståelse och omtanke i en så liten, liten varelse. Så mycket värme; så många år utav kärlek. Och jag är tacksam. Tacksam för att du valde just oss, tacksam för att du blev en viktig del av vår familj, tacksam för att vi fått älska dig. Och herregud, vad vi älskat dig. Du var liksom omöjlig att inte falla pladask för. Aldrig har jag stött på någon så snäll, så accepterade, som med en blick från de stora, blå ögonen kunde få vemsomhelst att mjukna. Det är så jag vill minnas dig. Och det är så jag kommer att minnas dig.

 

Vi står runtom dig; pratar om kärleken, skyfflar försiktigt lite jord över din viloplats. Vi säger att det känns bra att du slapp lida, att du aldrig behövde ha ont. Hade vi fått bestämma så hade du fortfarande sett på oss med de blå ögonen, gosat i våra knän, busat med flugor. Men det var inte upp till oss. Detta var vad du behövde, och dina behov går före allt vi vill och önskar. Du går före allt vi vill och önskar. Vi pratar om hur speciell du var; jag tänker tillbaka på mina tonår då du hjälpte mig genom panikattacker och hämtade de andra när du inte kunde lugna mig. Jag tänker på första gången du hoppade upp i mitt knä, satte framtassarna på mitt bröst, och försiktigt slickade bort tårarna från mina kinder. Jag minns när du for mellan golv och tak efter en liten studsboll jag hittat. Jag berättar om kvällarna då du vägrade lämna min sida, för du visste direkt när jag inte mådde bra. Vi pratar om hur alla som stött på dig, har älskat dig. Även de som egentligen inte varit förtjusta i djur, har fallit för dig. Du var fantastisk. Och det är förevigt så vi minns dig.

Våra ögon är tårfyllda, och det gör ont, men det känns samtidigt fint. Fint att vi fått dela ditt liv och fint att få stå bredvid dig när du nu påbörjat din nästa resa. Och så fint att du får vila på platsen du älskade. Tack, käraste lilla varelse, för allt du givit oss. Sov gott tills vi ses igen.


 



lite vardagsbilder


2020-01-27 @ 07:21:14
Min frukost igår (och typ alla andra dagar haha). Har blivit som besatt av äggröra med sallad, det är så jäkla gott, enkelt, snabbt och jag håller mig mätt länge utan att det ska lägga sig som en sten i magen. Igår skivade jag champinjoner och stekte i vitpeppar innan jag slog över äggen, så jäkla gott. Isvatten med citron och frysta bär är också en solklar favvo.



Kan äntligen träna igen efter nästan en månad med feber och bihåleinflammation, så igår åkte jag ner tidigt och hade gymmet för mig själv en stund. Underbart.



Förra veckan bjöds det på magi när himlen var så otroligt vacker (och jag, såklart, var helt tagen utav den). Höll på att driva Lizzie till vansinne när jag inte kunde prata om något annat än hur vackert allt var haha!



Mys och bus, inte lätt att få en bra bild på tokfisen♥



En tidig januarimorgon i fönstret



Ännu en vacker himmel. Älskar.


Solen tittade in genom fönsret så jag passade på att ta en bild. Yup.



Älskade Tom. Efter en promenad satte vi oss på piren i det lilla solljus som kikade fram och bara myste.



Nu har jag varit vaken i över en timme, så det börjar bli dags för frukost känner jag. Eller rättare sagt min mage påminde mig precis när den gav ifrån sig ett avgrundsvrål. Hahaha, jaja, tur att äggröra går så snabbt. Senare idag kommer förhoppningsvis Jennie och har mysdag, välbehövligt. 



digital insanity


2020-01-21 @ 07:11:26


Har eventuellt fastnat totalt för att göra såna här bilder, lite halvt psykotiska kanske men sååå stimulerande att sitta och pilla med. Mina personliga favoriter är "Men are bullshit" och "Boo, you whore", den förstnämnda är jag faktiskt sugen på att göra canvas av. Men vi får se.



Som vanligt så är jag usel på att uppdatera här, men jag har faktiskt bestämt mig för att försöka komma igång igen och blogga mer frekvent. Lovar. Förhoppningsvis.





Bilder från i julas


2020-01-07 @ 16:40:24
Det har inte varit så gott om uppdatering här, men i mitt försvar har det faktiskt varit både jul och nyår. Här är några bilder från julafton hos min syster.


 
Julafton spenderade jag först hos min syster med familjen; god mat, mysigt sällskap, Kalle Anka och en jäkla massa gos med lillskruttan såklart. Dock blev min stackars syster dålig så jag och mamma följde med henne in till sjukhuset och spenderade några timmar där. På kvällen var jag hemma med Jennie, Alex, Ludde och Sebbe -julmys med ligan när det är som bäst.



Nu har jag legat sjuk i 1,5 vecka -åkte på en jävla influensa och fick bihåleinflammation så har varit helt paj ett bra tag, sovit 90% utav tiden ärligt talat haha, men det börjar äntligen gå åt rätt håll iallafall. Nyårsafton fick därför bli en lugn kväll hemma; tur i oturen så var mina kära babes lika sjuka som jag, så vi kollade på fyrverkerierna genom vardagsrumsfönstret, lyssnade på musik och åt en massa gott. Jag klagar inte, det var jättemysigt och bättre sällskap går nog inte hitta.

Har ni haft en bra jul/nyår?



"Den största skillnaden är egentligen inte kroppen"


2019-12-16 @ 21:25:00

Jag har velat fram och tillbaka om jag ska publicera detta eller inte. Jag har skrivit och raderat, om och om igen. Jag tror att jag mest varit rädd för hur andra ska reagera på det. Men nu har jag bestämt mig för att jag skiter fullständigt i allt som har med negativitet att göra. Jag tänker fortsätta sprida allt mitt hopp, all min glädje och all min kärlek. Oavsett vad någon annan tycker och tänker.




För lite mer än 1,5 år sedan var jag väldigt självdestruktiv, olycklig, ständigt trött och jag hade minst 2 panikattacker om dagen.
Ibland gick det veckor utan att jag klarade av att lämna hemmet. Jag ville helst inte träffa någon, inte prata med någon, vilket i sin tur skapade en plågsam känsla utav ensamhet. Oftast klarade jag inte ens av att dra upp persiennerna. Jag isolerade mig med mitt självhat, lät det slita mig i bitar utan att säga emot. Att självskada var mitt stora beroende, även på "bra dagar" låste jag in mig i badrummet och skapade rispor i huden, jag kunde liksom inte låta bli; jag var tvungen att straffa mig själv. För jag förtjänade det ju. Läkarna skrev ut medicin efter medicin, som alla gjorde mig fysiskt dålig vilket försämrade min psykiska hälsa desto mer. Jag slogs mot min panikångest, mot mitt dåliga samvete (för alla problem i hela världen var ju mitt fel) och även när jag skrattade med vänner så satt jag och funderade ut olika sätt jag kunde ta mitt liv på där och då. Jag kan uppriktigt sagt säga att jag inte var en person, det fanns liksom inget Jag riktigt, bara ett skal och ett söndertrasat inre.


Några månader senare blev jag väldigt sviken, jag förlorade all tillit till människor runtomkring mig, och jag tvingades möta min största rädsla; Att vara ensam. Jag hade ingen att riktigt luta mig mot, och insåg att det är nu eller aldrig; Antingen så tar jag mitt liv, eller så slåss jag för det. Och jag minns att jag stod och såg mig i spegeln en kväll och tänkte "hur kan jag hata mig själv? Jag finns ju inte ens" och tanken skrämde mig, samtidigt som den väckte något i mig; Ett hopp om att det kanske skulle bli bra, om jag bara vågade finnas till. Och ett kanske var mer än jag någonsin haft.

De saker som tidigare hjälpt mig hantera min ångest fungerade inte längre, så jag var tvungen att hitta någon ny strategi. Ångest har alltid gett mig en väldig energi, men en negativ sådan som jag alltid använde på självdestruktiva sätt. En dag hade jag sådan panik att jag inte kunde vara stilla; jag gick fram och tillbaka över golvet, kroppen skakade, jag pressade naglarna in i händerna och jag andades häftigt. Ja, ni som haft ångest kan nog relatera. Så jag slet fram träningskläderna och gick ut på en rask promenad. Jag ökade takten, mer och mer, tills jag slutligen sprang. Tårarna rann under hela löpturen och jag nästan skrek utav gråten. Jag blev stannad flera gånger utav människor som blev oroliga när de såg mig. Men desto tröttare jag blev i kroppen, desto piggare kände jag mig i huvudet. Som om det för första gången var mina tankar som snurrade; inga hjärnspöken, inga ekande ord, -bara jag. Jag sprang liksom inte från min ångest, jag sprang rakt över den, och varje andfått steg kändes som ett kliv över mållinjen. Jag sprang ytterligare två turer den dagen. När jag kom hem efter den sista på kvällen tog jag en dusch, lite vatten och gick och la mig. Nästa morgon vaknade jag och insåg att det varit den första kvällen på flera månader som jag inte hade skurit mig. Jag hade liksom glömt bort att straffa mig själv. Och jag var så jävla stolt.

Så motion hjälpte mig att hantera min ångest; jag fick ut energin på ett icke-skadligt sätt, huvudet rensades på smärtsamma tankar och jag fick sova bättre. När jag kände en panikattack komma (de gånger jag hann med innan den vällde över mig) drog jag på mig löparskorna och stack ut en sväng; främst på intervaller. Ibland 1 km, ibland 8 km - men alltid tills mitt begär att skada mig kom under kontroll. Vissa dagar behövde jag inte springa alls, och andra sprang jag både natt och dag. När de hjärnspöken som tidigare skrikit i mitt huvud började förlora makt, kunde jag tänka klarare och sakta men säkert börja bygga upp mig själv; bli en person jag kunde tycka om.

Jag har fallit tillbaka i självhatet och mitt destruktiva beteende gång på gång, men jag har rest mig och fortsatt kämpa. För första gången så kämpar jag nu inte för någon annans skull, utan för min egen. För att jag är värd att kämpas för.

Mitt mål har aldrig varit viktnedgång; jag har aldrig känt något behov av att nå en viss vikt eller en speciell kroppstyp. Det allra största problemet satt ju i mitt huvud, och jag vet att mitt utseende egentligen inte har någonting med det att göra. Som tonåring var jag ätstörd, och smal. Men jag kände precis likadant då, som jag gjorde för 1,5 år sedan. Så min första prioritering genom detta har alltid varit, och kommer alltid vara, min psykiska hälsa. Att tycka om mig själv oavsett hur jag ser ut.
Jag har fortfarande en hel del extrakilon; jag har lår som rör sig, en mage som putar, och jag är ingen direkt pudding underifrån. Men det stör mig faktiskt inte alls, inte för en sekund. Jag tycker om mig själv. För ett tag sedan stod jag hos en kompis i ett tajt linne, klappade mig på magen och sa högt "vet du vad? Jag gillar min mjuka mage. Här inne förvarar jag extraresurserna av glädje" och skrattade.


Det skiljer lite mer än 1,5 år och cirka 40 kg mellan dessa bilder. Och det är kanske allt vissa ser, det enda vissa tar med sig från detta inlägg; en kropp som ändrats. Men den största och viktigaste skillnaden är ju egentligen inte kroppen. Den viktigaste skillnaden är kärleken till mig själv. Jag bryr mig om, lyssnar på och värdesätter mig själv. Jag har varit självskadefri i flera månader. Så jag struntar i vad någon annan tycker är fint eller fult, bra eller dåligt, med mig. I slutet av dagen är det jag som ska tycka om den jag är, och så länge jag gör det är alla andras åsikter irrelevanta.



Motion är inte den enda anledningen till att jag mår bättre idag, jag har kämpat på många sätt. Läs t.ex. mina inlägg "Att trivas i sitt eget sällskap -hur gör man egentligen?" och "Att vägra bli tagen för givet" .


Mår du dåligt? Klicka på bilden för att se flera hjälp-alternativ:




Jag hatar inte alla män, men


2019-12-11 @ 11:08:24

Jag hatar inte alla män
Men
Jag hatar att jag inte är säker i mitt eget hem;
Jag hatar att om jag inte svarar på sms och chatt
Tar ni reda på min adress och skriver att ni ska våldta mitt lik i natt
Jag hatar att ni inte låter mig vara
Jag hatar att behöva övertala mig själv om att det inte är någon fara
Jag hatar att ljud i trapphuset när mörkret fallit på
Får mitt hjärta att stanna en sekund eller två
Jag hatar skåpbilen som följde mig hem och männen som tittade in
Att jag var nio år och inte fick känna mig trygg någonsin 

Jag hatar inte alla män
Men
Jag hatar att aldrig gå säker hem;
Jag hatar att hålla telefonen redo att slå 112
Att alltid vara redo att springa för livet vart än jag ska gå
Jag hatar att jag var femton år när du följde varje steg jag tog
Bilder, videor, och våldsamma hot när jag sa att det var nog
Jag hatar när jag vill dansa och ni tar på min kropp 
Att ni inte bryr er om att jag säger stopp
Jag hatar att ni trycker upp mig mot väggen och kysser min hals
Fastän jag säger att jag inte vill alls
Jag hatar att ett "nej" verkar trigga er desto mer
Jag hatar er som inte hjälper till trots att ni ser
Jag hatar att ni ser mig som en ägodel
Att allt ni gör anses rätt även när det är fel
Jag hatar när ni sluter upp i gäng
Och följer mig med raska steg hela vägen hem
Jag hatar att dra igen porten efter mig i panik
Jag hatar att undra om någon skulle höra mina skrik

Jag hatar inte alla män
Men
Jag hatar att ni tvingat mig i säng;
Jag hatar att ni lagt er tyngd över mig
Att ni skrattat när jag gråtit "flytta på dig" 
Jag hatar alla blåmärken jag fick hitta på lögner om
Och jag hatar att andra faktiskt trodde på dom
Jag hatar att ni ansåg er ha rätten att göra vad ni vill 
Jag hatar handen runt min hals och ett väsande "ligg still"
Jag hatar att känna varje millimeter era händer stal
Att min kropp därefter känts som ett smutsigt skal 
Jag hatar att jag till slut blundade och höll andan
Och jag hatar att ni fick mig tro på den jävla propagandan 
Att allting var mitt fel, att jag bad om det som skett
Jag hatar att jag under många år trodde att ni hade rätt

Jag hatar inte alla män
Men
Jag hatar att de flesta jag känner blivit slagna utav en;
Jag hatar när du blev arg när jag grät den där dagen
Och när "håll käften" inte funkade kom de första slagen
Jag hatar alla knuffar, alla smällar och allt spott
Att du loskade mig i ansiktet och skrattade "det där var väl gott?"
Jag hatar att jag dagligen fick trösta dig
Trots att det var du som misshandlat mig
Jag hatar att min förlåtelse verkade fungera som ett "okej"
Att det var okej att göra mig illa så länge du efteråt
Tryckte fram några tårar och sa "älskling, förlåt"
Jag hatar att vänner kommit hem helt blå
Och hittat på historier om att de varit så fulla att de inte kunnat gå
Jag hatar att vi varit så rädda att sanningen ska komma ut
Jag hatar att döden känts mer okej än att göra slut
Jag hatar att vi gömt märken i rött, blått och lila 
Och jag hatar att det ändå är vi kvinnor som kallas ostabila

Jag hatar inte alla män
Men
Jag hatar att alltid undra om du är en fiende eller vän;
Jag hatar att jag fått lära mig att jag måste vara på ett sätt för att inte råka illa ut
Jag hatar att det manliga våldet aldrig tar slut
Jag hatar att jag rycker till så fort någon rör vid min hand 
Jag hatar att tystnadskulturen blivit obligatorisk i detta land
Jag hatar att ni kan slå oss, våldta och döda
Och att det ändå är kvinnors gnäll som anses vara en samhällsbörda 
Jag hatar att veta att ni har sådan makt
Att ingen frågat mina våldtäktsmän varför de känner sådant kvinnoförakt
Men jag, jag hatar män, och jag är hysterisk och radikal 
Bara för att jag vill ha samma rättigheter att existera som varenda man har
För att jag vill vara trygg, eller bara vid liv
Istället för att dödas av en man med ett påhittat motiv 

Så jag hatar er, jag hatar er, och jag hatar er igen
Ni får väl förvrida min historia, säga att jag hatar alla män
För om alla män är som dem jag beskrivit, kapabla att överfalla
Ja, då hatar jag er, då hatar jag er, då hatar jag er alla
i.l.t







liten uppdatering


2019-12-02 @ 18:22:30
I lördags var det utgång med tjejerna som gällde, jag dansade hela natten och somnade väldigt gott runt 04. I söndags tog spriten ut sin rätt, så jag gick runt lite smådräggig i favvotröjan och drack kaffe (och myste med hundarna och katterna, såklart). Hann även med att veckohandla, blev helt slut och däckade på soffan tidigt haha!



Idag har jag gått promenader med hundarna, bakat bars, kört ett benpass med Lizzie (och fått henne gilla mina bars, är väldigt stolt) och gjort en massa matlådor. Nu är jag helt slut, vill gå och lägga mig redan nu men eftersom klockan inte ens är halv sju ännu så lär jag ju vakna vid 01, så försöker hålla mig vaken ett tag till haha. Plågsamt.


Vad har ni gjort idag?
 



lite mobilbilder från senaste tiden


2019-11-29 @ 07:45:22
Stockholm; stan, slottet, julmarknad och konsert (Dermot Kennedy!!!!♥) med fina människor. Vi åkte lördag-måndag och herregud så mysigt vi hade det! Fyllde verkligen på med positiv energi, ibland behövs en liten weekend med personer som får en må bra. Har tyvärr inga bilder från konserten, men han var otroligt nog bättre live, helt fantastisk.

Vill äta hotellfrukost varje dag<333



Så fort jag kom hem så kom Natta & Quinn till mig, jag var barnvakt några timmar och sedan sov de hos mig. Så himla mysigt! Den där lilla skruttan alltså, finns nog ingenting jag älskar mer<3
Morgonen därpå åkte vi till Carro och hade mysfrukost, sedan hade vi en härlig dag tillsammans. Kolla på de små som sitter och leker, hjärtat svämmar över!!


Jag♥myskläder



 
Jag var barnvakt åt Melwin medan Carro var i stallet, men han sov som en stock så jag passade på att fixa lite sconesfrulle tills hon kom hem. Mys!




Igår var jag äntligen nere och fixade träningskortet igen, körde även lite armar/axlar/bröst och jävlar vad det känns att man inte tränat på länge, kan knappt klä på mig själv idag haha! Men så jäkla skönt, mår så bra av det. 

Idag ska jag ner på stan en sväng med tjejerna, bara strosa runt och kolla lite affärer. Ikväll blir det en liten lugnare utgång, bara kul att komma ut och träffa folk!



h a l l o w e e n


2019-11-04 @ 11:40:30

I lördags stod halloweenfest på schemat, och jag gick som Queen of hearts. Vi hade bokat lokal och fixat i ordning, och jäklar vilken fest det blev. Jag var så himla taggad (och lite för ostadig haha) hela natten, gick ut och dansade och hade jätteroligt. Snubblade in hemma någon gång på morgonen, sov kanske 2 timmar, sedan fick jag sota för det haha.

Igår körde jag bakiskäk med Carro, sen städade jag lokalen med Lizzie & Emil, och sedan däckade jag runt 19 på soffan hahaha! Är inte helt återställd ännu, och är dessutom fortfarande sjuk (sen 1 vecka tillbaka nu), så idag ska jag mysa med hundarna och kurera mig.


Vad klädde ni ut er till på halloween?



sjuk, trött och på gränsen till vansinnig


2019-10-30 @ 16:06:37
Denna dag har gjort allt för att driva mig till vansinne; imorse vaknade jag helt genomförkyld och med en röst som påminner om en 13-årig pojke. Sedan hällde jag kokande vatten över handen, snubblade och flög tvärs över halva vardagsrummet, råkade riva ner hela gardinstången över mig, drog en skåpslucka i pannan...ja, ingen kanonstart på dagen kanske. Men jag åkte och hade en skön dag med Caroline & barnen; allihop var sjuka så vi har mestadels bara myst och busat. Kom nyss hem, och innan jag hann stänga dörren bakom mig så tappar jag telefonen och skiten går sönder, så jag måste åka och lämna in den också. Försöker hålla humöret uppe, men känner hur blodet kokar nu alltså haha!

Ska åka en sväng till affären med mami snart iallafall, sedan ska jag bara duscha, sova och dricka té hela kvällen. Måste ju bli frisk till helgen, tänker fasen inte missa halloween!

Bilderna är uppenbarligen inte från idag, för idag ser jag verkligen ut att ha blivit överkörd av en stridsvagn och nedskiten av fiskmåsar. Fräscht.