När självhatet blir utmanad utav självsäkerhet

Större delen utav mitt liv har jag tyckt illa om mig själv. Gråtit mig till sömns när självhatet ätit upp mig, krossat speglar när jag inte klarat av att se personen som stirrat tillbaka på mig, känt mig obekväm bland andra människor och tagit komplimanger som hån. Det är den jag alltid trott att jag varit. Men vad händer när man plötsligt känner sig helt okej i sig själv? Vad händer när självhatet blir utmanad utav självsäkherhet?

 

Som barn tittade jag alltid på mina vänner, såg allt det jag saknade och en del av mig föraktade dem för att de var så mycket finare och bättre. Jag pushade alltid mig själv, ville vara bäst för annars var jag automatiskt sämst. Men det gjorde också att alla de saker som jag älskade, blev till saker jag avskydde; saker jag gjorde under tvångsmässig tävlingsinstinkt. Detta höll i sig i många år, och även om sakerna förändrades så vad grundprincipen densamma; Jag var aldrig bra nog. 

Under mina tonår gav jag upp om att vara duktig i skolan, jag mådde alldeles för dåligt för att min kraft skulle räcka till, så istället fick jag en sjuklig fixering vid mitt utseende. Jag var tvungen att vara smal, men oavsett vågens siffror så såg jag aldrig någon skillnad, så jag svalt mig till den grad att min kropp började ge upp. Jag var alltid trött och nedstämd, min hjärna hängde inte riktigt med, mina ben orkade inte bära mig, och jag svimmade åtminstone ett par gånger i veckan. Samtidigt kände jag mig tvungen att vara med "där saker hände" så jag var aldrig hemma och vilade, utan var alltid ute med vänner. Jag fick inte missa någonting, så jag sov endast några timmar varannan natt ungefär. Men hur många små äventyr jag än hängde på, hur stor min kompiskrets än växte sig och hur många killar jag än fick uppmärksamhet ifrån så var jag ändå inte bra nog.


"Min personlighet var präglad utav andra människors tyck och tänk. 90% utav min personlighet var stöpt i formen av någon annan"


Jag har varit i relationer halva mitt liv, dessa cirka 2,5 månader är det längsta jag varit "på egen hand" sedan jag var 12 år ung. Och det är väl fint att få älska och älskas, men man blir väldigt beroende utav andra människor. Jag har aldrig riktigt fått vara ett jag, utan bara ena halva utav ett vi, och det är inte hälsosamt i längden. I och med att jag var så pass ung när jag började ha relationer, så var jag ingen färdigutvecklad människa, utan utvecklades tillsammans med de andra, vilket i sin tur gjorde att hela min personlighet var präglad utav andra människors tyck och tänk. 90% utav min personlighet var stöpt i formen av någon annan. Till följd utav detta så blev jag väldigt osäker i mig själv, och väldigt beroende utav dem; jag kunde inte sova utan dem, inte leva utan dem, och de var min stora trygghet. "Vad är det för fel med att ha en partner som trygghet?" tänker ni säkert, och det är absolut inget fel alls, men det är farligt när ens liv kretsar så mycket runt en annan människa att man långsamt raderar sig själv, man blir bara ett bihang och de är det viktigaste i ens liv. För de ska vara viktiga, de ska vara högt upp på prio-listan, men de ska inte vara nummer ett; Det ska du själv vara.

Den senaste tiden har jag bit för bit börjat pussla ihop mig själv, upptäckt bitar som jag inte trodde fanns, och i takt med detta har jag börjat bli mer bekväm i mig själv. Jag har alltid behövt mycket ensamtid, men nu njuter jag verkligen av att vara ifred. Jag sover bättre än någonsin när jag breder ut mig i min stora säng, jag dansar runt till hög musik när jag städar och skrattar i spegeln, jag lagar mat som jag själv gillar, jag fixar mitt hem såsom jag trivs. Jag går ut på krogen och dansar skrattande loss med vänner, jag har träffat så många nya härliga människor då jag nu är fullt bekväm i vilka grupper som helst, jag tar långa promenader med mina egna tankar och när jag börjar tvivla på mig själv så påminner jag mig om att jag fan är jäkligt bra. Jag har aldrig trivts såhär bra i mig själv förut, men kanske är det därför att jag aldrig riktigt haft chansen att vara mig själv? Kanske börjar jag bli starkare och gladare därför att jag funnit tryggheten i mig själv? Kanske spelar det ingen roll vad någon annan tycker och tänker, för jag tycker att jag är bra nog och det är allt som räknas?

Mitt liv kommer att gå upp och ner, det är jag väl medveten om. För några dagar sedan var jag redo att ta mitt liv, och idag känner jag mig rätt nöjd med tillvaron, och så kanske det alltid kommer vara. Men jag känner att för varje del av mig själv jag finner, så blir jag starkare och ångesten får inte samma övertag. Jag kanske tar mitt liv en dag, jag kanske blir överkörd imorgon, eller så kanske jag hamnar i tv som världens äldsta kvinna, det har jag ingen aning om. Det enda jag vet är att när jag väl dör, så vill jag göra det med stolthet över vem jag är.

 

Några tankar på det?

som att hyperventilera i en plastpåse

Trasig. Vissa dagar är det enda som fyller insidan tortyren av ingenting alls. Vissa dagar tycks inte luften nå lungorna, så hur många andetag som än tas kvävs man. Kippar efter andan, men inget syre tar sig ut i kroppen. Som att hyperventilera i en plastpåse. 

Jag vill säga att det är okej, att ångest är okej att ha, men det känns inte så. Det känns inte okej att skaka tills man kräks, det känns inte okej att försöka få sig själv att känna något, det känns inte okej att skrika tills rösten ger upp, det känns inte okej.

Dom kallar det "suicidrisk", men hur kan man någonsin riskera att döda någonting som inte är vid liv? Jag vet vad jag har, jag vet hur mycket bra det finns i världen, men tycks stå fullkomligt likgiltig inför glädjen det borde ge. Mår illa av närhet, för jag har inget kvar att ge till någon annan. Vägrar släppa någon riktigt nära. Det finns inget kvar att hämta. Uttömd. Söndersliten. Trasig.

"And I wonder where these dreams go when the world gets in your way. What's the point in all this screaming? No one's listening anyway"</p


what they don't tell you in church is saints are sinners too

Lite blandade bilder från senaste veckan



Tacokväll me Lizzie och våra fina mammor


Stallhäng med Lizzie,Jennie och vovvarna



Min vackra, älskade mamma



Älskar solnedgångar


Åkte till släkten för att fira farfar som fyllt år, mysig promenad och massa skratt, bästa släkten!



Lite skoj party med gött folk



Biljard och häng med min lilla Mickis



Vi skulle rensa förrådet, men hittade massa skoj utklädnader så blev inte mycket gjort haha! Tycker Lizzie är bra fräsch i de där små blingbling-brillzen



Igår var jag dödligt bakis, sov hos Jennie och idag har vi degat. Ska vara hemma ikväll men är så trött-pepp, har ni varit det någon gång? När man är helt jäkla utslagen och samtidigt vill åka på äventyr? Det veliga livet, haha.

FYRA HEMSKA DOKUMENTÄRER VÄRDA ATT SE

Jag älskar dokumentärer, allra mest gällande brott. Jag är väldigt intresserad utav att försöka förstå vad som kan få en människa att begå så hemska brott, vad skapar en seriemördare till exempel? Kanske är det därför att jag inte alls kan relatera till deras sätt att tänka och är oförmögen att se världen ur deras perspektiv, och jag har alltid varit nyfiken på det jag inte kan förstå. Hur som helst så tittar jag mycket på dokumentärer, så här har ni 4 stycken jag rekommenderar:


EVIL GENIUS

Ett pizzabud kommer in på en bank med en bomb fäst runt halsen. När polisen anländer berättar han att han är en gisslan som skickats ut på "skattjakt" för att slutligen få nyckeln till bombkragen. Kort därefter är han död. Allt eftersom FBI gräver djupare i fallet blir det mer och mer bisarrt. Vem är hjärnan bakom dådet? Var pizzabudet verkligen en gisslan, eller medbrottsling? 

En dokumentärserie på Netflix i 4 delar. Jag tyckte att den var väldigt spännande, och dessutom mycket bra gjord. Definitivt en utav de bästa dokumentärer jag sett!







ENCOUNTERS WITH EVIL
En dokumentärserie som kretsar kring kallblodiga brottslingar och de vidriga brott de begått. Olika avsnitt går igenom olika "sorters" brott; allt ifrån kannibalism till skolskjutningar, med en snabb djupdykning in i dåden och personerna som begått dem. Några utav de ökända namn som dyker upp är bl.a. Jeffrey Dahmer, Josef Fritzl och Adam Lanza.

Väldigt intressant serie, jag gillar att avsnitten tar upp några brottslingar som begått liknande brott och att man verkligen hinner få en inblick trots den korta tiden. På Netflix.
 
 


FRENEMIES: LOYALTY TURNED LETHAL
"Keep your friends close, and your enemies closer" brukar man ju säga, och så är verkligen fallet i denna dokumentärserie. Varje avsnitt tar upp ett enskilt brott när någon blivit mördad utav en eller flera närstående, människor de litat på och funnits där för, som vänder dem ryggen på det absolut värsta sättet möjligt. Vi får höra anhöriga berätta om chocken och sorgen, och i vissa fall till och med se intervjuver med mördaren själv.

Den är väldigt intressant och man får en "men herregud"-känsla i varenda avsnitt, dessutom får man se skådespelare rekostruera händelseförloppet vilket gör att man får en bättre inblick. Den är däremot inte jättebra gjord, enligt mig, men trots det är det en serie jag verkligen rekommenderar. På Netflix.






MOMMY DEAD AND DEAREST
"En granskning av det uppmärksammade, sanna kriminalfallet med Dee Dee Blanchard och hennes dotter, Gypsy Rose, som utforskar en av psykologivärldens mest kontroversiella syndrom: Münchausen by proxy." - Beskrivning från HBO.

Denna dokumentär gör ärligt talat jäkligt ont i själen på mig, jag skulle aldrig stötta en mördare men samtidigt lider jag med henne något otroligt. Den känns väldigt noggrannt gjord och är otroligt intressant att se. På HBO.






Har ni tips på någon bra dokumentär jag bara måste se?

onsdag

De senaste dagarna har jag mått lite sisådär, mycket ångest som kommit tillbaka, men det var väntat. Ångest är en så pass stor del utav mitt liv att jag alltid vet att min lycka är på lånad tid, men men. Man får försöka göra det bästa utav situationen! Men jag blir dålig på att svara och höra av mig, så nu vet ni det mina vänner. Vill mer än allt att hostan ska gå över så jag ska kunna ge mig ut på pw's/springturer utan att det kliar sönder i lungorna.


Igår vaknade jag hos Jennie, Lizzie kom så käkade vi frukost ihop. Runt lunch hämtade Malin upp mig så åkte vi till Lillön och gick en sväng & bara babblade på om allt och ingenting, mys! Somnade rätt tidigt då jag var helt utmattad igår, så det var skönt. Nu ska jag strax dra till Öppenvården på möte, sedan ska jag träffa Elin en sväng, äntligen!


Nya hårfärgen, dock är den mer lila än den ser ut på bilderna här, vilket jag älskar!

w e e k

Uppdateringen här är fortsatt gles, men jag hoppas att ni har överseende med detta. Här kommer lite mobilbilder från veckan som gått.



Mysfika, skratt och babbel med Helene



En tripp till lekparken med tre hjärtan



Lunchdejt med thaimat tillsammans med älskade moder & moster



Bakat nyttigt godis, dör för dessa alltså. [Klicka här för recept]



En massa mys med vovvarna och deltidssambon



Ibland har jag skor på mig. Ibland.



Leker lite självcentrerad framför spegeln


Buddy-bakis-häng   //   Spontant är rätt bra



Denna helg har party stått på schemat; i fredags åkte jag och mina soulies iväg en sväng för lite chillfest, och igår firade vi Mickis som fyller 20 år! Idag har jag varit och röstat, umgåtts med fina vänner och färgat håret (vilket ni får se en annan dag då jag inte orkat ta bild nu). Nu är jag helt slutkörd (inte mycket sömn denna helg) så ska ta en snabbdusch och sedan lägga mig. Godnatt vänner och ovänner!

Den senaste tiden har jag...

...partat med härliga människor. Igår senast, vilket jag får sota för idag, haha! Kröp under täcket runt 7 imorse, och tackade mig själv för att jag varit klok nog att hänga en filt på en värmetork så jag slapp frysa ihjäl. Men jag hade skitkul, lite för kul bara...haha.



...haft väldigt mycket mys med mina gosfisar. Nu när det börjat bli (mycket) kallare så vill de vara nära hela tiden, ska sova på bröstet/runt halsen. Mollie dreglar väldigt mycket när hon tycker det är riktigt mysigt, haha!



...insett att jag verkligen inte kan sy. Skulle fästa två knytband i ryggen på en body, gick sådär. Slet sönder trådjäklarna säkert 10 gånger. Det slutade med 4 säkerhetsnålar.




...tyckt synd om mig själv när jag varit uttråkad i 10 minuter. Förmågan att stå ut i rastlöshet är något jag inte besitter.



...hittat en ny favvo-mascara. Och insett hur extremt olika mitt hår ser ut i olika ljus (rödtonigt i vissa ljus, mörkbrunt i vissa osv??). Dags att färga snart.



...legat sjuk. Varit förkyld några veckor, men förra helgen bröt det ut totalt så har legat hela veckan. Nu är det bara denna jäkla hosta jag ska bli av med! Om jag ska se det positivt så har jag kollat cirka 4 säsonger Game of Thrones.



...insett att vissa människor endast stjäl energi och att man snabbt blir betydligt starkare när banden är klippta. Sjukt egentligen.


Idag ska jag inte göra ett skit, möjligtvis träffa polare en sväng bara. Igår ägnade jag hela dagen åt att rensa och möblera om i vardagsrummet, samt tvättade precis exakt allt jag äger ungefär. Trodde aldrig att det skulle ta sådan tid, men jag höll på från 11-17:30. Insåg sedan att jag var tvungen att hoppa in i duschen och göra mig i ordning så jag kunde springa och föra lite med mina soulies.

Nu ska jag äta ett plommon och sätta igång lite mer GoT. Vad gör ni idag?

RSS 2.0