Herrejesus vilken tid detta tagit, att svara på frågorna alltså. Inte jättemånga, men jag är ju sämst på att svara kort hahaha... Jaja, varsågoda.

Hur skulle du beskriva din drömkille?
Emil Hansius. Ni som sett hans youtube förstår. Nej men ja, svårt att svara på exakt egentligen, när det är rätt så är det ju rätt och då spelar det liksom ingen roll vad man har för tankar och förhoppningar innan, eller hur? Men jag skulle säga att min drömkille är någon som är min allra bästa vän som jag kan få pussa halvt ihjäl. Simple as that.


Tror du på kärlek vid första ögonkastet?
Nja, fysisk attraktion vid första ögonkastet absolut, men det är ju inte kärlek -att du attraheras till någons utseende är ju inte detsamma som att du vill spendera livet med den. Riktig kärlek kan man bara uppleva med en person man känner utan och innan.


Känner du nånsin att du saknar att va i förhållande?
Ja men det gör jag, även om jag trivs otroligt bra som singel så är jag en väldigt omhändertagande och kärleksfull person, jag älskar verkligen att vara kär och det kan ibland kännas lite tomt att inte vara det.


Vad är det bästa och sämsta med singel vs förhållande, o vilket föredrar du?
Kör bara bästa, då jag faktiskt inte tycker det finns någonting negativt med endera bara man har en hälsosam relation till sig själv/sin partner.

Singel: Att lägga 100% fokus på mig själv, att göra saker jag vill göra när jag vill göra dem, att bara ha mig själv att tänka på liksom. Ha plats och tid att ta reda på vem jag är och ta hand om mig själv.
Förhållande: Att vara kär, att ha någon att överösa med kärlek, få vara någons trygghet, pussar och kramar (mysigaste som finns), någon att berätta allt för eller bara ligga tyst med, ligga och lyssna på mysig musik och skratta. Alltså, när man är kär så är ju precis allt underbart så länge man får vara nära den.

Just nu föredrar jag singel, då jag inte har känslor för någon och känner att jag inte riktigt "har tid" för någon annan just nu. Men faller jag pladdask så kommer jag självklart vilja ha en relation med personen. Som sagt, allt beror på känslor.


Drömdejt?
Alltså, jag är en väldigt "enkel" person. Jag föredrar en kaffetermos och promenad framför lyxmiddag, alla dagar i veckan. Men iallafall, skulle nog säga att om någon skulle säga "jag har kaffe, kom så åker vi och matar änder" så hade det smält mitt hjärta lite (kaffe och djur<333).

Hur får man dig på fall?
Det får man inte. Nej fy vad hemskt, skoja. Men jag har extremt svårt för att få känslor, jag måste känna mig helt trygg med personen och ha en väldigt nära relation under en tid för att kunna få det. Jag är en sån som går runt utan att vara kär och sedan PANG så vaknar jag och tittar på personen och bara älskar den fullkomligt. Så jag kan faktiskt inte svara på den frågan riktigt. Var dig själv och stämmer det så stämmer det. (Något som dock charmar sönder mig är när någon bara lägger armarna om en och dansar lugnt, behöver inte ens vara musik till, som bara håller om en och dansar för att det är mysigt. Tycker jag om dig som människa och du gör det så kommer mitt hjärta antagligen smälta lite grann för dig haha)

Hur många har du legat med?
Enmiljardtrehundratusenåttiosjuochfemtio. Eller?


Vad tycker du om otrohet och varför tror du folk är otrogna? Tror du "once a cheater always a cheater"? Ditt ex va väl de så tänker hur du ser på det?
Detta är en väldigt "stor" fråga, och dessutom ganska individuell då det garanterat skiljer sig från person till person. Jag avskyr, som de flesta andra, otrohet då jag tycker det är äckligt rentav, men sedan anser jag att det är skillnad på någon som "sätter i system" att vara otrogen, någon som gör ett misstag en gång, och någon som råkar falla för någon annan. Tycker också att ärligheten väger tungt; om man bryr sig om sin partner är man ärlig, bryr man sig bara om sig själv så ljuger man. Vad mitt ex gjorde och inte spelar ingen roll nu, han fick oavsett känslor för någon annan och då är det, i min värld, en självklarhet att han skulle vara med henne. Jag tror inte det var deras mening att göra mig illa, de blev helt enkelt bara kära i varandra. Känslor kan man inte styra, endast hur man agerar på och kring dem och hanterar situationen.

Om vi ska prata om personer som är otrogna gång på gång så tror jag att det handlar om ett enormt bekräftelsebehov och en släng av egoism; de är så pass osäkra i sig själva att de måste ha ständig bekräftelse från andra människor. Jag tror att de kanske bryr sig om att de sårar människor, men att det i stunden känns viktigare att få egot matat. Man vet ju trots allt någonstans att man krossar sin partner, men som sagt; egot är viktigare. Såna personer behöver lära sig att vara själva; hitta sig själva, vara sin egen trygghet, och ha egna positiva åsikter om sig själva. Tills de gör det tror jag aldrig de kommer ha en hälsosam kärleksrelation, och heller aldrig vara trogna.

Så nej, jag tror inte att "once a cheater, always a cheater"; jag tror att alla människor KAN förändras till det bättre. Kanske naivt, men det är vad jag väljer att tro.


Har du någonsin funderat på att börja med youtube?
Haha, har faktiskt börjat, fast bara för det är roligt liksom. På min egen kanal lägger jag i stort sett bara upp videor från konserter, men jag & Carro har startat en tillsammans för att spara minnen osv. Ni hittar den HÄR



Vad använder du för mascara? Eller har du lösfransar? Tycker dina fransar är så fina:)
Tack, vad gullig du är! Det är mina egna haha, är väldigt glad att de växt ut ordentligt igen då jag tappade väldigt mycket hår (och därmed fransar) när jag mådde som värst. Jag använder en vattenfast från Dollarstore och det är den bästa jag någonsin haft, testade den för några år sedan och har sedan dess aldrig köpt någon annan. Den håller bra (har tagit x antal efter-krogen-dopp med den haha) men är lätt att tvätta av, och kostar dessutom 40 kronor. Tips tips!

Favoritgodis?
Ferraribitar. BITAR, inte bilar. Kan köpa en hel påse med bara såna.


Har du några "fix idéer"?
Haha ja, en hel del (typical ocd haha). T.ex. måste jag alltid använda toarengöring, även om jag bara snytit mig och kastat pappret haha, annars har jag en idiotidé om att jag ska bli magsjuk (fobi för illamående, japp). Om jag äter färsk mozzarella så måste jag skölja av den i kallt vatten innan jag kan äta den. Kaffe smakar bättre i genomskinliga muggar, allt annat är godast i plastglas. Etc.


Hur lärde du dig skriva så bra? Har du några tips om man vill bli bättre? Känns som att jag typ bara skriver samma saker hela tiden
Men åh, tack! Vad gulligt sagt. Alltså, jag har alltid skrivit mycket, enda sedan jag först lärde mig läsa & skriva så har jag älskat det. Jag skriver väldigt mycket som ingen har fått läsa, skojar inte när jag säger att jag nog skriver iallafall ett femtiotal texter i månaden, långa och korta, dikter, ångesttexter, fakta, debatt, låtar -allt. Jag tror det viktigaste är att bara skriva, skriva och skriva. Vartän du finner inspiration så använd den. Tvinga inte fram något utan när du känner orden flöda så skriv, skriv, skriv. Oroa dig inte för att det ibland tar stopp, för det kommer tillbaka igen. Sen är ju jag väldigt mycket för bildspråk, jag älskar att förklara saker genom att måla upp en bild eller använda metaforer, etc. Synonymer är också en stor hjälp, om man känner att det blir samma text om och om igen så kolla upp synonymer till vissa ord och försök skriva kring det, oftast ändrar sig hela språket därefter.


Vad skulle du säga att du har för typ av stil? Följt här ett tag o tkr du har ändrat mkt på den sen du blev singel typ?:)
Jag skulle nog säga att jag inte har någon stil alls. Mitt motto är "kan lika gärna gå naken" = är det inte lika skönt som att gå näck så vill jag inte ha det på mig, hahah... Nja asså ändrat och ändrat vet jag inte, däremot trivs jag bättre i mig själv och bryr mig inte alls vad andra tycker om mitt utseende längre, vilket gör att jag vågar se ut hur jag än vill.

Vad har du för diagnoser? Dina texter om psykisk ohälsa är så "verkliga" typ asså man kan känna dom verkligen, men du verkar så glad jämt ändå? Vad gör dig riktigt glad?
Jag har typ A-Ö. Nej men jag är diagnostiserad med ADHD, Bipolär Sjukdom typ 2, paniksyndrom, GAD, PTSD, tvångssyndrom. I depressiva episoder har jag även återkommande social fobi.

Jag ÄR en glad person, en lycklig person till och med. Jag brukar säga att jag är en lycklig person som vill dö ibland, snarare än tvärtom. Oavsett om de depressiva episoderna ofta är långa och smärtsamma, så väljer jag att fokusera på allt som är bra, om det så bara varar några sekunder. När jag mår skit så mår jag sämre än vad många någonsin behöver göra, men jag njuter också av livet mer än va de flesta någonsin gör. Utan min positivitet hade jag inte levt. Diagnoserna är något jag HAR, lycklig är något jag ÄR.

Alltså, det är ärligt talat väldigt lätt att göra mig glad. Musik, laga (och äta) mat, kramar, prata om allt och ingenting, solnedgångar, en kaffe med någon jag håller av, skriksjunga i bilen, när någon berättar om något den brinner för, djur, promenader, lukten av regn, dansa runt i vardagsrummet, pilla någon i håret, gå runt i pyjamas, när ljuset är vackert...Ja, jag blir glad av oändligt med saker. Som sagt, jag njuter av livet och uppskattar därför precis allt som inte gör ont.


Vad tycker du gör en människa rolig och tråkig?
Jag är en extremt översocial och pratgalen person, och trivs bäst med människor som kan "keep up with me" liksom. Inte så att man måste sitta och babbla varje dag, men när man väl träffas vill jag lägga ifrån telefonerna och bara snacka. Jag kan uppfatta det som respektlöst när folk drar upp telefonen mitt i en diskussion eller bara sitter med den, och tröttnar då lätt på att umgås med personen. Dock finns det dom som faktiskt KAN göra två saker samtidigt och då är det fine, men kan man det inte så blir man tråkig och jag kommer inte känna sug att hänga mer. Har tålamod med typ allt förutom tråkiga människor haha... Rolig blir man genom att prata på med mig hahaha, berätta saker; saker man läst, gjort, åsikter, allt. Jag älskar att lära känna människor, på riktigt.


Har du någon favoritmat (som man kanske kan få bjuda på;))?
Äter typ allt, är inte kinkig. Nä men jag vet inte, jag älskar grönsaker och husmanskost, så en sallad eller typ raggmunk, kroppkakor, potatismos etc. Kan fan inte bestämma mig, älskar mat. Tackar väldigt sällan nej till att få äta men den där ";)" får mig nog att kanske tacka nej ändå..heh.

Vad är din "typ" av kille och vad är ett "big no-no"?
Jag vet inte riktigt om jag har någon exakt "typ"? Jag gillar män som är chill men spralliga, som kan argumentera med mig (hålla bra diskussion utan tjafs, älskar att argumentera), som kan driva med sig själva, som skrattar mycket, som tycker om att vara utomhus, som gillar mycket närhet men också kan ta egentid, som är trygga i sig själva, etc. Jag klarar inte av folk som är osäkra, svartsjuka, för klängiga/needy, överkänsliga/trivs i offerkoftan, tråkiga (aldrig vill hitta på något), "macho" och det absolut mest avtändande jag vet i hela världen är män som är hetsiga och/eller slåss for no reason (skillnad på att försvara sig själv/någon annan eller att leta bråk), det är ett tecken på lågintelligens och jag behöver en mental jämställdhet för att känna attraktion. Sorry not sorry.

Jag har hatat dig i hela mitt liv. Synen av dig har plågat mig, så i gengäld har jag torterat dig. Jag minns första gången jag hatade dig så mycket att jag slog sönder spegeln i ren panik. Vi var 6 år. Jag minns första gången jag stoppade fingrarna i halsen för att du äcklade mig. Vi var 10 år. Jag minns när gympaläraren förbjöd oss från att delta i friitdrottsdagen för att jag svalt dig och du inte kunde behålla vatten. Vi var 12 år. Jag minns alla gånger jag skar sönder dig för du var så ful, alla gånger jag hällde i dig alkohol och mediciner för att du var vidrig, alla piller jag tryckte i dig den där kvällen, alla hårda ord jag skrikit. Jag har torterat dig, och det enda du har gjort... är kämpat -för mig. Du har vägrat ge upp oavsett hur illa jag har behandlat dig.

Jag har hatat min kropp hela mitt liv. Det har aldrig spelat någon roll hur jag sett ut, jag har ändå mått illa varje gång jag passerat en spegel. Den har alltid varit..fel, inte tillräcklig, och aldrig någonsin bra.

Men jag är äntligen färdig med det.

Varför ska vi tycka illa om oss själva, egentligen? Vi säger att alla är fina som dom är, sedan ställer vi oss i spegeln och pekar ut allt vi "borde" ändra på; för tjock eller för smal, för lång eller kort, för sladdrig här och benig där, för stora eller små bröst, för stora eller för små muskler, etc. Allting är FÖR. Men räcker det inte med att vara alla dessa saker, punkt? Inget för mycket eller för lite, utan bara ett konstaterande och en acceptans, och kanske slutligen en kärlek till oss själva? Det finns trots allt ingenting här i världen som är perfekt, så varför ska vi någonsin förvänta oss att vi själva ska vara det?

2019. Det första året jag startat utan att hata mig själv, det första året jag verkligen känner att det är helt okej, och det första året jag inlett med den uppriktiga känslan av vem-fan-bryr-sig.

Jag hade inga nyårslöften i år, bara en påminnelse på 5 ord nedskrivna i den lilla svarta boken: Fyfan vad du är bra.

Här kommer alla svar på era frågor, jag har inte kategoriserat upp dem då jag inte orkar, men då jag ligger sjuk tänkte jag passa på att svara iallfall.


Vad är din favoritoutfit?
Jag är en väldigt bekväm person, jag föredrar att ha kläder där jag kan ligga på soffan likaväl som klättra i berg (ungefär), så vad som helst som är skönt. Allra bäst är nog mina älskade byxor från Lager 157 (länk) eller favoriterna från Ullared (bästa byxorna någonsin), med antingen en body eller skön tröja. 

Tre favoriter, till höger är från jobbet därför jag har mina bombsnygga tofflor 


Finns de ngt plagg du inte klarar dig utan? 
Det är väl bh i så fall, jobbigt att springa runt med skumpande bröst, ryggen tar stryk nog ändå. Annars säger jag nog gose-tofflor, hade inte klarat hösten/vintern utan mysiga tofflor.

Egenskaper du värdesätter hos andra?
Det finns många egenskaper jag värdesätter hos människor jag vill ha någon form utav relation med, men framförallt ärlighet, lojalitet och humor. Jag tror de är grundstenarna i alla hälsosamma relationer.


Favoritmat?
Släktens vegetariska kroppkakor, raggmunk, quornsallad och vegetarisk korvstroganoff. Kan inte bara välja en utav dem, de är dödligt goda allihop.

Vad målar du helst? Vad är roligast liksom?
Svår fråga, jag har inget motiv jag direkt föredrar utan målar det som dykter upp i huvudet. Oftast börjar jag med en idé, men slutar med något helt annat. Men gillar saker där jag får använda olika tekniker och material; såsom min tavla "Hör min tystnad" (nedan) där jag använde olika typer utav penslar, paljettkniv, svampar, fingrarna, akryl- & akvarellfärger, papper, limm, plåster och tejp. Den var jäkligt stimulerade att göra!



Har du ngn låt du skäms lite över att du älskar?
Nja, jag skäms inte så lätt. Men ska det vara någon jag vet att andra rynkar lite på näsan åt, så har jag alltid älskat "Climbing The Walls" av Backstreet Boys, och "Wannabe" & "Stop" av Spice Girls, t.ex. Älskar att lyssna på dem när jag städar. Men det är nog därför att jag växte upp när de var som störst.


Kan du börja med Youtube?
Haha njaa, jag tror inte det. Vet inte vad jag skulle göra med en youtubekanal? Men vem vet, det kanske kommer en dag när jag är tillräckligt uttråkad.. ;)


Vad får dig o tycka någon är oattraktiv? Personlighet eller utseende eller båda
Alltså jag  h a t a r  "machokillar" som beter sig som några jäkla gorillahanar och tror att alla ska falla vid deras fötter för att de hittat pappsens gömda steroider, ungefär. Föredrar snälla, genuina snubbar som kan bjuda på sig själva. Utseendemässigt har jag alltid haft svårt för mycket skägg, lite skäggstubb kan va snyggt, men mer än så får det att krypa i kroppen på mig. Men skulle jag träffa världens goaste människa som har skägg, så skulle jag inte backa pga det.


Kan du dansa?
Inte ens om livet hängde på det! Dock har det aldrig stoppat mig, haha.



Hej! Jag har bara en fråga, inget illa menat eller så men du skrev typ att inte gräva ner sig själv, lyssna på peppande musik, sköta sömn och mat sen låta andra finnas där för dig om du vill bli lämnad ifred? Är inte det lite tvärtemot det du har gjort? Har följt din blogg ett par år nu och om jag minns rätt så skrev du att du inte åt så mycket alls, sen är det många inlägg som handlar om erat förhållande och din bästa vän, att du ville bli lämnad ifred precis när ni gjorde slut och att du inte kommer svara någon, sen att du försökt lyssna på ”försök att inte gråta” musik när du velat gråta bara för att du varit så sorgsen? Är inte det tvärtemot dina tips? Var det svårt att försöka följa dina tips då eftersom du skrivit allt det där jag nämnde ovan? Eller har du insett allt det där efter allt? Tänker mer hur svårt det kan va men det kanske är individuellt? Ha det bra
Hej! Jag tar absolut inte illa upp på något sätt, din fråga är jättebra!
Du har helt rätt i att jag gjorde mycket tvärtom i början, t.ex. ville jag bli lämnad ifred men som jag skrev i tidigare inlägg så lät inte mina närstående mig vara ensam, vilket jag senare förstod räddade mig. Lyssnar på peppande musik gör jag dagligen då det påverkar mitt humör väldigt mycket, men däremot berättade jag i ett inlägg att jag inte alls kunde gråta på länge vilket jag visste att jag egentligen behövde (det är viktigt att kunna gråta när man sörjer) och försökte då att få mig själv att släppa ut känslorna för att undvika en större smäll senare. Jag har lärt mig hur jag fungerar, och jag behöver lätta på trycket lite då och då för att inte bli en tickande ångestbomb, däremot får gråtande inte bli det enda jag gör. Mina tips är både individuella och generella; jag har hjälpt många vänner gå genom uppbrott och då har dessa saker varit avgörande, men mängd och process är individuellt.

Ja, det var väldigt svårt att följa mina egna tips, främst då jag är en person som vill sörja ifred och stänga in mig med min ångest -men mina närstående hjälpte mig inse att jag behövde acceptera andras hjälp och ta tag i mig själv, annars skulle jag bli fast i självhatet. Det är alltid svårt efter ett uppbrott eller något typ utav svek, för de allra flesta, men sen beror det såklart väldigt mycket på hur man är som person annars.

Hoppas du känner att du fick svar på dina frågor! Kram

(Denna kommentar lämnades under "13 tips: Hur du tar dig genom ett break-up" men jag valde att svara på den här då jag tycker det var bra frågor)


Vilka diagnoser är det di har? Hur mår du just nu? Hoppas de går bra för dig, känner dig inte men håller på dig!
Jag är diagnostiserad med ADHD, Bipolär Sjukdom typ 2, paniksyndrom, GAD och något som jag tror kallas för kroniskt förhöjd suicidrisk. I depressiva episoder har jag även återkommande ocd, social fobi och agorafobi.

Just nu går det väldigt upp och ner hela tiden, jag sörjer inte längre men är ganska trasig för tillfället då jag hela tiden finner mig själv vara "på min vakt" och tror att alla ska svika mig/gå bakom min rygg. Men jag försöker umgås med människor jag gillar och ha roligt!


Jag har nyligen blivit dumpad av killen jag älskat i 3 år, och kan inte släppa honom alls. Vill inte träffa mina vänner, vill bara ligga och gråta och att han ska komma tillbaka. Du verkar ha kommit långt på kort tid trots att du fick gå igenom det värsta tänkbara break-up-scenariot, så har du några tips på hur man kommer över någon? Förlåt om jag är jobbig men är desperat och vet inte vad jag ska ta mig till. Älskar din blogg och tycker du är så häftig. Tack på förhand
Fina du! Vad tråkigt att höra att du mår så dåligt, det gör ont i mig att någon ska behöva lida så! Jag skrev ett inlägg efter jag läst din kommentar, med just tips; inlägget hittar du HÄR. 
Vill bara säga att det blir bättre, just nu känns det som att du kommer må sådär hela livet och som att kärleken till ditt ex ska kväva dig, men jag lovar att det blir bättre. Låt dina vänner och familj finnas där, du kommer tacka dem i efterhand. Om du behöver prata någon gång så kan du kontakta mig på facebook eller via min mejl rakkurvablogg@hotmail.com , styrkekramar♥


Älskar du Felix frtf? Träffar du nån nu?
En del av mig kommer alltid älska Felix, såklart, vi formade och utvecklade varandra och delade något väldigt fint under många år. Men jag är inte kär i honom längre. Jag vill inte ha något seriöst på ett tag, jag behöver mig själv mest just nu, men däremot träffar jag folk "just for fun".


Hur fixar du dina ögonbryn?:)
Jag plockar, klipper och färgar dem hemma framför spegeln, så jag ska slippa sminka dem haha! Använder färg från Dollarstore (kostar endast 40:- och har färgat mina egna 3-4 ggr, samt 2 kompisars och har ännu färg kvar), samt klipper dem med nagelsax för att få dem raka. Föredrar detta framför att sminka dem då det både sparar tid och ser mer naturligt ut.

Hur känner du för Felix o Anna nu?
Jadu, vad ska jag känna? Jag tycker det är väldigt tråkigt att jag & Felix inte kan vara vänner då vi stod varandra allra närmast under nästan 8 års tid, men jag tycker inte illa om honom och jag förstår ändå att han tycker det är "för jobbigt" att ha någon kontakt. Anna har jag släppt helt då jag inte vill ha en sådan människa i min närhet, jag bryr mig inte om henne alls och kommer aldrig mer göra. Jag hoppas att slippa fler frågor gällande dem nu, de är ute ur mitt liv.


Hejsan bästa, grymma och saknade du! Satt och tänkte på det bästa jag vet med dig, att du är stark, cool och förjäkla kul! Så då undrar Jag, vad är det bästa du vet med DIG själv? Något du är stolt över! ❤
Finaste du!!♥ Det jag är mest stolt över är att jag är väldigt ärlig (för ärlig får jag höra ibland dock), alltid vill se det bästa i människor, är väldigt framåt, dömer ingen, bryr mig om alla och att jag är väldigt sprallig (älskar att hitta på roliga saker, bjuda på mig själv och skratta).


Har ni några andra frågor eller funderingar får ni lämna en kommentar eller mejla mig på rakkurvablogg@hotmail.com 😊