en mysig måndag med stora lillan
2025-03-18 @ 10:03:15
Denna bild tog faktiskt Quinn, så himla fin ju?! Och det syns hur mycket Cera älskar henne, bara lyser kärlek i blicken♥
Idag vaknade jag tidigt av mensvärken, som dessutom väckt mig en sisådär 5-6 gånger under natten. Men jag är ändå på relativt gott humör måste jag säga! Har slängt i en tvätt, fått i mig frukost och mediciner –strax ska jag fylla i mina skalor för veckan som gått, det gör jag varje tisdag för att följa måendet med kostschemat.
Youssef ska jobba en kortis i e.m, och därefter tänkte vi åka ut och mata fåglarna lite (om vädret tillåter). Känns som ett mysigt sätt att spendera dagen♥
Vad har ni för planer i veckan?
Igår fick vi finbesök när världens bästa Quinnie hälsade på♥
Hon gjorde illa fingret i helgen och skulle därför vara hemma från förskolan en extra dag, så jag frågade om hon inte ville komma och vara hos oss som ändå var lediga. Vi fick en supermysig dag med våffelfrukost, pianospelande, skogspromenad, soffmys framför tv:n, köttbullelunch och akrylmålning. Perfekt start på veckan!
Hon gjorde illa fingret i helgen och skulle därför vara hemma från förskolan en extra dag, så jag frågade om hon inte ville komma och vara hos oss som ändå var lediga. Vi fick en supermysig dag med våffelfrukost, pianospelande, skogspromenad, soffmys framför tv:n, köttbullelunch och akrylmålning. Perfekt start på veckan!
Denna bild tog faktiskt Quinn, så himla fin ju?! Och det syns hur mycket Cera älskar henne, bara lyser kärlek i blicken♥
Idag vaknade jag tidigt av mensvärken, som dessutom väckt mig en sisådär 5-6 gånger under natten. Men jag är ändå på relativt gott humör måste jag säga! Har slängt i en tvätt, fått i mig frukost och mediciner –strax ska jag fylla i mina skalor för veckan som gått, det gör jag varje tisdag för att följa måendet med kostschemat.
Youssef ska jobba en kortis i e.m, och därefter tänkte vi åka ut och mata fåglarna lite (om vädret tillåter). Känns som ett mysigt sätt att spendera dagen♥
Vad har ni för planer i veckan?
norrskensglimtar, tittut och gråta till film
2025-03-10 @ 08:55:54
Söndagsbus med favoritkillen!
Igårmorse åkte jag bort till Caroline & Emil för gemensam frukost, valpfotografering och såklart lite bus med Lewi. På bilderna är han precis nyvaken, och ändå så himla glad; Lekte tittut och skrattade som tusan. Gullunge♥
Temple Grandin –en film värd att se.
Jag snubblade över något klipp från denna film häromkvällen, och skrev direkt till Youssef att vi måste se den. Och herregud, vilken fantastisk film!
En mamma vägrar låsa in sin icke-verbala autistiska dotter Temple på en institution, och gör istället allt hon kan för att pusha sin dotter till ett så normalt liv som möjligt. Genom filmen får vi sedan följa Temple; Hennes utveckling, genialitet och svårigheter. Det jag verkligen älskar med denna film är att vi inte bara får ett yttre perspektiv, utan filmen är utformad så att vi ser och förstår hur Temple själv faktiskt upplever omvärlden, något jag anser ger filmen en unik inblick och ett helt annat djup. Det faktum att filmen är ett biografiskt drama, och alltså är en sann historia, bidrog absolut till att jag grät genom halva filmen –den är SÅ berörande. Temple Grandin är minst sagt en inspirerande, revolutionerande och fascinerande kvinna.
Just nu sitter jag och dricker min frukost i lugnan ro. Senare idag ska jag följa med min kära moster på läkarbesök, och i övrigt ska jag nog inte göra så många knop –främst då mitt knä blivit sämre och svullnat upp igen, vilket gör mig superirriterad då det är dimma ute och det finns ingenting jag älskar mer än att fotografera dimma. Kanske lindar knät och går ut en sväng ändå...
Häromkvällen fick jag en notis från Aurora; Chans att se norrsken.
Visserligen skulle dimman snart lägga sig som ett täcke över vår lilla stad, men vi tog en chansning och åkte ut en sväng. Vi stod en bra stund på vårt favoritställe; Lyssnade på fåglarna som lät från hela sjön och kollade på stjärnor och stjärnfall innan dimman tätnade. Varje gång vi tänkte ge upp och åka hem (det var trots allt dimmigt, kallt och Youssef skulle upp tidigt morgonen därpå) så kom det små glimtar utav norrsken som pressade sig genom dimman. Tyvärr tjocknade dimman rejält och det gick till slut knappt att se omgivningarna, så då fick vi ge upp och åka hem.
Visserligen skulle dimman snart lägga sig som ett täcke över vår lilla stad, men vi tog en chansning och åkte ut en sväng. Vi stod en bra stund på vårt favoritställe; Lyssnade på fåglarna som lät från hela sjön och kollade på stjärnor och stjärnfall innan dimman tätnade. Varje gång vi tänkte ge upp och åka hem (det var trots allt dimmigt, kallt och Youssef skulle upp tidigt morgonen därpå) så kom det små glimtar utav norrsken som pressade sig genom dimman. Tyvärr tjocknade dimman rejält och det gick till slut knappt att se omgivningarna, så då fick vi ge upp och åka hem.
Söndagsbus med favoritkillen!
Igårmorse åkte jag bort till Caroline & Emil för gemensam frukost, valpfotografering och såklart lite bus med Lewi. På bilderna är han precis nyvaken, och ändå så himla glad; Lekte tittut och skrattade som tusan. Gullunge♥
Temple Grandin –en film värd att se.
Jag snubblade över något klipp från denna film häromkvällen, och skrev direkt till Youssef att vi måste se den. Och herregud, vilken fantastisk film!
En mamma vägrar låsa in sin icke-verbala autistiska dotter Temple på en institution, och gör istället allt hon kan för att pusha sin dotter till ett så normalt liv som möjligt. Genom filmen får vi sedan följa Temple; Hennes utveckling, genialitet och svårigheter. Det jag verkligen älskar med denna film är att vi inte bara får ett yttre perspektiv, utan filmen är utformad så att vi ser och förstår hur Temple själv faktiskt upplever omvärlden, något jag anser ger filmen en unik inblick och ett helt annat djup. Det faktum att filmen är ett biografiskt drama, och alltså är en sann historia, bidrog absolut till att jag grät genom halva filmen –den är SÅ berörande. Temple Grandin är minst sagt en inspirerande, revolutionerande och fascinerande kvinna.
Film på Kvinnodagen och perfekta kvällssnacks
Just nu sitter jag och dricker min frukost i lugnan ro. Senare idag ska jag följa med min kära moster på läkarbesök, och i övrigt ska jag nog inte göra så många knop –främst då mitt knä blivit sämre och svullnat upp igen, vilket gör mig superirriterad då det är dimma ute och det finns ingenting jag älskar mer än att fotografera dimma. Kanske lindar knät och går ut en sväng ändå...
evening light
2025-02-26 @ 14:49:00
Fotograferat med: Canon EOS 800D | EF 75-300mm F/4-5.6
Igår tog jag med kameran ut en sväng och fick några härliga bilder i kvällsljuset. Gillar speciellt bilderna på duvan, samt första bilden där bilarnas lyktor lyser i mörkret –tycker de bilderna får en speciell känsla. Hursom så var det roligt att ta med kameran ut lite, har inte blivit så mycket spontana foton på sistone.
Igår tog jag med kameran ut en sväng och fick några härliga bilder i kvällsljuset. Gillar speciellt bilderna på duvan, samt första bilden där bilarnas lyktor lyser i mörkret –tycker de bilderna får en speciell känsla. Hursom så var det roligt att ta med kameran ut lite, har inte blivit så mycket spontana foton på sistone.
en magisk morgonpromenad
2024-11-27 @ 10:23:00
Igår åkte vi ut för att ta en morgonpromenad –och vilken promenad vi fick! Det var helt underbart väder; Alldeles vindstilla och lugnt, solen halvvägs uppe så ljuset la sig perfekt mellan träden... Ja, det var verkligen precis vad jag behövde. Cera var också himla lycklig, hon älskar ju när vi åker ut där hon kan springa av sig. Jag fick dessutom väldigt härliga bilder, så min kreativa sida stillades lite.
Fotograferat med: Canon EOS 800D | EF 75-300mm F4-5.6
fly me to the moon
2024-11-18 @ 19:05:24
Häromkvällen var det fullmåne och den var så himla fin, så vi stannade till så jag fick ta lite foton. Jag lyckades pricka in det precis när ett flygplan flög förbi och jag tycker verkligen att bilderna blev så himla fina. Vad tycker ni om dem?
Häromkvällen var det fullmåne och den var så himla fin, så vi stannade till så jag fick ta lite foton. Jag lyckades pricka in det precis när ett flygplan flög förbi och jag tycker verkligen att bilderna blev så himla fina. Vad tycker ni om dem?
vingar utav glas
2024-11-01 @ 13:50:08
Genom tonade rutor får vi se
Vad helst vi ju bör tro;
Vad normer tillåter oss veta om
En censurerad tillvaro
Så skör, så bräcklig själen blir
Ett dödligt händelseförlopp
Så förfärligt otäckt livet blir
Med tvivelaktigt hopp
Men vad är riktigt, vad vet väl vi?
Ingenting, ingenting, vet du väl
Vi önskar veta, läras allt
Vara frihetens gesäll
Ständigt tro men aldrig veta om
Blott ödet en mästare är
Och den som vill bemästra frihetskonst
Förblir en blind konstnär
Vi kläs i kejsarens nya frihet
Så fria är vi i vår glaskupol–
När locket lyfts och vi släpps ut;
För några månader sedan var jag i stugan. Jag stod på altanen och såg ner mot sjön, där jag plötsligt såg något röra sig på vattenytan; Desperata rörelser, som om livet hängde på det. Jag sprang ner och såg att det var en trollslända som förtvivlat försökte ta sig ur vattnet. Jag slängde mig ner på knä, sträckte mig ut och vi fick tag i varandra. Så bar jag den försiktigt upp medan den krampaktigt greppade mitt finger, som om den var rädd att jag skulle släppa den tillbaka till vattnet. Jag satte den i blommorna vi alltid har hängande vid altanräcket, där solen nu låg på. Först ville den inte släppa mitt finger, men efter några minuter fick jag den att istället greppa tag i blombladen. Och där satt den kvar i flera timmar, innan den slutligen orkade flyga iväg igen. Igårkväll hittade jag bilderna jag tog på den vackra trollsländan, och valde att redigera dem för att framhäva skönheten. Imorse visade jag bilderna för Youssef och jag sa då till honom att jag tyckte vingarna såg ut att vara gjorda utav glas. I samma sekund jag sa det började denna dikt skrivas i mitt huvud. Det var länge sedan jag skrev en dikt från början till slut utan att stanna upp, väldigt länge sedan jag kände mig inspirerad och kreativ nog att överhuvudtaget få ihop en dikt värdig att skrivas. Men nu gjorde jag det. Det känns stort. Som om jag fick tillbaka en del utav mig själv.
Den falska trygghet som vaggar oss
Som om friheten vore hel
Inom räckhåll på mils avstånd
Ett behagligt skönhetsfel
Och allt vi önskat och tror oss nå
Betraktas i ett vackert sken
Dock skenet alltid oss bedrar
Ett missvisande fenomen
Som om friheten vore hel
Inom räckhåll på mils avstånd
Ett behagligt skönhetsfel
Och allt vi önskat och tror oss nå
Betraktas i ett vackert sken
Dock skenet alltid oss bedrar
Ett missvisande fenomen
Genom tonade rutor får vi se
Vad helst vi ju bör tro;
Vad normer tillåter oss veta om
En censurerad tillvaro
Så skör, så bräcklig själen blir
Ett dödligt händelseförlopp
Så förfärligt otäckt livet blir
Med tvivelaktigt hopp
Men vad är riktigt, vad vet väl vi?
Ingenting, ingenting, vet du väl
Vi önskar veta, läras allt
Vara frihetens gesäll
Ständigt tro men aldrig veta om
Blott ödet en mästare är
Och den som vill bemästra frihetskonst
Förblir en blind konstnär
Vi kläs i kejsarens nya frihet
Och alla ska låtsas om
Att den fria viljan pryder oss
Som om tvångströjan ej vore trång
Genom glasväggar får vi se
Det gröna gräsets lockande glans
Vilseleds på rätt fel spår
Visst är vi på väg någonstans?
Att den fria viljan pryder oss
Som om tvångströjan ej vore trång
Genom glasväggar får vi se
Det gröna gräsets lockande glans
Vilseleds på rätt fel spår
Visst är vi på väg någonstans?
Så fria är vi i vår glaskupol–
I vår gallerlösa bur
Där det avslöjas att själen kan sväva
Men yppas aldrig hur
Och så pryds vi så vackert i vingarna
Som om vi kan lyfta närhelst vi vill
Som om önskan, längtan, tro och hopp
Någonsin ska räcka till
Där det avslöjas att själen kan sväva
Men yppas aldrig hur
Och så pryds vi så vackert i vingarna
Som om vi kan lyfta närhelst vi vill
Som om önskan, längtan, tro och hopp
Någonsin ska räcka till
När locket lyfts och vi släpps ut;
Ett befrielsens andetag
Res dig upp, res dig nu
Kittlas i vindarnas behag
Res dina glasklara vingar
Visst är du väl fri att gå?
Visst kan vi väl sväva varhelst vi begär–
Utanför vår glaskupol
Men frihetens upprymda extas
Den går så lätt i kras–
Se, du svävar aldrig fjäderlätt
Med vingar utav glas
Res dig upp, res dig nu
Kittlas i vindarnas behag
Res dina glasklara vingar
Visst är du väl fri att gå?
Visst kan vi väl sväva varhelst vi begär–
Utanför vår glaskupol
Den går så lätt i kras–
Se, du svävar aldrig fjäderlätt
Med vingar utav glas
För några månader sedan var jag i stugan. Jag stod på altanen och såg ner mot sjön, där jag plötsligt såg något röra sig på vattenytan; Desperata rörelser, som om livet hängde på det. Jag sprang ner och såg att det var en trollslända som förtvivlat försökte ta sig ur vattnet. Jag slängde mig ner på knä, sträckte mig ut och vi fick tag i varandra. Så bar jag den försiktigt upp medan den krampaktigt greppade mitt finger, som om den var rädd att jag skulle släppa den tillbaka till vattnet. Jag satte den i blommorna vi alltid har hängande vid altanräcket, där solen nu låg på. Först ville den inte släppa mitt finger, men efter några minuter fick jag den att istället greppa tag i blombladen. Och där satt den kvar i flera timmar, innan den slutligen orkade flyga iväg igen. Igårkväll hittade jag bilderna jag tog på den vackra trollsländan, och valde att redigera dem för att framhäva skönheten. Imorse visade jag bilderna för Youssef och jag sa då till honom att jag tyckte vingarna såg ut att vara gjorda utav glas. I samma sekund jag sa det började denna dikt skrivas i mitt huvud. Det var länge sedan jag skrev en dikt från början till slut utan att stanna upp, väldigt länge sedan jag kände mig inspirerad och kreativ nog att överhuvudtaget få ihop en dikt värdig att skrivas. Men nu gjorde jag det. Det känns stort. Som om jag fick tillbaka en del utav mig själv.
