För några veckor sedan fick vi bevittna en hungrig havsörn som febrilt kämpade för att få tag i en gåsunge. Några dagar tidigare såg vi den lyckas, trots gäss och måsars försök att beskydda ungarna (detta har jag också bild på, men har inte hunnit gå igenom dessa bilder ännu). Men denna gång jagades örnen utav en envis kråka som vägrade ge upp, och efter en längre stunds försök fick örnen till slut ge upp kampen och hungrig segla iväg. Jag tycker att det är så häftigt att fåglar såsom kråkor, måsar, trutar, gäss och änder, som normalt sett inte direkt färdas i gemensam flock, alltid går ihop för att skydda varandra från en gemensam fiende. Jag har sett dessa fåglar bokstavligen slåss om mat, men sluta samman så fort örnen kommer. Är inte det häftigt?

Personligen så älskar jag dessa bilder, och skulle till och med gå så långt att säga att vissa har blivit några utav mina absoluta favoriter genom tiderna, en speciellt (den med kråkan under örnen). Trots motljus och snabba vändningar så tycker jag att bilderna blev jäkligt häftiga och jag är väldigt nöjd med dem.

Detta är en utav många anledningar till att jag älskar att bo där jag bor; Närheten till naturen, att konstant omges utav vilda djur och få bevittna deras naturliga beteenden. Det är ett sant privilegium.

Häromkvällen stötte vi på ett litet rådjur med riktiga vårkänslor. Den smög på och försökte leka med fåglarna (som var totalt ointresserade och inte alls brydde sig om den skuttande lilla krabaten), den försökte även leka med en katt som inte heller var det minsta intresserad, haha. Rådjuret såg oss men brydde sig inte om att vi satt i bilen 20-30 meter bort, det enda den ville var att busa runt. Det var verkligen som att se en hundvalp försöka tagga igång alla runtom, så otroligt sött. Väldigt härlig stund att få bevittna och till och med lyckas få på bild.

Då bilderna togs precis i solnedgången så skiftade ljuset väldigt mycket. Jag tänkte först försöka redigera om färgerna till samma skalor för lite mer "OCDvänligt", men bestämde istället att jag gillar variationen i färg och ljus.

Ett gäng blandade bilder från senaste månaden. Fladdermus i solnedgången, nybadad älg, höstfärger, ormvråkar och havsörn i motljus...så mycket liv och färger. Hösten är verkligen magisk. 

I söndags åkte vi till Åkulla bokskogar för att äntligen få gå längs vandringsleden som följer de vackra stigarna -något som stått på min bucket list ett tag. Några dagar innan fick jag en bordsskiva på foten (skulle slänga ett gammalt bord men skivan lossnade) och har sedan dess haltat runt med en spricka i främre foten, men inte tusan tänkte jag låta det hindra mig från vår lilla resa. Så jag haltade runt där, och trots att jag var betydligt mer blå och öm efter en dag i skogen så ångrar jag verkligen ingenting -jag hade utan tvekan gjort om det. Det var som att vandra i en saga; Så obeskrivligt vacker natur, fågelsång överallt, ljuset som smög in mellan grenarna, träden som omfamnade himlen...Jag är förälskad i denna plats. Inte ens 2,5h regn kunde dra ner humöret; Tvärtom så gjorde det mig ännu mer lycklig när skogen luktade regn.

Vi var båda överens; Hit kommer vi återvända fler gånger. Det går inte få nog.


Bilder och ord kan inte riktigt fånga upp eller beskriva känslan av att vandra där, men jag gör ändå ett tappert försök. Råder er att lyssna på denna sång [länk] medan ni kollar på bilderna, för känslans skull.