f i z z y
[Mobilbilder, därav kvalitén] Är det bara jag som är helt tokig i dessa godisar? De är verkligen mina favoriter, speciellt när de är helt färska och mjuka.
Har ni något favoritgodis?🍬
Har ni något favoritgodis?🍬
Tre dokumentärer som är värda att se
I Am Jane Doe. Denna dokumentär såg jag för en vecka sedan, och den är så himla viktig. Den handlar om unga tjejer som blir slagna, drogade, våldtagna och sålda på nätet. Och om deras föräldrar, som slåss för sina barns rättigheter. Sajten där de, och så många andra barn, har sålts vägrar erkänna något ansvar, trots att det efter noggranna undersökningar visar sig att de på olika sätt underlättat barnsexhandeln. Det blir rättegångar efter rättegångar, föräldrar som vägrar ge upp, och ingen advokat vill ta sig an fallet -tills de hittar en ensam man på sitt eget lilla företag som är villig att stå upp för flickorna. Det är en stark, gripande och smärtsam dokumentär om en förälders värsta mardröm, och ett problem så många blundar för. Alla borde se den!
Netflix beskriver: "Denna starka dokumentär följer verkliga fall där amerikanska flickor fallit offer för barnsexhandel via annonser på en nyhetssajt på nätet."
Amanda Knox. Det var ett tag sedan jag såg den, men jäklar vad den är intressant. Dokumentären kretsar kring mordet på Meredith Kercher i Italien 2007, och fokus ligger på den nu friade Amanda Knox. Trots att hon idag är frisläppt, blev hon dömd och fängslad för mordet två gånger, och efter att ha sett dokumentären ställer man sig frågan; Gjorde hon det, eller gjorde hon det inte? Vad tror ni?
Netflix beskriver: "Två gånger dömdes hon för - och friades från - mord. Amanda Knox och personerna som var inblandade i hennes fall pratar ut i den här undersökande dokumentären."
Netflix beskriver: "Två gånger dömdes hon för - och friades från - mord. Amanda Knox och personerna som var inblandade i hennes fall pratar ut i den här undersökande dokumentären."
Mind of a Rampage Killer. Denna dokumentär undersöker vad som får människor att bli begå fruktansvärda brott; är ondska medfödd, eller något som sker efterhand? På vilket sätt påverkar de tidiga barndomsåren hur vi utvecklas? Går det att ändra beteendet hos människor som levt sina liv i brottslighet? Vi får höra intervju med Charles Andrew "Andy" Williams, som suttit fängslad sedan 2001 efter att ha gått in i skolan och börjat skjuta, med 2 dödsoffer och 13 skadade som följd.
Netflix beskriver: "Nova tar sig in i huvudet på notoriska massmördare för att ta reda på vad som driver en person till att begå sådana fruktansvärda brott."
Några andra dokumentärer jag rekommenderar (och har skrivit om tidigare): Only The Dead , Your Worst Nightmare , Captive
Brukar ni se på dokumentärer? Har ni några must-see?
Jag älskar dig, men jag vill inte träffa dig
Jag älskar att ha människor runt omkring mig, jag är väldigt social och trivs med andra, men jag måste även få tid till att vara helt ensam. Jag behöver väldigt mycket egentid, varje dag. Jag måste få vara ifred för att kunna uppskatta sällskap. Men jag vet att många kan ha svårt att acceptera det.
Jag har alltid varit en "teamworker", jag fungerar utmärkt i grupp och har väldigt lätt för att samspela med andra människor. Jag tycker att det är härligt att ha andra runt mig, att kunna diskutera och argumentera med någon är som en intellektuell orgasm och något jag värderar väldigt högt. Att umgås med vänner och familj är livsviktigt för mig, men det är lika viktigt att kunna säga "nej, jag vill inte umgås just nu" -vilket är svårare än det låter. Jag vill såå gärna vara andra till lags, så när någon frågar "ska vi ses idag?" vill jag direkt säga ja, även om jag behöver säga nej. Många kan även ha svårt att förstå varför man inte vill umgås. Många gånger har jag fått frågan "men om du inte ska göra någonting, varför vill du då inte träffas? Har jag gjort något?"
" Ibland gör jag ingenting alls. Men jag behöver göra ingenting på egen hand "
Det handlar inte om att det hänt något, och jag är inte heller arg eller ledsen på dig. Jag älskar dig, men jag vill inte träffa dig. Det är ingenting personligt, även om de flesta till en början tar det så. Jag behöver vara ifred ganska ofta. Ibland tittar jag bara på serie, ibland kör jag en skönhetsdag med fotbad, ansiktsmasker och hela köret, ibland målar eller skriver jag, ibland går jag ut på promenader, och ibland gör jag ingenting alls. Men jag behöver göra ingenting på egen hand. Det ger mig tid att tänka, vila, andas.
För mig är det väldigt krävande att vara runt andra människor, det tar extremt mycket energi. Jag vill finnas där och lyssna på problem, jag vill skratta tills tårarna sprutar, jag vill ta en fika på stan och bara prata, jag vill träffas -men det suger musten ur mig. När jag umgåtts med någon i 2-3 timmar så är jag helt färdig, jag vill bara hem och sova. Jag älskar mitt jobb och trivs så himla bra, men jag vill helst inte umgås med någon efteråt. Det är psykiskt utmattande att umgås med andra. Då vill jag bara få åka hem, lägga mig på soffan och stänga av hjärnan en stund.
" Utan min egentid skulle all min styrka rasera som ett korthus "
Felix har ibland haft svårt att förstå varför jag velat vara ensam, och förra året när jag bodde hos min syster nästan konstant under några månader tyckte han först att det var jättejobbigt. Jag var ju sjukskriven under den tiden, och var psykiskt sett på en väldigt mörk plats, kämpade dagligen mot begäret att självskada eller till och med ta mitt liv. Jag stängde av min telefon större delen utav dagarna, informerade mina närstående att jag inte kommer att svara, jag behövde ta bort all stress. Då ville han såklart få finnas där, och jag märkte att han hade svårt att acceptera att jag åkte iväg. Så en kväll i telefon förklarade jag och sa; "Jag vet att du tror att du har gjort något fel, men det har inte med dig att göra alls, du är underbar och hjälper mig såå mycket. Jag längtar efter dig varje dag. Men jag behöver vara själv med mina tankar på en plats där jag kan andas utan att drunkna, det hjälper mig att bearbeta saker och hitta nya sätt att hantera min ångest. Att vara ensam är renande för mig. Du vet att jag älskar dig mest av allt, och jag kommer hem snart igen. Jag vill bara komma hem lite starkare". Det hjälpte honom att acceptera och förstå att ensamtid är något jag behöver för att kunna klara av min vardag. Varje kväll pratade vi i telefon, och våran relation blev så mycket starkare under den tiden.
Ibland tar Felix bilen och åker en sväng, eller åker hem till vänner/familj några timmar, för att låta mig vara helt ensam. När jag ber honom att åka en stund, så gör han det, för att ge mig lite tid ifred. Han vet att jag verkligen behöver den tiden. Det är inte många som har förståelsen för detta behov, men jag är så väldigt tacksam att jag har en sambo som förstår och accepterar mig. Våran relation hade aldrig fungerat såhär länge om jag inte fick min egentid.
Det handlar inte om att jag ogillar någon, och det handlar inte om att jag är svag. För jag är en stark person, jag är jävligt stark faktiskt. Men utan min egentid skulle all min styrka rasera som ett korthus. Vissa behöver behandling, vissa behöver medicin, vissa behöver närhet -jag behöver vara ifred.
Är ni som jag, eller är detta helt galet för er?
Jag har alltid varit en "teamworker", jag fungerar utmärkt i grupp och har väldigt lätt för att samspela med andra människor. Jag tycker att det är härligt att ha andra runt mig, att kunna diskutera och argumentera med någon är som en intellektuell orgasm och något jag värderar väldigt högt. Att umgås med vänner och familj är livsviktigt för mig, men det är lika viktigt att kunna säga "nej, jag vill inte umgås just nu" -vilket är svårare än det låter. Jag vill såå gärna vara andra till lags, så när någon frågar "ska vi ses idag?" vill jag direkt säga ja, även om jag behöver säga nej. Många kan även ha svårt att förstå varför man inte vill umgås. Många gånger har jag fått frågan "men om du inte ska göra någonting, varför vill du då inte träffas? Har jag gjort något?"
" Ibland gör jag ingenting alls. Men jag behöver göra ingenting på egen hand "
Det handlar inte om att det hänt något, och jag är inte heller arg eller ledsen på dig. Jag älskar dig, men jag vill inte träffa dig. Det är ingenting personligt, även om de flesta till en början tar det så. Jag behöver vara ifred ganska ofta. Ibland tittar jag bara på serie, ibland kör jag en skönhetsdag med fotbad, ansiktsmasker och hela köret, ibland målar eller skriver jag, ibland går jag ut på promenader, och ibland gör jag ingenting alls. Men jag behöver göra ingenting på egen hand. Det ger mig tid att tänka, vila, andas.
För mig är det väldigt krävande att vara runt andra människor, det tar extremt mycket energi. Jag vill finnas där och lyssna på problem, jag vill skratta tills tårarna sprutar, jag vill ta en fika på stan och bara prata, jag vill träffas -men det suger musten ur mig. När jag umgåtts med någon i 2-3 timmar så är jag helt färdig, jag vill bara hem och sova. Jag älskar mitt jobb och trivs så himla bra, men jag vill helst inte umgås med någon efteråt. Det är psykiskt utmattande att umgås med andra. Då vill jag bara få åka hem, lägga mig på soffan och stänga av hjärnan en stund.
[" Utan min egentid skulle all min styrka rasera som ett korthus "
Felix har ibland haft svårt att förstå varför jag velat vara ensam, och förra året när jag bodde hos min syster nästan konstant under några månader tyckte han först att det var jättejobbigt. Jag var ju sjukskriven under den tiden, och var psykiskt sett på en väldigt mörk plats, kämpade dagligen mot begäret att självskada eller till och med ta mitt liv. Jag stängde av min telefon större delen utav dagarna, informerade mina närstående att jag inte kommer att svara, jag behövde ta bort all stress. Då ville han såklart få finnas där, och jag märkte att han hade svårt att acceptera att jag åkte iväg. Så en kväll i telefon förklarade jag och sa; "Jag vet att du tror att du har gjort något fel, men det har inte med dig att göra alls, du är underbar och hjälper mig såå mycket. Jag längtar efter dig varje dag. Men jag behöver vara själv med mina tankar på en plats där jag kan andas utan att drunkna, det hjälper mig att bearbeta saker och hitta nya sätt att hantera min ångest. Att vara ensam är renande för mig. Du vet att jag älskar dig mest av allt, och jag kommer hem snart igen. Jag vill bara komma hem lite starkare". Det hjälpte honom att acceptera och förstå att ensamtid är något jag behöver för att kunna klara av min vardag. Varje kväll pratade vi i telefon, och våran relation blev så mycket starkare under den tiden.
Ibland tar Felix bilen och åker en sväng, eller åker hem till vänner/familj några timmar, för att låta mig vara helt ensam. När jag ber honom att åka en stund, så gör han det, för att ge mig lite tid ifred. Han vet att jag verkligen behöver den tiden. Det är inte många som har förståelsen för detta behov, men jag är så väldigt tacksam att jag har en sambo som förstår och accepterar mig. Våran relation hade aldrig fungerat såhär länge om jag inte fick min egentid.
Det handlar inte om att jag ogillar någon, och det handlar inte om att jag är svag. För jag är en stark person, jag är jävligt stark faktiskt. Men utan min egentid skulle all min styrka rasera som ett korthus. Vissa behöver behandling, vissa behöver medicin, vissa behöver närhet -jag behöver vara ifred.
Är ni som jag, eller är detta helt galet för er?
Två musikvideor som berör
P!nk - Try
Denna musikvideo är den, utan tvekan, mest fantastiska jag känner till. Delvis för att själva låten har räddat livet på mig många gånger, men även därför att dansen griper tag i mig in i minsta cell. Jag har inte sett denna video en enda gång utan att beröras till tårar, även när jag stängt av ljudet och bara tittar på dansen. Magi.
P!nk - What Abous Us
Det är ingen hemlighet att P!nk gör enastående och betydelsefull musik, det är inte heller någon hemlighet att hon är en grym dansare -men denna musikvideo är så fantastisk. Så stark och berörande på alla sätt.
Denna musikvideo är den, utan tvekan, mest fantastiska jag känner till. Delvis för att själva låten har räddat livet på mig många gånger, men även därför att dansen griper tag i mig in i minsta cell. Jag har inte sett denna video en enda gång utan att beröras till tårar, även när jag stängt av ljudet och bara tittar på dansen. Magi.
P!nk - What Abous Us
Det är ingen hemlighet att P!nk gör enastående och betydelsefull musik, det är inte heller någon hemlighet att hon är en grym dansare -men denna musikvideo är så fantastisk. Så stark och berörande på alla sätt.
Några andra P!nk-låtar jag sjunger i hårborsten: Dear Mr. President , Don't Let Me Get Me , Heartbreak Down , F**king Perfect , Just Like Fire , Fingers , Leave Me Alone (I'm Lonely) , Glitter In The Air , Walk Of Shame , Where We Go , I Am Here
Kategorisortering till mysmusik
Detta är vad jag roar mig med just nu; Sortera in inlägg i kategorier. Jag gjorde ju om bland mina kategorier förra veckan, och lade då till nya för att förenkla. Det är ju bara det att jag måste sortera in alla inlägg nu, jag är på sida 25 av 408 haha.. Kommer nog inte att gå längre bak än högst några år, det blir för mycket och så viktigt är det inte med de äldre inläggen. Eller?
Vad gör ni denna måndagskväll?
Vad gör ni denna måndagskväll?
sommargåvan
Några bilder från fotograferingen med fina Caroline under hennes graviditet i somras, visst är hon vacker?
Jag är på väldigt dåligt humör idag. Jag hade helt ställt in mig på att kunna gå och jobba imorgon då jag nu kan äta och prata nästan vanligt (gör ont efter en liten stund och på morgonen, men inte så hemskt), men under natten började jag bli hängig och jag vaknade med feber. Blä..
Jag är på väldigt dåligt humör idag. Jag hade helt ställt in mig på att kunna gå och jobba imorgon då jag nu kan äta och prata nästan vanligt (gör ont efter en liten stund och på morgonen, men inte så hemskt), men under natten började jag bli hängig och jag vaknade med feber. Blä..
f r e d a g s f r i d
Igår eftermiddag åkte jag ut till Natta & Pierre, behövde verkligen komma utanför lägenheten lite. Idag var det strålande solsken, så jag gick ut på en timmes promenad med Torsten vilket var superskönt. Vi gick väääldigt långsamt haha, är fortfarande himlans slut och halsen är ju inte läkt ännu, men behövde komma ut i friska luften. Nu är jag dock hemma i lägenheten igen, ska lägga mig framför lite film tills jag somnar. Hoppas ni haft en bra fredag!
Jag har gått förbi denna gamla vagn på många promenader, och jag tycker den är underbar. Den är fylld utav mossa och växter, ibland i olika färger. Så mycket liv som växer på något så bortglömt. Imperfekt perfektion; Poetisk skönhet.
Gräset var såå vackert, det såg ut som tunna, glänsande trådar över hela fältet. Det var +4-5°C och ingen frost, men ändå glittrade de som silver. Det gick inte riktigt att fånga på bild, men det var som taget ur en sagobok.
Vad tycker ni om bilderna? :)
svartvit skatt
Måste läka snabbt nu så jag kan gosa med dessa två godingar, blir ju alldeles lycklig i själen när man tittar på den där lilla sötnosen!
Strax kommer Jennie hit så ska vi ha riverhäng (kolla på nya Riverdale och ha mys). Saknat den lille jäkeln, vi har ju inte setts sedan hon hälsade på mig på sjukhuset förra veckan så ska bli kul att ses! Inatt lossnade den första biten av en "sårskorpa" förresten, blödde lite men gick över snabbt och jag ser det som ett tecken på att jag snart är bra. Försöker hålla mig borta från smärtstillande så gott det går, så jag har hyfsat ont, men jag härdar ut! Längtar såå mycket efter att få komma tillbaka till jobbet! Tror Felix längtar ännu mer, att leva med mig när jag bara går hemma är inte roligt, rastlös och sur..haha.
Vad gör ni idag?♥
Strax kommer Jennie hit så ska vi ha riverhäng (kolla på nya Riverdale och ha mys). Saknat den lille jäkeln, vi har ju inte setts sedan hon hälsade på mig på sjukhuset förra veckan så ska bli kul att ses! Inatt lossnade den första biten av en "sårskorpa" förresten, blödde lite men gick över snabbt och jag ser det som ett tecken på att jag snart är bra. Försöker hålla mig borta från smärtstillande så gott det går, så jag har hyfsat ont, men jag härdar ut! Längtar såå mycket efter att få komma tillbaka till jobbet! Tror Felix längtar ännu mer, att leva med mig när jag bara går hemma är inte roligt, rastlös och sur..haha.
Vad gör ni idag?♥
Basic bloggfix: Bilder, länkar & bildlänkar i menyn
Jag vet hur rörigt allt kan verka när man klickar in sig i kodmallen och man nästan får huvudvärk av att ens försöka läsa vad det står överallt. Så här kommer en liten förklaring på hur du lägger in bilder, länkar & bildlänkar i din meny!
VAR LÄGGER JAG IN KODERNA?
Alla koder jag berättar om idag ska vara under <div id="side"> och under det markerade stycken på bilden:
Har du svårt att hitta stycket? Tryck Ctrl+F så kommer det upp en sökruta, där skriver du i <div id="side"> så markeras rätt stycke
( För att komma till kodmallen klickar du: Kugghjulet→Design→Dator→Redigera HTML )
ATT LÄGGA IN EN EGEN PROFILBILD
1] Det första du ska göra är att skapa en profilbild, med eller utan text bestämmer du själv. Tänk på storleken, så den inte blir alldeles för stor (min t.ex. är 250px bred). Det ska ju passa.
2] Ladda upp bilden på din blogg
3] Klicka på bilden, sedan kopierar du länkadressen:
"BILDADRESS" byter du ut mot din länk, så det blir såhär t.ex: <img src="https://cdn2.cdnme.se/2665120/8-3/profilbild_5a68f43be087c37e2a31f580.jpg">
5] Klistra in den direkt under stycket jag berättade om tidigare:
<div id="side">
{% if profile %}
{% endif %}
</div>
<div class="nav">
<img src="https://cdn2.cdnme.se/2665120/8-3/profilbild_5a68f43be087c37e2a31f580.jpg">
6] Klicka på "Spara"
LÄNKAR & BILDLÄNKAR
Var du lägger in koderna beror lite på var du vill ha dina länkar/bildlänkar. Om du vill lägga in dem direkt under din profilbild så lägger du bara in ett radbyte <br /> och sedan din länk/bildlänk. Jag har länkar till min presentation, facebook, mejl, instagram och bloglovin' direkt under, t.ex.
Det går lägga in dem lite varstans, vill du ha dem bland dina kategorier så lägger du länken under <div class="navheader">Kategorier</div>. Mina "Värt en titt hos rakkurva" ligger nedanför "Arkiv", under </ul> och hamnar då längst ner i menyn. Testa er fram!
Såhär gör du en enkel länk:
1] Använd denna kod: <a href="LÄNKADRESS">LÄNKNAMN</a>
2] Byt ut "LÄNKADRESS" mot adressen till sidan du vill länka, sedan ändrar du LÄNKNAMN till det länknamn du vill ska visas.
Exempel: <a href="http://rakkurva.com/2018/january/ni-ville-bara-aga.html">En dikt</a>
Denna länk kommer fungera såhär: En dikt
Såhär gör du en bildlänk:
Jag tänker visa hur man gör just mejl/facebook/instagram, baskoden för bildlänk är: <a href="LÄNKADRESS"><img src="BILDADRESS"></a>
1] Hitta eller skapa bilder du vill använda. Mina hittade jag på google.
2] Ladda upp bilderna i bloggen och kopiera bildadressen, på samma sätt som vid profilbilden
3] Använd dessa koder:
<a href="mailto:DIN MEJLADRESS"><img src="BILDADRESS MEJL"></a>
<a href="LÄNK TILL INSTAGRAM"><img src="BILDADRESS INSTAGRAM"></a>
<a href="LÄNK TILL FACEBOOK"><img src="BILDADRESS FACEBOOK"></a>
Såhär ser mina ut t.ex:
Mejl: <a href="mailto:rakkurvablogg@hotmail.com"><img src="https://cdn1.cdnme.se/4780564/8-3/img_189458_5a64ed48ddf2b316db17104f.jpg"></a>
Instagram: <a href="https://www.instagram.com/bellzur/"><img src="https://cdn1.cdnme.se/4780564/8-3/69366_5a64ed45ddf2b3168f9397f1.jpg"></a>
Facebook: <a href="https://www.facebook.com/isabellethorner"><img src="https://cdn1.cdnme.se/4780564/8-3/fb-icon1_5a64ed462a6b2242e961a02b.jpg"></a>
4] Lägg in dem här:
Har ni ingenting under profilbilden och vill ha dessa bildlänkar där, då lägger ni in dem direkt efter profilbilden. Då ser det ut såhär ( <br /> är radbyte ) :
Jag hoppas att detta inlägg kunnat vara till någon hjälp för er, är det något som känns luddigt är det bara att fråga! Jag är definivt inget proffs, men jag hjälper gärna till så gott jag kan. ♥
<div class="nav">
<br /><br /><img src="ADRESS TILL PROFILBILD"><br />
<a href="mailto:DIN MEJLADRESS"><img src="BILDADRESS MEJL"></a><a href="LÄNK TILL INSTAGRAM"><img src="BILDADRESS INSTAGRAM"></a><a href="LÄNK TILL FACEBOOK"><img src="BILDADRESS FACEBOOK"></a>
5] Klicka på "Spara"
Jag hoppas att detta inlägg kunnat vara till någon hjälp för er, är det något som känns luddigt är det bara att fråga! Jag är definivt inget proffs, men jag hjälper gärna till så gott jag kan. ♥
1½ timme senare
Nu ser kategorierna äntligen ut som jag vill, så mycket enklare och snyggare. Iallafall när man har 38 stycken kategorier, hahah... Vilket gillar ni bäst?
Skulle ni vilja att jag gjorde lite "hur man gör"-inlägg med enkel, basic bloggdesign? T.ex. som detta?
Skulle ni vilja att jag gjorde lite "hur man gör"-inlägg med enkel, basic bloggdesign? T.ex. som detta?
Nu återstår bara X antal timmar att flytta runt inlägg i rätt kategorier också, då jag skapat nya för att förenkla ytterligare. Men det får bli senare eller en annan dag, nu ska jag städa!
Bloggfix
Jag sitter just nu och försöker organisera upp mina kategorier lite (de är en enda röra, I know), ska dela upp dem i över-/underkategorier och få lite ordning, så det ska vara lättare att hitta det man letar efter. Jag har vääldigt många kategorier, så det är lite att fixa med haha! Jag gillar att skriva för hand, försöka strukturera upp det, svart på vitt liksom. Så jag sitter här med mitt block och kladdar för fullt, ska dyka ner i kodmallen strax. Vi får se hur det går haha.
Mobilbild över mitt kladd
Mobilbild över mitt kladd
A.Karlsson
Hur jäkla fin är inte min älskade vän?? Man blir ju nästan lite arg, haha! Så otroligt vacker.
Idag har jag inte mått så värst, har haft väldigt ont och dessutom krampanfall i magen, antagligen då jag inte ätit så mycket senaste veckan och istället ätit mig mätt på smärtstillande. Okej jag överdrev, men en jäkla massa smärtstillande har jag tryckt i mig, tillräckligt för att magen ska ta stryk. Så idag ville jag inte ta förrän det var nästintill outhärdligt. Var piggare i några timmar, så jag och Felix passade på att plocka och städa här hemma. Så skönt att få lite ordning!
Vad har ni gjort idag? ♥
Idag har jag inte mått så värst, har haft väldigt ont och dessutom krampanfall i magen, antagligen då jag inte ätit så mycket senaste veckan och istället ätit mig mätt på smärtstillande. Okej jag överdrev, men en jäkla massa smärtstillande har jag tryckt i mig, tillräckligt för att magen ska ta stryk. Så idag ville jag inte ta förrän det var nästintill outhärdligt. Var piggare i några timmar, så jag och Felix passade på att plocka och städa här hemma. Så skönt att få lite ordning!
Vad har ni gjort idag? ♥
return of the monsterburger
Denna tröja köpte jag för flera år sedan, minns inte var..Carlings kanske? Det var en av mina absoluta favoriter, men så tappade jag bort den och har inte sett den på kanske 3 år. Häromveckan hittade mamma den och gissa om jag blev glad? Min fina monsterburgare haha!
addicted
Mina tre stora beroenden för tillfället, "Song For Sienna" har jag lyssnat på repeat i 2 timmar nu haha!
Alla som känner mig vet att jag älskar pianomusik, jag kan sitta tyst och lyssna på det i timtal. Pianomusik har hjälpt mig väldigt mycket, det har en lugnande effekt på mig och låter mig sitta och tänka och bearbeta saker utan att egentligen bli negativt påverkad utav dem. Jag liksom glömmer smärta för en stund, fysisk som psykisk. Det har varit så hela mitt liv i stort sett, och jag tröttnar aldrig på att lyssna.
Min spotifylista med några favvos hittar ni här: [länk]
ni ville bara äga
Redan som barn
Hörde hon dom säga till varandra
"Flickor är skapta
För att behaga andra"
Hon blir tonåring snart
Med allt som inte bör höra till
Killar rör hennes kropp
Fastän hon säger att hon inte vill
I korridoren på skolan
Skriks slampa och hora
Någon klämmer på bröstet
"Fan va de blivit stora"
Hon vill inte visa
Hur jävla ont det gör
Så hon går snabbt därifrån
Tänker "hoppas att jag dör"
Hon träffar en kille
Han är rätt underbar
Kallar henne fina ord
Verkar ta henne på allvar
De kollar på film
Kysser varann
Plötsligt känner hon på kroppen
En trevande hand
"Jag vill inte,
Jag tar sex som något stort"
Men han trycker hennes hand mot sitt skrev
Skriker "men titta vad fan du har gjort?"
Hans snälla blick
Är inte sig lik
Hon ber honom akta
Börjar drabbas av panik
Hon försöker dra sig ur
Hans stenhårda grepp
"Men jag ska gå nu,
Släpp mig, SLÄPP"
Hans knän är som knivar
In i hennes lår
Han sätter sina händer
Där hon sagt att han inte får
Hjärtat bankar
Helvete vad det slår
När hon hör hur det knakar till
I byxornas resår
Hon får ingen luft
Tiden tycks stå still
När han ler lite snett
"Jag vet att du vill"
Men hon vill inte alls
Hon vill bara bort
Han är starkare än henne
"Sluta, snälla stopp"
Men hon får ett rus av adrenalin
Och på något sätt
Lyckas hon äntligen knäa
Han som tror sig ha rätt
Han flyttar sig åt sidan
Muttrar och svär
"Vad fan är problemet
Du ville ju det här"
Men hon rusar därifrån
Så snabbt benen kan springa
Vill berätta för någon
Men vem kan hon ringa?
Det var ju hennes fel
Att han ville äga hennes kropp
Det räcker inte att säga
Nej, sluta, stopp
Alla kläder hamnar i påsar
"Dem ska jag slänga"
Hon ägnar flera år
Åt att allting förtränga
Efter några år
Går hon ut och dansar med vänner
Men i dansen smyger folk
Folk hon inte känner
Händer som trevar
Under mörkrets beskydd
Vakterna ser
"Nu är jag trygg"
Men vakterna ler åt de män
Som tar sig friheter de inte får
Bryr sig inte om händer i tröjor
I byxor, i hår
När hon sliter sig loss
Säger männen "spela inte svår"
Varje gång hon vill gå ut
Är det alltid samma visa
Män som inte ger sig
Som är så jävla envisa
Hon visar sin ring
Säger att inget intresse finns, fortsätt leta
Men de bryr sig inte, viskar till henne
"Han behöver inget veta"
Varje vän som hon har
Har historier om detsamma
De måste ständigt gå runt
Och vara vaksamma
Alla män gör mig inte illa
Jag är väl inte dum
Men jag vet inte vilka som är snälla
När jag kliver in i ett rum
För män jag har litat på
Har slitit mig itu
Så hur fan vet jag
Att nästa man inte är du?
"Flickor är skapta
För att behaga andra"
Hon blir tonåring snart
Med allt som inte bör höra till
Killar rör hennes kropp
Fastän hon säger att hon inte vill
I korridoren på skolan
Skriks slampa och hora
Någon klämmer på bröstet
"Fan va de blivit stora"
Hon vill inte visa
Hur jävla ont det gör
Så hon går snabbt därifrån
Tänker "hoppas att jag dör"
Han är rätt underbar
Kallar henne fina ord
Verkar ta henne på allvar
De kollar på film
Kysser varann
Plötsligt känner hon på kroppen
En trevande hand
"Jag vill inte,
Jag tar sex som något stort"
Men han trycker hennes hand mot sitt skrev
Skriker "men titta vad fan du har gjort?"
Hans snälla blick
Är inte sig lik
Hon ber honom akta
Börjar drabbas av panik
Hon försöker dra sig ur
Hans stenhårda grepp
"Men jag ska gå nu,
Släpp mig, SLÄPP"
Hans knän är som knivar
In i hennes lår
Han sätter sina händer
Där hon sagt att han inte får
Hjärtat bankar
Helvete vad det slår
När hon hör hur det knakar till
I byxornas resår
Hon får ingen luft
Tiden tycks stå still
När han ler lite snett
"Jag vet att du vill"
Men hon vill inte alls
Hon vill bara bort
Han är starkare än henne
"Sluta, snälla stopp"
Men hon får ett rus av adrenalin
Och på något sätt
Lyckas hon äntligen knäa
Han som tror sig ha rätt
Muttrar och svär
"Vad fan är problemet
Du ville ju det här"
Men hon rusar därifrån
Så snabbt benen kan springa
Vill berätta för någon
Men vem kan hon ringa?
Det var ju hennes fel
Att han ville äga hennes kropp
Det räcker inte att säga
Nej, sluta, stopp
Alla kläder hamnar i påsar
"Dem ska jag slänga"
Hon ägnar flera år
Åt att allting förtränga
Efter några år
Går hon ut och dansar med vänner
Men i dansen smyger folk
Folk hon inte känner
Händer som trevar
Under mörkrets beskydd
Vakterna ser
"Nu är jag trygg"
Men vakterna ler åt de män
Som tar sig friheter de inte får
Bryr sig inte om händer i tröjor
I byxor, i hår
När hon sliter sig loss
Säger männen "spela inte svår"
Varje gång hon vill gå ut
Är det alltid samma visa
Män som inte ger sig
Som är så jävla envisa
Hon visar sin ring
Säger att inget intresse finns, fortsätt leta
Men de bryr sig inte, viskar till henne
"Han behöver inget veta"
Varje vän som hon har
Har historier om detsamma
De måste ständigt gå runt
Och vara vaksamma
Alla män gör mig inte illa
Jag är väl inte dum
Men jag vet inte vilka som är snälla
När jag kliver in i ett rum
För män jag har litat på
Har slitit mig itu
Så hur fan vet jag
Att nästa man inte är du?
a friend like mine
Idag har jag varit lite piggare, iallafall ett par timmar, så mina älskade Anna & Aska passade på att komma förbi. Dom flyttar om några dagar så vi var ju tvungna att trotsa min hals och ses, såklart! Vi gick ner precis nedanför mig och tog några kort, var jäkligt skönt att få andas lite frisk luft vill jag lova haha. Blir dock tokig på detta objektiv, det gör bilderna gryniga och det är jättesvårt att få ordning på dem, så frustrerande! Men jag tycker iallafall att dessa var mysiga, vad tycker ni?
De åkte hem runt 4-tiden, och därefter har jag sovit av och till hela eftermiddagen/kvällen, så det märks att jag kroppen är rätt slut. Dock har jag suttit och gäspat nu i 30 minuter vilket gör förbaskat ont, så jag ska nog gå och krypa ner bredvid Felix nu. Godnatt!
De 4 bästa serier jag sett denna månad
Jag är, som ni vet, sjukskriven och det till trots väldigt rastlös. Därför är jag väldigt tacksam att ha Netflix att underhålla mig med. Så här kommer de 4 bästa serierna jag sett på Netflix denna månad:
Cold Justice: Sex Crimes. Detta är en dokumentärserie där vi följer Casey och Alicia, två före detta åklagare, på deras resa runt i USA för att hjälpa till att klara upp olösta sexbrott. Det är mycket känslor som bubblar upp när man ser denna, dels sorg och förtvivlan för offren och deras familjer, ilska och hat mot förövarna, men även glädje och lättnad när de äntligen får lite rättvisa. Det är en väldigt intressant serie som jag verkligen rekommenderar.
Grace and Frankie. Två äldre kvinnor, vars män lämnar dem för varandra, blir goda vänner och lever tillsammans. Grace är en hårt arbetande och stel know-it-all. Frankie är en konstnär, en typisk "free spirit" och har ibland huvudet i det blå. De är varandras raka motsatser, vilket gör allting såå mycket bättre.
Denna serie är en utav mina absoluta favoriter, vilket jag verkligen inte trodde första gången jag klickade igång den för att ha något att se på medan jag åt. Men den är såå underbar! Det är så mycket humor och kärlek att jag bara vill se mer och mer. Häromdagen släpptes äntligen säsong 4, och den har jag naturligtvis redan plöjt igenom nästintill maniskt. Nu tänker jag börja om igen, får inte nog.
Denna serie är en utav mina absoluta favoriter, vilket jag verkligen inte trodde första gången jag klickade igång den för att ha något att se på medan jag åt. Men den är såå underbar! Det är så mycket humor och kärlek att jag bara vill se mer och mer. Häromdagen släpptes äntligen säsong 4, och den har jag naturligtvis redan plöjt igenom nästintill maniskt. Nu tänker jag börja om igen, får inte nog.
Riverdale. Senaste avsnittet utav Riverdale släpptes i torsdags, och jag vill att det ska bli torsdag igen nuuu! Det är väl ingen som missat denna underbart mörka serie? Om staden Riverdale, där allt ser bra ut men ingenting är som det ska. Om ni inte sett den så gör det NU!
Your worst nightmare. En dokumentärserie som handlar om obehagliga mord, bland andra ett fall som tog 25 år (!!) att lösa, en galen stalker som kidnappar en universitetsstudent och det omtalade mordet på tonåringen Cassie Jo Stoddart. Denna serie är väldigt intressant och stundvis ganska obehaglig, särskilt då de har icensatt händelseförloppet som leder fram till brotten, vilket gör att man kan följa dem på ett helt annat sätt.
Startsidan♥
Idag hamnade mitt inlägg ".one.year." på startsidan, vilket värmer i hjärtat lite extra då det var ett inlägg där jag blottade mig väldigt mycket och nästan skakade när jag tryckte på "publicera", så nervös var jag. Människor pratar inte gärna om missbruk, det är något fult och skamligt i de flestas ögon tror jag, men jag kände att det var såå viktigt för mig att få öppna upp mig kring detta. Fina, underbara blogg.se som publicerar det♥
OT: Har ni sett att jag bytt header? Jag gillar den stenhårt, tycker den passar mig perfekt. Har dessutom lagt till länkar till mejl, instagram och facebook, samt snabblänk till en liten presentation av mig. Vad tycker ni om de små förändringarna?
I huvudet på ett barn
För ett litet tag sedan hittade mamma några gamla skrivböcker bland mina gamla saker, däribland dessa två och några utrivna sidor ur en dagbok. Dagboken är från då jag var 6-8 år, och jag kommer inte att visa något därifrån.
Men titta på dessa böcker, visst är de typiska böcker för en 9-12 åring? Jag har ju alltid älskat djur, så de var perfekta för mig. Jag tyckte det var roligt att mamma hittade dessa, för jag hade helt glömt bort vad som stod i dem. Jag förväntade mig att få läsa om mina barndomsdrömmar, vem jag var kär i, kanske någon liten dikt om djur. Och visst fanns det lite sådant, men de flesta sidor är fyllda med mörker. Mörker som ett barn inte ska veta finns.
Jag har alltid vetat att jag började må dåligt som 6-åring och att jag mådde väldigt dåligt i perioder sedan dess, men jag tror att jag har förträngt hur illa det faktiskt var. Bl.a. hittade jag ett självmordsbrev daterat 2004, då var jag 9 år gammal, bara ett litet barn. Det brevet har jag kastat då jag grät väldigt mycket när jag läste det, men jag delar med mig utav några andra utdrag ur mina böcker.
När jag läste igenom alla dessa texter -all smärta, allt självhat jag bar på- så fick jag flera gånger påminna mig själv om att andas. Jag höll andan, satte handen för munnen, spände hela kroppen. Jag sa till mamma "jag tror inte någon förstod vilket mörker jag var i, hur illa det var, jag har förträngt mycket utav detta", och hon nickade långsamt "det var illa, du var djupt nere redan då".
" Jag älskade alla djur och insekter, till den grad att jag tog in hundratals gråsuggor hemma för 'de behövde någon som tog hand om dem' [...] Jag var ett barn. Det var väl ingen som trodde att jag var så trasig? "
Jag har alltid varit en kreativ person, med en oändlig fantasi och ett skratt som får andra att skratta. Redan som barn var jag klok för min ålder, jag älskade att lära mig nya saker, såfort jag lärde mig att läsa så läste jag nyhetstidningar och faktaböcker, och jag var inte snål med frågor. Jag älskade att bygga kojor, spenderade så mycket tid jag kunde ute i skogen och under 2 års tid spenderade jag varje natt på golvet då jag tyckte det var viktigare att mina gosedjur skulle sova skönt än att jag själv gjorde det. Den mesta engelska jag kunde, lärde jag mig genom att sitta med ett svensk-engelskt lexikon och översätta mina favoritlåtar, för jag ville veta vad de handlade om. Jag trodde inte på Gud, men jag satt vid min sängkant och rabblade "Gud som haver barnen kär" varje kväll, bara ifall att. Jag tyckte att jag var coolast i hela världen när jag lärde mig trix på min kickbike, och när jag flög på gupp med cykeln. Jag älskade alla djur och insekter, till den grad att jag tog in hundratals gråsuggor hemma för "de behövde någon som tog hand om dem" (mamma var inte lika glad över mina husdjur). Jag trodde att alla stjärnor på natthimlen var människor och djur som hade gått bort och som nu vakade över mig. När jag var hos morfar ville jag alltid stå på en pall och hjälpa honom diska, jag tyckte det var ett mysigt sätt att umgås. Jag älskade att sätta på A-Teens eller Barbados och dansa på vardagsrumsbordet eller med ett paraply i handen. Jag var ett barn. Det var väl ingen som trodde att jag var så trasig?
Men samma barn slog sönder speglar för hon hatade personen som tittade tillbaka på henne. Samma barn började självskada som nioåring, och blev beroende utav det som elvaåring. Samma barn som skrattade högst, pratade mest och alltid hade myror i benen, grät sig själv till sömns varje kväll och viskade för sig själv "snälla Gud om du finns, ta mig också, jag har så ont i mitt hjärta". Samma barn som verkade levnadsglad och sprallig, led av självmordstankar och ångestattacker. Jag var ett barn. Hur skulle någon veta att jag var så trasig?
Saken är den att jag har en dröm om att en dag kunna stå framför människor och berätta om mitt liv med psykisk ohälsa, mina uppelvelser, mina anhörigas perspektiv -för att kunna hjälpa och upplysa andra. Jag vill, på en anpassad nivå såklart, kunna prata om detta inför lågstadiebarn och uppåt. När jag sagt det har många sagt "men de är ju bara barn, de ska inte veta sådant, de ska leka och ha skoj!" och jag tror att det är en syn som många har. Men vad händer med de barn som inte är "bara barn" då? Alla de barn som lider på samma sätt som jag gjorde, och som inte vågar berätta det för någon då de är livrädda för att vara annorlunda eller konstiga. Vad händer med dessa barn? De glöms bort, de hamnar mellan stolarna, de mår sämre och sämre men vågar aldrig öppna upp sig, de håller allting inom sig tills de inte orkar längre. Är det verkligen viktigare för vuxna att ha på sig sina skygglappar, än att kunna fånga upp barnen innan de slår i botten?
Psykisk ohälsa är en av de farligaste sjukdomar som finns, därför att den är osynlig. Det finns inget konkret sätt att se på en människa om den mår dåligt, vi kan inte ta några blodprover och få svar på vad som är fel. Vi vet inte vilka barn som kommer tvingas gå genom helvetet. Men betyder det att vi inte bör prata om psykisk ohälsa med barn? Tvärtom, jag tycker att det är livsviktigt att kunna ha en öppen diskussion med barn om detta. Återigen, på en anpassad nivå, självklart. Den största anledningen till att jag hamnade så djupt ner redan som barn, var att jag inte förstod varför jag mådde som jag gjorde. Jag förstod inte varför jag grät hela tiden, varför allt kändes hopplöst, varför jag hatade mig själv så mycket. Jag var övertygad om att det var något fel på mig. Och jag är helt säker på att om någon hade sagt till mig redan innan "ibland är man ledsen utan anledning, och det är okej, då kan man trösta varandra ändå" så hade jag nog inte blivit riktigt så vilsen.
Vad tycker ni om detta? Dela med er utav era åsikter i kommentarsfältet!
Som ögon när barnen är små
Dessa tre bilder var vääldigt suddiga, och gick inte att rädda helt, men då jag tycker de är så himla gosiga så valde jag att försöka rädda dem så gott det gick. Jag älskar blå bilder, kanske därför att blå är en färg som lugnar, eller helt enkelt för det är så fint? Jag vet inte, men jag tycker det är behagligt att titta på bilder i blåa toner.
Idag mår jag sämre, har betydligt ondare, men det fick jag ju förvarning om innan jag lämnade sjukhuset. Jag har fått lite hosta, vilket är väldigt smärtsamt vill jag lova. Jaja, det är bara att hålla ut, snart blir det bättre.
Vad gör ni denna fredag?
Hemma igen
Jag fick åka hem runt 11, Pelle var världens snällaste och skjutsade mig till apotek, affären och sedan hem. Köpt på mig en massa smärtstillande och flytande föda (yoghurt, kräm, mjölk, nyponsoppa och fruktdryck -frukost, lunch och middag för en sjuåring haha) och sedan har jag legat på soffan. Kämpar för att få i mig lite att äta, värmde lite mild tomatsoppa med har endast ätit några skedar nu när det kallnat igen, men det funkar. Har dock svårare att prata idag än igår, det gör väldigt ont efter ca en minut så det blir inga långa samtal för mig haha. Men nu är det gjort, det är färdigt och så länge jag är försiktig och sköter om mig så ska det nog bli jättebra tror jag! Positivitet for the win!
Närsomhelst kommer min älskling hem från jobbet, galet vad man kan sakna någon på en ynka natt. Bild från i somras på min finaste♥
Närsomhelst kommer min älskling hem från jobbet, galet vad man kan sakna någon på en ynka natt. Bild från i somras på min finaste♥
Veckans Utmaning; Bra råd
Nu var det ett litet tag sedan jag körde en Veckans Utmaning, tror senaste var Nyårsbrevet. Men nu är jag sjukskriven i åtminstone 1 vecka och behöver lite att underhålla mig med, så ska färdigställa och schemalägga inlägg. På så sätt dyker det upp inlägg även när jag inte riktigt har tid, och jag får lite stimulering nu när jag är sjuk. Smart va?
Veckans Utmaning är iallafall...
"Detta hände" , "Såhär reagerade jag" , "Det hade varit bättre om jag" -t.ex. Det är egentligen väldigt simpelt, men så är det också tanken. Om en vän gjort samma sak, vad hade du då sagt till den? Hur hade du försökt hjälpa till och rådgiva?
Liten hälsning från sjukan
Allt har gått bra, så det känns skönt. Jag opererades tidigt imorse, var först, men jag var kvar på uppvaket till efter 13:30 då jag bara sov och sov, haha. Jennie kom förbi en sväng och pratade lite, sedan sov jag ännu mer tills Felix kom och höll mig sällskap ett tag. Har dessutom fått en massa fina meddelanden från nära och kära, känner mig väldigt lyckligt lottad som har så många som bryr sig om mig!❤ Då jag inte kunnat få i mig mer än några små klunkar vätska har jag fått dropp, men jag är positiv ändå, detta blir bra.
Hoppas ni har en trevlig onsdagskväll! Kram från en svullen och trött Bella
Ä N T L I G E N !
Idag fick jag ett samtal från läkaren; imorgon blir jag äntligen av med mina jäkla halsmandlar! Det känns såå skönt att äntligen få det gjort, för jäklar vad jag kämpat med dessa små demoner i min hals. Samtidigt är jag livrädd, inte direkt för operationen eller smärtan efteråt, utan för sjukhuset. Jag har sjukhusskräck (till den grad att jag gått KBT för detta) och ska sova ensam på sjukhus -ni kan förstå min oro? Jaja, det går nog bra.
Håll tummarna för mig! Godnatt!
Har samma "wohoooo-feeling" som på denna bild
e.y.e
Rikedom och kändisskap
Står högre än levande ting
Och det är viktigare med uppkoppling
Än allting runtomkring
Men när jag stänger ögonen
Ser jag hela världen klar
Med händerna för öronen
Hör jag tydligt alla svar;
Världen den blir mörkare
För varje dag som går
Det största vi kan finna här
Är någon som förstår
Hur gör man?: Enkel & gratis bildredigering
För ett tag sedan (7 månader sedan för att vara mer exakt) la jag upp ett inlägg där jag visade hur jag redigerade mina bilder. Jag tänkte nu göra ett ungefär likadant inlägg, för att visa hur enkelt det är att fixa sina bilder gratis.
Jag använder [ www.pixlr.com ] för att redigera bilder, om ni har tips på en annan bra sida får ni gärna lämna en kommentar
Det är dessa funktioner jag använder till alla bilder, sedan använder jag andra funktioner om det är något speciellt, men detta är mina "basic funktioner".
Bildstorlek. Det första jag gör är att anpassa bildens storlek till min blogg.
Detta görs genom Bild→Bildstorlek
Detta görs genom Bild→Bildstorlek
Skärpa. Sedan är det dags att göra bilden skarp. Jag väljer att använda verktyget för skärpa, då jag kan välja vilka partier utav bilden jag vill göra skarpare.
Vill man ha hela bilden skarpare kan man instället använda Filter→Gör skarpare
Vill man ha hela bilden skarpare kan man instället använda Filter→Gör skarpare
Oskärpa. För att framhäva de skarpa partierna mer, använder jag verktyget för oskärpa för att "måla" andra partier suddigare.
Vill man ha oskärpa över hela bilden går även detta att göra genom Filter→Gör suddigare
Vill man ha oskärpa över hela bilden går även detta att göra genom Filter→Gör suddigare
Färg & Mättnad. Nu är det dags att få rätt färg i bilden, och steg 1 är att öka eller minska färgen tills man är nöjd.
Detta görs genom Justeringar→Färg & Mättnad
Detta görs genom Justeringar→Färg & Mättnad
Color Balance. Steg 2 att få rätt färg är att använda color balance. Här kan man ändra röda, gröna och blå toner tills man får fram önskan nyans.
Detta görs genom Justeringar→Color Balance
Curves. Jag vill ha rätt ljus i bilden, och det är olika i alla bilder såklart, men jag använder Curves för att ordna till det. Här sätter man egna punkter och drar upp/ner tills man hittar rätt. Olika punkter gör olika saker, en kan ljusa upp hela bilden, medan en annan endast ökar highlights på vissa ställen (etc.). Prova dig fram och ha tålamod!
Detta görs genom Justeringar→Curves
Detta görs genom Justeringar→Curves
Levels. Även denna funktion är till för ljuset, men lite mer simpel. Gör ljusare/mörkare, skuggor/highlights, samt bleka/mörka.
Detta görs genom Justeringar→Levels
Detta görs genom Justeringar→Levels
Blekningsverktyg. Med blekningsverktyget kan man "måla" på partier man vill ha ljusare/blekare. I denna bild använde jag det över ansiktet och händerna.
Sådär! Nu vet ni hur jag redigerar mina bilder. Är det något ni undrar över eller om ni inte riktigt förstår mitt babbel, då är det bara att skriva, så ska jag försöka reda ut det.📷
Bränningsverktyg. Detta fungerar som blekningsverktyget, fast tvärtom; det mörkar de partier man målar. I denna bild använde jag bränningsverktyget runtom, för att framhäva det jag vill ha i centrum (i detta fall ansikte och händer).
För att göra bilden svartvit använder man Justeringar→Avfärga eller Justeringar→Color Lookup. Tips: Använd Curves och/eller Levels efter det att du gjort bilden svartvit/grå, det går att få en helt annan bild då.
Sådär! Nu vet ni hur jag redigerar mina bilder. Är det något ni undrar över eller om ni inte riktigt förstår mitt babbel, då är det bara att skriva, så ska jag försöka reda ut det.📷
F.T.S - I.L.T
Några gamla bilder jag hittade, från 13 juni 2012, avslutningen i 9:an. 15 och 16 år unga. Tänk att jag visste redan då vem jag ville spendera livet med.
h a v e t
Ingen visste vad hon hette
Men alla visste vad hon var
Den som gjorde starkast intryck
Men alltid blivit lämnad kvar
Och hon kallades för havet
Omöjlig att tämja, så vild och fri
Simpel för ett öga
Men komplicerad inuti
Gick hon med ryggen rak, vårt hav
Försökte nog passa in någonstans
Följa regler, normer, krav
Vi såg aldrig att hon var speciell
Skapad för en värld större än vår
Så istället för att uppskattas
Kallades hon konstig och svår
Vi gjorde allt vi kunde
För att tämja denna karaktär
Men när foten sattes utanför vår fyrkant
Sa vi att hon var till besvär
Hon blev aldrig en del av oss
Vi gav henne aldrig någon chans
Vi försökte bryta ned henne
Få havet ur balans
Och vi lyckades, gång på gång
Att hennes gnista ha ihjäl
Men hon reste sig ur askan
Återuppbyggde sin själ
Havet var en egen sort
Hon var nog alltid fri
Hon var nog alltid bättre
Men det såg aldrig vi
Ser jag henne klar
För med alla sina krafter
Förlät hon oss för dem vi var
Ben, Jerry And Science
Visste ni att Illustrerad Vetenskap är min absoluta favorittidning? Älskar att den alltid finns i alla väntrum, blir helt exalterad när jag läst något intressant, Felix säger att jag blir som ett barn på julafton när jag berättar om vad jag läst haha! Nu när jag är sjuk så har jag tur som har en så omtänksam mamma, som fixar ett gäng tidningar och dessutom världens bästa glass, och kommer hem till mig med. Så jag har ägnat dagen åt detta, filmer och att sova. Hoppas ni har en bra dag!
Hur får man bra kvalité på håret? - tips 💇
Jag tänkte tipsa om de produkter jag använder för att hålla bra kvalité på mitt hår, och även ge mina tips kring vad jag gör för att inte slita ut det totalt. Mitt hår växer som ogräs och är väldigt tjockt, så det krävs att jag tar hand om det. Häromveckan färgade jag håret SEX gånger på 2 dagar, inklusive en avfärgning och en blekning! Inte speciellt snällt mot varken hår eller hårbotten. Trots det är mitt hår i bra kvalité. Här får ni mina tips.
[Alla bilder i inlägget är tagna med min mobilkamera, så kvalitén kanske inte är det bästa]
L'Oréal Elvital Extraordinary Oil. Denna magiska olja köpte jag faktiskt när jag var på Ullared i somras, och den tog slut häromdagen. Jag och Felix har båda två använt den åtminstone 3 gånger/vecka, så ni förstår ju hur dryg den är. När jag har duschat brukar jag handdukstorka håret, föna hårbotten (får lätt eksem annars) och sedan tar jag en liten klick på fingrarna, som jag drar genom håret. Ibland tar jag lite extra i topparna, när håret behöver lite hjälp. Sedan flätar jag håret eller sätter i en lös knut och låter det självtorka med oljan i. Håret blir lent och mjukt, det är min absoluta favoritprodukt!
Balsam från Dollarstore. Vem har sagt att produkter måste vara dyra för att vara bra? Faktum är att jag har shampoo & balsam från bl.a. Bedhead, men dessa fungerar bättre till mitt hår. Sen kanske de är totalt värdelösa för någon annans hår, för vi har ju olika hårtyper och en fungerar inte till alla. Men dessa shampoo & balsam kostar 10kr/st resp. 10kr/2st, vilket jag tycker är en rätt okej peng att lägga när man är en snål smålänning.. ;)
Revlon Uniq One All In One Lotus Flower Hair Treatment. Detta är en spray som skyddar, återuppbygger, lenar och gör håret mer lätthanterligt. Dessutom doftar den gott utav lotusblomma! Jag köpte den som en 2 för 149:- deal hos en frisör som sålde ut en massa grejer under mellandagarna, men den finns att köpa på många ställen. Vill ni läsa mer kan ni läsa här [LÄNK]
Tvätta hårborsten: Borstar håret gör vi varenda dag, och på samma sätt som håret blir flottigt/smutsigt, så blir även borsten det. Det är därför viktigt att tvätta borsten ordentligt. Jag använder en detangler-borste i plast, och den tvättar jag genomsnittligen 3 gånger i veckan, men 1 gång per månad kan annars räcka. Jag brukar passa på att tvätta den medan jag står i duschen, då häller jag shampoo på hårborsten och skrubbar med en liten nagelborste (speciellt köpt för hårborsten). Sköljer sedan av den ordentligt och låter den torka. Det tar 1 minut och är superenkelt.
Sätt igång blodcirkulationen i hårbotten: En bra borste reder inte bara ut tovor och håller håret lent, utan stimulerar hårbotten och sätter igång blodcirkulationen vilket får håret att växa snabbare. Man kan även massera hårbotten med fingrarna, några minuter räcker för att cirkulationen ska sätta igång.
Klipp topparna: Hårets toppar slits ofta och väl, och behöver då klippas av. Håret mår bättre om man klipper topparna regelbundet, och blir betydligt mindre risigt. Då mitt hår växer väldigt fort så klipper jag 3-5cm i genomsnitt 1-2 gånger per månad, men det är inte nödvändigt annars. Håll bara koll på ditt hår och känn efter om det börjar bli mycket tovor -då är det dags.
Sov med flätor: Om du har långt hår är det bättre att sova i flätor än utsläppt hår. Det gör att håret inte tovar och trasslar sig lite mycket när det gnids mot kudden.
Vad tycker ni om inlägg såsom detta? Är det något jag bör göra oftare? Ni får gärna kommentera eller klicka på "Gilla" så jag vet😘
Barnängen Balsamspray. Denna är gjord för barn, utvecklad i samarbete med barn- & hudläkare, och alltså väldigt snäll. Ibland är håret lite extra trassligt när jag kommer ur duschen, och jag vill inte hålla på och slita med borsten, så istället sprayar jag i denna för att göra håret lättare att reda ut. Läs mer här [LÄNK]
L'Oréal Vitamino Color Gel-Masque. Detta är en hårmask/inpackning som återuppbygger och stärker håret, samt bevarar färg och glans. Den gör håret väldigt mjukt och lätthanterligt redan efter första användningen. Jag brukar använda den 2 gånger i veckan, och då ha i den en stund innan jag sköljer ur. Denna kostar lite mer, men är såå värd det! Vet att den säljs på bl.a. Rusta och ÖoB för cirka 300:-, och den ligger vanligtvis mellan 200-300:- vad jag sett i butik, men går att hitta billigare online. Jag köpte även denna hos frisören som sålde ut produkter, och köpte då 2 stycken för 199:- vilket gjorde mig superglad då det verkligen är en grym produkt!
Balsam i vattenkammat hår: Ett såå simpelt sätt att ge håret en välbehövlig boost. Jag brukar blöta en borste och sedan borsta genom håret lite snabbt, sedan lägger jag balsam (eller inpackning, det väljer man själv) i hela håret. Sätter håret i en knut/klämma eller drar plastfolie runt hela håret om jag vill slippa riskera kladd. Så låter jag det sitta ett par timmar. Sedan sköljer jag ur och duschar håret som vanligt.
Var försiktig med värme: Det är inget fel att föna, platta eller locka håret -men ibland bör man låta det vara. Jag fönar nästan aldrig hela håret, utan endast hårbotten (har eksem som irriterad vid fukt) och sedan lägger jag i olja och låter det självtorka. Jag plattar och lockar aldrig håret, men gör man det så ska man använda värmeskydd. Har du produkter i håret (t.ex. olja) ska du låta håret torka innan du använder platt/locktång, annars riskerar du att håret "steks" av värmen.
Var försiktig med värme: Det är inget fel att föna, platta eller locka håret -men ibland bör man låta det vara. Jag fönar nästan aldrig hela håret, utan endast hårbotten (har eksem som irriterad vid fukt) och sedan lägger jag i olja och låter det självtorka. Jag plattar och lockar aldrig håret, men gör man det så ska man använda värmeskydd. Har du produkter i håret (t.ex. olja) ska du låta håret torka innan du använder platt/locktång, annars riskerar du att håret "steks" av värmen.
Tvätta hårborsten: Borstar håret gör vi varenda dag, och på samma sätt som håret blir flottigt/smutsigt, så blir även borsten det. Det är därför viktigt att tvätta borsten ordentligt. Jag använder en detangler-borste i plast, och den tvättar jag genomsnittligen 3 gånger i veckan, men 1 gång per månad kan annars räcka. Jag brukar passa på att tvätta den medan jag står i duschen, då häller jag shampoo på hårborsten och skrubbar med en liten nagelborste (speciellt köpt för hårborsten). Sköljer sedan av den ordentligt och låter den torka. Det tar 1 minut och är superenkelt.
Sätt igång blodcirkulationen i hårbotten: En bra borste reder inte bara ut tovor och håller håret lent, utan stimulerar hårbotten och sätter igång blodcirkulationen vilket får håret att växa snabbare. Man kan även massera hårbotten med fingrarna, några minuter räcker för att cirkulationen ska sätta igång.
Klipp topparna: Hårets toppar slits ofta och väl, och behöver då klippas av. Håret mår bättre om man klipper topparna regelbundet, och blir betydligt mindre risigt. Då mitt hår växer väldigt fort så klipper jag 3-5cm i genomsnitt 1-2 gånger per månad, men det är inte nödvändigt annars. Håll bara koll på ditt hår och känn efter om det börjar bli mycket tovor -då är det dags.
Sov med flätor: Om du har långt hår är det bättre att sova i flätor än utsläppt hår. Det gör att håret inte tovar och trasslar sig lite mycket när det gnids mot kudden.
Vad tycker ni om inlägg såsom detta? Är det något jag bör göra oftare? Ni får gärna kommentera eller klicka på "Gilla" så jag vet😘
Det kunde varit värre
Jag sov inte mycket inatt, bihålorna blir bara värre igen och halsmandlarna svullnade, igen, så när jag väl kunde somna väcktes jag utav mina egna snarkningar. Har ni gjort det någon gång? Man blir vettskrämd innan man förstår att ljudet kom ifrån en själv haha! Dessutom har jag druckit dåligt så fick gå upp och dricka vatten flera gånger då jag var helt uttorkad, bunkrar upp som en kamel. Men jag tog mig till jobbet imorse och hade tur som endast jobbade till 12:45 och fick gå hem i en turkos-lila värld (frosten reflekterades såå vackert). Väl hemma sov jag en stund, tog sedan tempen och upptäckte att jag nog behövde ta lite febernedsättande, och sedan har jag sovit av och till hela eftermiddagen/kvällen. Håller tummarna för att jag ska vara piggare imorgonbitti så jag kan jobba!
Ingenting blir bättre av att vara negativ, så jag säger inte att det är superbra just nu, men det kunde faktiskt varit värre. På många sätt har jag tur i livet och jag tänker vara glad för det. Hoppas ni har en bra dag!
Nio mobilbilder från Gotland
Jag har äntligen lyckats få igång min Sony som stendog i somras och sedan inte har fungerat sedan dess. Hittade lite mobilbilder från Gotland och blev sugen på bullar och att åka iväg. Åh.
Det är för oss solen går upp
Lite bilder från dagens fotografering, visst är de mysiga?
p h o t o
Denna dag har spenderats hemma hos Caroline med henne & Jennie (och såklart lilla William). Vi har ätit pannkakor, pratat och skrattat, och knäppt lite mysiga foton. Ska försöka hinna gå igenom några nu direkt så ni får se något idag! Felix kommer dock strax hem med lite Guldkantspizza (bääästa) så ska vi ha myskväll.
Vad gör ni ikväll?
Vad gör ni ikväll?
Mobilbilder; 1: Fotograferingsfix / 2: Pannkakslunch
Skruttfis
Tog julaftonsbilder med min ena prinsessa för..well, snart 2 veckor sen uppenbarligen då det var på julafton haha. Mollie var dock inte alls intresserad av att ta någon mysig julselfie med matte, den enorma fågelflocken utanför fönstret var betydligt mer intressant..haha skruffiii♥
. o n e . y e a r .
Den första januari tvåtusenarton. Den stoltaste dagen i mitt liv.
Förra nyårsdagen (1/1-2017) vaknade jag med ett sprängande huvud, en snurrande värld och spenderade flera timmar hängandes i toalettstolen. Jag tog min telefon för att se bilden jag och Felix tagit vid 12-slaget, och möttes av äckelkänslor och skam. För bredvid Felix stod inte jag, inte den jag egentligen är. Där stod en stupfull, vilsen, söndertrasad tjej som inte kunde le utan alkohol i blodet. Där och då bestämde jag mig; Nu är det nog, på riktigt.
Första gången jag blev kallad missbrukare var jag 15 år. Jag har haft alkoholproblem sedan jag första gången kände hur den bedövade min ångest, men det var när jag var 14 år som problemen blev uppenbara. Jag var onykter i skolan flera gånger. Som 15-åring hade jag kontakter på socialen, och de visste om problemen. Den ena, mannen, såg mig rakt i ögonen och frågade "hur länge har du missbrukat alkohol, Isabelle?" Jag ryckte till. "Missbrukat alkohol? Jag är 15 år" svarade jag. Han släppte inte min blick. "Ja, du är 15 år, men det var inte frågan. Hur länge har du varit alkoholmissbrukare?" Hans ord gjorde mig upprörd, så jävla upprörd. Alkoholmissbrukare? En alkis? Det var ju gubbarna som satt på bänkarna i stadsparken och skrek sluddrande ord när man gick förbi. Jag var inte som dem. Jag var ingen jävla alkis.
2015 blev det riktigt illa. Jag drack alkohol varje dag. Att jag fyllde 20 år och alltså kom in på systemet underlättade missbruket. Jag och mina två bästa vänner mådde alla tre extremt dåligt, så vi söp tillsammans. Dagsfylla, kallade vi det skämtsamt. Vi drack jämt. När jag var ensam drack jag lika mycket ändå. Jag satte på hög musik och dansade med en flaska i handen. Det enda jag brydde mig om var att vara smärtfri, och alkoholen bedövade allt. Jag brydde mig inte om någon såg, jag brydde mig inte riktigt om vad någon annan tyckte. Att alkoholen även stal min personlighet, det brydde jag mig inte heller om.
Jag började bli väldigt sliten, men det var inte förrän jag var utan alkohol i 2 dagar som jag insåg att den där socialarbetaren hade haft rätt när jag var tonåring. Jag var en alkoholist. Min kropp darrade, jag kräktes och mådde illa, hade spränghuvudvärk, ont i varenda muskel i kroppen, och jag hatade hela världen. Men mest av allt hatade jag mig själv. Jag bokade in ett akutmöte med min psykolog och berättade. Han hjälpte mig att få kontakt med alkoholmottagningen, som gav mig medicin mot suget och en kontakt att prata med. Det hjälpte. I några veckor. Sedan slutade jag svara när dom ringde, jag kastade medicinen, och gick till systemet. Festade bort problemen. Drack bort all smärta, tillsammans med all glädje, allt liv och allt jag var. Jag backade tryggt tillbaka in i förnekelsens enkelhet. Jag har inga alkoholproblem. Jag behöver inte alkoholen. Jag gillar bara att festa. Jag.är.inte.alkoholist.
" Skillnaden var att medan de gick och la sig för att orka upp nästa morgon, smög jag ner i mörkret och drack sprit medan mina föräldrar sov. Skillnaden var att jag inte kunde leva utan alkoholen "
Men förnekelse är svårt att hålla fast vid när någon ser dig i ögonen och säger sanningen.
Jag satt och osade vodka hos min psykolog och pratade lättsamt om hur "jäkla gött" det är att festa, hur roligt det är, hur enkelt allt är, hur ångest inte existerar. "Såklart det är härligt" sa han, "du lever ju inte i verkligheten". Jag tittade förvånat på honom. "Vad menar du?" frågade jag. "Jag lever visst i verkligheten, den är bara bättre såhär". Han lutade sig fram och spände blicken i mig. "Du har extrem panikångest men har aldrig kunnat medicineras, och nu har du hittat din mirakelmedicin, något som får dig glömma all ångest ett tag. Men problemen försvinner inte. De finns kvar, läggs på hög, byggs till gigantiska berg och dödliga laviner, och alkoholen tar aldrig bort dem. Den gör dig blind, så du inte ser berget, men det betyder inte att du aldrig kommer överrumplas utav en lavin igen. Du kan dricka, dämpa din ångest, men snart kommer du inse att alkohol inte är någon mirakelmedicin, utan ett gift. Du kommer få börja om, gå igenom alla ångestattacker, men denna gång med abstinens. Så självklart är det härligt nu. Det är lugnet före den verkliga stormen. Du är en alkoholist som stillar ditt begär, och DET är verkligheten". Det var som tusen slag i ansiktet på samma gång. Men det var exakt vad jag behövde för att vakna till. Jag drack ett par månader till, för att dämpa självhatet jag kände över att inte kunna stå emot suget. Stannade kvar i den onda cirkeln ett tag till.
Alkoholister är inte bara medelåldersmän som sitter på parkbänkar och gör andra illa till mods. Missburkare står inte alltid ut från mängden. Faktum är att det många gånger inte syns, speciellt när det gäller yngre personer. Mina vänner festade också mycket, under alla mina tonår. Skillnaden var att jag inte alltid ville dricka, men jag kunde inte stå emot, och när jag drack kunde jag inte sluta. Skillnaden var att när festen var slut så hade de en normal vecka i skolan, medan jag hade gömd alkohol i väskor och jackfickor. Skillnaden var att medan de gick och la sig för att orka upp nästa morgon, smög jag ner i mörkret och drack sprit medan mina föräldrar sov. Skillnaden var att jag inte kunde leva utan alkoholen.
I måndags vaknade jag och det första jag kunde tänka var "jag har varit nykter ett helt år idag". Det var det första jag sa till Felix när han vaknade. Jag hade aldrig varit stolt över mig själv, men i måndags var jag så stolt att jag grät. Jag ringde min psykolog och talade in ett röstmeddelande "jag ville bara berätta att idag har jag varit nykter ett helt år". Jag har aldrig känt mig så stark. Det har varit ett helvetes år, jag har kämpat arslet av mig, velat ge upp fler gånger än jag vågar erkänna. Jag kommer få kämpa med detta hela livet. Men jag klarade det. Det kan ingen någonsin ta ifrån mig.
Förra nyårsdagen (1/1-2017) vaknade jag med ett sprängande huvud, en snurrande värld och spenderade flera timmar hängandes i toalettstolen. Jag tog min telefon för att se bilden jag och Felix tagit vid 12-slaget, och möttes av äckelkänslor och skam. För bredvid Felix stod inte jag, inte den jag egentligen är. Där stod en stupfull, vilsen, söndertrasad tjej som inte kunde le utan alkohol i blodet. Där och då bestämde jag mig; Nu är det nog, på riktigt.
Första gången jag blev kallad missbrukare var jag 15 år. Jag har haft alkoholproblem sedan jag första gången kände hur den bedövade min ångest, men det var när jag var 14 år som problemen blev uppenbara. Jag var onykter i skolan flera gånger. Som 15-åring hade jag kontakter på socialen, och de visste om problemen. Den ena, mannen, såg mig rakt i ögonen och frågade "hur länge har du missbrukat alkohol, Isabelle?" Jag ryckte till. "Missbrukat alkohol? Jag är 15 år" svarade jag. Han släppte inte min blick. "Ja, du är 15 år, men det var inte frågan. Hur länge har du varit alkoholmissbrukare?" Hans ord gjorde mig upprörd, så jävla upprörd. Alkoholmissbrukare? En alkis? Det var ju gubbarna som satt på bänkarna i stadsparken och skrek sluddrande ord när man gick förbi. Jag var inte som dem. Jag var ingen jävla alkis.
2015 blev det riktigt illa. Jag drack alkohol varje dag. Att jag fyllde 20 år och alltså kom in på systemet underlättade missbruket. Jag och mina två bästa vänner mådde alla tre extremt dåligt, så vi söp tillsammans. Dagsfylla, kallade vi det skämtsamt. Vi drack jämt. När jag var ensam drack jag lika mycket ändå. Jag satte på hög musik och dansade med en flaska i handen. Det enda jag brydde mig om var att vara smärtfri, och alkoholen bedövade allt. Jag brydde mig inte om någon såg, jag brydde mig inte riktigt om vad någon annan tyckte. Att alkoholen även stal min personlighet, det brydde jag mig inte heller om.
"Ett härligt medvetande" var något jag ibland kallade det när jag varit blackout-full
Jag började bli väldigt sliten, men det var inte förrän jag var utan alkohol i 2 dagar som jag insåg att den där socialarbetaren hade haft rätt när jag var tonåring. Jag var en alkoholist. Min kropp darrade, jag kräktes och mådde illa, hade spränghuvudvärk, ont i varenda muskel i kroppen, och jag hatade hela världen. Men mest av allt hatade jag mig själv. Jag bokade in ett akutmöte med min psykolog och berättade. Han hjälpte mig att få kontakt med alkoholmottagningen, som gav mig medicin mot suget och en kontakt att prata med. Det hjälpte. I några veckor. Sedan slutade jag svara när dom ringde, jag kastade medicinen, och gick till systemet. Festade bort problemen. Drack bort all smärta, tillsammans med all glädje, allt liv och allt jag var. Jag backade tryggt tillbaka in i förnekelsens enkelhet. Jag har inga alkoholproblem. Jag behöver inte alkoholen. Jag gillar bara att festa. Jag.är.inte.alkoholist.
" Skillnaden var att medan de gick och la sig för att orka upp nästa morgon, smög jag ner i mörkret och drack sprit medan mina föräldrar sov. Skillnaden var att jag inte kunde leva utan alkoholen "
Men förnekelse är svårt att hålla fast vid när någon ser dig i ögonen och säger sanningen.
Jag satt och osade vodka hos min psykolog och pratade lättsamt om hur "jäkla gött" det är att festa, hur roligt det är, hur enkelt allt är, hur ångest inte existerar. "Såklart det är härligt" sa han, "du lever ju inte i verkligheten". Jag tittade förvånat på honom. "Vad menar du?" frågade jag. "Jag lever visst i verkligheten, den är bara bättre såhär". Han lutade sig fram och spände blicken i mig. "Du har extrem panikångest men har aldrig kunnat medicineras, och nu har du hittat din mirakelmedicin, något som får dig glömma all ångest ett tag. Men problemen försvinner inte. De finns kvar, läggs på hög, byggs till gigantiska berg och dödliga laviner, och alkoholen tar aldrig bort dem. Den gör dig blind, så du inte ser berget, men det betyder inte att du aldrig kommer överrumplas utav en lavin igen. Du kan dricka, dämpa din ångest, men snart kommer du inse att alkohol inte är någon mirakelmedicin, utan ett gift. Du kommer få börja om, gå igenom alla ångestattacker, men denna gång med abstinens. Så självklart är det härligt nu. Det är lugnet före den verkliga stormen. Du är en alkoholist som stillar ditt begär, och DET är verkligheten". Det var som tusen slag i ansiktet på samma gång. Men det var exakt vad jag behövde för att vakna till. Jag drack ett par månader till, för att dämpa självhatet jag kände över att inte kunna stå emot suget. Stannade kvar i den onda cirkeln ett tag till.
Alkoholister är inte bara medelåldersmän som sitter på parkbänkar och gör andra illa till mods. Missburkare står inte alltid ut från mängden. Faktum är att det många gånger inte syns, speciellt när det gäller yngre personer. Mina vänner festade också mycket, under alla mina tonår. Skillnaden var att jag inte alltid ville dricka, men jag kunde inte stå emot, och när jag drack kunde jag inte sluta. Skillnaden var att när festen var slut så hade de en normal vecka i skolan, medan jag hade gömd alkohol i väskor och jackfickor. Skillnaden var att medan de gick och la sig för att orka upp nästa morgon, smög jag ner i mörkret och drack sprit medan mina föräldrar sov. Skillnaden var att jag inte kunde leva utan alkoholen.
I måndags vaknade jag och det första jag kunde tänka var "jag har varit nykter ett helt år idag". Det var det första jag sa till Felix när han vaknade. Jag hade aldrig varit stolt över mig själv, men i måndags var jag så stolt att jag grät. Jag ringde min psykolog och talade in ett röstmeddelande "jag ville bara berätta att idag har jag varit nykter ett helt år". Jag har aldrig känt mig så stark. Det har varit ett helvetes år, jag har kämpat arslet av mig, velat ge upp fler gånger än jag vågar erkänna. Jag kommer få kämpa med detta hela livet. Men jag klarade det. Det kan ingen någonsin ta ifrån mig.
Såhär glad känner jag mig; som en naken mini-Bella i en mini-balja som skvätter vatten på alla runtom
När man lider utav kronisk osäkerhet -hur vet man att man är älskad?
Jag har alltid varit en osäker person. Inte så att det egentligen märks utåt sett; jag är social och framåt, en självständig person, kan ta ansvar, har bra initiativförmåga, kan ofta hålla mig lugn om något händer, och är helt okej intelligent. Men på insidan har jag alltid varit ett enda kaos. Alltid vilsen. Alltid ingenting.
" Jag har svalt så många förolämpningar, att det inte funnits rum för komplimanger "
Så länge jag kan minnas har jag velat vara andra människor till lags. Jag vill aldrig att någon ska bli ledsen, och detta begär är så pass stort att jag många gånger förstört för mig själv för att inte verka bättre än andra. Samtidigt är jag extremt rak och ärlig, till den grad att när mina vänner ber mig om råd frågar jag alltid "vill du att jag ska vara helt rak eller ska jag linda in det?". Dessa två saker krockar i mig, då jag aldrig vill riskera att trampa någon på tårna men har väldigt svårt att bara hålla käft. Jag tror att det är mycket är på grund utav detta som jag är så osäker; jag vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på.
Detta har såklart rubbat min självkänsla, en hel del. Att jag dessutom alltid blev kallad elaka saker i skolan och utav ex, det har ju bara förvärrat allt. Jag har svalt så många förolämpningar, att det inte funnits rum för komplimanger. Jag blir nervös när någon ger mig en komplimang, vad det än gäller. Det gör mig obekväm, för jag vill inte tro att personen som säger den är en lögnare, men jag kan bara inte tro något bra om mig själv. Detta gör ju också att när någon säger "jag älskar dig" så slår alarmklockorna igång inuti mig; stora, blinkande bokstäver: L Ö G N A R E . Det går automatiskt, och jag får slåss mot de upprörda känslorna. Jag hör själv hur sjukt det låter, men det är den smärtfyllda sanningen.
" Det spelade liksom ingen roll vad han sa eller gjorde, för problemet fanns inte alls hos honom. Problemet var alltid bara mitt "
5 år. Så lång tid tog det för mig att lita på Felix. Jag har aldrig direkt trott att han ska vara otrogen eller behandla mig illa, för sådan har han aldrig varit. Men jag trodde inte han brydde sig om mig, jag vägrade tro det. Jag trodde att om jag blev bekväm så skulle jag få ångra det. Som att jag skulle "jinxa" våran relation om jag litade på honom. Jag trodde att om jag berättade mina mörkaste tankar och känslor, så skulle han i hemlighet tänka att jag var sinnessjuk och jobbig. Det spelade liksom ingen roll vad han sa eller gjorde, för problemet fanns inte alls hos honom. Problemet var alltid bara mitt.
Jag har kämpat med detta varje dag under mitt liv, precis exakt varje dag. Och äntligen kommer belöningen: Jag vet att jag är älskad. Inte bara för att han säger det, för ord är ingenting om man inte ger dem en betydelse. Men därför att han visar mig det, hela tiden.
• När det är min tur att diska, och jag haft riktig ångest, skickat ett sms med "jag har hemsk ångest idag, så jag kanske är på dåligt humör ikväll, det har inget med dig att göra, så du vet" och släpat mig hem från jobbet. Hemma möts jag utav en tom diskho och en glänsande diskbänk. Då känner jag mig älskad.
• När jag haft några jobbiga dagar och får ett meddelande "glöm aldrig att du är bäst, och jag älskar dig mest av allt i hela världen, är lycklig med dig, ha en bra dag puss". Då känner jag mig älskad.
• När han tittar på mig och ler. Då känner jag mig älskad.
• När han, som är tokig i kinder maxi och aldrig vill dela med sig utav den, ger mig halva. Då känner jag mig älskad.
• När det har hänt mig någonting bra och jag skyndar mig hem för att berätta för honom, och han säger "du är så duktig, jag är så stolt över dig". Då känner jag mig älskad.
• När jag gråter och försöker knuffa bort honom, ber honom att lämna mig, och han fortsätter att tyst hålla om mig tills jag sjunker ihop i hans famn. Då känner jag mig älskad.
• När han har haft en tuff dag på jobbet och frågar om vi inte bara kan sätta oss i soffan och hålla om varandra en stund, för att det får honom att må bättre. Då känner jag mig älskad.
• När vi går på någonstans ute och han tar min hand. Då känner jag min älskad.
• När han vet att jag behöver skratta, så han gör allt han kan för att få mig att skrika av skratt. Då känner jag mig älskad.
• När han har stannat kvar varje dag i över 7 års tid, förlovat sig med mig, skaffat katter med mig, pratar om en livslång framtid med mig, ständigt visar att han vill vara i mitt liv, då känner jag mig inte bara älskad, jag vet att jag är det.
Det är så befriande och fantastiskt att kunna säga högt att jag VET att jag är älskad. Jag vet att jag har någonting som är värt att kämpa för, till och med värt att dö för. Om sanningen ska fram så är det den mest helande känsla jag någonsin har känt. Jag tillåter mig själv att känna mig älskad. Det är okej att alla inte tycker jag är tillräcklig, det är okej att alla inte vill vara i mitt liv, för världens bästa människa vill vara med bara mig. Det är allt jag behöver veta.
" Jag har svalt så många förolämpningar, att det inte funnits rum för komplimanger "
Så länge jag kan minnas har jag velat vara andra människor till lags. Jag vill aldrig att någon ska bli ledsen, och detta begär är så pass stort att jag många gånger förstört för mig själv för att inte verka bättre än andra. Samtidigt är jag extremt rak och ärlig, till den grad att när mina vänner ber mig om råd frågar jag alltid "vill du att jag ska vara helt rak eller ska jag linda in det?". Dessa två saker krockar i mig, då jag aldrig vill riskera att trampa någon på tårna men har väldigt svårt att bara hålla käft. Jag tror att det är mycket är på grund utav detta som jag är så osäker; jag vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på.
Detta har såklart rubbat min självkänsla, en hel del. Att jag dessutom alltid blev kallad elaka saker i skolan och utav ex, det har ju bara förvärrat allt. Jag har svalt så många förolämpningar, att det inte funnits rum för komplimanger. Jag blir nervös när någon ger mig en komplimang, vad det än gäller. Det gör mig obekväm, för jag vill inte tro att personen som säger den är en lögnare, men jag kan bara inte tro något bra om mig själv. Detta gör ju också att när någon säger "jag älskar dig" så slår alarmklockorna igång inuti mig; stora, blinkande bokstäver: L Ö G N A R E . Det går automatiskt, och jag får slåss mot de upprörda känslorna. Jag hör själv hur sjukt det låter, men det är den smärtfyllda sanningen.
" Det spelade liksom ingen roll vad han sa eller gjorde, för problemet fanns inte alls hos honom. Problemet var alltid bara mitt "
5 år. Så lång tid tog det för mig att lita på Felix. Jag har aldrig direkt trott att han ska vara otrogen eller behandla mig illa, för sådan har han aldrig varit. Men jag trodde inte han brydde sig om mig, jag vägrade tro det. Jag trodde att om jag blev bekväm så skulle jag få ångra det. Som att jag skulle "jinxa" våran relation om jag litade på honom. Jag trodde att om jag berättade mina mörkaste tankar och känslor, så skulle han i hemlighet tänka att jag var sinnessjuk och jobbig. Det spelade liksom ingen roll vad han sa eller gjorde, för problemet fanns inte alls hos honom. Problemet var alltid bara mitt.
Jag har kämpat med detta varje dag under mitt liv, precis exakt varje dag. Och äntligen kommer belöningen: Jag vet att jag är älskad. Inte bara för att han säger det, för ord är ingenting om man inte ger dem en betydelse. Men därför att han visar mig det, hela tiden.
• När det är min tur att diska, och jag haft riktig ångest, skickat ett sms med "jag har hemsk ångest idag, så jag kanske är på dåligt humör ikväll, det har inget med dig att göra, så du vet" och släpat mig hem från jobbet. Hemma möts jag utav en tom diskho och en glänsande diskbänk. Då känner jag mig älskad.
• När jag haft några jobbiga dagar och får ett meddelande "glöm aldrig att du är bäst, och jag älskar dig mest av allt i hela världen, är lycklig med dig, ha en bra dag puss". Då känner jag mig älskad.
• När han tittar på mig och ler. Då känner jag mig älskad.
• När han, som är tokig i kinder maxi och aldrig vill dela med sig utav den, ger mig halva. Då känner jag mig älskad.
• När det har hänt mig någonting bra och jag skyndar mig hem för att berätta för honom, och han säger "du är så duktig, jag är så stolt över dig". Då känner jag mig älskad.
• När jag gråter och försöker knuffa bort honom, ber honom att lämna mig, och han fortsätter att tyst hålla om mig tills jag sjunker ihop i hans famn. Då känner jag mig älskad.
• När han har haft en tuff dag på jobbet och frågar om vi inte bara kan sätta oss i soffan och hålla om varandra en stund, för att det får honom att må bättre. Då känner jag mig älskad.
• När vi går på någonstans ute och han tar min hand. Då känner jag min älskad.
• När han vet att jag behöver skratta, så han gör allt han kan för att få mig att skrika av skratt. Då känner jag mig älskad.
• När han har stannat kvar varje dag i över 7 års tid, förlovat sig med mig, skaffat katter med mig, pratar om en livslång framtid med mig, ständigt visar att han vill vara i mitt liv, då känner jag mig inte bara älskad, jag vet att jag är det.
När vi försöker ta en gosig bild och han får mig att börja skratta så jag ser helt sned ut, då känner jag mig älskad
Det är så befriande och fantastiskt att kunna säga högt att jag VET att jag är älskad. Jag vet att jag har någonting som är värt att kämpa för, till och med värt att dö för. Om sanningen ska fram så är det den mest helande känsla jag någonsin har känt. Jag tillåter mig själv att känna mig älskad. Det är okej att alla inte tycker jag är tillräcklig, det är okej att alla inte vill vara i mitt liv, för världens bästa människa vill vara med bara mig. Det är allt jag behöver veta.
Recept: Mörk kladdkaka med enkel mango- & passionssorbet
Alla bilder i inlägget är tagna med mobilkamera och alltså inte i bästa kvalité, men man blir lika sugen att smaka iallafall haha!
Behöver du en snabb, enkel med ändå vattnas-i-munnen-god efterrätt? Då ska du prova detta recept! Kontrasten mellan den lite tyngre chokladen och den friska sorbeten gör att det känns lite lyxigare. Perfekt om du vill kunna förbereda allting i god tid innan (och om du gillar komplimanger från gästerna)
Du behöver:
250 gram mörk choklad (jag använde Marabou's mörka)
150 gram smör
4 ägg
4 msk strösocker
1 msk vetemjöl
Såhär gör du:
1] Sätt ugnen på 180°C. Sätt in gallret i nedre delen utav ugnen
2] Hacka chokladen och lägg i en bunke
3] Smält smöret och slå det över chokladen. Rör om tills allt smält samman
4] Vispa ägg och socker pösigt (med elvisp). Blanda ner i chokladen
5] Tillsätt mjölet. Se till att smeten blandas slät
6] Smöra en form. Formen ska gärna ha löstagbar kant och vara cirka 24-27 cm i diameter
7] Häll ner smeten i formen
8] Sätt in kakan i nedre delen utav ugnen, cirka 15-20 minuter
9] Du vet att kakan är färdig när den är kladdig inuti, men stelnad och sprucken på ytan
10] Ta ut kakan och låt den svalna under handduk
Jag personligen tycker att kladdkaka blir bäst när den får stå en stund, så den blir mer "komptakt kladdig". Det sker snabbast om den ställs i kyl.
250 gram mörk choklad (jag använde Marabou's mörka)
150 gram smör
4 ägg
4 msk strösocker
1 msk vetemjöl
Såhär gör du:
1] Sätt ugnen på 180°C. Sätt in gallret i nedre delen utav ugnen
2] Hacka chokladen och lägg i en bunke
3] Smält smöret och slå det över chokladen. Rör om tills allt smält samman
4] Vispa ägg och socker pösigt (med elvisp). Blanda ner i chokladen
5] Tillsätt mjölet. Se till att smeten blandas slät
6] Smöra en form. Formen ska gärna ha löstagbar kant och vara cirka 24-27 cm i diameter
7] Häll ner smeten i formen
8] Sätt in kakan i nedre delen utav ugnen, cirka 15-20 minuter
9] Du vet att kakan är färdig när den är kladdig inuti, men stelnad och sprucken på ytan
10] Ta ut kakan och låt den svalna under handduk
Jag personligen tycker att kladdkaka blir bäst när den får stå en stund, så den blir mer "komptakt kladdig". Det sker snabbast om den ställs i kyl.
Du behöver:
2 dl soygurt med smak av kokos (fungerar även med vanlig yoghurt, men blir bättre med soygurten)
500 gram fryst mango
ca 3-5 msk passionsjuice (passionspuré är att föredra, men då det ej fanns använde jag juice)
Såhär gör du:
1] Häll ner allt i mixer och mixa till en slät massa
2] Ner med allt i en burk med lock och kör in i frysen minst 30 minuter
3] Om du använder passionsjuice istället för puré och fryser längre än 30 minuter, kan den behövas tas ut en liten stund innan servering för att bli lätthanterlig (om du t.ex. vill använda glass-sked och göra kulor)
Kladdkakan och sorbeten är gudomligt goda tillsammans, men vill du sätta pricken över i:et ska du servera dem ihop med lite färsk frukt/bär. Jag använde jordgubbar, mango och passion vilket blev perfekt!
Ett underbart avsked utav 2017
Jag spenderade nyårsafton tillsammans med mamma, Pelle & Felix. Vi lagade och åt så himla god mat; Förätt blev västerbottenpaj med sallad på sidan (förutom Felix som ej äter det, så jag gjorde en stor toast skagen), huvudrätt blev hasselbackspotatis med grönsaker, kantarellsås, halloumi och vegetarisk ostschnitzel (de andra åt fylld fläskfilé) och till efterrätt mörk kladdkaka med hemmagjord mango- & passionssorbet, samt färska jordgubbar, mango och passionsfrukt. Har tänkt dela med mig utav receptet på efterrätten lite senare..;)
Strax före 12-slaget åkte jag och mamma ner mot stan för att se fyrverkerierna då jag ej sett dom på flera år, jag tog såklart med kameran som ni kan se längre ner här. När vi kom tillbaka satt vi och pratade strunt, sedan kollade vi på film och vi var inte hemma förrän runt 3-tiden. Ett perfekt avsked utav 2017, och en magisk början på 2018!
Hur spenderade ni nyårsafton?🎊
Strax före 12-slaget åkte jag och mamma ner mot stan för att se fyrverkerierna då jag ej sett dom på flera år, jag tog såklart med kameran som ni kan se längre ner här. När vi kom tillbaka satt vi och pratade strunt, sedan kollade vi på film och vi var inte hemma förrän runt 3-tiden. Ett perfekt avsked utav 2017, och en magisk början på 2018!
Hur spenderade ni nyårsafton?🎊
