En lördag i stugan
2018-05-31 @ 17:16:08
Bilder från i lördags då alla tre systrar med pojkvänner körde grillmys i stugan ♥
solen kräver att jag ler
2018-05-31 @ 13:34:27
Jag är trött nu, behöver sova
Allt jag är känns så matt
Låt mig vila, låt mig vara
Godnatt, älskade, godnatt
i.l.t / may'18
När mörka vintern gått mot slutet
Ingen natt är lika lång
När jag vaknar till solstrålar
Och fåglars visslande sång
Då borde mörkret inombords
Sakta fasas ut
All ångest och all smärta
Borde långsamt tagit slut
Och jag vet att våren kommit
Solen kräver att jag ler
Ändå skriker något inom mig
"Jag orkar inte mer"
Jag förträngde all min smärta
Fick känna mig vid liv
Invirad i förnekelsens trygghet
För blind för att ens kallas naiv
Med snön liggandes på marken
Ekade mantrat inuti
"Det är bra nu, det är bra nu"
Men så kommer det väl aldrig bli?
För varje gång jag trott och hoppats
Att jag äntligen är fri
Blir jag slukad utav mörkret
Det som lever inuti
Och jag ser hur solen skiner
Jag ser hur världen färgläggs glatt
Energin borde bli påfylld
Men allt har blivit helt motsatt
Jag vill inte ut bland folk
Inte ens träffa vänner
Jag vill isolera mig från allt
Och från alla som jag känner
Lämna mig ifred
Men lämna mig inte ändå
Jag knuffar ut er alla
Fast jag inte vill att ni ska gå
Mina nätter är ännu långa
Och fastän ljuset kikar in
Stannar jag kvar i mörkret
I mitt helvetes krypin
Jag vill att allting ska försvinna
Jag vill bara vara jag
Erkänner förlusten
Förstår att jag är svag
Fråga ej vad du kan göra
Bry dig ej om hur jag mår
För glöden den har slocknat
Låt mig följa i dess spår
Ingen natt är lika lång
När jag vaknar till solstrålar
Och fåglars visslande sång
Då borde mörkret inombords
Sakta fasas ut
All ångest och all smärta
Borde långsamt tagit slut
Och jag vet att våren kommit
Solen kräver att jag ler
Ändå skriker något inom mig
"Jag orkar inte mer"
Jag förträngde all min smärta
Fick känna mig vid liv
Invirad i förnekelsens trygghet
För blind för att ens kallas naiv
Med snön liggandes på marken
Ekade mantrat inuti
"Det är bra nu, det är bra nu"
Men så kommer det väl aldrig bli?
Att jag äntligen är fri
Blir jag slukad utav mörkret
Det som lever inuti
Jag ser hur världen färgläggs glatt
Energin borde bli påfylld
Men allt har blivit helt motsatt
Jag vill inte ut bland folk
Inte ens träffa vänner
Jag vill isolera mig från allt
Och från alla som jag känner
Lämna mig ifred
Men lämna mig inte ändå
Jag knuffar ut er alla
Fast jag inte vill att ni ska gå
Mina nätter är ännu långa
Och fastän ljuset kikar in
Stannar jag kvar i mörkret
I mitt helvetes krypin
Jag vill att allting ska försvinna
Jag vill bara vara jag
Erkänner förlusten
Förstår att jag är svag
Fråga ej vad du kan göra
Bry dig ej om hur jag mår
För glöden den har slocknat
Låt mig följa i dess spår
Jag är trött nu, behöver sova
Allt jag är känns så matt
Låt mig vila, låt mig vara
Godnatt, älskade, godnatt
i.l.t / may'18
"Hur kan någon vara så bekväm naken, men så jäkla obekväm i badkläder?"
2018-05-23 @ 21:59:32
Den frågan ställde Felix till mig förra sommaren. Och de orden har ekat i mitt huvud sedan dess.
Mina närstående brukar skoja och kalla mig nudist, inte för att jag på något sätt är det, men för att när jag kommer hem vill jag helst få slänga av mig alla osköna kläder och gå runt naken (självklart inte om vi har gäster!). Felix skojar ibland om att han inte minns hur jag ser ut i kläder. Jag är helt enkelt jäkligt bekväm med att vara naken. Jag anser att det är fullt naturligt, fritt och hälsosamt att inte känna att man måste gå runt i kläder när man ändå inte är bland folk. Jag har alltid varit så, hela mitt liv. Vi har alla varsin människokropp, hur den än ser ut, och vi borde inte känna oss tvingade att skymma den i onödan. Återigen, självklart inte bland gäster eller främlingar, men i mitt eget hem. När vi sover i stugan på sommaren så älskar jag att gå upp antingen mitt i natten, eller flera timmar de andra ens slagit upp ögonen, och nakenbada. Det är en underbar frihet och jag rekommenderar alla att göra detsamma.
Samtidigt kan jag inte minnas en sommar då jag kunnat visa mig i bikini/baddräkt utan ångest. Varje år när dagarna börjar bli längre, träden grönare och luften varmare, så känner jag ångesten komma krypandes. Jag älskar att bada, men fyfan, ska jag behöva visa mig i badkläder? Jag har vägrat att bada där det eventuellt kunnat vistats andra människor, inte velat åka en helg till t.ex. Öland för i helsike heller att jag skulle visa mig på en strand. Och hur min kropp sett ut har aldrig spelat någon roll, när jag var 15 år och ätstörd hade jag minst lika smärtsam panik över att behöva visa mig på en offentlig badplats. På något sätt är man ju förbannat självupptagen när man har stora kroppskomplex, för man tror ju att alla de 150 människor som ligger på sina handdukar eller plaskar runt i sjön, ska stanna upp på sina lediga stunder för att stirra på en. Så är det ju inte egentligen, folk är för upptagna med sitt för att ägna sin tid åt att skapa hysteri kring någon annans kropp, men man tror ju ändå det. Man ser sig nervöst omkring, försöker skakande lägga ut handduken och det enda man kan tänka är: Alla.Stirrar.På.Mig.
" Jag tycker liksom inte att det är någon stor grej att låren går ihop, eller att bristningarna på brösten skiner som lysmaskar på huden "
"Hela världen stirrar på mig och äcklas av mig" [Bild: google.se]
Jag diskuterade det med min psykolog, att vara övertygad om att alla tittar på en. "Självhatande hybris" tror jag att jag kallade det. Och efter en stunds diskussion fram och tillbaka kom jag fram till att mina kroppskomplex inte alls handlar om min kropp. Jag kan inte säga att jag tittar mig och spegeln och tänker att "jävlar vilken snygging", men jag rycker på axlarna och tycker liksom inte att det är någon stor grej att låren går ihop, eller att bristningarna på brösten skiner som lysmaskar på huden. Jag skuttar inte runt utav glädje, men det gör mig ingenting. Det är en kropp som alla andra. Jag har sett ut på många olika sätt, varit olika stor/liten, haft stora och små bröst, hård och mjuk rumpa, fasta och lite sladdrigare armar, utstickande revben, och lår som fortsatt röra sig lite även när jag stannat, jag har haft så himla många olika kroppsformer. Men hur jag än sett ut har jag alltid haft magkramp när jag ska bada på en offentlig plats. För det har ju inte med min kropp att göra. Mina kroppskomplex sitter enbart i mitt huvud, matas utav min ångest och stärks av att jag döljer min kropp. Min ångest hatar mig och vill trycka ner mig på alla sätt den kan, men det har med mitt psykiska mående att göra, inte min kropp.
Jag har äntligen kommit igång med att powerwalka/jogga. Men att jag motionerar har inget att göra med att jag vill ändra min kropp eller mitt utseende, jag vill bara orka mer och bli starkare. Sen om jag får superbra kondition och blir uthålligare, men vågens siffror förblir detsamma, då är jag helt okej med det. Att motionera ger mig en superdos utav endorfiner, och hjälper mig att hantera det verkliga problemet; Ångesten. Jag blir gladare, piggare, mer social och mindre osäker när jag tränar. Jag kan hantera mina psykiska problem betydligt bättre, och det är det viktigaste. För det är ju faktiskt min syn på mitt mänskliga värde jag behöver ändra, inte mitt utseende.
[ Bild: google.se ]
Hur känner ni er inför att "the bikiniseason" har startat?
Den frågan ställde Felix till mig förra sommaren. Och de orden har ekat i mitt huvud sedan dess.
Mina närstående brukar skoja och kalla mig nudist, inte för att jag på något sätt är det, men för att när jag kommer hem vill jag helst få slänga av mig alla osköna kläder och gå runt naken (självklart inte om vi har gäster!). Felix skojar ibland om att han inte minns hur jag ser ut i kläder. Jag är helt enkelt jäkligt bekväm med att vara naken. Jag anser att det är fullt naturligt, fritt och hälsosamt att inte känna att man måste gå runt i kläder när man ändå inte är bland folk. Jag har alltid varit så, hela mitt liv. Vi har alla varsin människokropp, hur den än ser ut, och vi borde inte känna oss tvingade att skymma den i onödan. Återigen, självklart inte bland gäster eller främlingar, men i mitt eget hem. När vi sover i stugan på sommaren så älskar jag att gå upp antingen mitt i natten, eller flera timmar de andra ens slagit upp ögonen, och nakenbada. Det är en underbar frihet och jag rekommenderar alla att göra detsamma.
Samtidigt kan jag inte minnas en sommar då jag kunnat visa mig i bikini/baddräkt utan ångest. Varje år när dagarna börjar bli längre, träden grönare och luften varmare, så känner jag ångesten komma krypandes. Jag älskar att bada, men fyfan, ska jag behöva visa mig i badkläder? Jag har vägrat att bada där det eventuellt kunnat vistats andra människor, inte velat åka en helg till t.ex. Öland för i helsike heller att jag skulle visa mig på en strand. Och hur min kropp sett ut har aldrig spelat någon roll, när jag var 15 år och ätstörd hade jag minst lika smärtsam panik över att behöva visa mig på en offentlig badplats. På något sätt är man ju förbannat självupptagen när man har stora kroppskomplex, för man tror ju att alla de 150 människor som ligger på sina handdukar eller plaskar runt i sjön, ska stanna upp på sina lediga stunder för att stirra på en. Så är det ju inte egentligen, folk är för upptagna med sitt för att ägna sin tid åt att skapa hysteri kring någon annans kropp, men man tror ju ändå det. Man ser sig nervöst omkring, försöker skakande lägga ut handduken och det enda man kan tänka är: Alla.Stirrar.På.Mig.
" Jag tycker liksom inte att det är någon stor grej att låren går ihop, eller att bristningarna på brösten skiner som lysmaskar på huden "
"Hela världen stirrar på mig och äcklas av mig" [Bild: google.se]Jag diskuterade det med min psykolog, att vara övertygad om att alla tittar på en. "Självhatande hybris" tror jag att jag kallade det. Och efter en stunds diskussion fram och tillbaka kom jag fram till att mina kroppskomplex inte alls handlar om min kropp. Jag kan inte säga att jag tittar mig och spegeln och tänker att "jävlar vilken snygging", men jag rycker på axlarna och tycker liksom inte att det är någon stor grej att låren går ihop, eller att bristningarna på brösten skiner som lysmaskar på huden. Jag skuttar inte runt utav glädje, men det gör mig ingenting. Det är en kropp som alla andra. Jag har sett ut på många olika sätt, varit olika stor/liten, haft stora och små bröst, hård och mjuk rumpa, fasta och lite sladdrigare armar, utstickande revben, och lår som fortsatt röra sig lite även när jag stannat, jag har haft så himla många olika kroppsformer. Men hur jag än sett ut har jag alltid haft magkramp när jag ska bada på en offentlig plats. För det har ju inte med min kropp att göra. Mina kroppskomplex sitter enbart i mitt huvud, matas utav min ångest och stärks av att jag döljer min kropp. Min ångest hatar mig och vill trycka ner mig på alla sätt den kan, men det har med mitt psykiska mående att göra, inte min kropp.
Jag har äntligen kommit igång med att powerwalka/jogga. Men att jag motionerar har inget att göra med att jag vill ändra min kropp eller mitt utseende, jag vill bara orka mer och bli starkare. Sen om jag får superbra kondition och blir uthålligare, men vågens siffror förblir detsamma, då är jag helt okej med det. Att motionera ger mig en superdos utav endorfiner, och hjälper mig att hantera det verkliga problemet; Ångesten. Jag blir gladare, piggare, mer social och mindre osäker när jag tränar. Jag kan hantera mina psykiska problem betydligt bättre, och det är det viktigaste. För det är ju faktiskt min syn på mitt mänskliga värde jag behöver ändra, inte mitt utseende.
[ Bild: google.se ]
Hur känner ni er inför att "the bikiniseason" har startat?
Stugmys
2018-05-23 @ 16:39:35
Mobilbilder från några timmar i stugan med Caroline, Jennie & lilla William♥
Mitt knä börjar bli bättre, dock knäppte det till när jag skulle resa mig snabbt och vred mig samtidigt vilket gjorde förbannat ont, men men. Imorgon ska jag jobba igen så det känns bra!
Mitt knä börjar bli bättre, dock knäppte det till när jag skulle resa mig snabbt och vred mig samtidigt vilket gjorde förbannat ont, men men. Imorgon ska jag jobba igen så det känns bra!
Den här sommaren ska jag..
2018-05-22 @ 22:40:29
...bada massor
...komma ihåg att smörja mig på jobbet (vill inte upprepa Kräftincidenten of '17)
...skriksjunga till peppande låtar i bilen (typ denna)
...ha 3 veckor semester(!!!!)
...äta massa god glass
...gå kvällspromenader
...spendera mer tid i stugan än de senaste somrarna
...grilla med folk jag gillar
...komma ihåg att smörja mig på jobbet (vill inte upprepa Kräftincidenten of '17)
...skriksjunga till peppande låtar i bilen (typ denna)
...ha 3 veckor semester(!!!!)
...äta massa god glass
...gå kvällspromenader
...spendera mer tid i stugan än de senaste somrarna
...grilla med folk jag gillar
...gå på bröllop!
...och fyra konserter🎵
...måla utomhus
...gå en massa härliga promenader
...bli bästismoster! Min fina bästis Elin blir mamma♥
...äta nyplockade blåbär
...gå med katterna i sele
...läsa bra böcker i solen
...äta en jäkla massa vattenmelon
...spela sällskapsspel
...vindsurfa, inte gjort det på många år nu
...ta kvällsdopp med härliga människor
...ha oförglömliga tjejkvällar
...gå på picknickar (Heter det så? Konstigt ord att skriva)
...vara glad med alla de jag älskar!
Och dessa fem saker ska jag skippa denna sommar:
Kroppshets
..och att jämföra mig med andra
Energitjuvar
Alkohol
Bara sitta på arslet
...och fyra konserter🎵
...måla utomhus
...gå en massa härliga promenader
...bli bästismoster! Min fina bästis Elin blir mamma♥
...äta nyplockade blåbär
...gå med katterna i sele
...läsa bra böcker i solen
...äta en jäkla massa vattenmelon
...spela sällskapsspel
...vindsurfa, inte gjort det på många år nu
...ta kvällsdopp med härliga människor
...ha oförglömliga tjejkvällar
...gå på picknickar (Heter det så? Konstigt ord att skriva)
...vara glad med alla de jag älskar!
Sidenote: Jag älskar verkligen denna bild, man ser våra olika ögonfärger så starkt! Det är inte alltid mina blir så klargröna (beror helt på klädsel, omgivning osv) men här syns mina gröna, Felix bruna och Mollies gröngula väldigt klart. Love it♥
Och dessa fem saker ska jag skippa denna sommar:
Kroppshets
..och att jämföra mig med andra
Energitjuvar
Alkohol
Bara sitta på arslet
Catching up
2018-05-21 @ 17:04:34
Tog första doppet ihop med Lizzie 8/5 och det var svinkallt. En vecka senare badade vi igen och låg i nästan 1 timme då det var superskönt. Det blev snabbt varmt.
Firade 7 år som förlovade med picknick och mys vid stugan.♥
...och när vi kom hem flyttade Russin ner i picknick-korgen. Älsklingen.
Den 10/5 fyllde mamma år så hela familjen gick till Pinchos och åt jäkligt god mat. Första gången jag var där. Få restauranger som har så himla goda vegetariska alternativ, så jag blev väldigt glatt överraskad.
Har börjat måla lite smått efter ett väldigt långt uppehåll. Här är "Golden Darkness".
Haft fredagsmys hos Mathilda & Fabbe, med lilla Bosse.
Kört årets första grillning hos Jocke & Helene, tror jag talar för oss alla när jag säger att det var svårt att röra sig efteråt haha, så jäkla gott! Satt sedan och var musikkritiker till Eurovision ;)
Haft en riktig myskväll i vårsolen med mamma & Susanne. Gott att äta och dricka, och många olika samtalsämnen under några timmar med dessa underbara kvinnor är alltid uppskattat!
Hängt upp en massa utav mina tavlor och målningar i sovrummet..
...bara för att 2 dagar senare få en extrem panikattack och riva ner nästan alltihop. Några blev till småtbitar, några andra ska jag försöka få ihop. Fyfan vad ångest kan röra till det i huvudet.
Åkt ut en sväng till naturreservatet med min kärlek. Så fint, mysigt och välbehövligt. Han är bra den där mannen.
Äntligen fått träffa min moster & morbror igen, var alldeles för länge sedan! Grillat, en massa prat och skratt, kramar och gofika i stugan.
(Detta är förresten min cheesecake, fast här la jag mangosorbeten och jordgubbarna på sidan. Lika gudomligt det)
Räddade en fjäril som fastnat, och vi blev kompisar. Den ville inte lämna min hand, men till slut hittade jag blommor goda nog att lämna mig för.
Sådär, nu vet ni lite vad jag har pysslat med, förutom att bara jobba och sova haha. Vad tycker ni om bilderna? Inte alls dumma för mobilbilder ju?
Jag har ju varit borta från bloggen ett tag då jag som sagt inte mår så bra just nu. Idag var jag dock hos läkaren p.g.a mitt skadade knä och är hemma åtminstone idag och imorgon. Då jag är väldigt uttråkad har jag lagt över lite mobilbilder från de senaste veckorna så vi kan "catch up" lite.
På min födelsedagskväll (är det ens ett ord?) köpte jag och Felix med oss pizza, och åkte ut till berget och käkade i solnedgången. Det var minst sagt underbart. Och ja, jag har ananas, banan, curry och kebabsås på min pizza, it is delishhhh.
På min födelsedagskväll (är det ens ett ord?) köpte jag och Felix med oss pizza, och åkte ut till berget och käkade i solnedgången. Det var minst sagt underbart. Och ja, jag har ananas, banan, curry och kebabsås på min pizza, it is delishhhh.
Tog första doppet ihop med Lizzie 8/5 och det var svinkallt. En vecka senare badade vi igen och låg i nästan 1 timme då det var superskönt. Det blev snabbt varmt.
Firade 7 år som förlovade med picknick och mys vid stugan.♥
...och när vi kom hem flyttade Russin ner i picknick-korgen. Älsklingen.
Den 10/5 fyllde mamma år så hela familjen gick till Pinchos och åt jäkligt god mat. Första gången jag var där. Få restauranger som har så himla goda vegetariska alternativ, så jag blev väldigt glatt överraskad.
Har börjat måla lite smått efter ett väldigt långt uppehåll. Här är "Golden Darkness".
Haft fredagsmys hos Mathilda & Fabbe, med lilla Bosse.
Kört årets första grillning hos Jocke & Helene, tror jag talar för oss alla när jag säger att det var svårt att röra sig efteråt haha, så jäkla gott! Satt sedan och var musikkritiker till Eurovision ;)
Haft en riktig myskväll i vårsolen med mamma & Susanne. Gott att äta och dricka, och många olika samtalsämnen under några timmar med dessa underbara kvinnor är alltid uppskattat!
Hängt upp en massa utav mina tavlor och målningar i sovrummet..
...bara för att 2 dagar senare få en extrem panikattack och riva ner nästan alltihop. Några blev till småtbitar, några andra ska jag försöka få ihop. Fyfan vad ångest kan röra till det i huvudet.
Åkt ut en sväng till naturreservatet med min kärlek. Så fint, mysigt och välbehövligt. Han är bra den där mannen.
Äntligen fått träffa min moster & morbror igen, var alldeles för länge sedan! Grillat, en massa prat och skratt, kramar och gofika i stugan.
(Detta är förresten min cheesecake, fast här la jag mangosorbeten och jordgubbarna på sidan. Lika gudomligt det)
Räddade en fjäril som fastnat, och vi blev kompisar. Den ville inte lämna min hand, men till slut hittade jag blommor goda nog att lämna mig för.
Sådär, nu vet ni lite vad jag har pysslat med, förutom att bara jobba och sova haha. Vad tycker ni om bilderna? Inte alls dumma för mobilbilder ju?
I mina hörlurar just nu
2018-05-21 @ 15:20:07
En nyttigare cheesecake (med choklad och mango)
2018-05-21 @ 06:55:17
3) Kärna ur dadlarna och lägg i mixern. Tillsätt vattnet och mixa till en smet.
4) Blanda ner dadelsmeten i bunken och rör till en kletig massa.
5) Tryck ut smeten i en form, gärna med löstagbar kant.
MITTEN
Du behöver:
300 gram mörk sockerfri choklad (finns bl.a på Ica Maxi)
ca 300 gram naturell Philadelphia
1 burk Kesella Kvarg Vanilj
Såhär gör du:
1) Rör ihop Philadephia och Kesella i en bunke.
Här har det ekat tomt ett tag då jag ärligt talat mått väldigt dåligt, men ska försöka ändra på det. Som en liten fredsgåva får ni här ett recept jag själv slängt ihop och som är förvånansvärt gott.
BOTTEN
Du behöver:
0,5 dl hasselnötter
3 dl kokos
10 färska dadlar
1 dl vatten
(Mixer, bunke)
Såhär gör du:
1) Krossa hasselnötterna väldigt fint. Jag använder min mixer för att få det riktigt smått. Häll över i en bunke.
2) Tillsätt kokosen och rör om så det blandar sig.
Du behöver:
0,5 dl hasselnötter
3 dl kokos
10 färska dadlar
1 dl vatten
(Mixer, bunke)
Såhär gör du:
1) Krossa hasselnötterna väldigt fint. Jag använder min mixer för att få det riktigt smått. Häll över i en bunke.
2) Tillsätt kokosen och rör om så det blandar sig.
3) Kärna ur dadlarna och lägg i mixern. Tillsätt vattnet och mixa till en smet.
4) Blanda ner dadelsmeten i bunken och rör till en kletig massa.
5) Tryck ut smeten i en form, gärna med löstagbar kant.
MITTEN
Du behöver:
300 gram mörk sockerfri choklad (finns bl.a på Ica Maxi)
ca 300 gram naturell Philadelphia
1 burk Kesella Kvarg Vanilj
Såhär gör du:
1) Rör ihop Philadephia och Kesella i en bunke.
2) Smält chokladen över vattenbad.
3) Rör ner den smälta chokladen i bunken, se till att allt blandar sig ordentligt.
4) Förvara i kylen.
TOPPEN
Toppen är min älskade nyttiga mangosorbet och ska göras precis innan servering, möjligtvis 20-60 minuter innan om man vill förvara den i frysen (blir lite fastare) innan den bres på.
Du behöver:
500 gram frusen mango
2 dl Alpro Soygurt Vanilj (Lime eller Kokos blir också jättegott)
Färska jordgubbar
Färsk mango
Såhär gör du:
1) Häll ner frusen mango och soygurt i en mixer.
2) Mixa slätt.
3) Bre över din cheesecake (eller låt stå i frysen en liten stund för fastare glass)
4) Toppa med färska jordgubbar och mango.
3) Rör ner den smälta chokladen i bunken, se till att allt blandar sig ordentligt.
4) Förvara i kylen.
TOPPEN
Toppen är min älskade nyttiga mangosorbet och ska göras precis innan servering, möjligtvis 20-60 minuter innan om man vill förvara den i frysen (blir lite fastare) innan den bres på.
Du behöver:
500 gram frusen mango
2 dl Alpro Soygurt Vanilj (Lime eller Kokos blir också jättegott)
Färska jordgubbar
Färsk mango
Såhär gör du:
1) Häll ner frusen mango och soygurt i en mixer.
2) Mixa slätt.
3) Bre över din cheesecake (eller låt stå i frysen en liten stund för fastare glass)
4) Toppa med färska jordgubbar och mango.
Charmtrollet Samuel
2018-05-09 @ 22:08:15
I söndags åkte jag ut till vitsipporna tillsammans med charmtrollet Samuel och mamma Michaela. Det var en fantastisk vårdag och vi fick en varm, solig och härlig fotografering! Här får ni några bilder på sötnosen. Bild #3 kunde jag bara inte bestämma om jag gillade färg eller svartvit bäst, så ni får båda❤
En helg av fika och mys
2018-05-07 @ 08:07:00
</div
Idag är det min 23:e födelsedag, men då jag stänger på jobbet körde vi födelsedagsfika i helgen. Lördag var vi i stugan med min och Felix familj, fikade och hade mys. På kvällen kom tjejerna till mig så hade vi myskväll med en massa gott och lite spel. Igår fotade jag fina Samuel (bilder kommer!), sedan åkte jag ut till stugan med Jennie där vi åt quornsallad i solen och gick promenad på ön. På kvällen drog jag och Felix ut och körde joggintervaller i ca 50 min, det var riktigt skönt att få köra slut på energin och jag sov bättre än på väldigt länge.
Lite mobilbilder från helgen (de har gått genom instagram och är därför i kass kvalité, men äsch)
</div
Senaste veckan genom min mobil:
2018-05-03 @ 22:21:48
Det var riktigt vackert, sådär färgglatt och härligt som det är på våren. Bilderna i det förra inlägget tog jag också under promenaden.
Efter några veckor med värre och värre ångest, så var detta välbehövligt för att ladda batterierna lite grann.♥
Jag har hittat en ny favvochoklad, nämligen mörk choklad med himalayasalt från Divine. Den är dessutom Fairtrade vilket gör den ännu bättre! Gillar man mörkare choklad är denna ett måste.
Jag har tagit bilder ihop med två av mina tre kärlekar (Russin är aldrig still så det är inte lätt att få med henne haha!)
Jag har haft myskväll med Felix och en massa god frukt
I lördags åkte jag och mamma till Norrköping för lite shopping och mys. En underbar dag, som alltid♥
Jag har förälskat mig på nytt när jag sett kärleken mellan dessa två (Mollie är verkligen husses tjej, medan Russin är mattes)
Jag har sjungit Post Malone i bilen med nerdragna rutor, tillsammans med Felix
Jag har haft mys med mami och Kajsa
Det var ett axplock från min vecka. Har även hunnit träffa Jennie lite, och så var Sabina & Gustav på besök. Men förutom dessa saker har jag mest jobbat och vilat. Idag fick jag gå hem efter några timmar då huvudvärken gjorde det omöjligt att arbeta; förutom att skallen sprängde så såg jag väldigt suddigt, var yr och kände mig ostadig i kroppen. Fick ringa mamma när jag cyklade hem då jag var rädd att jag bara skulle klappa ihop och ville att någon skulle veta det isåfall. Väl hemma bröt migränen ut och jag låg på soffan i stort sett hela dagen, lyckades somna några timmar vilket var skönt. Nu på kvällen har det lättat, men det pulserar fortfarande i huvudet och jag är helt matt. Ska gå och sova igen nu. Godnatt!
Igår när jag kom hem från jobbet mådde jag inte så bra, hade hemsk huvudvärk så låg och vilade ett par timmar. På kvällen piggnade jag dock till, så jag och pappa åkte ut för en fika och en promenad i vårsolen. Jag hittade på ett nytt recept på en lite hälsosammare choklad&mango-cheesecake, så jag ville prova den på honom haha, och den fick ett MVG.
Det var riktigt vackert, sådär färgglatt och härligt som det är på våren. Bilderna i det förra inlägget tog jag också under promenaden.
Efter några veckor med värre och värre ångest, så var detta välbehövligt för att ladda batterierna lite grann.♥
Jag har hittat en ny favvochoklad, nämligen mörk choklad med himalayasalt från Divine. Den är dessutom Fairtrade vilket gör den ännu bättre! Gillar man mörkare choklad är denna ett måste.
Jag har tagit bilder ihop med två av mina tre kärlekar (Russin är aldrig still så det är inte lätt att få med henne haha!)
Jag har haft myskväll med Felix och en massa god frukt
I lördags åkte jag och mamma till Norrköping för lite shopping och mys. En underbar dag, som alltid♥
Jag har förälskat mig på nytt när jag sett kärleken mellan dessa två (Mollie är verkligen husses tjej, medan Russin är mattes)
Jag har sjungit Post Malone i bilen med nerdragna rutor, tillsammans med Felix
Jag har haft mys med mami och Kajsa
Det var ett axplock från min vecka. Har även hunnit träffa Jennie lite, och så var Sabina & Gustav på besök. Men förutom dessa saker har jag mest jobbat och vilat. Idag fick jag gå hem efter några timmar då huvudvärken gjorde det omöjligt att arbeta; förutom att skallen sprängde så såg jag väldigt suddigt, var yr och kände mig ostadig i kroppen. Fick ringa mamma när jag cyklade hem då jag var rädd att jag bara skulle klappa ihop och ville att någon skulle veta det isåfall. Väl hemma bröt migränen ut och jag låg på soffan i stort sett hela dagen, lyckades somna några timmar vilket var skönt. Nu på kvällen har det lättat, men det pulserar fortfarande i huvudet och jag är helt matt. Ska gå och sova igen nu. Godnatt!
Saker jag älskar med våren
2018-05-03 @ 19:43:48
Nu känns det, vissa dagar iallafall, som att våren äntligen är här. Och trots att allas vår älskade pollen försöker mörda halva befolkningen, så är jag hopplöst förälskad i våren. Vår och höst är de bästa tiderna på året, sommaren är för varm och vintern för mörk och kall, men höst och vår klär hela landet i vackra färger, alla landskap och träd ser ut att vara tagna ur en tavla. Allt är bättre på våren.
Här får ni ett helt gäng med saker jag älskar med våren:
1. Hela världen blir färgglad
2. Det blir ljusare ute (slipper cykla till/från jobbet i kolsvart mörker)
3. Gå på picknick
4...och kvällspicknick!
5. Allt luktar så gott
6. Lagom varmt för promenader
7. Sitta på uteservering utan att varken frysa eller svettas
Här får ni ett helt gäng med saker jag älskar med våren:
1. Hela världen blir färgglad
2. Det blir ljusare ute (slipper cykla till/från jobbet i kolsvart mörker)
3. Gå på picknick
4...och kvällspicknick!
5. Allt luktar så gott
6. Lagom varmt för promenader
7. Sitta på uteservering utan att varken frysa eller svettas
8. Göra egna glassar och äta -glass är godare när det är lite varmare ute
9. Det är skönare att cykla till jobbet
10. Blommor
11. Fågelkvitter under skogspromenader
12. Spontanitet (jag blir betydligt mer spontan på våren, vet ej varför)
13. Denna låt -börjar alltid lyssna på den när våren kommer, speciellt när jag åker buss av någon anledning
14. Fotopromenader blir roligare
15. Minigolf
16. Sitta utomhus och skriva eller måla
17. Spela kubb
18. Vårkläder
19... och vårskor såklart!
20. Doften utav vårregn
21. Grilla
22. Utomhusfotograferingar
23. Blåsa såpbubblor (vem gillar inte såpbubblor liksom??)
24. Sitta i gräset och prata med någon man tycker om
25. Frukost utomhus (allt smakar bättre i vårsolen)
26. Marknader och fruktstånd
27. Plocka blommor
28. Avslappningsövningar på gräsmattan eller berget
29. Brunch med kompisar på altan/balkong/varsomhelst ute
30. Tulpaner
31. Solglasögon
32. Gå ut med katterna i sele
33. Åka bil med rutorna nere
34. Lukten av nyklippt gräs
35. ALLT
Detta var några saker jag älskar med våren. Vilken årstid gillar ni bäst och varför?
[ Alla bilder i inlägget är tagna med min mobil ]
9. Det är skönare att cykla till jobbet
10. Blommor
12. Spontanitet (jag blir betydligt mer spontan på våren, vet ej varför)
13. Denna låt -börjar alltid lyssna på den när våren kommer, speciellt när jag åker buss av någon anledning
14. Fotopromenader blir roligare
15. Minigolf
17. Spela kubb
18. Vårkläder
19... och vårskor såklart!
20. Doften utav vårregn
22. Utomhusfotograferingar
23. Blåsa såpbubblor (vem gillar inte såpbubblor liksom??)
24. Sitta i gräset och prata med någon man tycker om
25. Frukost utomhus (allt smakar bättre i vårsolen)
27. Plocka blommor
28. Avslappningsövningar på gräsmattan eller berget
29. Brunch med kompisar på altan/balkong/varsomhelst ute
30. Tulpaner
32. Gå ut med katterna i sele
33. Åka bil med rutorna nere
34. Lukten av nyklippt gräs
35. ALLT
Detta var några saker jag älskar med våren. Vilken årstid gillar ni bäst och varför?
[ Alla bilder i inlägget är tagna med min mobil ]
"Avicii: True Stories" krossar mitt hjärta gång på gång
2018-05-01 @ 10:14:11
För 1,5 vecka sedan kom beskedet som berört en hel värld: Tim "Avicii" Bergling är död, endast 28 år ung. Det är fruktansvärt på alla sätt och vis, som alltid när det gäller speciellt unga människor, men ännu mer då den unga världsstjärnan numer är en siffra i självmordsstatistiken. Det gör alltid extra ont i mig när någon valt att avsluta sitt liv, när någons psykiska hälsa är så åt helvete att personen inte ser någon annan utväg. Antagligen då jag själv velat och försökt att ta mitt liv, och har fått hälsa på nära vänner på sjukhus och psyket, som försökt ta livet av sig. Jag har bett om ursäkt till gråtande närstående, och jag har varit den gråtande närstående. Jag önskar ingen det enorma lidande som slutligen leder till hopplösheten. I många fall undrar personerna runtomkring vad de kunde gjort, men i detta fall vet de nog exakt vad de kunde ha gjort. Vad de BORDE ha gjort, men struntade i att göra; Lyssnat, och prioriterat personen Tim framför varumärket Avicii, prioriterat ett liv framför pengar. För vad är egentligen viktigast?
Att Tim Bergling mådde dåligt var inte någon direkt nyhet, han var betydligt mer öppen om sitt mående än vad de flesta människor har modet att vara. När jag klickade på play i "Avicii: True Stories", dokumentären om den fantastiska konstnären (ja, hans musik är konst!), vår tids Mozart, hade jag en känsla av att jag skulle känna mig varm inombords. En ung kille som tagit med sina bästa kompisar på hans framgångsresa, som mår dåligt men som ändå var omringad utav människor som alltid varit där. Jag var säker på att dokumentären skulle vara fin på något sätt, kärleksfull. Men så var inte fallet.
"Alla ville ha något från Avicii, men nästan ingen ville ta hänsyn till Tim"
Gång på gång fann jag mig själv skrikandes åt den datorskärm jag tittade på, någonstans inom mig hoppades jag att om jag bara skrek tillräckligt högt så skulle de höra mig. "Titta på honom då, se hur trasig han är!", "krama om honom då förhelvete!", "hur fan kan ni strunta i honom?", "hur kan du säga så?" var några utav sakerna jag skrek, och jag kände hur Tims smärta värkte i mig. Dessa personer kände ju honom, de var dem han själv valt att ha med sig på sin resa, de stod honom nära, så jag förstår inte hur de kunde vara så likgiltiga till hans psykiska undergång. Alla ville ha något från Avicii, men nästan ingen ville ta hänsyn till Tim. Jag får en sån jäkla klump i magen av att se denna dokumentär.
" Vad han behövde var att bli sedd och hörd som en person, inte som en pengamaskin "
Jag vet hur tankarna går i huvudet på någon med ångest, och jag är 99% säker på att det Tim hörde här var "jag ser att du mår skit, men tänk på pengarna, de är ju det viktigaste". Han försöker förklara att han inte klarar att spela fler gig, flera gånger under dokumentären säger han att han kommer dö, men ingen frågar vad de kan göra för honom, ingen säger "klart vi hjälper dig att ställa in allt, du är viktigare, skit i pengarna". Det enda som tas upp är pengar. Men han hade pengar, vad han behövde var att bli sedd och hörd som en person, inte som en pengamaskin.
Det finns några sekvenser då jag blir lite varmare, då någon visar omtanke och att de bryr sig. T.ex. klippet med hans PT som faktiskt lyssnar på det han säger, och kompisen som ställt fram mat åt Tim som han ej ätit, så kompisen värmer ny mat och byter ut tallriken. Dessa klipp är fina. Tyvärr är de bara någon knapp minut utav 97 minuter.
En person som verkligen får mig att vilja slå sönder allt jag ser är Tims manager Arash Pournouri. Man ser nästan direkt att denna människa är en pengakåt, maktgalen douchebag, men han blir minst sagt värre längs vägen. Ett specifikt klipp fick mig att skrika rakt ut och fyllde mina ögon med tårar. Jag sa till Felix "hade jag sett denna dokumentär om mig själv, och sett vad som sades om mig, hur jag faktiskt behandlades, då vet jag inte om jag hade orkat heller, det hade nog blivit sista knuffen för mig".
Jag hoppas innerligt att dokumentären endast får Tims crew att se sämre ut än vad de var, att de egentligen brydde sig om honom, stöttade honom och fanns där för honom när marken under honom försvann. Men det är med smärta i varje cell av min kropp jag säger att jag faktiskt tror att dokumentären skildrar sanningen. Och då hoppas jag att dessa människor lever varje dag med vetskapen om att de pushade sin pengamaskin till gränsen, att de knuffade sin s.k vän mot kanten.
Vila i frid Tim "Avicii" Bergling. Jag hoppas att du är lycklig var du än är.
[Bildkälla]
Mina tankar går ut till Tims nära och kära, de som älskade honom och skulle gjort vadsomhelst för att han skulle må bra. Hela världen sörjer en fantastisk artist och kompositör, men ni sörjer personen bakom allt det, och jag beklagar att ni ska behöva göra det.
Spoiler alert: Har ni ej sett dokumentären så ska ni veta att hela inlägget handlar om den, bilder och text!
OBS Detta är min personliga syn på det som sker i dokumentären, jag var uppenbarligen inte där utan detta är endast utifrån det jag sett
OBS Detta är min personliga syn på det som sker i dokumentären, jag var uppenbarligen inte där utan detta är endast utifrån det jag sett
För 1,5 vecka sedan kom beskedet som berört en hel värld: Tim "Avicii" Bergling är död, endast 28 år ung. Det är fruktansvärt på alla sätt och vis, som alltid när det gäller speciellt unga människor, men ännu mer då den unga världsstjärnan numer är en siffra i självmordsstatistiken. Det gör alltid extra ont i mig när någon valt att avsluta sitt liv, när någons psykiska hälsa är så åt helvete att personen inte ser någon annan utväg. Antagligen då jag själv velat och försökt att ta mitt liv, och har fått hälsa på nära vänner på sjukhus och psyket, som försökt ta livet av sig. Jag har bett om ursäkt till gråtande närstående, och jag har varit den gråtande närstående. Jag önskar ingen det enorma lidande som slutligen leder till hopplösheten. I många fall undrar personerna runtomkring vad de kunde gjort, men i detta fall vet de nog exakt vad de kunde ha gjort. Vad de BORDE ha gjort, men struntade i att göra; Lyssnat, och prioriterat personen Tim framför varumärket Avicii, prioriterat ett liv framför pengar. För vad är egentligen viktigast?
Att Tim Bergling mådde dåligt var inte någon direkt nyhet, han var betydligt mer öppen om sitt mående än vad de flesta människor har modet att vara. När jag klickade på play i "Avicii: True Stories", dokumentären om den fantastiska konstnären (ja, hans musik är konst!), vår tids Mozart, hade jag en känsla av att jag skulle känna mig varm inombords. En ung kille som tagit med sina bästa kompisar på hans framgångsresa, som mår dåligt men som ändå var omringad utav människor som alltid varit där. Jag var säker på att dokumentären skulle vara fin på något sätt, kärleksfull. Men så var inte fallet.
"Alla ville ha något från Avicii, men nästan ingen ville ta hänsyn till Tim"
Gång på gång fann jag mig själv skrikandes åt den datorskärm jag tittade på, någonstans inom mig hoppades jag att om jag bara skrek tillräckligt högt så skulle de höra mig. "Titta på honom då, se hur trasig han är!", "krama om honom då förhelvete!", "hur fan kan ni strunta i honom?", "hur kan du säga så?" var några utav sakerna jag skrek, och jag kände hur Tims smärta värkte i mig. Dessa personer kände ju honom, de var dem han själv valt att ha med sig på sin resa, de stod honom nära, så jag förstår inte hur de kunde vara så likgiltiga till hans psykiska undergång. Alla ville ha något från Avicii, men nästan ingen ville ta hänsyn till Tim. Jag får en sån jäkla klump i magen av att se denna dokumentär.
" Vad han behövde var att bli sedd och hörd som en person, inte som en pengamaskin "
Jag vet hur tankarna går i huvudet på någon med ångest, och jag är 99% säker på att det Tim hörde här var "jag ser att du mår skit, men tänk på pengarna, de är ju det viktigaste". Han försöker förklara att han inte klarar att spela fler gig, flera gånger under dokumentären säger han att han kommer dö, men ingen frågar vad de kan göra för honom, ingen säger "klart vi hjälper dig att ställa in allt, du är viktigare, skit i pengarna". Det enda som tas upp är pengar. Men han hade pengar, vad han behövde var att bli sedd och hörd som en person, inte som en pengamaskin.Det finns några sekvenser då jag blir lite varmare, då någon visar omtanke och att de bryr sig. T.ex. klippet med hans PT som faktiskt lyssnar på det han säger, och kompisen som ställt fram mat åt Tim som han ej ätit, så kompisen värmer ny mat och byter ut tallriken. Dessa klipp är fina. Tyvärr är de bara någon knapp minut utav 97 minuter.
En person som verkligen får mig att vilja slå sönder allt jag ser är Tims manager Arash Pournouri. Man ser nästan direkt att denna människa är en pengakåt, maktgalen douchebag, men han blir minst sagt värre längs vägen. Ett specifikt klipp fick mig att skrika rakt ut och fyllde mina ögon med tårar. Jag sa till Felix "hade jag sett denna dokumentär om mig själv, och sett vad som sades om mig, hur jag faktiskt behandlades, då vet jag inte om jag hade orkat heller, det hade nog blivit sista knuffen för mig".
Jag hoppas innerligt att dokumentären endast får Tims crew att se sämre ut än vad de var, att de egentligen brydde sig om honom, stöttade honom och fanns där för honom när marken under honom försvann. Men det är med smärta i varje cell av min kropp jag säger att jag faktiskt tror att dokumentären skildrar sanningen. Och då hoppas jag att dessa människor lever varje dag med vetskapen om att de pushade sin pengamaskin till gränsen, att de knuffade sin s.k vän mot kanten.
Vila i frid Tim "Avicii" Bergling. Jag hoppas att du är lycklig var du än är.
[Bildkälla]
Mina tankar går ut till Tims nära och kära, de som älskade honom och skulle gjort vadsomhelst för att han skulle må bra. Hela världen sörjer en fantastisk artist och kompositör, men ni sörjer personen bakom allt det, och jag beklagar att ni ska behöva göra det.
