Diesel-parfymen kostade 195:- för ett paket med en parfym (30ml) och två bodylotions (50ml/st). Beyoncé-parfymen kostade 125:- (30ml). Båda två doftar helt underbart, så jag tycker det var jäkligt bra priser! Kika in på kicks.se's rea om du också vill hitta en ny doft.

Stundvis skakar kroppen och jag blir extremt illamående. Vissa stunder kan jag inte tänka på något annat än att få i mig nikotin, jag blir vansinnig och väldigt ledsen på allt och alla. Värst är det att umgås med rökare, ständigt känna röklukten och känna hur varje millimeter i kroppen skriker efter en cigarett, känna hur humöret sänks till botten. Men jag låter bli nikotinet ändå, för det kommer bli bättre en dag. Då kommer jag vara fri från abstinens och detta eviga röksug. Jag känner mig jävligt duktig kan jag lova, från att ha rökt minst 19 cigaretter per dag till inte en enda. Kämpa förfan.

Strax åker jag och Felix till stan så ska jag senare även träffa Alva och Jennie! Puss

Väntar på att Pelle ska komma hem från affären så vi kan börja med maten, sedan blir det nog pepparkaksbak med Felix familj, jättemysigt :) puss

Jag och Felix har pratat mycket om att flytta hemifrån på sistone då vi tycker att det börjar bli dags med tanke på att vi varit tillsammans så pass länge och faktiskt är i den åldern. Som det inredningsfreak jag är ligger jag dagligen och kollar på saker till hemmet, ikväll har jag förälskat mig i dessa saker ovan från bagarenochkocken som är to die for. Speciellt kär är jag i grejerna från märket Smeg, älskar grejer som är lite retro.♥


För övrigt vill jag passa på och be om ursäkt för min usla uppdatering, har inte haft något internet här hemma på ett tag men har vi fått igång det igen som tur är!

" Man skrattar högt tills magen gör ont, man är ute och hittar på saker, går i skolan, och allt känns bara sådär jävla bra. Men så kommer det, som ett slag i magen. Luften går ur en fullständigt och det spelar ingen roll hur många gånger man drar in luft för syret verkar ändå inte nå lungorna. Det gör ont, som miljarder slag i bröstet, tusentals svidande skrapsår, hundratals brutna ben. Och så plötsligt minns man varje misstag man gjort under sin livstid, varje snedsteg man någonsin tagit, varje ord som kommit ut fel. Allt kommer tillbaka och spelas upp som en suddig film. Man minns alla gånger man gråtit sig till sömns och smärtan efter varje svek. Man vill gråta och skrika, men inga ljud lämnar läpparna. Så man pressar upp knäna mot ansiktet, trycker in naglarna i benen och försöker kontrollera sin ångest. Men det är lönlöst; ångesten är starkare, det har den alltid varit. Den håller en i sitt järngrepp och det känns som att man drunknar. Och på sätt och vis gör man kanske det, man drunknar i ångest. Det spelar ingen roll om man försöker ta sig upp till ytan för att hämta andan, för ångesten kommer ändå dra ner en till botten igen. Till slut kan man inte kämpa emot längre, orken är slut. Så man låter ångesten omfamna en med sitt mörker. " 


Jag var sex år gammal första gången jag hatade mig själv, nio år gammal första gången jag skadade mig själv genom att slå hårda föremål mot mitt huvud. Jag var tolv år gammal när dom sylvassa rakbladen blev min bästa vän och värsta fiende, tretton år gammal första gången jag svälte mig själv och fjorton år gammal första gången jag självmedicinerade med alkohol.
Så många gånger som jag försökt dämpa min psykiska smärta med fysisk smärta, så många gånger som jag sett mig själv i spegeln och hatat precis allt med mig själv. Så många gånger som jag kvävt gråten i kudden, ljugit om mitt mående, döljt mina självförvållade skador under långa kläder. Så många gånger jag känt att fan, jag orkar inte mer, inte en sekund till i detta helvete. Jag kan inte räkna alla gånger jag velat ge upp, inte kunnat se någon annan utväg än självmord. 

Men här står jag idag, om några dagar är det två hela år sedan jag senast gjorde mig själv illa, och jag kan lova er att ingen är mer stolt än jag. Jag kan inte påstå att jag mår bra alla dagar, men vem gör det å andra sidan? Det kommer stunder då ångesten stryper mig och lämnar mig gråtandes i mörkret, det kommer stunder då jag så sjukt jävla mycket bara vill rota fram något vasst och lämna blodiga sår på min kropp, ta alla tabletter jag kan hitta i en endaste klunk. Men jag låter bli, därför att jag vet att det blir bättre. Kanske inte idag och kanske inte imorgon, men det kommer komma en stund då glädjen värmer upp hela kroppen på en sekund och alla års kämpande blir så jävla värt det. Det finns så otroligt mycket fina saker här i världen, varför ska någonting dåligt få förstöra allt det bra?

"God gives his hardest battles to his strongest soldiers:"

Var ju hos frisören tidigare idag och fick en ny hårfärg -chokladbrunt med ljusbruna slingor. Blev helnöjd och hon som färgade var dessutom hur trevlig som helst så jag rekommenderar varmt Studio JN i Västervik för er som vill få en ny look!

Är riktigt jäkla nervös, ska färga håret om 40min o är skiträdd att jag inte ska passa i det hahah...men de blir nog bra! Visar er resultatet senare 😉 puss

Har slagit i huvudet inatt, när jag vaknade kunde jag knappt öppna höger öga, dessutom gör det fruktansvärt ont i huvudet och har extrem yrsel så känns som jag ska svimma närsomhelst. Alltid jag. 

Det känns som att för varje år som går så handlar julen bara mer och mer om presenter, och visst är det roligt att ge bort saker och se glädjen i personens ögon, och visst är det kul att få någon present själv också, men det har blivit så jäkla överdrivet. Det känns liksom som att julklappar har blivit någon form av "bevis"; som att man tvunget måste köpa något till alla man bryr sig om annars bryr man sig inte om dom. Får man en julklapp utav någon som man inte köpt någonting till så får man stå där och känna sig så jäkla dum och hitta på ursäkter som "jag glömde din julklapp hemma" och så får man åka raka vägen till affären och köpa något.

När jag var liten önskade jag mig leksaker och blev glad om jag fick en nalle och en målarbok, idag önskar sig barnen dyra mobiler, iPad's och andra saker som kostar skjortan. Det har blivit en sådan jäkla hets kring vem som får finast och dyrast klappar när julen egentligen inte handlar ett dugg om presenter egentligen. Folk har frågat mig vad jag önskar mig i julklapp, men jag önskar mig egentligen ingenting som går att köpa för pengar. Det enda jag vill ha denna jul är att få vara glad tillsammans med dom jag älskar allra mest, att hela julafton vara omringad av dom som står mig närmast.

Jag anser att jag har precis allting jag behöver; jag har en underbar familj, en fantastisk pojkvän, världens bästa vänner och så himla många helt otroliga människor i mitt liv, mat på bordet varje dag och får varje natt somna i en varm säng med tak över huvudet. Jag är otroligt lyckligt lottad, men alla är inte det. 

För många barn är julen som vilken annan dag som helst då de ständigt måste kämpa för sin överlevnad. Dom har inget varmt hem, dom får inga julklappar, ingen mat på bordet, inget rent vatten och kanske har dom inte ens någon att fira julen med. Jag vill vara med och ändra vardagen för barn över hela världen, jag anser att alla, oavsett hudfärg, religion eller kön, har rätt till en framtid. Tycker du som jag? Gå in HÄR och hjälp tusentals barn till ett tryggare liv.

För 191:- kan du köpa 60 påsar nötkräm mot undernäring, för 284:- kan du köpa skyddspaket mot ebola, för 147:- kan du köpa 3500 vattenreningstabletter eller varför inte School-in-a-box (allt som behövs för att sätta upp en skola för 40 barn) för 1400:- ? 

För oss är dessa pengar några julklappar vi snart inte kommer vilja ha, för dom är dessa pengar skillnaden mellan liv och död. Hjälp till att rädda liv nu!

Gå in på unicef.se för att läsa mer om hur du kan hjälpa till. 

Har lyssnat på Julia Sheer i flera år och hon är ju så sjukligt jäkla duktig! Får gåshud varje gång.♥

Just nu sitter vi på bussen mot Ullared och ser fram emot en toppendag trots förkylningar och skit :)