Hej Isabelle, mitt namn är Ångest.

Det är jag som styr dig, det är jag som bestämmer om du ska gå utanför dörren idag eller kväva smärtfyllda skrik i kuddar. Jag mår bäst av att trycka ner dig, för det är då jag blir riktigt stark, nästintill oförstörbar. Jag äger din kropp och själ, Isabelle. Min sambo Panik och mina bästa vänner Dödslängtan och Självhat är också här ganska ofta, vi reser liksom i flock. Visst är det bra? Eller, kanske inte för dig, eftersom vi livnär oss på din glädje, suger ut den likt dementorerna i Harry Potter. Minns du när du var 6 år och trodde att du skulle dö när jag hälsade på för första gången? Eller när du var runt 9-10 år och slog sönder en spegel för jag berättade hur ful du var? Kommer du ihåg när du var 15 år och de tog dig till behandlingshem för saker jag hade gjort? Eller när du var 17 år och hamnade på sjukhus efter att jag tvingat i dig en massa tabletter? Eller alla gånger jag manipulerat dig till att tro att ingen bryr sig om dig, att alla bara skrattar åt dig bakom din rygg? Alla gånger jag skrikit åt dig tills du sjunkit ihop till en patetisk hög på golvet? Alla gånger jag hjärntvättat dig till att knuffa bort alla som ställer upp för dig, sagt att de skulle få det bättre utan dig? Vilka härliga stunder vi delat va, Isabelle? Det tycker iallafall jag.

Jag vill tala om för dig att jag har hört dina böner, dom där du ber mig att sluta. Jag har hört när du hyperventilerande skriker mitt namn och ber mig att lämna dig, att det gör för ont. Men jag kommer inte lämna dig, aldrig någonsin. Vi hör ju ihop du och jag. Utan varandra, vad är vi då? Jag är här tills döden skiljer oss åt.

Med vänliga hälsningar
Din vän Ångest

Hej Ångest, det är jag som är Isabelle.

Jag vet att du tror att du kontrollerar mig, och många gånger har du rätt, många dagar lyder jag din minsta vink. Många dagar är jag bara ett skal om du inte fyller min insida. Men jag skriver för att berätta att det ska få ett slut. Du, din sambo och dina vänner kan allihopa dra åt helvete. I 16 år har jag varit din slav, men jag är så less på att inte vara en egen person. Jag är så less på dig.

Det kanske tar 16 år till innan jag lyckas frigöra mig från dina smärtsamma klor, men jag ska frigöra mig. Du och jag tills döden skiljer oss åt, Ångest. Och det kommer inte bli min död.

Detta är krig.
Isabelle

[Bildkälla]

Dagens

Absolut bästa: Två saker; 1. Jag hade utsläppt hår en stund på jobbet(har alltid uppsatt) och en av mina skruttar drar fingrarna genom det och säger imponerat "va mjuuuuukt, är du prinsessa Isabelle?" 2. Hade kass morgon, så kommer jag till jobbet och får en bamsekram av ett barn som talar om för mig att den saknat mig. Finns inget bättre jobb asså<3333

Absolut sämsta: Morgonen. Så.mycket.ångest. Stod 40 minuter i duschen och skrek rakt ut av själslig smärta.

Soundtrack: James Arthur ft. Shotty Horroh - Sermon. Vill bara ta tag i Felix och krama halvt sönder honom när jag lyssnar på den.

Humör: Splittrad.

Smink: Använder mig utav en blåsvart concealer under ögonen utav märket "ej sovit på 3 dygn", ögonskugga kallad "tunga jävla ögonlock", läppstiftet "sluta gäspa nu förhelvete", en mixad produkt för hår, ansikte och armar kallad "snor, fuktig sand och eventuella matrester" och avslutar med parfymen "blöjdoft". I look flawless. Hahah..

Fundering: Är jag för gammal för att leta reda på vart jag kan se avsnitt utav Kim Possible? Kan fortfarande introsången ord för ord. (Ja, jag sökte upp den på youtube för att se om jag fortfarande kan, döm mig inte)

Sämsta låt: Woahhvicky's öronblödande, rasistiska "disslåt". Snubblade över den på youtube och mina öron värker ännu. Började av någon anledning direkt att tänka på "Naked mole rap" från Kim Possible och hur mycket jag älskade den i jämförelse. Därifrån min fundering startade.


Längtan: Längtar efter flera saker, men just nu längtar jag nog allra mest till nästa helg då jag ska till Kalmar för systermys, äntligen.

Materiella begär: Har craving efter ett eget flygplan så jag kan get the fuck outta heeeerräää. Behöver fan resa.

Beroende: Bita sönder läppen. Gör alltid så när jag har ångest, till slut brukar jag få en fet fläskläpp. 

Borde göra: Rädda världen. Ligger lite i underläge mot fröken Possible.

Drömmar: Reeesaaa. Island. Norge. Italien. Finland. Usa. Maldiverna. Nya Zeeland. Överallt.

Läsning: Läste bölande ut Livet efter dig igårkväll efter 3 dagars intensiv läsning, så nu ingenting.

Kiss and Cry är den inspirerande historien om Carley Allison, en lovande konståkerska och sångerska, som blev diagnotiserad med en extremt ovanlig cancerform (endast 1 på 3,5 miljader drabbas). Den är baserad på den verkliga tjejen Carley Allison, och huvudpersonen spelas av ingen mindre än Carleys real-life bästa vän Sarah Fisher. Filmen känns så äkta, och trots all smärta och sorg, så är den fin och positiv. Verkligen sevärd!


Om ni är intresserade av att lyssna på hennes sång finns här Carley Allison's riktiga youtubekonto [LÄNK]

Idag är det exakt en månad kvar tills jag äntligen får stå där i publiken med gåshud över hela kroppen, sjunga mig hes, känna musiken beröra allt jag är. Jag såg dem senast 2011, och jag har längtat i 6 år efter att få stå där igen, i ett hav utav människor som känner precis som jag. Rise Against gör den viktigaste musiken jag vet, de spelar inte bara för att vara kända och rika, de spelar för att öppna ögon, för att stå upp för det de tror på, för att vara äkta. Jag kommer att stå timtal ensam i en kö, och jag kommer stå ensam i ett publikhav, men det gör mig ingenting. Jag kommer ändå inte märka av något annat än den magiska känslan av musik som rör vid varje cell i kroppen. Så många gånger som deras musik fått mig gråta, le, känna mig mindre ensam. Jävlar vad jag längtar.

Är helt besatt utav dessa underbara låtar, eller ärligt talat är jag besatt av hela min "lugn-lista", startar fasen varje dag med den haha. Här har ni listan [LÄNK]

Idag fyller Felix år, så självklart gick jag upp tidigt för att göra pannkaksfrukost, slå in paket och sedan väckte jag honom med min vackra (om aningen falska, smått tondöva) "ja må han leva". Jag har sagt till honom i över 1 månad att han inte får några presenter för han varit sur och bara suttit vid datan hahaha (vem tror ens på det? Jag älskar att ge presenter) så han blev lite smått överraskad när han jag kom in med flera stycken. Dock blev det stora paketet inte så snyggt (läs: mosat med flera små hål) då jag hade två galna katter som gick till attack mot både det roliga, prasslande pappret och fantastiskt skojiga snöret...kattjävlar haha. Jag hade iallafall köpt en parfym + deodorant från Diesel, en marinblå kostym och en bukett med 30 rosor.

Idag ska vi handla, plocka lite här hemma och ikväll ha kalas. Samma sak imorgon. Mysigt :)


Vad gör ni idag?

Inte alltid svag, men aldrig tillräckligt stark. Inte alltid söndertrasad, men aldrig hel. Inte alltid sämst i världen, men aldrig bra nog. Mörkret livnär sig på min själ, äter upp mig från insidan, gör mig till ett skal. Försöker känna efter, känna vad som helst, känna något, men vad är det meningen att jag egentligen ska känna? Känslomässig amnesi. Jag kan minnas platser där jag varit oförstörbar, stått på toppen med pumpande adrenalin, och jag besöker dem i mina drömmar. I mina mardrömmar. Platserna är inte längre starka eller ljusa, de är befläckade utav smärtan att vara föredetta. Föredetta lycklig, föredetta positiv, föredetta älskvärd, föredetta stark, föredetta någon. En sorgligt dyster föredetting. "Vem vill du vara?" Vem som helst. Vem som helst utom ett skal. Vem som helst utom jag. Vem som helst. Kämpar för att bibehålla förståendet, men det har kanske redan flytt. Är jag på väg att bli galen? Försöker pussla ihop alla söndertrasade själsbitar, försöker finna tillbaka. Men till vad? Vem är jag utan detta tillintetgörande mörker? Inte alltid svag, men aldrig tillräckligt stark.

Blogg.se har en pågående tävling som handlar om självpepp ( #urbanchallenge) vilket jag tycker är superbra, det behövs verkligen! Veckans utmaning är att dela med sig av sitt bästa självboost-citat. Jag har verkligen en hel drös med citat som jag tänker på när jag behöver knuffa mig själv framåt, och jag kan inte ta med alla (då tar inlägget aldrig slut haha) men jag tänker ändå dela med mig utav några stycken. Så här kommer dom:

#1 Jag har alltid älskat just detta citat av karaktären Luna Lovegood i Harry Potter. Jag må vara aningen partisk då hon är min absoluta favorit i filmerna (jag har inte läst böckerna, hemskt jag vet) men detta citat gör mig både full i skratt och peppad. Jag känner mig många gånger helt knäpp, jag tror allra mest precis när jag kommit ur en av mina hypomaniska episoder, och då brukar jag tänka på detta citat. Det känns som att det är okej att vara knäpp ibland, det är vi alla.

 

#2 Jag har så många rädslor och fobier, så många saker jag undviker att göra enbart på grund av en känsla utav obehag, så har det alltid varit. Men många gånger har jag pushat mig rakt igenom rädslan, och jag lovar att utsikten från andra sidan är rätt så jävla fantastisk. T.ex. är jag extremt höjdrädd(jag menar verkligen extremt, blir snurrig av att stå på en stol), men har trots det åkt London Eye, stått högst upp i Empire State Building och WTC, t.o.m klättrat upp längs ett berg med skakande ben efter att ha tappat balansen och trillat ner. Och jag har aldrig känt mig mer levande än då.

Hösten är min favoritårstid, den jag längtar efter hela året och blir överlycklig när den väl är här. Många tycker jag är lite knäpp som avskyr sommaren och bara vill ha höst, men här ska ni få 10 anledningar varför jag älskar hösten:


1] Lukten av höstregn
Vårregn och sommarregn är också härligt, men inget slår lukten utav höstregn. Direkt blir jag som Lorelai i Gilmore Girls blir med snön,
men istället "I smell autumn rain", jag kan stå och bara njuta verkligen.

 

2] Jag kan andas
Jag har pollenallergi, så hela våren och sommaren går jag runt med täppt, rinning näsa och röda, kladdiga ögon.
På vintern är jag  a l l t i d  förkyld, vilket gör att hösten är den enda årstiden då jag kan andas ren, underbar luft.

3] Mysig belysning
Tända ljus (helst doftljus för en doftljusnarkoman som jag), små ljusslingor med varmt ljus, små lampor här och var... Jag älskar det! (Köpte till och med en ny liten batteridriven borslampa igår, ska visa er någon dag)
4] Alla serier blir automatiskt bättre
Det kan ta mig tusan ingen säga emot! Alla serier blir bättre när man ligger nerbäddad under gosiga filtar, med en kopp te eller varm choklad, hör vinden susa utanför och regnet slå mot rutan.. Mina favoritserier att se på hösten är Gilmore Girls, The Vampire Diaries, Bones, Outlander, O.C, Hart of Dixie, Sex And The City, The 100. Tro mig när jag säger att jag kommer plöja igenom alla dessa gång på gång.

5] Regn mot fönstren
Det är nog mitt favoritljud i hela världen, mysfaktorn skjuter i höjden såfort man hör hur regnet
börjar slå mot fönsterrutan. Såå avslappnande.

6] Höstkläder, såklart
Mysiga koftor, stickade tröjor, stora halsdukar, sockor, höstboots, fingervantar. Längtar ni inte bara ni läser det??


7] Varma drycker
Det är helt enkelt inte lika härligt att dricka varma drycker när det är 25°C och man svettas som en gris. På hösten är det ju magiskt att dricka te, varm choklad, chailatte etc. Helst klädd i gosig morgonrock och mjuka sockor.

8] Det är okej att vara likblek
Jag har gått i långbyxor större delen utav sommaren (tappade bort påsen med alla kjolar och shorts hahah...), och har dessutom varit sjuk ca 7-8 veckor utav 15 med feber och hela köret vilket inneburit att jag haft koftor och tjocktröjor när jag jobbat. Detta har självklart gjort att jag nästan är självlysande haha, tror aldrig jag varit så blek en sommar! Men på hösten är det okej, för vem tusan går barbent på hösten? Embrace the zombie-look my friends.

9] Allt ändrar färg
Finns det ens någonting vackrare? 'Cause I don't think so.

Min hals vill inte bli bättre, inte heller febern som jag försökt döda med ipren och panodil hela veckan. Inatt har jag knappt sovit alls då jag även fått rethosta och min hals är så svullen (och smärtsam) att det känns som jag inhalerar rakblad ungefär, så idag blev jag tvungen att sjukanmäla mig. Det är inte klokt hur ofta en människa kan bli riktigt jäkla sjuk. Har iallafall några bilder att bjuda på från min tråkiga sjukdag.

Lagade god mat och tryckte i mig. Quornbullarna från Quorn är så jääääkla goda!! Kan (och kommer troligtvis) äta ihjäl mig på dessa gudomliga skapelser! Rosorna fick jag i början på veckan utav min fina mami, hon ville pigga upp mig lite, världsbästa♥


Mina små hjärtan♥ De älskar när jag är sjuk, så jag kan vara hemma och gosa med dom hela dagarna. Ska hela tiden vara nära, pipa som tokar om de inte får tillräckligt med uppmärksamhet, följa efter varje steg jag tar. Folk säger att "katter är onda" (hahah) och att det bara är hundar som är lojala, men de har uppenbarligen aldrig haft katt. Däremot är det ju så att kärlek från en katt inte är en självklarhet, du måste förtjäna den. Men det finns inget bättre än mina tjejer, sån glädje i mitt liv!

Lyssna på pianomusik är något av det mest avslappnande jag vet, såå skönt. Yiruma är ju favvo (syns?). Brukar lyssna på det när jag pluggar, dock är det svårt att få något gjort när katterna turas om att slänga sig på böckerna hahah...

Min söndag startade bra och avslutades mindre bra. Men har iallafall ett gäng bilder.

Jag vaknade rätt tidigt, men låg kvar i sängen läääänge. Hade bäddat om med helt nya sängkläder och det finns inte mycket som slår det. Dock kände jag mig lite krasslig, ont i halsen och väldigt seg, men tänkte inte mer på det.


Runt 10:30 hämtade pappa upp mig, så åkte vi ut till Gränsö för att gå promenad. Vi hade tur med vädret, speciellt då det regnat i en vecka innan, haha.


Vi var ute och gick i nästan 1,5 timme, det var himla skönt att röra lite på sig och bara babbla på med min kära far.


När jag kom hem kände jag mig lite sämre; bihålorna hade börjat svullna, jag fick snabbt sprängskalle och hade svårt att svälja. Jag satte mig och gjorde veckoplanering för mina studier, och pluggade lite matematik. Men så började jag få frossa, blev snurrig och inte alls pigg. Tog tempen och insåg att jag behövde vila då jag hade fått feber, så spenderade resten utav dagen med att sova, kolla serie och äta ipren.



Mollie tar det här med att "slappa framför tv:n" lite för bokstavligt. Knodden.


Där hade ni min söndag i bilder! Har ni haft en bra helg?

Idag är jag lite piggare, eller känner mig inte död iallafall, så jag ska jobba 10:30-15. Efter det ska jag hem och plugga en jäkla massa, ligger efter min planering då jag inte kunde plugga någon längre stund igår.

 

...Alla gosedjur levde och kunde känna. Därför fick jag dåligt samvete om någon utav dem inte fick sova i sängen, vilket slutade med att det låg 25 gosedjur nerbäddade i min säng medan jag låg under en filt på golvet. Japp.

 

...Man födde barn genom stjärten. Detta då min mamma brukade säga att föda barn var "som att skita ut en vattenmelon". Thanks mom.

 

...De enda språk som fanns var svenska och engelska, så under ett par år i min barndom trodde jag att varje gång någon pratade ett annat språk i filmer så var det påhittat.

 

...Planeten Pluto såg ut som hunden Pluto i Musse Pigg, och att planeten var döpt efter seriefiguren.

 

...Personerna i min tv var instängda, trodde det inte länge men jäklar vad jag mådde dåligt av det. Detta trodde jag då jag tittade på ett barnprogram och figuren knackade på rutan och sa "ni måste hjälpa mig", då tog jag det direkt som ett rop på hjälp och var helt panikslagen.

 

...Inavel betydde att man hade inåt-navel (vilket jag och typ hela min familj har), så när vi pratade om det i skolan en gång sa jag att min familj var inavlade. Jag var bara kanske 6 år, men oh so stupid.

 

...Muskulös=muskel-lös, alltså att man inte hade några muskler. Tyckte det var jättekonstigt när jag tittade på film med min familj en gång och någon sa "men gud vad muskulös han var" och han hade jättemycket muskler. Så förvirrande.

...Man kunde köpa busfrön på Blomsterlandet, så om man planterade och vattnade dem så skulle det växa upp barn.

...Alla vaknade upp i kistan efter att ha blivit begravda. Ska tilläggas att jag förlorade en hel del släktingar som barn och var förskräckt av att de skulle vakna nergrävda och ensamma. Detta har dock hållit i sig lite på något sätt, då jag inte är rädd för att dö men jag är skräckslagen för att vakna i kistan.

...Låten "The Final Countdown" med Europe egentligen gick "It's a fire on campus". Pinsamt nog trodde jag detta tills jag var 20 år.

...Om man svalde en fruktkärna skulle den planteras i magen, så om man drack vatten skulle den växa till ett träd och komma ut ur öronen. Någon vuxen hade skojat om det, och jag trodde verkligen på det.

...Köttbullar var levande grisar. Bara under en jättejättekort period när jag var kanske 7 år, men jag trodde de fortfarande kunde känna smärta och när det kom lite "saft" ur dem så var det för att de plågades ihjäl i stekpannan. Grät hysteriskt och var vansinnig på mamma.

...Om man bodde i skogen tillräckligt länge så skulle man automatiskt kunna förstå och prata med alla djur.

 

...Folk kunde läsa mina tankar. Om jag råkade tänka något dumt bad jag direkt högt om ursäkt, så folk måste trott jag var knäpp. Det var jag väl kanske också i och för sig.

...Filmer var verkliga, även tecknade. Om det hände någonting som jag inte gillade så spolade jag tillbaka och försökte säga åt dom att göra på ett annat sätt. Var helt heartbroken när dom bara ignorerade mig. Tror detta kan ha haft något att göra med att min bonuspappa Pelle alltid pratade med fotbollsspelare i tv:n, så jag trodde de hörde.

...Bankomatkort hade oändligt med pengar. Jag längtade efter att få ett eget, så jag kunde köpa hur mycket leksaker, djur och godis jag ville.

...Bara tjejer bodde i Trosa. För killar hade ju kalsonger.

...Man kunde bli precis vad man ville när man blev stor. Under en period när jag var kanske 8 år och folk frågade vad jag skulle bli när jag blev stor svarade jag "jag ska bli halvarab" för jag tyckte att arabiska kvinnor var så vackra och språket så häftigt, men jag ville ändå fortsätta vara släkt med min familj, så jag skulle bli hälften av varje.

...Månen följde efter mig när jag åkte bil på kvällen.

---

Bonus: Lillasyster
[1] När jag var liten bodde jag varannan helg tillsammans med min pappas familj där vi var 5 syskon. En dag när vi åkte förbi Ica så pekade min lillasyster Sabina (då kanske 3 år) på deras lagerdel och sa "där har vi köpt Hannes" (bror). Vi andra började skratta och min bonusmamma frågade varför hon trodde det, varpå Sabina svarade "ja, han är väl en apa?". Stackars Hannes.

[2] Ungefär runt samma tid var Sabina tokig i troll, alla sagor och sånger vi hittade på skulle handla om troll. Vi hade bestämt att nästa gång vi alla var samlade skulle vi åka och plocka svamp. Så alla vi snälla storasyskon höll på rejält med att lura i Sabina att hon egentligen var ett troll, en bortbyting, och att den egentliga anledningen till varför vi skulle ut i skogen var för att byta tillbaka henne mot våran riktiga lillasyster. Hon vågade inte ens säga något till våra föräldrar. När vi väl var i skogen så gick vi iväg några meter med henne och sa åt henne att sitta på en stubbe, sedan sa vi "gå ingenstans nu, snart kommer dina riktiga trollföräldrar och hämtar dig, hejdå!" och vände oss för att gå. Hon gallskrek och grät hysteriskt, såklart. Jag har aldrig, varken innan eller efter, sett min pappa så arg på oss som då. Men det var nog det enda elaka vi gjorde mot henne, då hon är minst har hon alltid varit den vi alla velat skydda och ta hand om, lillan.


>Har ni trott något konstigt/roligt/knasigt som barn? (Eller vuxna)

I helgen hade vi troligtvis årets sista övernattning i stugan (bloggade ju kort via mobilen bara) vilket jag verkligen behövde då senaste veckan varit väldigt tuff, så att vara där med min familj blev en nödvändig paus för min mosade hjärna. Det är sällan solnedgången sviker där ute, men jäklar vad vacker den var denna kväll! Omöjligt att fånga på bild, den behövde ses med egna ögon.

Stiliga män som fick sköta grillen medan jag terroriserade dem med kameran (notera himlen bakom, det syns verkligen hur mycket den ändrades hela tiden, underbart!)


Grillat♥♥♥ Okej det är två små quornfiléer som var mina som knappt syns men dom var svingoda så det så


Jag älskar att himlen har olika färger och de blå "strålarna", så vackert!

Den sista bilden, på Maj-Lis (min bonusfarmor) som löser korsord insvept i en fleecefilt och med bara en liten lampa -den gillar jag verkligen av någon anledning, det är verkligen familjemys i stugan för mig ♥


[Side note]Jag tycker verkligen inte att det finns någonting viktigare än att spendera tid med sin familj, det har jag alltid tyckt. Min familj är min drivkraft, det jag kämpar för i de tuffa perioderna, min trygga punkt i livet. Jag har förlorat väldigt många släktingar, speciellt när jag var yngre, och jag tror det gav mig ett annat perspektiv redan som barn. Många känner ju att de inte har tid att umgås med sin familj, eller att de inte orkar, men det är så otroligt viktigt att passa på att träffas/prata medan man har chansen. En dag förlorar vi alla någon, och det är värre att ångra än att minnas, det lovar jag er. Sedan jag flyttade hemifrån har jag och mamma fått ännu bättre kontakt än när vi bodde under samma tak ärligt talat, vi pratar i telefon varje dag och även om vi inte åker och fikar varje vecka så brukar vi alltid t.ex. handla tillsammans -det är något som vi båda måste få gjort, och då får vi en chans att umgås under tiden. Det finns alltid lite tid att ägna åt familjen, vare sig det är 5 minuter eller 5 dagar. Utan min familj hade jag varit död, men de hjälper mig alltid, varenda en utav mina familjer (ja, jag är lyckligt lottad och har både flera egna och självvalda familjer). Ta vara på varandra medan ni faktiskt kan♡

Jag var verkligen i stort behov av ett par nya skor, har två par gå-skor men då jag haft dem i ett par år så är dom aningen slitna. Så hade bestämt mig att när jag fick lön skulle jag hitta ett par nya skor. Jag tog med mami till Stadium och 5 minuter senare gick jag ut med dessa godingar. Skönaste skorna jag ägt tror jag. Materiell kärlek för 799:-  // Vill ni kolla in skon finns den HÄR


Jag börjar jobba om 40 minuter, så ska klä på mig och snart börja gå. Älskar att ta en promenad till jobbet, man piggnar till lite då. Slutar vid 17 och då ska jag köra filmkväll ihop med Lizzie. Önskar er alla en bra fredag!