är så tacksam över att få dela livet med min bästa vän

---

Har du försökt nå bloggen men inte kommit fram?
Jag har haft strul med bloggen några dagar och sidan har därför inte gått att nå! Jag trodde först att det främsta problemet låg i koderna och ägnade därför otaliga timmar med att gå genom varje liten kodrad och försöka hitta "rätt fel". Insåg slutligen häromdagen att problemet snarare låg på annat håll (ska inte tråka ut er med allt det) och försökte åtgärda det, men verkade bli något knas när jag sparade ändringarna då uppdateringarna istället blev helt tokiga –vilket jag upptäckte imorse och åtgärdade. Så nu ÄNTLIGEN är bloggen tillbaka! 

Det finns fortfarande lite annat som behöver fixas för att den ska fungera helt korrekt, men det är mestadels koder som ska ändras och/eller uppdateras så det ska jag försöka lösa under veckan när jag får feeling, haha. Huvudsaken är att sidan fungerar iallafall.

OBS! Det kan ta upp till 72h innan den fungerar korrekt för alla.

Om ni fortfarande upplever problem med att nå och/eller ladda bloggen får ni gärna höra av er och tala om vad problemet är, t.ex.: Kommer ni fortfarande inte in ibland? Dyker det upp att "sidan inte är säker"? (Oroa er inte, den är säker, det har bara varit problem att ladda script korrekt av och till och webbläsaren kan därmed inte riktigt avgöra) Laddar hela sidan väldigt långsamt? Laddar bilder eller specifika sidor långsamt? Är det datorsidan eller mobilsidan (beorende på vilken enhet ni besöker ifrån) som är strulig?
Det hjälper mig att veta var jag ska leta efter kvarstående problem och åtgärda dem snabbast möjligt. Hursom så kommer jag, som sagt, försöka sätta mig och granska alla koder i veckan.

Igår visste vi att det fanns chans för norrsken, så vi bestämde oss för att packa ihop en kvällspicknick, åka ut och bara umgås lite i den stilla våren. Något särskilt norrsken blev det tyvärr inte, molnen tjocknade ordentligt när det väl började, men vi var mer än nöjda med kvällen. Vi satt i flera timmar i detta underbara lugn, med helt stjärnklar himmel, såg ett tiotal stjärnfall, åt gott, drog filten runt benen och pratade om allt och ingenting. Så lugnande, vackert och viktigt.♥


Det blir så lätt att man "glömmer bort" varandra; Att man går som passerande skepp i hemmet och fastnar så i sitt eget huvud att man liksom glömmer hur viktigt det är att prioritera tiden man har tillsammans –en minut eller en vecka är egentligen densamma; Det är ju Hur man spenderar tiden tillsammans. Visst är vi duktiga på att uppskatta och prioritera varandra; Alltid noga med att varje dag både tala om och visa hur vi värdesätter allt vi gör och är; En konstant öppen dialog för att kommunicera tankar, känslor och behov; Med angränsning till övertydlighet för att förstå och för att undvika missförstånd. Och det är så himla viktigt, för den konstanta uppskattningen förhindrar liksom det där som så många halkar ned i; Att ta varandra för givet. Jag kommer aldrig anta att vi ska vara tillsammans i all evighet –självklart är det min önskan, men aldrig någonsin mitt antagande. Jag vet hur snabbt livet kan vända, men istället för att leva i rädsla för att det ska ta slut så lever jag i uppskattning och tacksamhet för varje ögonblick. Men ibland händer det såklart ändå att vi båda, på samma gång, har lite för mycket i huvudet och stress, trötthet eller ångest gör det nästintill omöjligt att vara Där i stunden. Man fastnar i sitt eget huvud, som sagt. Och då är dessa stunder livsavgörande; Allt pausas, huvudet tystnar och man kan kliva ut ur sitt huvud och in i den lugnande bubblan man delar och bara få vara en stund. Och så skapar hjärnan automatiskt nya kopplingar mellan lugnet och glädjen i stunden och personen man delar den med; Och så blir uppskattningen och tacksamheten än mer gripande; Och så är man inte längre passerande skepp, utan fyrar som leder genom dimman och vinden som sätter seglet och kompassen som visar riktning; Och så går man från att passera varandra till att färdas tillsammans, ibland med varandra som flytväst när bröstkorgen fyllts med sten; Och så lever man inte bara sida vid sida utan invirade i varandra som ett konstant flöde utav Yin och Yang; Det ljusa med det mörka, varma med det kalla, det man saknat blir det man nu har och man kompletteras för att helas och just så blir man hel. Genom varandras ögon blir perspektivet alltid breddat; Världen blir större och på något vis så även lugnet. En liten stund spenderad helt och hållet tillsammans; Där och då, här och nu, tillsammans. Och så lägger man sig för att sova och andetaget tycks nå varje millimeter utav kroppen; Och så talar man om hur högt man värdesätter dessa stunder och Varandra; Och så lindar man in sig i trygga armar och vaggas till sömns utav andetag i takt. Sedan vaknar man på morgonen och oavsett hur tungt livet än må vara så bär själen flytväst och man vet någonstans att det nog blir bra till slut. Allt blir bra så länge man inte glömmer bort att man delar något mer än yta; Man delar livet. Och livet är ju som vackrast när det faktiskt levs.