Minibröllopsresan i somras
2024-10-30 @ 11:58:57
Storytime: Jag skämde ut mig lite på Kaffetorpet.
När vi var vid Solliden hade vi rört en del på oss i värmen och glömt bort att äta, så mitt blodsocker var väldigt lågt. När det blir så pass lågt så blir jag...trög. Jag kan liksom inte varken tänka eller prata ordentligt (mumlar, får inte fram rätt ord och viskar oftast) och framstår som ett rejält fyllo om man inte vet bakgrunden. Jag gick in för att beställa mat på Kaffetorpet medan Youssef satt kvar ute med Cera, och när jag klev in kände jag hur omvärlden började försvinna, så jag visste att jag behövde äta nu direkt. Jag försökte läsa menyn, men kunde inte riktigt processa det som stod. När det blev min tur gick jag fram till den stackars killen i kassan, och följande konversation utspelade sig, notera även att jag hela tiden viskade till stackarn:
Han: Hejsan, vad vill du ha?
Jag: Grönsaker
Han: Ehm, va? Vad menar du nu?
Jag (nästan väsande): Grönsaker *nickar ivrigt mot menyn*
Han: Okej, du vill ha grönsaker...vid sidan om? Till vad?
Jag: Mango
Han: Jaha, du menar kycklingsalladen med mangoraja?
Jag: Mm, precis *nickar* (Ska tilläggas att det var det enda på hela menyn jag inte gillar då jag verkligen avskyr mangoraja, men det stod överst och min hjärna kom inte längre än så)
Han: Okej, var det bra så?
Jag: Kladdkaka också...och vatten
Han: En kladdkaka...med grädde?
Jag (jätteäcklad): Nej, vatten vill jag ha
Han: Ja, jo, men jag menar till kladdkakan
Jag: Jaha, ja tack
Hela tiden var han så himla trevlig, medan jag stod där som ett riktigt pucko och viskade obehagligt och osammanhängande. Jag betalade på något vis, fick en nummerlapp, samt kladdkakan och ett glas på en bricka. Jag skulle sedan ta vatten, men min hjärna kunde verkligen inte reda ut hur jag skulle få igång kranen, så jag bara stod där och stirrade tills en äldre dam kom fram och hjälpte mig fylla glaset. Jag höll på att trilla på vägen över tröskeln och jag vet inte riktigt hur jag tog mig ut till bordet. När jag kom fram såg Youssef hur borta jag var (tro mig, det syns tydligt i ögonen), tog emot brickan och sa åt mig att äta kladdkakan direkt medan han gick in och köpte sin mat. Efter några minuter kom en tjej ut och ropade upp mitt nummer, men jag fick inte fram några ord. Tredje gången hon ropade så tog jag i allt vad jag hade för att få ut något och råkade då vråla ut "HÄR" med en röst som en pojke i puberteten (skrämde slag på två damer vid bordet bredvid) samtidigt som jag vinkade frenetiskt. Hon kom fram och när hon skulle ställa ned tallriken halvlåg jag över bordet, men istället för att flytta på mig sträckte jag upp händerna och hon fick lägga tallriken i mina händer som om jag höll Simba på lejonklippan. Jag kan ju säga att hon bet sig i tungan för att inte bryta ihop i skratt. En kort stund efter jag fått i mig kladdkaka och lite mat så började hjärnan starta upp sig igen, jag kände hur äcklig dressingen var (som sagt, jag avskyr verkligen mangoraja) och jag skämdes halvt ihjäl när jag insåg hur sinnessjuk jag måste ha framstått. Efteråt har vi skrattat mycket åt det, men där och då ville jag sjunka genom jorden haha!
Idag gör jag inte många knop här hemma iallafall. Youssef är, tack och lov, piggare och är därför på jobbet –men jag mår sämre idag. Bihålorna är så pass svullna att jag inte kan ha varken glasögon eller linser, ögon och näsa rinner konstant, mitt högra öra är nästintill igensvullet (blir ofta så för mig), hela kroppen värker och febern återkommer var tredje timme när tabletterna inte håller den nere längre. Men men, brukar ta någon vecka innan jag är på benen igen, så det är väl bara härda ut.
När Youssef först blev sjuk för några dagar sedan så ville jag vara förberedd ifall jag åkte på samma skit, därför ägnade jag då två timmar åt att laga ett tjugotal portioner i matlådor; Mac n cheese med köttbullar, korvstroganoff, korvgratäng och vegolimpa med broccoli, blomkål och morötter, tsatsiki, libapizza med kokt kyckling, samt en stor sallad och några färdigkokta ägg. Tror ni att jag är tacksam för det nu? Halva frysen fylld med matlådor så jag slipper göra något annat än slänga in en i micron och dessutom har Youssef mat till jobbet. Älskar att jag alltid preppar maten i förväg.
Jag insåg häromdagen att jag helt glömt bort bilderna (och videon, ska försöka få klart den också) från vår lilla bröllopsresa i somras. Vi ville göra något mysigt och spendera tid i naturen, så vi utforskade Öland under några dagar; Vi åkte bokstavligen från norr till söder, svängde in när vi såg något intressant, stannade till vid matstånd och köpte allt ifrån fläderhonung till nyplockade morötter, gick i naturreservat, mötte höjdskräcken och fick in både historia och motion. Hela vägen dit regnade det, så även när vi kom över till Öland. Men när vi anlände till vårt första stopp upphörde plötsligt regnet och det var därefter strålande solsken hela tiden –och självklart halv storm, det är ju inte Öland utan rejäl blåst!
Vi hade några helt underbara dagar och fick se allt vi ville, hyrde en liten stuga i perfekt läge, åt god mat och bara njöt av varandras sällskap. Det är så skönt att vi båda föredrar att utforska och se och lära oss nya saker när vi åker iväg –vi båda hade fått myror i kroppen av att bara ligga på en strand t.ex., så det är skönt att vi är överens haha. Dessutom är dessa små resor perfekta för att kunna ta med oss Cera, som även hon älskar att hänga med på upptäcksfärd.
Några utav platserna vi besökte
Sandby Borg. Ett ställe jag länge velat besöka är lämningarna efter Sandby Borg. Jag finner hela historien otroligt intressant och det var därför det första stället vi satte upp på listan. Om man gillar historia och lite mystik så rekommenderar jag verkligen att läsa om och besöka Sandby Borg.
Spöktimmen har gjort ett avsnitt om det [länk], men det finns även en officiell hemsida [länk] där man kan läsa flertalet rapporter [länk] om de arkeologiska fynden och hur långt de kommit.
Borgs By, en otroligt vacker plats där man kan finna Ölands största fornborg Gråborg med sitt bevarade portvalv, samt ruinerna från det medeltida Sankt Knuts kapell. Vi kom hit på morgonen och var helt ensamma, förutom ett gäng hardjur (antingen vildkaniner eller små harar, var svårt att se på håll då de sprang in i stenruinerna –haren jag har med på bild är från en annan plats) och en mängd fåglar. Det finns vackra vandringsleder och hela området är både berörande vackert och lugnande avslappnat.
Långe Jan. Ölands södra udde är en välkänd plats; Delvis för sin fågelstation, men kanske främst för fyren Långe Jan som med sina 197 trappsteg fick mig att inse hur desperat jag behöver min astmamedicin, haha. För ynka 50 kronor fick man uppleva en helt fantastisk utsikt, så pass att jag nästan glömde bort min höjdskräck för en liten stund. Hela området var väldigt vackert och omringades utav både fåglar, sälar, kor och får.
Byrums Raukar. Detta är Ölands mest kända raukområde och det är lätt att förstå varför; Ett väldigt fint område. Detta var det första stället vi stannade till vid, precis som regnet upphörde, och det var därför väldigt lite folk. Jag har annars fått höra från andra att det varit smockat, så vi kanske hade tur.
Borgholms Naturreservat. Hit åker vi ungefär en gång om året då det blivit ett favoritställe för oss. Det är ett underbart reservat att vandra runt i, med bra utmärkta leder. Vill man äta finns Kaffetorpet vid Solliden Slott, ett jättemysigt ställe med väldigt trevlig personal (läs anekdoten i slutet utav inlägget).
Det finns verkligen oändligt många vackra och intressanta ställen att besöka på Öland om man gillar natur och historia. Att bara åka längs vägarna och spontant svänga in där något verkar intressant var ett roligt och stimulerande sätt att utforska. Resan kunde omöjligen varit bättre♥
Vi hade några helt underbara dagar och fick se allt vi ville, hyrde en liten stuga i perfekt läge, åt god mat och bara njöt av varandras sällskap. Det är så skönt att vi båda föredrar att utforska och se och lära oss nya saker när vi åker iväg –vi båda hade fått myror i kroppen av att bara ligga på en strand t.ex., så det är skönt att vi är överens haha. Dessutom är dessa små resor perfekta för att kunna ta med oss Cera, som även hon älskar att hänga med på upptäcksfärd.
Några utav platserna vi besökte
Sandby Borg. Ett ställe jag länge velat besöka är lämningarna efter Sandby Borg. Jag finner hela historien otroligt intressant och det var därför det första stället vi satte upp på listan. Om man gillar historia och lite mystik så rekommenderar jag verkligen att läsa om och besöka Sandby Borg.
Spöktimmen har gjort ett avsnitt om det [länk], men det finns även en officiell hemsida [länk] där man kan läsa flertalet rapporter [länk] om de arkeologiska fynden och hur långt de kommit.
Borgs By, en otroligt vacker plats där man kan finna Ölands största fornborg Gråborg med sitt bevarade portvalv, samt ruinerna från det medeltida Sankt Knuts kapell. Vi kom hit på morgonen och var helt ensamma, förutom ett gäng hardjur (antingen vildkaniner eller små harar, var svårt att se på håll då de sprang in i stenruinerna –haren jag har med på bild är från en annan plats) och en mängd fåglar. Det finns vackra vandringsleder och hela området är både berörande vackert och lugnande avslappnat.
Långe Jan. Ölands södra udde är en välkänd plats; Delvis för sin fågelstation, men kanske främst för fyren Långe Jan som med sina 197 trappsteg fick mig att inse hur desperat jag behöver min astmamedicin, haha. För ynka 50 kronor fick man uppleva en helt fantastisk utsikt, så pass att jag nästan glömde bort min höjdskräck för en liten stund. Hela området var väldigt vackert och omringades utav både fåglar, sälar, kor och får.
Byrums Raukar. Detta är Ölands mest kända raukområde och det är lätt att förstå varför; Ett väldigt fint område. Detta var det första stället vi stannade till vid, precis som regnet upphörde, och det var därför väldigt lite folk. Jag har annars fått höra från andra att det varit smockat, så vi kanske hade tur.
Borgholms Naturreservat. Hit åker vi ungefär en gång om året då det blivit ett favoritställe för oss. Det är ett underbart reservat att vandra runt i, med bra utmärkta leder. Vill man äta finns Kaffetorpet vid Solliden Slott, ett jättemysigt ställe med väldigt trevlig personal (läs anekdoten i slutet utav inlägget).
Det finns verkligen oändligt många vackra och intressanta ställen att besöka på Öland om man gillar natur och historia. Att bara åka längs vägarna och spontant svänga in där något verkar intressant var ett roligt och stimulerande sätt att utforska. Resan kunde omöjligen varit bättre♥
Storytime: Jag skämde ut mig lite på Kaffetorpet.
När vi var vid Solliden hade vi rört en del på oss i värmen och glömt bort att äta, så mitt blodsocker var väldigt lågt. När det blir så pass lågt så blir jag...trög. Jag kan liksom inte varken tänka eller prata ordentligt (mumlar, får inte fram rätt ord och viskar oftast) och framstår som ett rejält fyllo om man inte vet bakgrunden. Jag gick in för att beställa mat på Kaffetorpet medan Youssef satt kvar ute med Cera, och när jag klev in kände jag hur omvärlden började försvinna, så jag visste att jag behövde äta nu direkt. Jag försökte läsa menyn, men kunde inte riktigt processa det som stod. När det blev min tur gick jag fram till den stackars killen i kassan, och följande konversation utspelade sig, notera även att jag hela tiden viskade till stackarn:
Han: Hejsan, vad vill du ha?
Jag: Grönsaker
Han: Ehm, va? Vad menar du nu?
Jag (nästan väsande): Grönsaker *nickar ivrigt mot menyn*
Han: Okej, du vill ha grönsaker...vid sidan om? Till vad?
Jag: Mango
Han: Jaha, du menar kycklingsalladen med mangoraja?
Jag: Mm, precis *nickar* (Ska tilläggas att det var det enda på hela menyn jag inte gillar då jag verkligen avskyr mangoraja, men det stod överst och min hjärna kom inte längre än så)
Han: Okej, var det bra så?
Jag: Kladdkaka också...och vatten
Han: En kladdkaka...med grädde?
Jag (jätteäcklad): Nej, vatten vill jag ha
Han: Ja, jo, men jag menar till kladdkakan
Jag: Jaha, ja tack
Hela tiden var han så himla trevlig, medan jag stod där som ett riktigt pucko och viskade obehagligt och osammanhängande. Jag betalade på något vis, fick en nummerlapp, samt kladdkakan och ett glas på en bricka. Jag skulle sedan ta vatten, men min hjärna kunde verkligen inte reda ut hur jag skulle få igång kranen, så jag bara stod där och stirrade tills en äldre dam kom fram och hjälpte mig fylla glaset. Jag höll på att trilla på vägen över tröskeln och jag vet inte riktigt hur jag tog mig ut till bordet. När jag kom fram såg Youssef hur borta jag var (tro mig, det syns tydligt i ögonen), tog emot brickan och sa åt mig att äta kladdkakan direkt medan han gick in och köpte sin mat. Efter några minuter kom en tjej ut och ropade upp mitt nummer, men jag fick inte fram några ord. Tredje gången hon ropade så tog jag i allt vad jag hade för att få ut något och råkade då vråla ut "HÄR" med en röst som en pojke i puberteten (skrämde slag på två damer vid bordet bredvid) samtidigt som jag vinkade frenetiskt. Hon kom fram och när hon skulle ställa ned tallriken halvlåg jag över bordet, men istället för att flytta på mig sträckte jag upp händerna och hon fick lägga tallriken i mina händer som om jag höll Simba på lejonklippan. Jag kan ju säga att hon bet sig i tungan för att inte bryta ihop i skratt. En kort stund efter jag fått i mig kladdkaka och lite mat så började hjärnan starta upp sig igen, jag kände hur äcklig dressingen var (som sagt, jag avskyr verkligen mangoraja) och jag skämdes halvt ihjäl när jag insåg hur sinnessjuk jag måste ha framstått. Efteråt har vi skrattat mycket åt det, men där och då ville jag sjunka genom jorden haha!
Idag gör jag inte många knop här hemma iallafall. Youssef är, tack och lov, piggare och är därför på jobbet –men jag mår sämre idag. Bihålorna är så pass svullna att jag inte kan ha varken glasögon eller linser, ögon och näsa rinner konstant, mitt högra öra är nästintill igensvullet (blir ofta så för mig), hela kroppen värker och febern återkommer var tredje timme när tabletterna inte håller den nere längre. Men men, brukar ta någon vecka innan jag är på benen igen, så det är väl bara härda ut.
När Youssef först blev sjuk för några dagar sedan så ville jag vara förberedd ifall jag åkte på samma skit, därför ägnade jag då två timmar åt att laga ett tjugotal portioner i matlådor; Mac n cheese med köttbullar, korvstroganoff, korvgratäng och vegolimpa med broccoli, blomkål och morötter, tsatsiki, libapizza med kokt kyckling, samt en stor sallad och några färdigkokta ägg. Tror ni att jag är tacksam för det nu? Halva frysen fylld med matlådor så jag slipper göra något annat än slänga in en i micron och dessutom har Youssef mat till jobbet. Älskar att jag alltid preppar maten i förväg.
femtiotvå sidor kärleksbrev
2024-10-09 @ 16:07:24
"Fuck universum, om allt går åt helvete är du ändå värd det" är något vi sa till varandra precis i början utav vår relation, som sedan hängt med oss genom alla upp- och nedgångar. Självklart finns det en historia bakom denna mening. Jag är en person som inte är traditionellt religös; Jag tror inte direkt på gud, himmel och helvete. Men jag tror på universum och naturen som en övernaturlig kraft i sig självt, som kräver balans och respekt. P.g.a olika anledningar hade jag fått en oerhört jobbig känsla av att universum var emot oss. Detta var något som tärde mycket på mig och fick mig att tvivla på om vi verkligen borde vara tillsammans –om jag verkligen vågade sätta mig emot universum. Jag hade pratat med Youssef om det, och även om han inte delade min "tro" så förstod och respekterade han att jag kände väldigt starkt kring detta, vilket såklart gjorde honom ledsen och orolig. Men så en natt insåg jag att det fanns någonting jag kände starkare för; Youssef. Att vara med honom gjorde mig levande, något jag aldrig känt förut.
"Stjärnstad", här nedan, skrev jag dagen efter, och är alltså inte bara en text, utan ett minne. Därför är denna mening så värdefull; Den representerar stunden då jag äntligen slängde ut all rädsla och oro, och tillät mig att uppslukas utav kärleken jag kände för, med och från Youssef.
Om cirka en månad fyller min underbara man år, och jag funderade ett tag på vad jag skulle ge honom i present. Jag ville så gärna ge honom någonting som kan få honom att känna hur uppskattad och älskad han faktiskt är. Men vad?
Jag har ju alltid skrivit väldigt mycket, i alla format; Texter, dikter, brev... Att skriva är mitt sätt att få ut känslorna som väller över inuti, bra som dåliga. Så när jag fylls med så mycket kärlek att det känns som jag ska spricka, då skriver jag. Därför har jag bokstavligen hundratals långa och korta texter om och till honom, som jag skrivit enda sedan vi träffades för lite mer än fyra år sedan. Så häromveckan började jag gå igenom alla mina dokument och välja ut vilka texter, dikter, brev och bilder jag skulle använda. Jag satt i mååånga timmar och fixade. Och detta blev resultatet; En bok på 52 sidor, fylld med små och stora kärleksbrev.
Imorse låg den i brevlådan, och jag som har en treårings tålamod när det gäller att ge Youssef presenter höll mig i cirka tio minuter innan jag gav den till honom. Om jag vet att något kommer göra honom glad, så kan jag liksom inte vänta en månad. Det går inte. Jag vill ju att han ska bli glad nu, direkt. Så det fick bli en tidig present, haha. Han älskade den och blev jätteglad och rörd♥
Jag har ju alltid skrivit väldigt mycket, i alla format; Texter, dikter, brev... Att skriva är mitt sätt att få ut känslorna som väller över inuti, bra som dåliga. Så när jag fylls med så mycket kärlek att det känns som jag ska spricka, då skriver jag. Därför har jag bokstavligen hundratals långa och korta texter om och till honom, som jag skrivit enda sedan vi träffades för lite mer än fyra år sedan. Så häromveckan började jag gå igenom alla mina dokument och välja ut vilka texter, dikter, brev och bilder jag skulle använda. Jag satt i mååånga timmar och fixade. Och detta blev resultatet; En bok på 52 sidor, fylld med små och stora kärleksbrev.
Imorse låg den i brevlådan, och jag som har en treårings tålamod när det gäller att ge Youssef presenter höll mig i cirka tio minuter innan jag gav den till honom. Om jag vet att något kommer göra honom glad, så kan jag liksom inte vänta en månad. Det går inte. Jag vill ju att han ska bli glad nu, direkt. Så det fick bli en tidig present, haha. Han älskade den och blev jätteglad och rörd♥
"Fuck universum, om allt går åt helvete är du ändå värd det" är något vi sa till varandra precis i början utav vår relation, som sedan hängt med oss genom alla upp- och nedgångar. Självklart finns det en historia bakom denna mening. Jag är en person som inte är traditionellt religös; Jag tror inte direkt på gud, himmel och helvete. Men jag tror på universum och naturen som en övernaturlig kraft i sig självt, som kräver balans och respekt. P.g.a olika anledningar hade jag fått en oerhört jobbig känsla av att universum var emot oss. Detta var något som tärde mycket på mig och fick mig att tvivla på om vi verkligen borde vara tillsammans –om jag verkligen vågade sätta mig emot universum. Jag hade pratat med Youssef om det, och även om han inte delade min "tro" så förstod och respekterade han att jag kände väldigt starkt kring detta, vilket såklart gjorde honom ledsen och orolig. Men så en natt insåg jag att det fanns någonting jag kände starkare för; Youssef. Att vara med honom gjorde mig levande, något jag aldrig känt förut.
"Stjärnstad", här nedan, skrev jag dagen efter, och är alltså inte bara en text, utan ett minne. Därför är denna mening så värdefull; Den representerar stunden då jag äntligen slängde ut all rädsla och oro, och tillät mig att uppslukas utav kärleken jag kände för, med och från Youssef.
vecka 40
2024-10-07 @ 08:07:33
Sopplunch och valpfoto med bästisarna, höstpromenader med lillfisen, en massa gos med Haileybus, sträckkolla dokumentärserie om sekter (rekommenderas varmt för alla fellow sektfascinerade, tipsar alla om den nu haha, SÅ bra upplägg! "People Magazine Investigates: Cults" på Max), mys med mannen... Ja, en härlig vecka. Jag tog dessutom äntligen tag i att färga håret och ögonbrynen, och nu känner jag mig som mig själv igen. Har även upptäckt att en viss färg på läppstift får det att se ut som jag har nygjorda läppar och jag älskar det. I övrigt sover jag max 3h/natt 6 dagar i veckan, och den sjunde dagen är jag som en zombie istället, så det är ju... spännande.
Har var väldigt social och utåt denna vecka, både fysiskt och över telefon, vilket är superroligt, men som också ringer lite grann i larmklockorna –såhär social är jag sällan (aldrig) om jag inte är på väg uppåt, så det i kombination med sömnbristen och rastlösheten gör att Youssef tog upp det med mig, och jag förstår varför. Jag försöker vara uppmärksam på förändringar men det är svårt att avgöra när man själv är "för" pigg, energisk, social, rastlös, svängig, etc. Bipolär är ärligt talat en sjuhelvetes sjukdom och den jag har/haft mest kamp med och mot. Som tur är har jag ett fantastiskt nätverk omkring mig som har förståelse, och närstående i samma sits som verkligen förstår hur det är –det är värt så himla mycket. Men ja, det är knepigt faktiskt. Men som allt annat så rer det sig, som jag säger.
Igårkväll stod jag och gjorde en jäkla massa mat för att förbereda inför veckan; Laxgratäng och korvstroganoff, med broccoli och morötter till båda, samt min egen laxröra för Youssef att ha som ordentligt mellanmål (t.ex. perfekt att smeta på ett knäcke), och en stor sallad som alltid står redo i kylen (avskyr att behöva hacka upp till varje måltid). Det räcker åtminstone veckan ut, vilket är skönt då vi har fullt upp denna vecka. Älskar att preppa maten innan! Tog mig knappt 2h, och nu behöver jag inte laga mat resten utav veckan –såå skönt!
Nu är Natta på väg hit för att lämna Hailey så ska jag ha en mysdag med henne♥
Sopplunch och valpfoto med bästisarna, höstpromenader med lillfisen, en massa gos med Haileybus, sträckkolla dokumentärserie om sekter (rekommenderas varmt för alla fellow sektfascinerade, tipsar alla om den nu haha, SÅ bra upplägg! "People Magazine Investigates: Cults" på Max), mys med mannen... Ja, en härlig vecka. Jag tog dessutom äntligen tag i att färga håret och ögonbrynen, och nu känner jag mig som mig själv igen. Har även upptäckt att en viss färg på läppstift får det att se ut som jag har nygjorda läppar och jag älskar det. I övrigt sover jag max 3h/natt 6 dagar i veckan, och den sjunde dagen är jag som en zombie istället, så det är ju... spännande.
Har var väldigt social och utåt denna vecka, både fysiskt och över telefon, vilket är superroligt, men som också ringer lite grann i larmklockorna –såhär social är jag sällan (aldrig) om jag inte är på väg uppåt, så det i kombination med sömnbristen och rastlösheten gör att Youssef tog upp det med mig, och jag förstår varför. Jag försöker vara uppmärksam på förändringar men det är svårt att avgöra när man själv är "för" pigg, energisk, social, rastlös, svängig, etc. Bipolär är ärligt talat en sjuhelvetes sjukdom och den jag har/haft mest kamp med och mot. Som tur är har jag ett fantastiskt nätverk omkring mig som har förståelse, och närstående i samma sits som verkligen förstår hur det är –det är värt så himla mycket. Men ja, det är knepigt faktiskt. Men som allt annat så rer det sig, som jag säger.
Igårkväll stod jag och gjorde en jäkla massa mat för att förbereda inför veckan; Laxgratäng och korvstroganoff, med broccoli och morötter till båda, samt min egen laxröra för Youssef att ha som ordentligt mellanmål (t.ex. perfekt att smeta på ett knäcke), och en stor sallad som alltid står redo i kylen (avskyr att behöva hacka upp till varje måltid). Det räcker åtminstone veckan ut, vilket är skönt då vi har fullt upp denna vecka. Älskar att preppa maten innan! Tog mig knappt 2h, och nu behöver jag inte laga mat resten utav veckan –såå skönt!
Nu är Natta på väg hit för att lämna Hailey så ska jag ha en mysdag med henne♥
mys och outfit
2024-09-27 @ 12:25:56
Skogspromenad med min bättre hälft
Efter vad som känns som en evighet med influensa, är jag äntligen pigg nog för lite promenader igen. Så vi tog med oss Cera och gick en sväng i skogen, välbehövligt och mysigt som alltid!
Färgglad och frisk(are)
När jag äntligen orkade göra mig i ordning, klä mig i något annat än för stora mjukisar och ta mig ut så passade vi på att ta några bilder. Generellt så är min stil "färgglatt och skönt", så denna outfit är verkligen Jag.
Marknad med två favoriter
Jag och Carro har turats om att vara sjuka och har därför inte kunnat ses på flera veckor, men nu äntligen fick jag en förmiddag med både bästisen och gudsonen på marknad. Världens bästa glädjekällor dom där♥
Jag och Carro har turats om att vara sjuka och har därför inte kunnat ses på flera veckor, men nu äntligen fick jag en förmiddag med både bästisen och gudsonen på marknad. Världens bästa glädjekällor dom där♥
Skogspromenad med min bättre hälft
Efter vad som känns som en evighet med influensa, är jag äntligen pigg nog för lite promenader igen. Så vi tog med oss Cera och gick en sväng i skogen, välbehövligt och mysigt som alltid!
När jag äntligen orkade göra mig i ordning, klä mig i något annat än för stora mjukisar och ta mig ut så passade vi på att ta några bilder. Generellt så är min stil "färgglatt och skönt", så denna outfit är verkligen Jag.
från veckorna som gått
2024-08-29 @ 21:16:55
Kräftskiva. Familjen samlades hemma hos pappa för kräftskiva, grillning, spel och skratt. Verkligen en underbar dag/kväll.
Myspromenad. Quinn ville så gärna ta en promenad med Cera, så vi gick en sväng och pratade om allt möjligt. Så tacksam över att få vara moster till världens bästa tjejer.
Slutkörd. När hjärnan (och kroppen) inte riktigt orkar så är Brian Crain och Dickinson den bästa medicinen.
Någon som älskar husses famn. Mollie är verkligen en katt som kräver mycket uppmärksamhet, så när hon får vara i famnen (och allt fokus är på henne) så är hon mer än nöjd haha. Gullfia.
Kalas för William. Vår allas älskade Wille fyllde 7 år och det firades givetvis med tårta och mys.
Svampskogen. Cera ääälskar verkligen när vi åker ut och plockar svamp, antagligen för hon kan vara lös och vi är ute i flera timmar haha, det är skönt för henne (oss också).
Boomerbild. Detta är nog den mest tantiga bild jag tagit, men jag var SÅ orimligt nöjd med min kära morotspizzadeg. Testade lite för att försöka få till den perfekta fryspizzan (recept), och jag lyckades –otroligt stolt över detta. Ska se om jag kan lägga upp receptet här någon dag när jag har ork.
Stugmys med Carro & grabbarna. Sådana dagar lagrar man i själen och tänker tillbaka på när saker känns övermäktiga. Vår älskade lilla extrafamilj.
Det var lite bilder från veckorna som gått. Jag är inte på topp varken psykiskt eller fysiskt, men jag fick igår eventuellt positiva nyheter så jag håller krampaktigt tag i dem och blåser liv i hoppet igen. Man måste ju inte vara på topp jämt, egentligen. Det är okej att inte orka ibland. Det är iallafall vad jag intalar mig själv medan jag försöker komma ihåg att äta och sova och gråter till allt och ingenting. Ibland sköljer livet över en lite, helt enkelt. Det måste inte nödvändigtvis betyda att man drunknar. Kanske behöver man få huvudet under vatten en stund för att inte bränna ut sig. Kanske är det universums sätt att säga åt en att sakta ner, andas, bearbeta. Så man kan kliva upp och orka lite till. Kanske, kanske inte. Oavsett så tillåter jag mig själv att dras under, bara för en stund. Jag måste det; Vattna lite. Annars bränner det hål i själen. Det är okej att inte orka ibland. Det är helt okej.
Det var lite bilder från veckorna som gått. Jag är inte på topp varken psykiskt eller fysiskt, men jag fick igår eventuellt positiva nyheter så jag håller krampaktigt tag i dem och blåser liv i hoppet igen. Man måste ju inte vara på topp jämt, egentligen. Det är okej att inte orka ibland. Det är iallafall vad jag intalar mig själv medan jag försöker komma ihåg att äta och sova och gråter till allt och ingenting. Ibland sköljer livet över en lite, helt enkelt. Det måste inte nödvändigtvis betyda att man drunknar. Kanske behöver man få huvudet under vatten en stund för att inte bränna ut sig. Kanske är det universums sätt att säga åt en att sakta ner, andas, bearbeta. Så man kan kliva upp och orka lite till. Kanske, kanske inte. Oavsett så tillåter jag mig själv att dras under, bara för en stund. Jag måste det; Vattna lite. Annars bränner det hål i själen. Det är okej att inte orka ibland. Det är helt okej.
lite utav augusti
2024-08-16 @ 11:18:02
Cera har patella och simträning är det bästa för att förebygga skador. Tyvärr gillar hon inte att simma så vi gör det i små doser för att undvika panik, men det går bättre och bättre. Nummer två för att bygga muskler och därmed förebygga skador är skogspromenader/springturer vilket hon får dagligen och som är det bästa hon vet. Hon har blivit både starkare och snabbare och det gör oss så himla lyckliga!
Har kameran fylld med tusentals bilder från sommaren, men dessvärre är min mobil proppfull och jag kan inte lägga över dem ännu. Men när jag fått lite ordning i telefonen kommer det dyka upp bilder från bl.a denna härliga dag!
Dessa bilder är prints från en underbar liten videosnutt från solnedgången i stugan. Min bättre hälft♥
Denna deg går att använda till det mesta, går snabbt, är okomplicerad och blir som sagt väldigt mättande. Tänker att jag kanske ska lägga upp receptet när jag kommer ihåg att skriva ned exakt hur mycket jag har i utav allt, är det något ni vill ha?
Har kameran fylld med tusentals bilder från sommaren, men dessvärre är min mobil proppfull och jag kan inte lägga över dem ännu. Men när jag fått lite ordning i telefonen kommer det dyka upp bilder från bl.a denna härliga dag!
