några liter svamp
Idag åkte vi först till stugan för att hjälpa till att dra upp bryggan –nu är det definitivt höst! Vi tog en fika, drack lite kaffe och sedan begav vi oss ut i svampskogen. Några timmar senare började det skymma, så vi åkte hemåt med omkring 8 liter svamp. Efter den torra sommar vi haft var det så himla roligt att äntligen få med sig en nästan full hink hem! Och dessutom få spendera så fin tid tillsammans –underbart♥
Gekås och svaga norrsken
Youssef har äntligen gått på semester, så i söndags tog vi en sväng till Ullared; Shoppade lite på Gekås, käkade fantastisk middagsbuffé, sov på hotell och hade riktig kvalitetstid tillsammans. Måndagen gick vi upp tidigt, åt hotellfrukost och gick några timmar till på Gekås innan vi åkte hemåt igen. Vi fick med oss en hel del bra grejer hem, allra bäst var mina nya mjukisbyxor (letat efter ett par nya men är extremt kräsen när det gäller mysbrallor haha) och alla Halloweensaker. Jag är SÅ taggad på att få till riktig Halloweenkänsla här hemma!
hayati♥
I förrgårkväll var det norrsken ute, dock hann vi inte ut tidigt nog så molnen hann dra över rejält. Men lite vackra färger och starka stjärnor fick vi allt se♥
Igår åkte Youssef till Eskilstuna för att träffa vänner och familj. Han kommer vara borta i tio dagar, vilket är det längsta vi varit isär sen vi träffades! Saknar redan halvt ihjäl mig, såklart. Samtidigt älskar jag egentid och då min pmds precis satt igång är det skönt att gå runt och vara surledsengladargkärtröttspyfärdigutmattadhungrigsvinarg ifred, haha! Dessutom har jag en massa halloweenfixande att göra för nu är vi ju trots allt inne i oktober och då är det verkligen hög tid att dekorera!
kantareller och kramar
Några bilder från en liten svampplockardejt. Det är alltid så avkopplande att ta ett par timmar i skogen, bara umgås och må bra♥
värden, konsert och god mat
Min laptop vill inte riktigt som jag vill, så jag uppdaterar via mobilen, vilket innebär att inläggen lär bli lite sisådär. Min laptop har blivit "aningen" seg och ger liksom upp lite. Iallafall tacksam att jag är supernojig gällande foton och la in alla från bröllopsfotograferingen på flera ställen (=de ligger alltid i säkert förvar) så inget kan hända med dem, så jag kan fortsätta med dem imorgon när jag är hemma och har den stationära datorn igen. Men här kommer en liten uppdatering iallafall.
FÖRSTA VECKORNA MED PUMPEN
Det är verkligen en sådan enorm lättnad att äntligen ha pump. Innan låg jag på omkring 50% i målområdet (varje dag, under lång tid) och bara att försöka få glukoset rätt var en utmattande och till synes omöjlig uppgift. Jag är för tillfället mitt i mensveckan och då vi inte hunnit sätta in en specifik profil för det (det ska vi göra längre fram) så ligger jag nu högre än normalt, men fortfarande en markant skillnad från förut. Det bästa av allt är ärligt talat att jag äntligen får sova bättre och slipper gå upp fem gånger per natt för att försöka få ner värdet -pumpen gör det åt mig. Herregud, vad skönt det är.
BORTSKÄMD MED HOTELL OCH KONSERT
Lizzie gav mig i trettioårspresent att vi skulle åka på konsert och bo på hotell -och vilket magiskt dygn vi fick! Så otroligt tacksam.
STUGMYS I MÄNGDER
Vi har spenderat mestadels utav tiden i stugan; bara myst, umgåtts och kopplat av. Helt underbart.
GRILLMIDDAG MED FAMILJEN
Vi ville bjuda på en god middag, så vi bjöd in till grillmiddag i stugan. Lax, fläskfilé och grönsaksspett över kolgrill, med diverse tillbehör. En väldigt fin kväll!
Nu är jag, som sagt, i stugan; Bara jag, Cera och alla mina änder, haha. Mensvärken har varit lite av ett helvete senaste dygnet, men att vara här underlättar definitivt. Har marinerat en fläskytterfilé i över ett dygn så ska göra lite gryta (perfekt till matlådor!) strax och i övrigt bara koppla av så gott jag kan.
ett dygn i Göteborg
Vi hängde med hem till Sabina & Shan i Göteborg och spenderade ett dygn åt att umgås, gå i secondhand och skivbutiker, äta god mat, gå på museum och bara ha det jäkligt bra! Här kommer lite mobilbilder från vårat mysdygn♥
Göteborgs stadsmuseum
Göteborgs stadsmuseum
God mat #1: Svensk husman
Stosa runt lite
God mat #2: Indiskt
Hur mysigt som helst♥ Lär bli fler gånger!
veckan som gått
Jag har spenderat veckan som gått ute i stugan; Viktor & Amanda hälsade på några dagar så vi har varit där ute allihop och haft det trevligt. God mat, spel, sol och regn, bad, skratt, minkbesök -ja, en himla trevlig vecka.
I söndags, 06.07, firade vi vår första bröllopsdag ♡
Kan inte förstå att det redan gått ett år sedan vi gifte oss. Vår första bröllopsdag firades självklart ute i stugan; Det var trots allt där vi träffades första gången, där vi spenderade hela första sommaren och föll pladask för varandra, där vi först sa att vi ville vara Vi, och det var där vi gifte oss. Att få vara kär i och dela livet med min bästa vän är mer än jag förr hade vågat drömma om. Inte en dag går utan att jag tackar universum för att Youssef kom in i mitt liv, inte en sekund har jag tagit det, eller honom, för givet. Som jag sa i mina löften: "Den bästa dagen i mitt liv har redan varit, den pågår just nu, och den har inte varit än. [...]sanningen är att varje dag du väljer mig är den bästa dagen i mitt liv."
07.06.25 / fem år tillsammans ღ
Igår firade vi fem år tillsammans (och om en månad, 06.07, har vi vår första bröllopsdag!), och självklart gjorde vi det på bästa sätt; Med en mysig picknick i ett naturreservat. Att gå på picknick är något vi älskat att göra ihop sedan vi först träffades –vår första sommar tillsammans spenderade vi mycket tid just här ute. Det är verkligen en speciell känsla att duka upp ute i naturen, slå sig ner på en filt och prata om allt och ingenting, medan de enda ljuden man hör är fåglar och vågor. Underbart på alla sätt och vis♥
är så tacksam över att få dela livet med min bästa vän
Har du försökt nå bloggen men inte kommit fram?
Jag har haft strul med bloggen några dagar och sidan har därför inte gått att nå! Jag trodde först att det främsta problemet låg i koderna och ägnade därför otaliga timmar med att gå genom varje liten kodrad och försöka hitta "rätt fel". Insåg slutligen häromdagen att problemet snarare låg på annat håll (ska inte tråka ut er med allt det) och försökte åtgärda det, men verkade bli något knas när jag sparade ändringarna då uppdateringarna istället blev helt tokiga –vilket jag upptäckte imorse och åtgärdade. Så nu ÄNTLIGEN är bloggen tillbaka!
Det finns fortfarande lite annat som behöver fixas för att den ska fungera helt korrekt, men det är mestadels koder som ska ändras och/eller uppdateras så det ska jag försöka lösa under veckan när jag får feeling, haha. Huvudsaken är att sidan fungerar iallafall.
OBS! Det kan ta upp till 72h innan den fungerar korrekt för alla.
Om ni fortfarande upplever problem med att nå och/eller ladda bloggen får ni gärna höra av er och tala om vad problemet är, t.ex.: Kommer ni fortfarande inte in ibland? Dyker det upp att "sidan inte är säker"? (Oroa er inte, den är säker, det har bara varit problem att ladda script korrekt av och till och webbläsaren kan därmed inte riktigt avgöra) Laddar hela sidan väldigt långsamt? Laddar bilder eller specifika sidor långsamt? Är det datorsidan eller mobilsidan (beorende på vilken enhet ni besöker ifrån) som är strulig?
Det hjälper mig att veta var jag ska leta efter kvarstående problem och åtgärda dem snabbast möjligt. Hursom så kommer jag, som sagt, försöka sätta mig och granska alla koder i veckan.
Har du försökt nå bloggen men inte kommit fram?
Jag har haft strul med bloggen några dagar och sidan har därför inte gått att nå! Jag trodde först att det främsta problemet låg i koderna och ägnade därför otaliga timmar med att gå genom varje liten kodrad och försöka hitta "rätt fel". Insåg slutligen häromdagen att problemet snarare låg på annat håll (ska inte tråka ut er med allt det) och försökte åtgärda det, men verkade bli något knas när jag sparade ändringarna då uppdateringarna istället blev helt tokiga –vilket jag upptäckte imorse och åtgärdade. Så nu ÄNTLIGEN är bloggen tillbaka!
Det finns fortfarande lite annat som behöver fixas för att den ska fungera helt korrekt, men det är mestadels koder som ska ändras och/eller uppdateras så det ska jag försöka lösa under veckan när jag får feeling, haha. Huvudsaken är att sidan fungerar iallafall.
OBS! Det kan ta upp till 72h innan den fungerar korrekt för alla.
Om ni fortfarande upplever problem med att nå och/eller ladda bloggen får ni gärna höra av er och tala om vad problemet är, t.ex.: Kommer ni fortfarande inte in ibland? Dyker det upp att "sidan inte är säker"? (Oroa er inte, den är säker, det har bara varit problem att ladda script korrekt av och till och webbläsaren kan därmed inte riktigt avgöra) Laddar hela sidan väldigt långsamt? Laddar bilder eller specifika sidor långsamt? Är det datorsidan eller mobilsidan (beorende på vilken enhet ni besöker ifrån) som är strulig?
Det hjälper mig att veta var jag ska leta efter kvarstående problem och åtgärda dem snabbast möjligt. Hursom så kommer jag, som sagt, försöka sätta mig och granska alla koder i veckan.
mina hjärtan
Två mysiga bilder från en skogspromenad häromdagen♥
picknick under stjärnorna och relationstankar
Igår visste vi att det fanns chans för norrsken, så vi bestämde oss för att packa ihop en kvällspicknick, åka ut och bara umgås lite i den stilla våren. Något särskilt norrsken blev det tyvärr inte, molnen tjocknade ordentligt när det väl började, men vi var mer än nöjda med kvällen. Vi satt i flera timmar i detta underbara lugn, med helt stjärnklar himmel, såg ett tiotal stjärnfall, åt gott, drog filten runt benen och pratade om allt och ingenting. Så lugnande, vackert och viktigt.♥
Det blir så lätt att man "glömmer bort" varandra; Att man går som passerande skepp i hemmet och fastnar så i sitt eget huvud att man liksom glömmer hur viktigt det är att prioritera tiden man har tillsammans –en minut eller en vecka är egentligen densamma; Det är ju Hur man spenderar tiden tillsammans. Visst är vi duktiga på att uppskatta och prioritera varandra; Alltid noga med att varje dag både tala om och visa hur vi värdesätter allt vi gör och är; En konstant öppen dialog för att kommunicera tankar, känslor och behov; Med angränsning till övertydlighet för att förstå och för att undvika missförstånd. Och det är så himla viktigt, för den konstanta uppskattningen förhindrar liksom det där som så många halkar ned i; Att ta varandra för givet. Jag kommer aldrig anta att vi ska vara tillsammans i all evighet –självklart är det min önskan, men aldrig någonsin mitt antagande. Jag vet hur snabbt livet kan vända, men istället för att leva i rädsla för att det ska ta slut så lever jag i uppskattning och tacksamhet för varje ögonblick. Men ibland händer det såklart ändå att vi båda, på samma gång, har lite för mycket i huvudet och stress, trötthet eller ångest gör det nästintill omöjligt att vara Där i stunden. Man fastnar i sitt eget huvud, som sagt. Och då är dessa stunder livsavgörande; Allt pausas, huvudet tystnar och man kan kliva ut ur sitt huvud och in i den lugnande bubblan man delar och bara få vara en stund. Och så skapar hjärnan automatiskt nya kopplingar mellan lugnet och glädjen i stunden och personen man delar den med; Och så blir uppskattningen och tacksamheten än mer gripande; Och så är man inte längre passerande skepp, utan fyrar som leder genom dimman och vinden som sätter seglet och kompassen som visar riktning; Och så går man från att passera varandra till att färdas tillsammans, ibland med varandra som flytväst när bröstkorgen fyllts med sten; Och så lever man inte bara sida vid sida utan invirade i varandra som ett konstant flöde utav Yin och Yang; Det ljusa med det mörka, varma med det kalla, det man saknat blir det man nu har och man kompletteras för att helas och just så blir man hel. Genom varandras ögon blir perspektivet alltid breddat; Världen blir större och på något vis så även lugnet. En liten stund spenderad helt och hållet tillsammans; Där och då, här och nu, tillsammans. Och så lägger man sig för att sova och andetaget tycks nå varje millimeter utav kroppen; Och så talar man om hur högt man värdesätter dessa stunder och Varandra; Och så lindar man in sig i trygga armar och vaggas till sömns utav andetag i takt. Sedan vaknar man på morgonen och oavsett hur tungt livet än må vara så bär själen flytväst och man vet någonstans att det nog blir bra till slut. Allt blir bra så länge man inte glömmer bort att man delar något mer än yta; Man delar livet. Och livet är ju som vackrast när det faktiskt levs.
skogspromenad och stjärnskådning
Igår behövde vi båda "pausa" lite då vi känt oss ganska slutkörda. Hur mycket vi än älskar att hitta på saker och vara sociala så behöver vi båda två mycket återhämtning för att orka med. Så en mysig skogspromenad i solen på dagen och en sväng för att se på stjärnorna på kvällen kändes som ett perfekt sätt att ladda batterierna lite. Det var helt stjärnklart, månen lyste så starkt att det blev skuggor på marken, det var helt vindstilla och det enda man hörde var fåglarna över sjön. Vi var där ute någon timme, såg på stjärnorna och bara pratade om allt och ingenting. Att få känna sig nära både naturen och varandra är verkligen helande och ett underbart sätt att umgås.
aurora
Inatt åkte vi som sagt ut för att förhoppningsvis se norrskenet, även om vi misstänkte att vi nog hade missat kvällens peak. Jag hade planerat ett ställe jag ville åka till nästa gång det fanns chans för norrsken; En plats jag förr brukade gå till på nätterna när jag behövde få distans och pausa livet lite; Här har jag spenderat otaliga timmar i reflektioner kring livet och mig själv och aldrig stött på andra människor, vilket gör platsen ännu mer underbar; Lugnet, tystnaden. Stillsamheten. Det är en utav mina absoluta favoritplatser i Västervik, speciellt kvällstid. Så vi promenerade i mörkret, gick försiktigt upp och ut på berget och såg först ingenting. Men så efter en liten stund började en svagt grön båge synas, som på några ynka minuter utvecklades till dansande färger. Vi passade på att ställa upp mobilen och få några bilder tillsammans –de må vara i halvtaskig kvalitet, men herregud vad jag älskar dem. Att få dela dessa stunder med varandra är värt allt. Precis allt.
violin
Fotograferat med: Canon EOS 800D | EF-S 18-200mm F/3.5-5.6
Min vackra make köpte en fiol häromdagen och har idag börjat spela, så självklart var jag tvungen att ta några fina bilder. I övrigt har vi handlat, bäddat om, tvättat fönster och kopplat av idag. En mysig dag med andra ord♥
Min vackra make köpte en fiol häromdagen och har idag börjat spela, så självklart var jag tvungen att ta några fina bilder. I övrigt har vi handlat, bäddat om, tvättat fönster och kopplat av idag. En mysig dag med andra ord♥
Minibröllopsresan i somras
Jag insåg häromdagen att jag helt glömt bort bilderna (och videon, ska försöka få klart den också) från vår lilla bröllopsresa i somras. Vi ville göra något mysigt och spendera tid i naturen, så vi utforskade Öland under några dagar; Vi åkte bokstavligen från norr till söder, svängde in när vi såg något intressant, stannade till vid matstånd och köpte allt ifrån fläderhonung till nyplockade morötter, gick i naturreservat, mötte höjdskräcken och fick in både historia och motion. Hela vägen dit regnade det, så även när vi kom över till Öland. Men när vi anlände till vårt första stopp upphörde plötsligt regnet och det var därefter strålande solsken hela tiden –och självklart halv storm, det är ju inte Öland utan rejäl blåst!
Vi hade några helt underbara dagar och fick se allt vi ville, hyrde en liten stuga i perfekt läge, åt god mat och bara njöt av varandras sällskap. Det är så skönt att vi båda föredrar att utforska och se och lära oss nya saker när vi åker iväg –vi båda hade fått myror i kroppen av att bara ligga på en strand t.ex., så det är skönt att vi är överens haha. Dessutom är dessa små resor perfekta för att kunna ta med oss Cera, som även hon älskar att hänga med på upptäcksfärd.
Några utav platserna vi besökte
Sandby Borg. Ett ställe jag länge velat besöka är lämningarna efter Sandby Borg. Jag finner hela historien otroligt intressant och det var därför det första stället vi satte upp på listan. Om man gillar historia och lite mystik så rekommenderar jag verkligen att läsa om och besöka Sandby Borg.
Spöktimmen har gjort ett avsnitt om det [länk], men det finns även en officiell hemsida [länk] där man kan läsa flertalet rapporter [länk] om de arkeologiska fynden och hur långt de kommit.
Borgs By, en otroligt vacker plats där man kan finna Ölands största fornborg Gråborg med sitt bevarade portvalv, samt ruinerna från det medeltida Sankt Knuts kapell. Vi kom hit på morgonen och var helt ensamma, förutom ett gäng hardjur (antingen vildkaniner eller små harar, var svårt att se på håll då de sprang in i stenruinerna –haren jag har med på bild är från en annan plats) och en mängd fåglar. Det finns vackra vandringsleder och hela området är både berörande vackert och lugnande avslappnat.
Långe Jan. Ölands södra udde är en välkänd plats; Delvis för sin fågelstation, men kanske främst för fyren Långe Jan som med sina 197 trappsteg fick mig att inse hur desperat jag behöver min astmamedicin, haha. För ynka 50 kronor fick man uppleva en helt fantastisk utsikt, så pass att jag nästan glömde bort min höjdskräck för en liten stund. Hela området var väldigt vackert och omringades utav både fåglar, sälar, kor och får.
Byrums Raukar. Detta är Ölands mest kända raukområde och det är lätt att förstå varför; Ett väldigt fint område. Detta var det första stället vi stannade till vid, precis som regnet upphörde, och det var därför väldigt lite folk. Jag har annars fått höra från andra att det varit smockat, så vi kanske hade tur.
Borgholms Naturreservat. Hit åker vi ungefär en gång om året då det blivit ett favoritställe för oss. Det är ett underbart reservat att vandra runt i, med bra utmärkta leder. Vill man äta finns Kaffetorpet vid Solliden Slott, ett jättemysigt ställe med väldigt trevlig personal (läs anekdoten i slutet utav inlägget).
Det finns verkligen oändligt många vackra och intressanta ställen att besöka på Öland om man gillar natur och historia. Att bara åka längs vägarna och spontant svänga in där något verkar intressant var ett roligt och stimulerande sätt att utforska. Resan kunde omöjligen varit bättre♥
Vi hade några helt underbara dagar och fick se allt vi ville, hyrde en liten stuga i perfekt läge, åt god mat och bara njöt av varandras sällskap. Det är så skönt att vi båda föredrar att utforska och se och lära oss nya saker när vi åker iväg –vi båda hade fått myror i kroppen av att bara ligga på en strand t.ex., så det är skönt att vi är överens haha. Dessutom är dessa små resor perfekta för att kunna ta med oss Cera, som även hon älskar att hänga med på upptäcksfärd.
Några utav platserna vi besökte
Sandby Borg. Ett ställe jag länge velat besöka är lämningarna efter Sandby Borg. Jag finner hela historien otroligt intressant och det var därför det första stället vi satte upp på listan. Om man gillar historia och lite mystik så rekommenderar jag verkligen att läsa om och besöka Sandby Borg.
Spöktimmen har gjort ett avsnitt om det [länk], men det finns även en officiell hemsida [länk] där man kan läsa flertalet rapporter [länk] om de arkeologiska fynden och hur långt de kommit.
Borgs By, en otroligt vacker plats där man kan finna Ölands största fornborg Gråborg med sitt bevarade portvalv, samt ruinerna från det medeltida Sankt Knuts kapell. Vi kom hit på morgonen och var helt ensamma, förutom ett gäng hardjur (antingen vildkaniner eller små harar, var svårt att se på håll då de sprang in i stenruinerna –haren jag har med på bild är från en annan plats) och en mängd fåglar. Det finns vackra vandringsleder och hela området är både berörande vackert och lugnande avslappnat.
Långe Jan. Ölands södra udde är en välkänd plats; Delvis för sin fågelstation, men kanske främst för fyren Långe Jan som med sina 197 trappsteg fick mig att inse hur desperat jag behöver min astmamedicin, haha. För ynka 50 kronor fick man uppleva en helt fantastisk utsikt, så pass att jag nästan glömde bort min höjdskräck för en liten stund. Hela området var väldigt vackert och omringades utav både fåglar, sälar, kor och får.
Byrums Raukar. Detta är Ölands mest kända raukområde och det är lätt att förstå varför; Ett väldigt fint område. Detta var det första stället vi stannade till vid, precis som regnet upphörde, och det var därför väldigt lite folk. Jag har annars fått höra från andra att det varit smockat, så vi kanske hade tur.
Borgholms Naturreservat. Hit åker vi ungefär en gång om året då det blivit ett favoritställe för oss. Det är ett underbart reservat att vandra runt i, med bra utmärkta leder. Vill man äta finns Kaffetorpet vid Solliden Slott, ett jättemysigt ställe med väldigt trevlig personal (läs anekdoten i slutet utav inlägget).
Det finns verkligen oändligt många vackra och intressanta ställen att besöka på Öland om man gillar natur och historia. Att bara åka längs vägarna och spontant svänga in där något verkar intressant var ett roligt och stimulerande sätt att utforska. Resan kunde omöjligen varit bättre♥
Storytime: Jag skämde ut mig lite på Kaffetorpet.
När vi var vid Solliden hade vi rört en del på oss i värmen och glömt bort att äta, så mitt blodsocker var väldigt lågt. När det blir så pass lågt så blir jag...trög. Jag kan liksom inte varken tänka eller prata ordentligt (mumlar, får inte fram rätt ord och viskar oftast) och framstår som ett rejält fyllo om man inte vet bakgrunden. Jag gick in för att beställa mat på Kaffetorpet medan Youssef satt kvar ute med Cera, och när jag klev in kände jag hur omvärlden började försvinna, så jag visste att jag behövde äta nu direkt. Jag försökte läsa menyn, men kunde inte riktigt processa det som stod. När det blev min tur gick jag fram till den stackars killen i kassan, och följande konversation utspelade sig, notera även att jag hela tiden viskade till stackarn:
Han: Hejsan, vad vill du ha?
Jag: Grönsaker
Han: Ehm, va? Vad menar du nu?
Jag (nästan väsande): Grönsaker *nickar ivrigt mot menyn*
Han: Okej, du vill ha grönsaker...vid sidan om? Till vad?
Jag: Mango
Han: Jaha, du menar kycklingsalladen med mangoraja?
Jag: Mm, precis *nickar* (Ska tilläggas att det var det enda på hela menyn jag inte gillar då jag verkligen avskyr mangoraja, men det stod överst och min hjärna kom inte längre än så)
Han: Okej, var det bra så?
Jag: Kladdkaka också...och vatten
Han: En kladdkaka...med grädde?
Jag (jätteäcklad): Nej, vatten vill jag ha
Han: Ja, jo, men jag menar till kladdkakan
Jag: Jaha, ja tack
Hela tiden var han så himla trevlig, medan jag stod där som ett riktigt pucko och viskade obehagligt och osammanhängande. Jag betalade på något vis, fick en nummerlapp, samt kladdkakan och ett glas på en bricka. Jag skulle sedan ta vatten, men min hjärna kunde verkligen inte reda ut hur jag skulle få igång kranen, så jag bara stod där och stirrade tills en äldre dam kom fram och hjälpte mig fylla glaset. Jag höll på att trilla på vägen över tröskeln och jag vet inte riktigt hur jag tog mig ut till bordet. När jag kom fram såg Youssef hur borta jag var (tro mig, det syns tydligt i ögonen), tog emot brickan och sa åt mig att äta kladdkakan direkt medan han gick in och köpte sin mat. Efter några minuter kom en tjej ut och ropade upp mitt nummer, men jag fick inte fram några ord. Tredje gången hon ropade så tog jag i allt vad jag hade för att få ut något och råkade då vråla ut "HÄR" med en röst som en pojke i puberteten (skrämde slag på två damer vid bordet bredvid) samtidigt som jag vinkade frenetiskt. Hon kom fram och när hon skulle ställa ned tallriken halvlåg jag över bordet, men istället för att flytta på mig sträckte jag upp händerna och hon fick lägga tallriken i mina händer som om jag höll Simba på lejonklippan. Jag kan ju säga att hon bet sig i tungan för att inte bryta ihop i skratt. En kort stund efter jag fått i mig kladdkaka och lite mat så började hjärnan starta upp sig igen, jag kände hur äcklig dressingen var (som sagt, jag avskyr verkligen mangoraja) och jag skämdes halvt ihjäl när jag insåg hur sinnessjuk jag måste ha framstått. Efteråt har vi skrattat mycket åt det, men där och då ville jag sjunka genom jorden haha!
Idag gör jag inte många knop här hemma iallafall. Youssef är, tack och lov, piggare och är därför på jobbet –men jag mår sämre idag. Bihålorna är så pass svullna att jag inte kan ha varken glasögon eller linser, ögon och näsa rinner konstant, mitt högra öra är nästintill igensvullet (blir ofta så för mig), hela kroppen värker och febern återkommer var tredje timme när tabletterna inte håller den nere längre. Men men, brukar ta någon vecka innan jag är på benen igen, så det är väl bara härda ut.
När Youssef först blev sjuk för några dagar sedan så ville jag vara förberedd ifall jag åkte på samma skit, därför ägnade jag då två timmar åt att laga ett tjugotal portioner i matlådor; Mac n cheese med köttbullar, korvstroganoff, korvgratäng och vegolimpa med broccoli, blomkål och morötter, tsatsiki, libapizza med kokt kyckling, samt en stor sallad och några färdigkokta ägg. Tror ni att jag är tacksam för det nu? Halva frysen fylld med matlådor så jag slipper göra något annat än slänga in en i micron och dessutom har Youssef mat till jobbet. Älskar att jag alltid preppar maten i förväg.
femtiotvå sidor kärleksbrev
Om cirka en månad fyller min underbara man år, och jag funderade ett tag på vad jag skulle ge honom i present. Jag ville så gärna ge honom någonting som kan få honom att känna hur uppskattad och älskad han faktiskt är. Men vad?
Jag har ju alltid skrivit väldigt mycket, i alla format; Texter, dikter, brev... Att skriva är mitt sätt att få ut känslorna som väller över inuti, bra som dåliga. Så när jag fylls med så mycket kärlek att det känns som jag ska spricka, då skriver jag. Därför har jag bokstavligen hundratals långa och korta texter om och till honom, som jag skrivit enda sedan vi träffades för lite mer än fyra år sedan. Så häromveckan började jag gå igenom alla mina dokument och välja ut vilka texter, dikter, brev och bilder jag skulle använda. Jag satt i mååånga timmar och fixade. Och detta blev resultatet; En bok på 52 sidor, fylld med små och stora kärleksbrev.
Imorse låg den i brevlådan, och jag som har en treårings tålamod när det gäller att ge Youssef presenter höll mig i cirka tio minuter innan jag gav den till honom. Om jag vet att något kommer göra honom glad, så kan jag liksom inte vänta en månad. Det går inte. Jag vill ju att han ska bli glad nu, direkt. Så det fick bli en tidig present, haha. Han älskade den och blev jätteglad och rörd♥
Jag har ju alltid skrivit väldigt mycket, i alla format; Texter, dikter, brev... Att skriva är mitt sätt att få ut känslorna som väller över inuti, bra som dåliga. Så när jag fylls med så mycket kärlek att det känns som jag ska spricka, då skriver jag. Därför har jag bokstavligen hundratals långa och korta texter om och till honom, som jag skrivit enda sedan vi träffades för lite mer än fyra år sedan. Så häromveckan började jag gå igenom alla mina dokument och välja ut vilka texter, dikter, brev och bilder jag skulle använda. Jag satt i mååånga timmar och fixade. Och detta blev resultatet; En bok på 52 sidor, fylld med små och stora kärleksbrev.
Imorse låg den i brevlådan, och jag som har en treårings tålamod när det gäller att ge Youssef presenter höll mig i cirka tio minuter innan jag gav den till honom. Om jag vet att något kommer göra honom glad, så kan jag liksom inte vänta en månad. Det går inte. Jag vill ju att han ska bli glad nu, direkt. Så det fick bli en tidig present, haha. Han älskade den och blev jätteglad och rörd♥
"Fuck universum, om allt går åt helvete är du ändå värd det" är något vi sa till varandra precis i början utav vår relation, som sedan hängt med oss genom alla upp- och nedgångar. Självklart finns det en historia bakom denna mening. Jag är en person som inte är traditionellt religös; Jag tror inte direkt på gud, himmel och helvete. Men jag tror på universum och naturen som en övernaturlig kraft i sig självt, som kräver balans och respekt. P.g.a olika anledningar hade jag fått en oerhört jobbig känsla av att universum var emot oss. Detta var något som tärde mycket på mig och fick mig att tvivla på om vi verkligen borde vara tillsammans –om jag verkligen vågade sätta mig emot universum. Jag hade pratat med Youssef om det, och även om han inte delade min "tro" så förstod och respekterade han att jag kände väldigt starkt kring detta, vilket såklart gjorde honom ledsen och orolig. Men så en natt insåg jag att det fanns någonting jag kände starkare för; Youssef. Att vara med honom gjorde mig levande, något jag aldrig känt förut.
"Stjärnstad", här nedan, skrev jag dagen efter, och är alltså inte bara en text, utan ett minne. Därför är denna mening så värdefull; Den representerar stunden då jag äntligen slängde ut all rädsla och oro, och tillät mig att uppslukas utav kärleken jag kände för, med och från Youssef.
vecka 40
Sopplunch och valpfoto med bästisarna, höstpromenader med lillfisen, en massa gos med Haileybus, sträckkolla dokumentärserie om sekter (rekommenderas varmt för alla fellow sektfascinerade, tipsar alla om den nu haha, SÅ bra upplägg! "People Magazine Investigates: Cults" på Max), mys med mannen... Ja, en härlig vecka. Jag tog dessutom äntligen tag i att färga håret och ögonbrynen, och nu känner jag mig som mig själv igen. Har även upptäckt att en viss färg på läppstift får det att se ut som jag har nygjorda läppar och jag älskar det. I övrigt sover jag max 3h/natt 6 dagar i veckan, och den sjunde dagen är jag som en zombie istället, så det är ju... spännande.
Har var väldigt social och utåt denna vecka, både fysiskt och över telefon, vilket är superroligt, men som också ringer lite grann i larmklockorna –såhär social är jag sällan (aldrig) om jag inte är på väg uppåt, så det i kombination med sömnbristen och rastlösheten gör att Youssef tog upp det med mig, och jag förstår varför. Jag försöker vara uppmärksam på förändringar men det är svårt att avgöra när man själv är "för" pigg, energisk, social, rastlös, svängig, etc. Bipolär är ärligt talat en sjuhelvetes sjukdom och den jag har/haft mest kamp med och mot. Som tur är har jag ett fantastiskt nätverk omkring mig som har förståelse, och närstående i samma sits som verkligen förstår hur det är –det är värt så himla mycket. Men ja, det är knepigt faktiskt. Men som allt annat så rer det sig, som jag säger.
Igårkväll stod jag och gjorde en jäkla massa mat för att förbereda inför veckan; Laxgratäng och korvstroganoff, med broccoli och morötter till båda, samt min egen laxröra för Youssef att ha som ordentligt mellanmål (t.ex. perfekt att smeta på ett knäcke), och en stor sallad som alltid står redo i kylen (avskyr att behöva hacka upp till varje måltid). Det räcker åtminstone veckan ut, vilket är skönt då vi har fullt upp denna vecka. Älskar att preppa maten innan! Tog mig knappt 2h, och nu behöver jag inte laga mat resten utav veckan –såå skönt!
Nu är Natta på väg hit för att lämna Hailey så ska jag ha en mysdag med henne♥
mys och outfit
Marknad med två favoriter
Jag och Carro har turats om att vara sjuka och har därför inte kunnat ses på flera veckor, men nu äntligen fick jag en förmiddag med både bästisen och gudsonen på marknad. Världens bästa glädjekällor dom där♥
Jag och Carro har turats om att vara sjuka och har därför inte kunnat ses på flera veckor, men nu äntligen fick jag en förmiddag med både bästisen och gudsonen på marknad. Världens bästa glädjekällor dom där♥
Skogspromenad med min bättre hälft
Efter vad som känns som en evighet med influensa, är jag äntligen pigg nog för lite promenader igen. Så vi tog med oss Cera och gick en sväng i skogen, välbehövligt och mysigt som alltid!
När jag äntligen orkade göra mig i ordning, klä mig i något annat än för stora mjukisar och ta mig ut så passade vi på att ta några bilder. Generellt så är min stil "färgglatt och skönt", så denna outfit är verkligen Jag.
från veckorna som gått
Kräftskiva. Familjen samlades hemma hos pappa för kräftskiva, grillning, spel och skratt. Verkligen en underbar dag/kväll.
Myspromenad. Quinn ville så gärna ta en promenad med Cera, så vi gick en sväng och pratade om allt möjligt. Så tacksam över att få vara moster till världens bästa tjejer.
Slutkörd. När hjärnan (och kroppen) inte riktigt orkar så är Brian Crain och Dickinson den bästa medicinen.
Någon som älskar husses famn. Mollie är verkligen en katt som kräver mycket uppmärksamhet, så när hon får vara i famnen (och allt fokus är på henne) så är hon mer än nöjd haha. Gullfia.
Kalas för William. Vår allas älskade Wille fyllde 7 år och det firades givetvis med tårta och mys.
Svampskogen. Cera ääälskar verkligen när vi åker ut och plockar svamp, antagligen för hon kan vara lös och vi är ute i flera timmar haha, det är skönt för henne (oss också).
Boomerbild. Detta är nog den mest tantiga bild jag tagit, men jag var SÅ orimligt nöjd med min kära morotspizzadeg. Testade lite för att försöka få till den perfekta fryspizzan (recept), och jag lyckades –otroligt stolt över detta. Ska se om jag kan lägga upp receptet här någon dag när jag har ork.
Stugmys med Carro & grabbarna. Sådana dagar lagrar man i själen och tänker tillbaka på när saker känns övermäktiga. Vår älskade lilla extrafamilj.
Det var lite bilder från veckorna som gått. Jag är inte på topp varken psykiskt eller fysiskt, men jag fick igår eventuellt positiva nyheter så jag håller krampaktigt tag i dem och blåser liv i hoppet igen. Man måste ju inte vara på topp jämt, egentligen. Det är okej att inte orka ibland. Det är iallafall vad jag intalar mig själv medan jag försöker komma ihåg att äta och sova och gråter till allt och ingenting. Ibland sköljer livet över en lite, helt enkelt. Det måste inte nödvändigtvis betyda att man drunknar. Kanske behöver man få huvudet under vatten en stund för att inte bränna ut sig. Kanske är det universums sätt att säga åt en att sakta ner, andas, bearbeta. Så man kan kliva upp och orka lite till. Kanske, kanske inte. Oavsett så tillåter jag mig själv att dras under, bara för en stund. Jag måste det; Vattna lite. Annars bränner det hål i själen. Det är okej att inte orka ibland. Det är helt okej.
Det var lite bilder från veckorna som gått. Jag är inte på topp varken psykiskt eller fysiskt, men jag fick igår eventuellt positiva nyheter så jag håller krampaktigt tag i dem och blåser liv i hoppet igen. Man måste ju inte vara på topp jämt, egentligen. Det är okej att inte orka ibland. Det är iallafall vad jag intalar mig själv medan jag försöker komma ihåg att äta och sova och gråter till allt och ingenting. Ibland sköljer livet över en lite, helt enkelt. Det måste inte nödvändigtvis betyda att man drunknar. Kanske behöver man få huvudet under vatten en stund för att inte bränna ut sig. Kanske är det universums sätt att säga åt en att sakta ner, andas, bearbeta. Så man kan kliva upp och orka lite till. Kanske, kanske inte. Oavsett så tillåter jag mig själv att dras under, bara för en stund. Jag måste det; Vattna lite. Annars bränner det hål i själen. Det är okej att inte orka ibland. Det är helt okej.
lite utav augusti
Cera har patella och simträning är det bästa för att förebygga skador. Tyvärr gillar hon inte att simma så vi gör det i små doser för att undvika panik, men det går bättre och bättre. Nummer två för att bygga muskler och därmed förebygga skador är skogspromenader/springturer vilket hon får dagligen och som är det bästa hon vet. Hon har blivit både starkare och snabbare och det gör oss så himla lyckliga!
Har kameran fylld med tusentals bilder från sommaren, men dessvärre är min mobil proppfull och jag kan inte lägga över dem ännu. Men när jag fått lite ordning i telefonen kommer det dyka upp bilder från bl.a denna härliga dag!
Dessa bilder är prints från en underbar liten videosnutt från solnedgången i stugan. Min bättre hälft♥
Denna deg går att använda till det mesta, går snabbt, är okomplicerad och blir som sagt väldigt mättande. Tänker att jag kanske ska lägga upp receptet när jag kommer ihåg att skriva ned exakt hur mycket jag har i utav allt, är det något ni vill ha?
Har kameran fylld med tusentals bilder från sommaren, men dessvärre är min mobil proppfull och jag kan inte lägga över dem ännu. Men när jag fått lite ordning i telefonen kommer det dyka upp bilder från bl.a denna härliga dag!
senaste genom mobilen
Få saker i denna värld får mitt hjärta att svämma över så som att se kärleken mellan Youssef och djuren. Russin är aldrig stilla länge nog för att bli med på bild (hon är för gosig, så fort man kollar på henne ska hon gosa, svårt att få bild då) men är självklart inräknad haha♥
Ibland tror jag att jag ska explodera utav kärlek för denna glada lilla filur. Lewi och min systerdotter Hailey föddes med bara någon veckas mellanrum, och jag vet inte vad jag skulle gjort utan dem faktiskt. Efter att ha mått så dåligt senaste året och gång på gång förlorat våra egna graviditeter, så finns det ingenting som läker såren som barn gör. All kärlek jag inte visste var jag skulle göra av, går rakt ut till barnen i mitt liv, och jag älskar dem alla mer än livet självt. Älskade små lyckopiller.
Det kommer komma en video härifrån sen, vår lilla minibröllopsresa där vi utforskade Öland –helt perfekt! Jag håller på med både den och bröllopsvideon, men har inte hunnit klart ännu då jag haft fullt upp. Nu ligger jag sjuk och ska försöka få ordning haha.
Bild från min instastory. Jag vet att många gnäller på att det regnat mycket även denna sommar, men jag är faktiskt helnöjd –jäklar vad svamp det finns! Senaste månaden har vi plockat flera kilo; gett bort, frusit in och lagat matlådor. Att plocka svamp/bär och överhuvudtaget spendera timmar i naturen är ett intresse vi delar, och det är det mest rogivande som finns.
06.07.24
Förra lördagen kom dagen vi planerat för och längtat efter: Vårt bröllop. Blir tårögd bara jag ser på bilderna. Dagen blev helt perfekt.
Vi var i sommarstugan, omringade utav de som står oss närmst, min pappa och lillasyster spelade och sjöng "Feels like home" när vi gick in, och jag har aldrig förut känt mig så extremt överväldigad utav lycka, kärlek och tacksamhet.
Eftersom jag är den som vanligtvis fotograferar allt och alla tog jag med min kamera istället för att boka fotograf. Kameran skickades runt och bilderna är tagna utav olika personer, men främst Alva, Merita och Sabina -ett enormt tack till er. Jag älskar varenda bild och kunde inte varit mer nöjd. Det blev cirka 1400 bilder (plus videor dessutom) så jag har ägnat måååånga timmar senaste veckan åt att gå igenom och redigera. Än så länge har jag 250 färdiga bilder, och det lär bli fler. Dessutom försöker jag gå igenom alla videor för att kunna klippa ihop en liten bröllopsvideo. Helt underbart.
Tack till alla som var med och gjorde vår dag så fantastisk. Vi älskar er alla.
Ett litet axplock utav alla bilder (ses bäst i dator, blir lite förstört när man kollar i mobil)
Vi var i sommarstugan, omringade utav de som står oss närmst, min pappa och lillasyster spelade och sjöng "Feels like home" när vi gick in, och jag har aldrig förut känt mig så extremt överväldigad utav lycka, kärlek och tacksamhet.
Eftersom jag är den som vanligtvis fotograferar allt och alla tog jag med min kamera istället för att boka fotograf. Kameran skickades runt och bilderna är tagna utav olika personer, men främst Alva, Merita och Sabina -ett enormt tack till er. Jag älskar varenda bild och kunde inte varit mer nöjd. Det blev cirka 1400 bilder (plus videor dessutom) så jag har ägnat måååånga timmar senaste veckan åt att gå igenom och redigera. Än så länge har jag 250 färdiga bilder, och det lär bli fler. Dessutom försöker jag gå igenom alla videor för att kunna klippa ihop en liten bröllopsvideo. Helt underbart.
Tack till alla som var med och gjorde vår dag så fantastisk. Vi älskar er alla.
Ett litet axplock utav alla bilder (ses bäst i dator, blir lite förstört när man kollar i mobil)
