Om cirka en månad fyller min underbara man år, och jag funderade ett tag på vad jag skulle ge honom i present. Jag ville så gärna ge honom någonting som kan få honom att känna hur uppskattad och älskad han faktiskt är. Men vad?

Jag har ju alltid skrivit väldigt mycket, i alla format; Texter, dikter, brev... Att skriva är mitt sätt att få ut känslorna som väller över inuti, bra som dåliga. Så när jag fylls med så mycket kärlek att det känns som jag ska spricka, då skriver jag. Därför har jag bokstavligen hundratals långa och korta texter om och till honom, som jag skrivit enda sedan vi träffades för lite mer än fyra år sedan. Så häromveckan började jag gå igenom alla mina dokument och välja ut vilka texter, dikter, brev och bilder jag skulle använda. Jag satt i mååånga timmar och fixade. Och detta blev resultatet; En bok på 52 sidor, fylld med små och stora kärleksbrev. 

Imorse låg den i brevlådan, och jag som har en treårings tålamod när det gäller att ge Youssef presenter höll mig i cirka tio minuter innan jag gav den till honom. Om jag vet att något kommer göra honom glad, så kan jag liksom inte vänta en månad. Det går inte. Jag vill ju att han ska bli glad nu, direkt. Så det fick bli en tidig present, haha. Han älskade den och blev jätteglad och rörd♥ 
                          

"Fuck universum, om allt går åt helvete är du ändå värd det" är något vi sa till varandra precis i början utav vår relation, som sedan hängt med oss genom alla upp- och nedgångar. Självklart finns det en historia bakom denna mening. Jag är en person som inte är traditionellt religös; Jag tror inte direkt på gud, himmel och helvete. Men jag tror på universum och naturen som en övernaturlig kraft i sig självt, som kräver balans och respekt. P.g.a olika anledningar hade jag fått en oerhört jobbig känsla av att universum var emot oss. Detta var något som tärde mycket på mig och fick mig att tvivla på om vi verkligen borde vara tillsammans –om jag verkligen vågade sätta mig emot universum. Jag hade pratat med Youssef om det, och även om han inte delade min "tro" så förstod och respekterade han att jag kände väldigt starkt kring detta, vilket såklart gjorde honom ledsen och orolig. Men så en natt insåg jag att det fanns någonting jag kände starkare för; Youssef. Att vara med honom gjorde mig levande, något jag aldrig känt förut.

"Stjärnstad", här nedan, skrev jag dagen efter, och är alltså inte bara en text, utan ett minne. Därför är denna mening så värdefull; Den representerar stunden då jag äntligen slängde ut all rädsla och oro, och tillät mig att uppslukas utav kärleken jag kände för, med och från Youssef.