Expressen och deras incelmän.
Häromdagen skrev Expressen en artikel om "Incels" i Sverige, tyvärr är artikeln låst så jag ej kunnat läsa hela, men jag tvekar på om jag skulle vilja läsa resten. Att en så pass stor tidning anser att män i denna rörelse har rätt till att få sina röster hörda, att uppmuntra dem till att offentliggöra sitt kvinnoförakt och garanterat utöka rörelsen -det är skamligt. Expressen är tyvärr inte den första, och garanterat inte den sista, nyhetssidan att visa upp dessa mäns åsikter och värderingar. Jag är helt för yttrandefrihet, men inte när det innebär fara för andra människor.
För er som inte vet vad Incel är, så står det för involuntarily celibate; på svenska ofrivilligt celibat. Det är framförallt heterosexuella män som kallar sig själva incels, och det innebär alltså att de vill ha sex, men de hittar inte någon som vill ha det med dem. De är med andra ord, generellt sett, "män" som exploderar utav hat gentemot kvinnor, för att ingen vill ligga med dem. The Psychotic Blue Balls Group vore ju också ett passande namn.
Det finns en del forum för s.k incels, där det ofta förekommer heta diskussioner om hur de hatar kvinnor, hur kvinnor ska få betala för deras ovilja, hur de ska våldta, misshandla och döda kvinnor, etc. Hatet de känner för kvinnor är den röda tråden som genomsyrar hela rörelsen.
2014 blev namnet Elliot Rodger känt över världen, många av er känner säkerligen igen honom från nyheterna. Han delade en youtube-video där han sitter i sin bil och berättar om sitt hat mot kvinnor, och avundsjukan han känner för män som faktiskt var sexuellt aktiva -och sina planer på att döda dem. Videon är väldigt obehaglig, delvis för de extremt sjuka saker han säger, men nästan ännu mer på grund utav hans iskalla sätt att prata om det. Och det faktum att han efter denna video gav sig ut på jakt; där han dödade 6 personer och skadade 14. Sedan tog han sitt eget liv. Allt på grund av att ingen ville ha sex med honom.
Källa
Efter denna fruktansvärda händelse blev Elliot Rodger ett stort namn inom incelrörelsen. De höjer honom till skyarna, och han kallas t.o.m för en hjälte. Sedan 2014 har flertalet mord och massmord begåtts utav självutnämnda incels, som anser att alla förutom de själva är problemet, och att kvinnor är ett problem de måste "rätta till". Ja, ni hör ju själva att allt inte står helt rätt till hos dessa.
Men eftersom de känner en sådan avsky gentemot kvinnor -varför vill de då ha sex med kvinnor? Det har jag lite svårt att förstå. Varför vill man ha sex med någon man hatar och rentav vill döda? Troligtvis handlar det betydligt mer om ett maktbegär än om ett sexuellt behov; de vill inte ha sex med kvinnor, de vill äga dem.
Allt är kvinnornas fel. Precis exakt allting.
Att de går år efter år utan att ha sex, det har ingenting att göra med deras sociala inkompetens, att de antagligen sprutar ur sig desperation åt alla håll och kanter, eller att de uppenbarligen har ett par skruvar som sitter skrämmande löst. Nej, det är kvinnorna som är problemet, ondskan i vaginan. För alla kvinnor är ju naturligt onskefulla varelser med -hör och häpna- en FRI vilja??? VA?!?! När skedde detta och vem tusan lät det ske? När fick kvinnor börja bestämma över sina liv och sina kroppar? Vi måste genast stoppa alla starka, intelligenta, lyckliga kvinnor från att härja fritt på våra gator. De kan ju hjälpa världen att utvecklas, och det är farligt, livsfarligt till och med. De säger ju förhelvete nej till sex med klart överlägsna män, då måste ju någonting vara fel??? Nej fy fan, tillbaka till häst och vagn, lagliga våldtäkter, kvinnor beroende utav män, pesten och annat mysigt. Stoppa dessa otäcka kvinnor från att existera, snabbt innan de tar över! Rädda de ensamma stackars männen från ofrivilligt celibat. All makt åt penisen, vår befriare.
Men alltså, ofrivilligt celibat. Vad är det ens? Jag tvekar på om något sådant ens existerar. För är det inte ett aktivt val att spy ur sig kvinnoförnedring? Är det inte ett aktivt val att anse sig högre i näringskedjan än alla vaginabärare i hela världen? Är det inte ett aktivt val att vara en jävla idiot? Vilka kvinnor år 2019 VILL bli kränkta, våldtagna, ifråntagna alla sina mänskliga rättigheter? Inga, absolut inte en enda. Det är ju ingen direkt nyhet. Så är det då inte incels eget val att agera på ett sätt som de vet skrämmer bort alla potentiella sexkandidater? Är det inte incels fria vilja att bete sig så illa att ingen vill ta i dem?
Det finns oändligt med män (MÄN, inte patetiska pojkar med för mycket luft) som har sex med starka kvinnor på bådas villkor. Det finns miljontals män och kvinnor som har ett rikt och lyckligt sexliv. De existerar i alla samhällsklasser, i alla länder, med alla olika utseenden och personligheter. Och de får ligga. Så, kanske ligger problemet trots allt hos ER, och endast ER? Kanske har det något att göra med era skeva värderingar, er oförmåga att se och ta eget anvsar för era liv, eller helt enkelt för att era personligheter är så oattraktiva att inte ens en strumpa fylld med bodylotion vill komma nära er? Kanske, bara kanske, så är det dags att ni hoppar av era höga hästar, och växer upp?
Nästan alla kvinnor jag känner har någon gång utsatts för någon form utav sexuella övergrepp och/eller trakasserier. Jag själv inkluderad. Under min högstadietid blev jag våldtagen fler än 1 gång, jag blev hotad till sex, jag blev tvingad oavsett hur många gånger jag sa nej, oavsett hur mycket jag grät, oavsett hur mycket jag bad om att bli lämnad ifred. Jag fick anonyma hot på internet, där jag skulle bli våldtagen och dödad, och de skulle även döda min dåvarande pojkvän för att han "hade mig". Jag blev förföljd och fotograferad, och tillsagd att om jag berättade för någon skulle hela min familj dödas. Jag blev hotad och tafsad på nästan dagligen, jag blev fysiskt och psykiskt misshandlad, jag blev så nedbruten att jag till slut trodde att våld och kärlek gick hand i hand. Jag var 15 år gammal och trodde att misshandel och övergrepp var detsamma som ömhet och kärlek. "Han gör ju bara så för att han tycker om dig".
Så jag gjorde som incelmännen; Jag la all skuld på mig. Ja, mitt hår var fult idag. Ja, mjukisbyxorna satt nog ändå lite för tajt över rumpan. Ja, jag kysste ju faktiskt honom också. Ja, jag hade nog för många killkompisar. Ja, jag skrattade ju åt hans skämt. Ja, jag hade lite för mycket smink. Ja, det är ju jobbigt när jag gråter. Ja, mitt kroppsspråk kanske var inbjudande trots att jag sa nej. Ja, jag gjorde nog trots allt alla fel man kunde göra. Så det är väl självklart att det var mitt fel. Eller?
Jag hatade mig själv under så många år, för saker som hade gjorts MOT mig, inte av mig. För saker som jag inte bar något som helst ansvar för. För saker som inte överhuvudtaget var mitt fel. Idag har jag byggt upp mig själv, och hatet har jag riktat åt ett annat håll. Jag hatar inte mig själv. Men jag hatar er. Jag hatar att ni ännu anser er ha äganderätt till en annan människa, jag hatar att ni gör vad ni vill utan en tanke på vad den andra personen vill, jag hatar att det finns sådana as som ändå har mage att kalla sig själva män. För ni är inte män, ni är parasiter. Ni är en skam för alla de män som dagligen stöttar, står upp för och älskar utan att kräva något i gengäld. Som är riktiga män. För nej, riktiga män behöver inte tjäna mest pengar, de behöver faktiskt inte tjäna en enda krona. De behöver inte ha makt över kvinnor, de behöver inte ha makt över någonting. Riktiga män ser kvinnor som jämlikar, inte någon de måste trycka ned och "hålla på sin plats", utan någon de står sida vid sida med och slåss för det som är rätt.
Till all nyhetsmedia som på något sätt ändå måste känna lite sympati för dessa män eftersom deras åsikter anses relevanta nog att intervjuas och publiceras så offentligt; Varsågoda att skriva om de miljoner kvinnor som tvingats till sex mot sin vilja. Varsågoda att lyssna på berättelser om barn, unga och vuxna som dagligen utsätts för övergrepp och trakasserier. Varsågoda att fråga en 12-årig flicka om hon nog inte provocerade sig till de där blåmärkena. Varsågoda att se en mamma i ögonen medan hon berättar om mordet på sin dotter. Varsågoda att inse att "incel" inte är någonting annat än ett finare ord för kvinnohat.
Och till varenda incelsympatisör i hela världen; Jag hoppas att ni sätter era blå bollar i halsen och kvävs.
gårdagens
Kom precis hem efter en heldag med en massa favoriter; först en sväng till segersgärde med Jennie, Carro, barnen & hundarna, sedan en kaffe med Lizzie, och sist en sväng på stan med mamma. En himla mysig dag! Nu är jag dock helt slut och mitt knä är åt helvete så ska byta om till myskläder och krypa ner framför lite The Vampire Diaries. Hoppas ni har en härlig fredag!
en sådan dag som man vill ha varje dag
Jag & Carro tog med oss barn och hundar, och åkte ut en sväng i det fina vädret. Vi drack kaffe, fick påhälsning av en massa kor, gick lite promenad och bara hade det så himla, himla bra. Vi båda sa det innan vi åkte hem; "gud vilken mysig och bra dag vi har haft". Det är dagar som denna som fyller på med så mycket energi och samtidigt så jäkla mycket lugn -den där magiska kombinationen som gör en lycklig.
Vad har ni gjort idag? :)
on the side of the road
farfars servis
Imorse åt jag favoritfrukosten på farfars servis, mycket mysigare så. Har blivit helt tokig i majskakor och knäcken med färskost, vegoskinka, grönsaker och grillkrydda -är jag hemma äter jag det till frukost, lunch, middag...haha! Såå gott.
Sommar'19 -video
Vi har skriksjungit på konserter. Vi har tagit en för många tequilashots och snubblat hem i soluppgången. Vi har dansat tills vi inte kunnat stå, skrattat tills magen gjort ont. Vi har åkt bil på nätter och pratat om allt och ingenting. Vi har gått långa promenader på tomma gator, suttit under stjärnorna och snackat skit, tagit nattdopp och grillat i solnedgången. Vi har lekt, myst och gått på picknick. Vi har fiskat, badat och solat. Vi har hållit varandra när det gjort ont. Vi har firat födelsedagar och firat livet. Vi har varit lyckliga med att göra ingenting alls.
Jag har stundvis varit på botten, men de underbara människorna i min omgivning har kastat mig upp till toppen och hjälpt mig att känna mig så obeskrivligt lycklig. Jag är så tacksam och glad över att få omges av så många energiknippen, och herregud vad roligt vi har haft. Vad jag älskar er. Vad jag älskat denna sommar. Och vad jag känt mig levande.
Att trivas i sitt eget sällskap - hur gör man egentligen? Tips och råd för att tycka om sig själv
För mig har ensamhet alltid varit den största skräcken, men det var först för cirka ett år sedan som jag insåg allvaret i det. Jag har varit rädd för att vara själv, för det är då ångesten krupit sig på, vilket gjort att jag automatiskt kopplat ensamtid till panikångest. Samtidigt har min ångest periodvis fått mig att isolera mig; jag har inte klarat att ens träffa vänner eller familj, utan stängt mig inne med mitt självhat, vilket i sin tur bara ökat både ångest och rädsla. Jag ansåg att ensamtid var lite överskattat, och jag vet att jag många gånger sagt att "jag tycker inte om att vara själv, så varför ska jag vara det?" Men förra sommaren ställdes jag öga mot öga med min stora fasa, då jag för första gången på över 10 år blev helt och hållet singel. Jag, som var van att somna med någon bredvid och alltid ha någon där, blev nu tvungen att lära mig stå på egna ben. Min självkänsla var i botten, och jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv.
Så det senaste året har jag fokuserat på min självständighet; att lära mig vara själv, ta tid ifred och prioritera mig själv. Jag skulle ljuga om jag sa att det varit enkelt, för det är utan tvekan det svåraste jag gjort i mitt liv. Det har tagit lång tid, dagligt arbete, hundratals misslyckanden, flertalet besök på psyk och säkert miljoner tårar -men det har varit värt varenda smärtsam sekund. Idag är egentiden min helande tid; då jag bearbetar, läker, växer, andas och mår som bäst. Äntligen kan jag stolt säga att jag trivs så jäkla bra i mitt eget sällskap, och i mig själv överhuvudtaget.
Jag vet att det finns alldeles för många som lider utav samma rädsla som jag gjorde, så detta inlägg är till er. Om en enda person får en sekunds smärtstillande av detta, så är det värt det. Så här kommer mina personliga tips, råd och tankar till dig som vill lära dig tycka om egentid (och dig själv).
Varför är det viktigt att kunna vara ensam?
• Relationen du har till dig själv är den viktigaste du har i livet. Vänner, partners och till och med familj kommer och går, men dig själv har du garanterat från det första till det allra sista andetaget.
• Att trivas på egen hand gör dig tryggare i dig själv -du blir mer självständig som person.
• ...till följd ökar självkänslan, vilket gör dig tryggare i alla situationer.
• Du lär dig att uppskatta dig själv på ett helt annat sätt, och du kommer känna dig mer värdefull.
• När du lärt dig vara ensam kommer du se att egentiden rensar ditt huvud från ångest och oro, istället för fyller det.
• Du kommer börja prioritera dig själv så mycket mer; Vad tycker Du om? Vad mår Du bra av? Vad ger Dig energi?
• ...detta kommer få dig att sluta ta skit du inte förtjänar, inte låta människor utnyttja dig, och våga säga nej till saker som drar ner dig.
• Självständighet är viktigt för alla människor, men jag tror det är ännu viktigare för oss med ångestproblematik, då det ofta är i ensamheten våra hjärnspöken är som starkast. Att trivas med lite ensamhet innebär att utmana ångesten och förhoppningsvis ta tillbaka makten över sitt eget huvud.
• Du kommer, och detta kan jag lova, känna dig mer fri som person.
Hur gjorde jag?
Jag började med att skriva en bucket-list, där jag listade saker jag ville klara av att göra på egen hand, och jag satte även upp "tider"; t.ex. sitta på en bänk i 1, 5 och 10 minuter. Och det var allt ifrån att ta en dusch utan musik (för att lämnas med mina tankar), till att äta ensam på restaurang -jag såg saker i filmer och serier jag ville tycka om, och satte dessa på min lista.
Jag startade lite lugnt i mitt eget hem; tog några timmar här och där då jag låg på soffan och lyssnade musik, läste, skrev, målade, hade spakvällar etc.
När jag börjat bli bekväm med att vara själv så ökade jag utmaningarna genom att göra saker där andra människor faktiskt kunde se mig vara ensam, vilket jag tyckte var oerhört påfrestande och ångestframkallande. De första veckorna var rentav fruktansvärda; jag vände ofta hem redan efter bara några minuter då paniken blev så intensiv. Jag tänkte att alla kollade på mig och jag skämdes över att ses som ensam. Men jag fortsatte försöka, varje dag. Jag gick utanför porten för att ta en cigarett, och stod kvar en stund och "bara var". Jag började med powerwalks/löpning på kvällar och nätter då det var lite mindre folk ute. Jag gick ner på stan ensam. Saker som de flesta kanske ser som självklara, men som många gånger fick mig att tänka att "nu dör jag, mitt hjärta kommer stanna här och nu". Jag gick på picknick; första gången klarade jag inte ens att sätta mig ner, andra gången klarade jag cirka 4 minuter innan jag gick hem. Igår tog jag med mig picknick och en bok, och la mig på en filt i över 3 TIMMAR, och jäklar vad bra jag mådde.
Mina tips och råd till dig som vill (eller behöver) tycka om ensamtid:
• Sätt upp många små mål istället för några få stora. Desto fler saker du klarar, desto mer energi och självkänsla kommer du få och därav klara ännu mer.
• Gör en bucket-list. Det behöver inte vara en resa runt jorden ensam, bara saker du anser jobbiga och vill klara av. Att få bocka av saker kommer göra dig stolt, och det hjälper dig även se framstegen när det känns som du står still.
• Ge inte upp för att du tycker det går långsamt. Man brukar ju säga att "Rom byggdes inte på en dag" -och inte heller din självkänsla. Vi snackar om att omprogrammera din hjärna och dina känslor, och sånt tar tid. Låt det göra det.
• Lista saker du tycker om hos dig själv. Kanske lagar du jäkligt god mat, eller har ett härligt skratt? Du kanske är en bra lyssnare, eller är envis? Kanske tycker du om dina ögon eller är duktig på matematik? Det ska vara egenskaper, kunskaper (etc.) som Du värderar högt hos dig själv, alltså inte andras åsikter. Sätt sedan upp listan någonstans där du ser den, och fyll på allt eftersom du kommer på nya saker (och det kommer du att göra). När du känner dig oduglig; snegla lite på listan och påminn dig själv om att det faktiskt finns grejer till och med du gillar med dig själv.
• Strunta i om 5 veckor -tänk om 5 år. Jag vet att detta är svårt, speciellt om du är som jag och vill ha resultat på en sekund. Ännu mer när man ibland inte tror att man har 5 år kvar. Men detta är inte en sprint, utan ett sjuhelvetes maraton. Hur vill du vara om 5 år; isolerad med ditt självhat, eller gå rakryggad med stolthet?
• Det kommer troligtvis kännas totalt meningslöst ibland. Du kommer tänka att det inte hjälper, och att du "inte kan". Men kom då ihåg att varje minut du lägger på din psykiska hälsa idag, är en stor investering i din framtida livsglädje. Och kan jag, så kan du. Det är jag säker på.
• Bara för att du ska klara av att vara själv, så måste du inte göra det ensam. Det kommer finnas dagar då du gråter hejdlöst, känner dig misslyckad och inte alls kan se ljuset. Då kan du behöva någon som peppar dig och påminner dig om hur jäkla grym du är, eller bara låter dig må lite skit en stund.
• Sätt inte för höga krav på dig själv. Du behöver inte klara ett mål om dagen, eller ens ett mål i månaden, du behöver bara försöka. Kom ihåg:
• Att klara 1 minut är bättre än att klara 0. Varje sekund du överhuvudtaget kämpar mot ett mål, är en sekund du inte bara borde, utan ska vara stolt över.
Några favoriter, lite sol och en del djur
Blir så glad när jag tittar på alla dessa bilder, vad jag är lyckligt lottad som får ha er i mitt liv♥
Mjölka en ko
En liten slarvigt gjord video från då jag och bästisarna åkte för att få mjölka en ko. Det har varit Jennies dröm att få prova, så när hon fyllde år fick hon det i present av oss. Det var så snällt och roligt att vi fick komma och hälsa på, en himla mysig dag!