Aurora, stjärnstoft och att färglägga själen
2024-10-13 @ 12:24:25
Häromkvällen fick jag en notis från auroraappen; Hög aktivitet över hela Sverige.
När jag i våras fick se ett svagare norrsken var jag så himla lycklig, men jag har alltid velat se ett starkare. Det har liksom stått överst på min bucket list sedan barnsben. Hela kvällen kikade jag ut genom fönstret och såg...ingenting –förutom moln. Jag klickade in och ut ur väderappar som alla sa samma sak: Heltäckande molnighet hela kvällen och natten. Men vi bestämde oss ändå för att chansa, så runt 20:30 satte vi oss i bilen och försökte lista ur var vi skulle åka för att ha störst chans att få se något. Jag kom på ett ställe där jag tänkte att det både skulle vara mörkt och lätt att se åt alla håll. Vid cirka kl 21 hade vi parkerat bilen, gått den lilla promenaden ned i kolsvart mörker och hittat vad som kändes som rätt plats. Vi stod en bra stund vid vattenbrynet med den kyliga blåstet bitandes i ansiktet, i sådant mörker att vi knappt såg varandra på någon meters avstånd. Jag stirrade på de mörka molnen och hoppades att det skulle spricka upp. Av och till såg vi ett svagt, pulserande ljus genom molnen, men molntäcket var fortfarande alldeles för tjockt för att verkligen se något. Genom en liten spricka såg jag ett tydligt stjärnfall, så jag slöt ögonen och önskade att vi skulle få se norrskenet. "Snälla universum, jag önskar mig en blåst som för iväg molnen så vi får se norrsken på riktigt. Jag behöver det." Jag vet att de flesta kanske inte tror på kraften i stjärnfall, men för mig är det som en bön; Universum är vad jag tror på och stjärnfall är som en tillfällig förbindelse mellan universum och människa. Som universums sätt att tala om att avståndet för några sekunder är oväsentligt. Vi är ju alla byggda utav stjärnstoft.
Jag öppnade ögonen och tog ett djupt andetag. Väderapparna sa fortfarande samma sak. Men, inom några minuter började det blåsa kraftigt, molnen skingrades och himlen färgades sakta men säkert i dansande färger; Först svagt synliga bakom oss –sedan ökade de i intensitet. Efter en liten stund var det som om någon tände himlen; På någon sekund lyste den upp i starka sken och plötsligt såg vi både varandra och omgivningen tydligt. Jag tänkte för en sekund att allt kändes så klart. Hela livet; Det som känts så överväldigande tungt, skymmande mörkt och ensamt under så lång tid, kändes plötsligt tydligt. Som om någon drog bort den sorgsna slöjan som täckt ögonen, och jag kunde se. Känna. Finnas till. Vara en liten del utav allt stjärnstoft som hör samman med universum. I mitt huvud hörde jag tonerna till "Song for Sienna", som jag ju så ofta gör när själen kan andas och livet äntligen orkar vända blad. Jag kramade Youssef. "Jag säger ju att universum kräver balans. Ja, vi hade det värsta året någonsin och trodde vi skulle dö utav sorg. Allt var grått. Men i år... i år har vi fått tillbaka så mycket. I år får vi tillbaka färgerna. Jag är så tacksam."
Som ett barn på julafton rentav studsade jag runt, så oförmögen att stå still när de positiva känslorna porlade som en kolsyrad bäck genom kroppen. Var jag än vände blicken så dansade himlen framför mig. Pulserade; Och jag kände hur ljusen for genom mina kärl; Färglade mörkret; Hjälpte själen att återuppstå. Inte så att allt det där smärtsamma försvann, men så att det blev lite lättare. Vackrare. Jag tänkte på alla gånger jag inte velat leva, alla gånger jag inte kunnat se något ljus i tunnelns slut. Men här var jag nu; Kanske inte i tunnelns slut, men inuti regnbågen. Inuti livet. Levande. Så magiskt det är att få vara mitt i, istället för vid det överhängande slutet. Jag överväldigades utav hur vackert det var. Så lycklig. Och så oändligt tacksam.
När vi kom hem stod jag kvar utanför porten i några minuter. Andades djupt och lugnt. Tittade upp mot himlen hela tiden. Hjärtat, som så ofta försökt slita sig ur bröstkorgen, kändes tryggt; Det slog varma slag. Fyllt med färger. Så kom ännu ett stjärnfall, rakt ovanför. Jag log och slöt ögonen. "Jag har ingen mer önskan nu. Jag vill bara säga tack; Tack, universum. Tack snälla."
När jag i våras fick se ett svagare norrsken var jag så himla lycklig, men jag har alltid velat se ett starkare. Det har liksom stått överst på min bucket list sedan barnsben. Hela kvällen kikade jag ut genom fönstret och såg...ingenting –förutom moln. Jag klickade in och ut ur väderappar som alla sa samma sak: Heltäckande molnighet hela kvällen och natten. Men vi bestämde oss ändå för att chansa, så runt 20:30 satte vi oss i bilen och försökte lista ur var vi skulle åka för att ha störst chans att få se något. Jag kom på ett ställe där jag tänkte att det både skulle vara mörkt och lätt att se åt alla håll. Vid cirka kl 21 hade vi parkerat bilen, gått den lilla promenaden ned i kolsvart mörker och hittat vad som kändes som rätt plats. Vi stod en bra stund vid vattenbrynet med den kyliga blåstet bitandes i ansiktet, i sådant mörker att vi knappt såg varandra på någon meters avstånd. Jag stirrade på de mörka molnen och hoppades att det skulle spricka upp. Av och till såg vi ett svagt, pulserande ljus genom molnen, men molntäcket var fortfarande alldeles för tjockt för att verkligen se något. Genom en liten spricka såg jag ett tydligt stjärnfall, så jag slöt ögonen och önskade att vi skulle få se norrskenet. "Snälla universum, jag önskar mig en blåst som för iväg molnen så vi får se norrsken på riktigt. Jag behöver det." Jag vet att de flesta kanske inte tror på kraften i stjärnfall, men för mig är det som en bön; Universum är vad jag tror på och stjärnfall är som en tillfällig förbindelse mellan universum och människa. Som universums sätt att tala om att avståndet för några sekunder är oväsentligt. Vi är ju alla byggda utav stjärnstoft.
Jag öppnade ögonen och tog ett djupt andetag. Väderapparna sa fortfarande samma sak. Men, inom några minuter började det blåsa kraftigt, molnen skingrades och himlen färgades sakta men säkert i dansande färger; Först svagt synliga bakom oss –sedan ökade de i intensitet. Efter en liten stund var det som om någon tände himlen; På någon sekund lyste den upp i starka sken och plötsligt såg vi både varandra och omgivningen tydligt. Jag tänkte för en sekund att allt kändes så klart. Hela livet; Det som känts så överväldigande tungt, skymmande mörkt och ensamt under så lång tid, kändes plötsligt tydligt. Som om någon drog bort den sorgsna slöjan som täckt ögonen, och jag kunde se. Känna. Finnas till. Vara en liten del utav allt stjärnstoft som hör samman med universum. I mitt huvud hörde jag tonerna till "Song for Sienna", som jag ju så ofta gör när själen kan andas och livet äntligen orkar vända blad. Jag kramade Youssef. "Jag säger ju att universum kräver balans. Ja, vi hade det värsta året någonsin och trodde vi skulle dö utav sorg. Allt var grått. Men i år... i år har vi fått tillbaka så mycket. I år får vi tillbaka färgerna. Jag är så tacksam."
Som ett barn på julafton rentav studsade jag runt, så oförmögen att stå still när de positiva känslorna porlade som en kolsyrad bäck genom kroppen. Var jag än vände blicken så dansade himlen framför mig. Pulserade; Och jag kände hur ljusen for genom mina kärl; Färglade mörkret; Hjälpte själen att återuppstå. Inte så att allt det där smärtsamma försvann, men så att det blev lite lättare. Vackrare. Jag tänkte på alla gånger jag inte velat leva, alla gånger jag inte kunnat se något ljus i tunnelns slut. Men här var jag nu; Kanske inte i tunnelns slut, men inuti regnbågen. Inuti livet. Levande. Så magiskt det är att få vara mitt i, istället för vid det överhängande slutet. Jag överväldigades utav hur vackert det var. Så lycklig. Och så oändligt tacksam.
När vi kom hem stod jag kvar utanför porten i några minuter. Andades djupt och lugnt. Tittade upp mot himlen hela tiden. Hjärtat, som så ofta försökt slita sig ur bröstkorgen, kändes tryggt; Det slog varma slag. Fyllt med färger. Så kom ännu ett stjärnfall, rakt ovanför. Jag log och slöt ögonen. "Jag har ingen mer önskan nu. Jag vill bara säga tack; Tack, universum. Tack snälla."
Fotade med Google Pixel 7a, mörkerläge.
b t s
2024-09-22 @ 11:03:58
Efter en vecka med influensa börjar jag bli bättre (framförallt tack vare de antiinflammatoriska jag tar var fjärde timme), men fortfarande inte bra. Har inte sovit ordentligt på flera dagar då jag har sån jäkla hosta hela nätterna, så var jag inte mosig i hjärnan innan så är jag det definitivt nu. Har blivit beroende av ett nytt mobilspel (spelar 99% harpan, spindelharpan och sudoku annars) så har suttit och spelat det och kollat 8 säsonger av en dokumentärserie haha. Är så extremt understimulerad både mentalt och fysiskt, men blir andfådd bara jag går runt kvarteret med Cera, så det blir väl vila och antiinflammatoriska (mot bihålorna) några dagar till.
Efter en vecka med influensa börjar jag bli bättre (framförallt tack vare de antiinflammatoriska jag tar var fjärde timme), men fortfarande inte bra. Har inte sovit ordentligt på flera dagar då jag har sån jäkla hosta hela nätterna, så var jag inte mosig i hjärnan innan så är jag det definitivt nu. Har blivit beroende av ett nytt mobilspel (spelar 99% harpan, spindelharpan och sudoku annars) så har suttit och spelat det och kollat 8 säsonger av en dokumentärserie haha. Är så extremt understimulerad både mentalt och fysiskt, men blir andfådd bara jag går runt kvarteret med Cera, så det blir väl vila och antiinflammatoriska (mot bihålorna) några dagar till.
undrar håller någon i mig när jag tvivlar
2024-09-18 @ 10:48:30
När jag sa att jag inte orkar mer än att stilla still just nu så menade jag det; Jag har på dessa influensadagar kollat fyra(!!) säsonger Scrubs och redigerat närmare sjuttio(!!) foton. Men då får jag ju något gjort iallafall, så det är roligt.
Vad tycker ni om bilderna? Den sista på Sabina är nog min favorit, jag verkligen älskar byxornas struktur, kameran i förgrunden, bakgrundsljuset, ansiktsuttrycket...allt.
Jag har knappt sovit inatt då det känts som öronen ska explodera (får alltid svinont i öronen efter några dagars bihåleinflammation). Lyckades slutligen slockna runt 02:30 och vaknade sen kl 7 när hostan och febern tog nya tag. Kör på antiinflammatoriskt och nässpray med några timmars mellanrum så blir ansiktet lite mindre svullet och jag kan åtminstone ha på mig glasögonen (ser alltid ut som jag blivit getingstucken i hela ansiktet annars). Youssef har kommit hem från jouren så vi ska åka ut till stugan en sväng strax så jag kan få lite frisk luft utan att behöva riskera att smitta ner alla grannar. Denna lilla smitta har slagit omkull familjen en efter en så det är bara Youssef kvar, men jag hoppas innerligt att han slipper undan! Verkar som om hela stan legat sjuka senaste veckorna ärligt talat, men det brukar ju bli så första månaden efter skolstart.
Hur mår ni? Har ni hållit er friska?
Jag har knappt sovit inatt då det känts som öronen ska explodera (får alltid svinont i öronen efter några dagars bihåleinflammation). Lyckades slutligen slockna runt 02:30 och vaknade sen kl 7 när hostan och febern tog nya tag. Kör på antiinflammatoriskt och nässpray med några timmars mellanrum så blir ansiktet lite mindre svullet och jag kan åtminstone ha på mig glasögonen (ser alltid ut som jag blivit getingstucken i hela ansiktet annars). Youssef har kommit hem från jouren så vi ska åka ut till stugan en sväng strax så jag kan få lite frisk luft utan att behöva riskera att smitta ner alla grannar. Denna lilla smitta har slagit omkull familjen en efter en så det är bara Youssef kvar, men jag hoppas innerligt att han slipper undan! Verkar som om hela stan legat sjuka senaste veckorna ärligt talat, men det brukar ju bli så första månaden efter skolstart.
Hur mår ni? Har ni hållit er friska?
Behind the scenes
2024-09-16 @ 16:34:00
Hela den färdiga musikvideon finns att se här: LÄNK
I maj fick jag äran att fota och filma lite behind the scenes när Sabinas musikvideo "Taxi" spelades in. Var en heldag med kameran i handen och verkligen roligt att få testa en annan typ av foto. Det har tagit lång tid innan bilderna lagts över från kameran, men nu äntligen är de överlagda och jag har börjat gå genom och redigera. Perfekt att sitta och pilla med nu när jag åkt på influensan och inte orkar mycket annat än att sitta still och sova, ungefär. Så här får ni ett gäng från första rummet/scenen.
Hela den färdiga musikvideon finns att se här: LÄNK
playful interaction
2024-09-08 @ 12:34:54
De senaste veckorna har två unga minkar använt vår brygga som lekplats, vilket jag självklart är väldigt glad över då jag fått chansen att fotografera. Först tyckte de att jag var lite läskig där jag satt med två kameror hängandes runt halsen, men så fort de insett att jag var ofarlig så verkade de nästan nöjda över att ha publik och turades om att nyfiket smyga sig lite närmare innan de slängde sig i vattnet igen (i mitt huvud hörde jag Nemo och hans kompisar när de utmanar varandra att simma närmare båten haha). Det har blivit en hel del charmiga bilder.
[ Tagna med Canon EOS 800D, 75-300mm, samt Nikon D3100, 70-300mm ]
Nedan är små videoklipp för den som vill se, tycker själv att videon är rätt mysig. Kan du ej se videon nedan? Klicka HÄR istället!
Nedan är små videoklipp för den som vill se, tycker själv att videon är rätt mysig. Kan du ej se videon nedan? Klicka HÄR istället!
Visa detta inlägg på Instagram
06.07.24
2024-07-14 @ 11:14:11
Förra lördagen kom dagen vi planerat för och längtat efter: Vårt bröllop. Blir tårögd bara jag ser på bilderna. Dagen blev helt perfekt.
Vi var i sommarstugan, omringade utav de som står oss närmst, min pappa och lillasyster spelade och sjöng "Feels like home" när vi gick in, och jag har aldrig förut känt mig så extremt överväldigad utav lycka, kärlek och tacksamhet.
Eftersom jag är den som vanligtvis fotograferar allt och alla tog jag med min kamera istället för att boka fotograf. Kameran skickades runt och bilderna är tagna utav olika personer, men främst Alva, Merita och Sabina -ett enormt tack till er. Jag älskar varenda bild och kunde inte varit mer nöjd. Det blev cirka 1400 bilder (plus videor dessutom) så jag har ägnat måååånga timmar senaste veckan åt att gå igenom och redigera. Än så länge har jag 250 färdiga bilder, och det lär bli fler. Dessutom försöker jag gå igenom alla videor för att kunna klippa ihop en liten bröllopsvideo. Helt underbart.
Tack till alla som var med och gjorde vår dag så fantastisk. Vi älskar er alla.
Ett litet axplock utav alla bilder (ses bäst i dator, blir lite förstört när man kollar i mobil)
Vi var i sommarstugan, omringade utav de som står oss närmst, min pappa och lillasyster spelade och sjöng "Feels like home" när vi gick in, och jag har aldrig förut känt mig så extremt överväldigad utav lycka, kärlek och tacksamhet.
Eftersom jag är den som vanligtvis fotograferar allt och alla tog jag med min kamera istället för att boka fotograf. Kameran skickades runt och bilderna är tagna utav olika personer, men främst Alva, Merita och Sabina -ett enormt tack till er. Jag älskar varenda bild och kunde inte varit mer nöjd. Det blev cirka 1400 bilder (plus videor dessutom) så jag har ägnat måååånga timmar senaste veckan åt att gå igenom och redigera. Än så länge har jag 250 färdiga bilder, och det lär bli fler. Dessutom försöker jag gå igenom alla videor för att kunna klippa ihop en liten bröllopsvideo. Helt underbart.
Tack till alla som var med och gjorde vår dag så fantastisk. Vi älskar er alla.
Ett litet axplock utav alla bilder (ses bäst i dator, blir lite förstört när man kollar i mobil)
eagle on the hunt
2024-06-26 @ 11:39:40
Denna bild syftade jag på. Jag älskar den.
Att spara eller dela vidare bilderna utav tillåtelse samt hänvisning till mig är brottsligt. Jag har tidigare varit med om olovlig användning utav bilder och vill bara klargöra att det inte är varken ok eller lagligt. Användning kan vara ok om rätt källanvisning klargörs och hänvisas med namn samt länk. Allt annat är stöld.
För några veckor sedan fick vi bevittna en hungrig havsörn som febrilt kämpade för att få tag i en gåsunge. Några dagar tidigare såg vi den lyckas, trots gäss och måsars försök att beskydda ungarna (detta har jag också bild på, men har inte hunnit gå igenom dessa bilder ännu). Men denna gång jagades örnen utav en envis kråka som vägrade ge upp, och efter en längre stunds försök fick örnen till slut ge upp kampen och hungrig segla iväg. Jag tycker att det är så häftigt att fåglar såsom kråkor, måsar, trutar, gäss och änder, som normalt sett inte direkt färdas i gemensam flock, alltid går ihop för att skydda varandra från en gemensam fiende. Jag har sett dessa fåglar bokstavligen slåss om mat, men sluta samman så fort örnen kommer. Är inte det häftigt?
Personligen så älskar jag dessa bilder, och skulle till och med gå så långt att säga att vissa har blivit några utav mina absoluta favoriter genom tiderna, en speciellt (den med kråkan under örnen). Trots motljus och snabba vändningar så tycker jag att bilderna blev jäkligt häftiga och jag är väldigt nöjd med dem.
Detta är en utav många anledningar till att jag älskar att bo där jag bor; Närheten till naturen, att konstant omges utav vilda djur och få bevittna deras naturliga beteenden. Det är ett sant privilegium.
Personligen så älskar jag dessa bilder, och skulle till och med gå så långt att säga att vissa har blivit några utav mina absoluta favoriter genom tiderna, en speciellt (den med kråkan under örnen). Trots motljus och snabba vändningar så tycker jag att bilderna blev jäkligt häftiga och jag är väldigt nöjd med dem.
Detta är en utav många anledningar till att jag älskar att bo där jag bor; Närheten till naturen, att konstant omges utav vilda djur och få bevittna deras naturliga beteenden. Det är ett sant privilegium.
Denna bild syftade jag på. Jag älskar den.
Att spara eller dela vidare bilderna utav tillåtelse samt hänvisning till mig är brottsligt. Jag har tidigare varit med om olovlig användning utav bilder och vill bara klargöra att det inte är varken ok eller lagligt. Användning kan vara ok om rätt källanvisning klargörs och hänvisas med namn samt länk. Allt annat är stöld.
Grönt veckoslut 2024
2024-06-26 @ 09:53:12
Ett stort gäng bilder från när familjen besökte Grönt Veckoslut i maj. En mysig och härlig dag i värmen!♥
P.g.a att jag inte varit så pigg ligger jag efter med alla bilder jag tagit senaste tiden, men försöker nu komma ikapp, så förvänta er mycket bilder haha! Jag har mått lite bättre senaste...veckan? Men är fortfarande väldigt orkeslös både fysiskt och mentalt, och känner av både utmattning och värden. Men som ni vet är jag kroniskt positiv och föredrar att fokusera på allt som går bra. Häromdagen gick vi en promenad på 2,5km följt utav 5km jogg, vilket är första gången på över ett år -och jag var så lycklig och tacksam att kroppen orkade. Varje vinst noteras och denna var fantastisk.
Ett stort gäng bilder från när familjen besökte Grönt Veckoslut i maj. En mysig och härlig dag i värmen!♥
P.g.a att jag inte varit så pigg ligger jag efter med alla bilder jag tagit senaste tiden, men försöker nu komma ikapp, så förvänta er mycket bilder haha! Jag har mått lite bättre senaste...veckan? Men är fortfarande väldigt orkeslös både fysiskt och mentalt, och känner av både utmattning och värden. Men som ni vet är jag kroniskt positiv och föredrar att fokusera på allt som går bra. Häromdagen gick vi en promenad på 2,5km följt utav 5km jogg, vilket är första gången på över ett år -och jag var så lycklig och tacksam att kroppen orkade. Varje vinst noteras och denna var fantastisk.
Cera, promenad och stugmys
2024-05-08 @ 09:29:30
Tog några härliga bilder på vår långpromenad i solen igår. Jag hade en lugn och mysig födelsedag, mest promenader, spel och sushi som stod på schemat.
Tog några härliga bilder på vår långpromenad i solen igår. Jag hade en lugn och mysig födelsedag, mest promenader, spel och sushi som stod på schemat.
Rådjur med vårkänslor
2024-05-06 @ 18:17:46
Idag har jag försökt läsa min bok, som jag kämpar oändligt med att ta mig genom. Jag älskar egentligen att läsa, men min hjärna har liksom lagt av sedan några veckor tillbaka? Ingen ny information går in i huvudet och jag har haft supersvårt att få färdigt skolarbeten? Det känns jättetråkigt då jag, hör och häpna, älskar att plugga och lära mig nya saker. Men just nu har det bara känts extremt ansträngande och överväldigande. Ska ta nya prover imorgon så får jag väl se om det är det fysiska eller mentala som håller på att klappa ihop igen, haha. Hursomhelst så tar jag mig genom även detta, det är bara en hjärntrött period.
Imorgon fyller jag år och trots att jag ibland har lite åldersnoja så känns det helt ok. Jag vet inte om jag äntligen börjar bli klokare, eller om det senaste året bara ändrat mina prioriteringar, men jag som annars brukar må väldigt dåligt vid min födelsedag känner mig relativt tillfreds nu. Trots allt så är jag på en bättre plats i livet än jag varit tidigare år, och det känns skönt.
Hursom, imorgon ska jag bara mysa och ta det lugnt, och sedan blir det gemensamt familjefirande för mig och mamma på fredag. På lördag har Youssef planerat en tripp på konstutställning och jag kan inte tänka mig en bättre present, jag ser verkligen fram emot det enormt.
Häromkvällen stötte vi på ett litet rådjur med riktiga vårkänslor. Den smög på och försökte leka med fåglarna (som var totalt ointresserade och inte alls brydde sig om den skuttande lilla krabaten), den försökte även leka med en katt som inte heller var det minsta intresserad, haha. Rådjuret såg oss men brydde sig inte om att vi satt i bilen 20-30 meter bort, det enda den ville var att busa runt. Det var verkligen som att se en hundvalp försöka tagga igång alla runtom, så otroligt sött. Väldigt härlig stund att få bevittna och till och med lyckas få på bild.
Då bilderna togs precis i solnedgången så skiftade ljuset väldigt mycket. Jag tänkte först försöka redigera om färgerna till samma skalor för lite mer "OCDvänligt", men bestämde istället att jag gillar variationen i färg och ljus.
Då bilderna togs precis i solnedgången så skiftade ljuset väldigt mycket. Jag tänkte först försöka redigera om färgerna till samma skalor för lite mer "OCDvänligt", men bestämde istället att jag gillar variationen i färg och ljus.
Idag har jag försökt läsa min bok, som jag kämpar oändligt med att ta mig genom. Jag älskar egentligen att läsa, men min hjärna har liksom lagt av sedan några veckor tillbaka? Ingen ny information går in i huvudet och jag har haft supersvårt att få färdigt skolarbeten? Det känns jättetråkigt då jag, hör och häpna, älskar att plugga och lära mig nya saker. Men just nu har det bara känts extremt ansträngande och överväldigande. Ska ta nya prover imorgon så får jag väl se om det är det fysiska eller mentala som håller på att klappa ihop igen, haha. Hursomhelst så tar jag mig genom även detta, det är bara en hjärntrött period.
Imorgon fyller jag år och trots att jag ibland har lite åldersnoja så känns det helt ok. Jag vet inte om jag äntligen börjar bli klokare, eller om det senaste året bara ändrat mina prioriteringar, men jag som annars brukar må väldigt dåligt vid min födelsedag känner mig relativt tillfreds nu. Trots allt så är jag på en bättre plats i livet än jag varit tidigare år, och det känns skönt.
Hursom, imorgon ska jag bara mysa och ta det lugnt, och sedan blir det gemensamt familjefirande för mig och mamma på fredag. På lördag har Youssef planerat en tripp på konstutställning och jag kan inte tänka mig en bättre present, jag ser verkligen fram emot det enormt.
on stage
2024-01-11 @ 11:26:53
För några veckor sedan körde jag och min kära lillasyster Sabina lite scenfotografering, det är första gången jag gör det och det var såå roligt och lärorikt -verkligen annorlunda från "vanligt" foto. Tur att jag har en modellsyrra så jag kan få utmanas lite efter några år med väldigt lite tid/ork för fotograferingar! Nästan 5 timmars fotografering resulterade i över 1500 bilder, så det har tagit lite tid att gå genom dem. Jag är nu nere på cirka 300 st och försöker välja ut dem jag gillar bäst. Men jag gillar dem verkligen, önskar bara jag hade ett bra fotoprogram att behandla och redigera i -det får bli någon gång framöver. Hon släpper snart (äntligen!!) ny musik, så håll utkik HÄR.
pieces of nature
2023-11-19 @ 20:06:27
Ett gäng blandade bilder från senaste månaden. Fladdermus i solnedgången, nybadad älg, höstfärger, ormvråkar och havsörn i motljus...så mycket liv och färger. Hösten är verkligen magisk.
Picnic with a view
2023-08-27 @ 09:37:58
Vi har promenerat upp på detta berg säkert 10 gånger denna sommar, och varje gång har vi sagt att "vi måste ta en picknick här uppe någon gång" då det är såå fin utsikt och sällan andra människor där. Så häromdagen bestämde vi oss för att packa picknickkorgen med lunch och gå upp. Det var väldigt soligt och varmt -och väldigt mysigt. Ni som kikat in här förut vet ju att vi lever för att mysa; göra något simpelt men glädjande tillsammans och verkligen ta vara på stunderna man har ihop -och picknick är en utav favoriterna. Alla mål blir godare när man äter dem på en filt utomhus medan man pratar och skrattar med sin bästa vän, så är det bara. Jag är en person som absolut kan vara tacksam för dyra grejer, men det finns ingenting jag uppskattar mer än de enkla sakerna; en promenad i skogen, några timmar på biblioteket, en picknick, mata änderna, dricka kaffe på en bänk, måla tillsammans, ligga i sängen och prata, kramas medan man diskar...alla de där små sakerna som gör vardagen så fantastiskt fin och värdefull.
Vi har promenerat upp på detta berg säkert 10 gånger denna sommar, och varje gång har vi sagt att "vi måste ta en picknick här uppe någon gång" då det är såå fin utsikt och sällan andra människor där. Så häromdagen bestämde vi oss för att packa picknickkorgen med lunch och gå upp. Det var väldigt soligt och varmt -och väldigt mysigt. Ni som kikat in här förut vet ju att vi lever för att mysa; göra något simpelt men glädjande tillsammans och verkligen ta vara på stunderna man har ihop -och picknick är en utav favoriterna. Alla mål blir godare när man äter dem på en filt utomhus medan man pratar och skrattar med sin bästa vän, så är det bara. Jag är en person som absolut kan vara tacksam för dyra grejer, men det finns ingenting jag uppskattar mer än de enkla sakerna; en promenad i skogen, några timmar på biblioteket, en picknick, mata änderna, dricka kaffe på en bänk, måla tillsammans, ligga i sängen och prata, kramas medan man diskar...alla de där små sakerna som gör vardagen så fantastiskt fin och värdefull.
field of sunflowers
2023-08-27 @ 09:03:55
Solros har alltid varit min favoritblomma, av någon anledning så blir jag direkt glad när jag ser dem. Jag har därför länge letat efter ett fält för självplock länge nu, men inte hittat något i närheten. Men för några veckor sedan hittade vi detta fält av en ren slump, och nu har jag äntligen fått gå i ett solrosfält och plockat blommor -minst sagt magiskt. Dessutom väldigt mysigt och romantiskt att ha en liten solrosdejt.
Har ni någon favoritblomma?
Solros har alltid varit min favoritblomma, av någon anledning så blir jag direkt glad när jag ser dem. Jag har därför länge letat efter ett fält för självplock länge nu, men inte hittat något i närheten. Men för några veckor sedan hittade vi detta fält av en ren slump, och nu har jag äntligen fått gå i ett solrosfält och plockat blommor -minst sagt magiskt. Dessutom väldigt mysigt och romantiskt att ha en liten solrosdejt.
Har ni någon favoritblomma?
busy blue
2023-08-04 @ 13:01:42
Några bilder jag tog häromdagen när det hade regnat och asfalten bildade så starka reflektioner att fotona nästan såg ut att vara partiella negativ. Gillade verkligen det "omvända" ljuset.