fåglar genom kameran
2025-08-23 @ 11:03:24
De senaste dagarna har jag spenderat ensam i stugan. Det är verkligen läkande. Spelar ingen roll att det varit storm av och till, det ger mig bara höstkänslor så jag slappnar av ännu mer. Jag behövde verkligen tid ensam. De som känner mig vet att jag alltid har alla notiser avstängda (förutom sms och samtal) då jag lärt mig att notiser stressar mig något fruktansvärt. Jag kommer ihåg att kolla dm's och liknande högst en gång i månaden, oftast varannan-var tredje, om ens. Men det är så otroligt skönt att inte känna något tvång att hålla koll på varenda meddelande, det var förr något som bokstavligen drev mig till vansinne; Stressen fick mig att gå i bitar gång på gång. Vården var på mig konstant om att stänga av allt. Och med åren har jag lärt mig att min egen hälsa måste komma först, annars dör jag. Bokstavligen. Mina närstående vet att är det något akut skickar de ett sms och talar om att det är just akut, och annars svarar jag när energin räcker till mer än ta mig genom dagen. För någon annan kanske det "bara är att svara på ett meddelande", men när energin är så extremt begränsad så innebär det att jag måste välja bort något annat. Jag har inga extrabatterier. Min största fokus är just nu att överleva, hålla ut till nästa positiva sak och hoppas att det ska bära mig en stund till. Ibland känns det som om det dåliga samvetet ska äta upp mig, men så påminner jag mig själv om att allt annat kan vänta; Inte min hälsa. Speciellt sen diabetesen. För så fort jag blir stressad, sover dåligt eller har ångest så skenar glukoset hejvilt och jag mår fruktansvärt. Inatt, t.ex., så låg mitt värde bra. Jag gick upp för att kissa och såg en spindel, vilket är min stora fobi. Direkt började glukoset skena. Jag tog insulin och det lugnade sig lite, sedan skenade det igen. Jag har varit vaken sedan kl 06 och tagit insulindos på insulindos, men i.o.m att jag sovit dåligt är kroppen i stress och det innebär att jag behöver 3-4 gånger mer insulin än vanligt. Tar jag för mycket störtdyker det och jag blir dålig för det. Så lite krävs för att jag ska spendera en dag med illamående, huvudvärk, dimsyn, sjukdomskänslor, darrningar och humörsvängningar -i bästa fall. Så jag måste stanna upp, vara i min egen bubbla och komma ihåg att det inte bara är okej att prioritera mig själv, det är tvunget. Jag har hela livet sagt att stress och ångest kommer bli min död och sätter jag inte mig själv först så lär det bli så. Så allt annat kan vänta.
Idag känner jag mig dock mer positiv, fastän trött och seg, såklart. Tessan & Adam är här vilket sekund som helst så ska vi ta en fika och umgås lite!
GÄRDSMYG. Jag tror iallafall att detta är en liten Gärdsmyg? Rätta mig gärna om jag har fel! Var snabb som tusan med kameran och tur var väl det; Jag använde snabb serietagning vilket betyder att i bra ljus, som här, tar kameran en bildserie med mindre än en sekunds mellanrum. Andra bilden är alltså tagen en knapp sekund senare. Men lite häftigt att den har en stor spindel i munnen, eller hur?
SÄDESÄRLA. De är så härligt lekfulla när de flyger omkring tillsammans, har ni sett dem så vet ni precis vad jag menar. Här står den på berget och letar frön som blåst runt.
STÖRRE HACKSPETT. Dessa älskar jag färgerna på, så otroligt vackra och utstickande mellan de gröna löven.
HÄGER. Hägrar är så stora och häftiga, men jag ska erkänna att jag är lite smårädd för dem; Jag blev attackerad av en häger för många år sen nu (jag klättrade upp för ett berg och råkade klättra rakt in i stackarn, jag vet inte vem som blev mest rädd haha). Men coola är de!
RÖDHAKE. Tror jag? Är inte jätteduktig på småfåglarna ärligt talat. Men så otroligt söt!
De senaste dagarna har jag spenderat ensam i stugan. Det är verkligen läkande. Spelar ingen roll att det varit storm av och till, det ger mig bara höstkänslor så jag slappnar av ännu mer. Jag behövde verkligen tid ensam. De som känner mig vet att jag alltid har alla notiser avstängda (förutom sms och samtal) då jag lärt mig att notiser stressar mig något fruktansvärt. Jag kommer ihåg att kolla dm's och liknande högst en gång i månaden, oftast varannan-var tredje, om ens. Men det är så otroligt skönt att inte känna något tvång att hålla koll på varenda meddelande, det var förr något som bokstavligen drev mig till vansinne; Stressen fick mig att gå i bitar gång på gång. Vården var på mig konstant om att stänga av allt. Och med åren har jag lärt mig att min egen hälsa måste komma först, annars dör jag. Bokstavligen. Mina närstående vet att är det något akut skickar de ett sms och talar om att det är just akut, och annars svarar jag när energin räcker till mer än ta mig genom dagen. För någon annan kanske det "bara är att svara på ett meddelande", men när energin är så extremt begränsad så innebär det att jag måste välja bort något annat. Jag har inga extrabatterier. Min största fokus är just nu att överleva, hålla ut till nästa positiva sak och hoppas att det ska bära mig en stund till. Ibland känns det som om det dåliga samvetet ska äta upp mig, men så påminner jag mig själv om att allt annat kan vänta; Inte min hälsa. Speciellt sen diabetesen. För så fort jag blir stressad, sover dåligt eller har ångest så skenar glukoset hejvilt och jag mår fruktansvärt. Inatt, t.ex., så låg mitt värde bra. Jag gick upp för att kissa och såg en spindel, vilket är min stora fobi. Direkt började glukoset skena. Jag tog insulin och det lugnade sig lite, sedan skenade det igen. Jag har varit vaken sedan kl 06 och tagit insulindos på insulindos, men i.o.m att jag sovit dåligt är kroppen i stress och det innebär att jag behöver 3-4 gånger mer insulin än vanligt. Tar jag för mycket störtdyker det och jag blir dålig för det. Så lite krävs för att jag ska spendera en dag med illamående, huvudvärk, dimsyn, sjukdomskänslor, darrningar och humörsvängningar -i bästa fall. Så jag måste stanna upp, vara i min egen bubbla och komma ihåg att det inte bara är okej att prioritera mig själv, det är tvunget. Jag har hela livet sagt att stress och ångest kommer bli min död och sätter jag inte mig själv först så lär det bli så. Så allt annat kan vänta.
Idag känner jag mig dock mer positiv, fastän trött och seg, såklart. Tessan & Adam är här vilket sekund som helst så ska vi ta en fika och umgås lite!
Kommentarer
Trackback
