Inside out / 100x100cm
Med och utan blixt. Svårt att göra färger rättvisa då det är uselt ljus (speciellt då jag tog bilderna på kvällen).
två tavlor
Autumnneverleaves
Har sakta men säkert börjat måla igen, börjar åter finna glädje i det efter en lång tid utan glädje i någonting alls. Det har varit ett par tuffa månader, men jag kämpar på. Som vi alla gör.
digital insanity
Har eventuellt fastnat totalt för att göra såna här bilder, lite halvt psykotiska kanske men sååå stimulerande att sitta och pilla med. Mina personliga favoriter är "Men are bullshit" och "Boo, you whore", den förstnämnda är jag faktiskt sugen på att göra canvas av. Men vi får se.
Som vanligt så är jag usel på att uppdatera här, men jag har faktiskt bestämt mig för att försöka komma igång igen och blogga mer frekvent. Lovar. Förhoppningsvis.
unbreakable
Tre tavlor
"Destruction"
"Wise gold"
"Wave goodbye"
Vad tycker ni, gillar ni någon av dem?
Catching up
På min födelsedagskväll (är det ens ett ord?) köpte jag och Felix med oss pizza, och åkte ut till berget och käkade i solnedgången. Det var minst sagt underbart. Och ja, jag har ananas, banan, curry och kebabsås på min pizza, it is delishhhh.
Tog första doppet ihop med Lizzie 8/5 och det var svinkallt. En vecka senare badade vi igen och låg i nästan 1 timme då det var superskönt. Det blev snabbt varmt.
Firade 7 år som förlovade med picknick och mys vid stugan.♥
...och när vi kom hem flyttade Russin ner i picknick-korgen. Älsklingen.
Den 10/5 fyllde mamma år så hela familjen gick till Pinchos och åt jäkligt god mat. Första gången jag var där. Få restauranger som har så himla goda vegetariska alternativ, så jag blev väldigt glatt överraskad.
Har börjat måla lite smått efter ett väldigt långt uppehåll. Här är "Golden Darkness".
Haft fredagsmys hos Mathilda & Fabbe, med lilla Bosse.
Kört årets första grillning hos Jocke & Helene, tror jag talar för oss alla när jag säger att det var svårt att röra sig efteråt haha, så jäkla gott! Satt sedan och var musikkritiker till Eurovision ;)
Haft en riktig myskväll i vårsolen med mamma & Susanne. Gott att äta och dricka, och många olika samtalsämnen under några timmar med dessa underbara kvinnor är alltid uppskattat!
Hängt upp en massa utav mina tavlor och målningar i sovrummet..
...bara för att 2 dagar senare få en extrem panikattack och riva ner nästan alltihop. Några blev till småtbitar, några andra ska jag försöka få ihop. Fyfan vad ångest kan röra till det i huvudet.
Åkt ut en sväng till naturreservatet med min kärlek. Så fint, mysigt och välbehövligt. Han är bra den där mannen.
Äntligen fått träffa min moster & morbror igen, var alldeles för länge sedan! Grillat, en massa prat och skratt, kramar och gofika i stugan.
(Detta är förresten min cheesecake, fast här la jag mangosorbeten och jordgubbarna på sidan. Lika gudomligt det)
Räddade en fjäril som fastnat, och vi blev kompisar. Den ville inte lämna min hand, men till slut hittade jag blommor goda nog att lämna mig för.
Sådär, nu vet ni lite vad jag har pysslat med, förutom att bara jobba och sova haha. Vad tycker ni om bilderna? Inte alls dumma för mobilbilder ju?
ni ville bara äga
"Flickor är skapta
För att behaga andra"
Hon blir tonåring snart
Med allt som inte bör höra till
Killar rör hennes kropp
Fastän hon säger att hon inte vill
I korridoren på skolan
Skriks slampa och hora
Någon klämmer på bröstet
"Fan va de blivit stora"
Hon vill inte visa
Hur jävla ont det gör
Så hon går snabbt därifrån
Tänker "hoppas att jag dör"
Han är rätt underbar
Kallar henne fina ord
Verkar ta henne på allvar
De kollar på film
Kysser varann
Plötsligt känner hon på kroppen
En trevande hand
"Jag vill inte,
Jag tar sex som något stort"
Men han trycker hennes hand mot sitt skrev
Skriker "men titta vad fan du har gjort?"
Hans snälla blick
Är inte sig lik
Hon ber honom akta
Börjar drabbas av panik
Hon försöker dra sig ur
Hans stenhårda grepp
"Men jag ska gå nu,
Släpp mig, SLÄPP"
Hans knän är som knivar
In i hennes lår
Han sätter sina händer
Där hon sagt att han inte får
Hjärtat bankar
Helvete vad det slår
När hon hör hur det knakar till
I byxornas resår
Hon får ingen luft
Tiden tycks stå still
När han ler lite snett
"Jag vet att du vill"
Men hon vill inte alls
Hon vill bara bort
Han är starkare än henne
"Sluta, snälla stopp"
Men hon får ett rus av adrenalin
Och på något sätt
Lyckas hon äntligen knäa
Han som tror sig ha rätt
Muttrar och svär
"Vad fan är problemet
Du ville ju det här"
Men hon rusar därifrån
Så snabbt benen kan springa
Vill berätta för någon
Men vem kan hon ringa?
Det var ju hennes fel
Att han ville äga hennes kropp
Det räcker inte att säga
Nej, sluta, stopp
Alla kläder hamnar i påsar
"Dem ska jag slänga"
Hon ägnar flera år
Åt att allting förtränga
Efter några år
Går hon ut och dansar med vänner
Men i dansen smyger folk
Folk hon inte känner
Händer som trevar
Under mörkrets beskydd
Vakterna ser
"Nu är jag trygg"
Men vakterna ler åt de män
Som tar sig friheter de inte får
Bryr sig inte om händer i tröjor
I byxor, i hår
När hon sliter sig loss
Säger männen "spela inte svår"
Varje gång hon vill gå ut
Är det alltid samma visa
Män som inte ger sig
Som är så jävla envisa
Hon visar sin ring
Säger att inget intresse finns, fortsätt leta
Men de bryr sig inte, viskar till henne
"Han behöver inget veta"
Varje vän som hon har
Har historier om detsamma
De måste ständigt gå runt
Och vara vaksamma
Alla män gör mig inte illa
Jag är väl inte dum
Men jag vet inte vilka som är snälla
När jag kliver in i ett rum
För män jag har litat på
Har slitit mig itu
Så hur fan vet jag
Att nästa man inte är du?
h a v e t
Ingen visste vad hon hette
Men alla visste vad hon var
Den som gjorde starkast intryck
Men alltid blivit lämnad kvar
Och hon kallades för havet
Omöjlig att tämja, så vild och fri
Simpel för ett öga
Men komplicerad inuti
Gick hon med ryggen rak, vårt hav
Försökte nog passa in någonstans
Följa regler, normer, krav
Vi såg aldrig att hon var speciell
Skapad för en värld större än vår
Så istället för att uppskattas
Kallades hon konstig och svår
Vi gjorde allt vi kunde
För att tämja denna karaktär
Men när foten sattes utanför vår fyrkant
Sa vi att hon var till besvär
Hon blev aldrig en del av oss
Vi gav henne aldrig någon chans
Vi försökte bryta ned henne
Få havet ur balans
Och vi lyckades, gång på gång
Att hennes gnista ha ihjäl
Men hon reste sig ur askan
Återuppbyggde sin själ
Havet var en egen sort
Hon var nog alltid fri
Hon var nog alltid bättre
Men det såg aldrig vi
Ser jag henne klar
För med alla sina krafter
Förlät hon oss för dem vi var
Torsdagsterpi
Då jag aldrig tycks bli bra utan bara ha dagar jag kan klara av att stå ut, så blev denna dag en hemmadag utan röst. Nu har det gått över 2 veckor sedan jag senast hade en enda dag utan smärta och svullnad i halsen, och därmed över 2 veckor sedan jag fick ordentlig sömn. Jag är på god väg att bli helt tokig.
" Glittery explosion "
My baby's dooone🎨 Hållit på med denna större delen utav dagen, så härligt att äntligen måla igen. Som jag skrev i förra inlägget så känner jag mig så himla fri när jag målar, helt underbart! Har en idé på en tavla som hör ihop med denna, men har inget att måla på :( Får bli en annan dag!
p a i n t
Målar idag, första gången på flera månader och trots att kroppen och huvudet är helt slut så känner jag mig så fri. Bara sätta på lite bra musik och glömma allt förutom själva stunden. Vilken befrielse.
Lost inspiration
Senaste tiden har jag inte haft någon inspiration, alls. Det är som om all min kreativitet bara försvunnit och kvar lämnades tomhet och förvirring. Mitt kök är numer endast ett kök, istället för ett rum fyllt med färg, penslar och främst inspiration. För bara några månader sedan flödade kreativiteten så kraftigt att jag blev tvungen att måla över målning efter målning då jag inte hann skaffa nya tavlor -nu finner jag mig själv sittandes med en blyertspenna, stirrandes på ett vitt papper. Hur hittar man tillbaka? När kommer fantasin tillbaka? Jag känner att det finns så mycket som vill ut; i målningar, i text, i fotografier, i allt, men jag har liksom glömt hur man gör. Fyfan. Utan kreativiteten känner jag mig inte som jag. Så fruktansvärt bortkommen.
"Inner Combat"
Kom på att jag inte visat er denna tavla jag gjorde för ett tag sedan. Inner Combat heter den och representerar en bra dag i en depressiv episod; Boxningshandskarna på, kraft nog att orka slåss mot mitt eget huvud.
Jag ska inte visa mig besviken.
Jag ska inte visa mig besviken
Det är en känsla som är ful och dum
Och när jag känner mig så jävla liten
Hörs inga ljud, jag låtsas vara stum
För jag vet att om ni ser mig gråta
Harklar ni halsen, drar lite i er sjal
Och är det något ingen kan förlåta
Så är det att någon är onormal
Jag ska inte låta tårar rinna
Det är ett tecken på svaghet, det vet jag
Så när jag helst av allt vill försvinna
Blundar jag, drömmer om en bättre dag
Min själ gör ont, men det vet ingen om nu
Att öppna käften är att vilja bli sedd
Må aldrig dåligt, nej det är helt tabu
Säg aldrig om du är ledsen eller rädd
Jag ska inte säga nej
Det är tråkigt att jämt vara emot
Så vad än sker är allting helt okej
Var helt beskedlig, var en idiot
Låt alla trampa rakt över din stolthet
Den är ändå ingenting värd här
Trots du kan, låtsas att du inte vet
Spela dum, var inte till besvär
Jag ska alltid låtsas att jag duger
Men aldrig tro jag är någonting att ha
För även om dom vet att jag ljuger
Är det bäst om jag låtsas att må bra
Göm dina piller, dölj dina sår
Annars orkar ingen stanna i ditt liv
För ingen bryr sig egentligen hur du mår
Tror du det är du bra jävla naiv
Jag vill aldrig mer stå på kanten
Blind för glädje, men öppen för panik
Aldrig köpa sprit för sista slanten
Kanske hör någon mina stumma skrik?
Jag vill aldrig gråta mig till sömns mer
För det jag känt när jag inte haft ett val
Så jag knäpper mina händer och jag ber
Att imorgon får jag vakna upp normal
i.l.t -17
"Restless liberation"
Jag fick en fråga om jag har någon speciell "konststil", om den har något namn, och svaret är; Ingen aning. Jag kluddrar och kladdar det jag känner, utan att hålla mig till några som helst ramar, bara fritt. Precis så jag tycker konst ska vara; fri.
