från veckorna som gått
2024-08-29 @ 21:16:55
Kräftskiva. Familjen samlades hemma hos pappa för kräftskiva, grillning, spel och skratt. Verkligen en underbar dag/kväll.
Myspromenad. Quinn ville så gärna ta en promenad med Cera, så vi gick en sväng och pratade om allt möjligt. Så tacksam över att få vara moster till världens bästa tjejer.
Slutkörd. När hjärnan (och kroppen) inte riktigt orkar så är Brian Crain och Dickinson den bästa medicinen.
Någon som älskar husses famn. Mollie är verkligen en katt som kräver mycket uppmärksamhet, så när hon får vara i famnen (och allt fokus är på henne) så är hon mer än nöjd haha. Gullfia.
Kalas för William. Vår allas älskade Wille fyllde 7 år och det firades givetvis med tårta och mys.
Svampskogen. Cera ääälskar verkligen när vi åker ut och plockar svamp, antagligen för hon kan vara lös och vi är ute i flera timmar haha, det är skönt för henne (oss också).
Boomerbild. Detta är nog den mest tantiga bild jag tagit, men jag var SÅ orimligt nöjd med min kära morotspizzadeg. Testade lite för att försöka få till den perfekta fryspizzan (recept), och jag lyckades –otroligt stolt över detta. Ska se om jag kan lägga upp receptet här någon dag när jag har ork.
Stugmys med Carro & grabbarna. Sådana dagar lagrar man i själen och tänker tillbaka på när saker känns övermäktiga. Vår älskade lilla extrafamilj.
Det var lite bilder från veckorna som gått. Jag är inte på topp varken psykiskt eller fysiskt, men jag fick igår eventuellt positiva nyheter så jag håller krampaktigt tag i dem och blåser liv i hoppet igen. Man måste ju inte vara på topp jämt, egentligen. Det är okej att inte orka ibland. Det är iallafall vad jag intalar mig själv medan jag försöker komma ihåg att äta och sova och gråter till allt och ingenting. Ibland sköljer livet över en lite, helt enkelt. Det måste inte nödvändigtvis betyda att man drunknar. Kanske behöver man få huvudet under vatten en stund för att inte bränna ut sig. Kanske är det universums sätt att säga åt en att sakta ner, andas, bearbeta. Så man kan kliva upp och orka lite till. Kanske, kanske inte. Oavsett så tillåter jag mig själv att dras under, bara för en stund. Jag måste det; Vattna lite. Annars bränner det hål i själen. Det är okej att inte orka ibland. Det är helt okej.
Det var lite bilder från veckorna som gått. Jag är inte på topp varken psykiskt eller fysiskt, men jag fick igår eventuellt positiva nyheter så jag håller krampaktigt tag i dem och blåser liv i hoppet igen. Man måste ju inte vara på topp jämt, egentligen. Det är okej att inte orka ibland. Det är iallafall vad jag intalar mig själv medan jag försöker komma ihåg att äta och sova och gråter till allt och ingenting. Ibland sköljer livet över en lite, helt enkelt. Det måste inte nödvändigtvis betyda att man drunknar. Kanske behöver man få huvudet under vatten en stund för att inte bränna ut sig. Kanske är det universums sätt att säga åt en att sakta ner, andas, bearbeta. Så man kan kliva upp och orka lite till. Kanske, kanske inte. Oavsett så tillåter jag mig själv att dras under, bara för en stund. Jag måste det; Vattna lite. Annars bränner det hål i själen. Det är okej att inte orka ibland. Det är helt okej.
Follow
Kommentarer
Trackback
