Bloggen ekar tomt i långa perioder, men den hamnar ju lite i skymundan när jag är upptagen med livet och måste portionera ut energin. Jag har senaste månaden bott i stugan, vilket jag minst sagt behövt. Ett depressivt skov innebär mycket tankar och känslor, lite energi och ett konstant läge av att vara understimulerad och överstimulerad på samma gång – då behöver jag omges av skog, hav och tystnad. Så stugan är verkligen en räddning! Nu har jag fått börja med Bipolärmedicin igen för att hjälpa mig "upp" lite, och den gör definitivt skillnad, även om det tar några veckor till innan full effekt. Men jag är tacksam för varje sekund av minsta lättnad.

Senaste veckan har kameran gått varm; Med andra ord har jag fått tillbaka lite fotoglädje. Eller min kreativa glädje, snarare. För jag har också skrivit dikter och låttexter, pysslat till min lilla Älvby, hittat på recept och målat. Detta är första gången på flera år som jag känner att jag börjar få tillbaka den viktigaste delen av mig själv. Så hur långvarigt eller kortvarigt det än blir njuter jag av att känna mig lite, lite mer som Mig.

Istället för att lägga upp en jäkla massa inlägg efter varandra, så tänkte jag tidsinställa lite fotoinlägg så det dyker upp med jämna mellanrum. På så vis ekar det inte helt tomt här.

Häromdagen passade jag på att ta lite härliga vardagsbilder på Carolines MAS-valpar. Bus, mys och garanterad sötchock!

Besök Little Waves Kennel på Instagram: KLICKA HÄR