n e o n

Inuti denna fyrkantiga låda är allting grått
Så jag gör vad jag kan för att fly
Samhället är inskränkt, tänker alltid smått 
Men jag behöver en bredare vy


Så jag bygger luftslott för att glömma
Att universum saknar kulör
Blundar för att kunna drömma
Om saker som berör

 
Men innan själen tappar känsel
Ska jag ta mig härifrån
En dag ska jag greppa min pensel
Och färglägga världen i neon
i.l.t 09/nov/18

"Hur mår du då?"

 

iltpoetry

Lite poesi från mitt instagramkonto iltpoetry där jag lägger ut poesiliknande grejer, 99,9% är dock på engelska. Gå gärna in och kika! 



(Klicka på bilden eller HÄR för att komma till kontot)

LATEST

Senaste dagarna har jag...
 
 
Svettats halvt ihjäl efter att ha valt lite för varma kläder. Det var 30°C ute, långbyxor var väldigt dumt.
 
 
Fiskat kräftor med min storasyster och mina pappor. Jag frös nästan ihjäl, var fruktansvärt kallt under natten.
 
 
Hunnit ut 30 sekunder och sedan öppnade himlen sig och den förbannade åskan torterade mig (är väldigt rädd för åska).
 
 
Varit på bio med två favoriter; mamma och Therese. Vi såg den nya Mamma Mia-filmen och jag älskade den! Så mysigt.
 
 
Skrivit en hel jäkla del poesi på min instagramsida "iltpoetry"
 
 
Idag har jag varit helt slut efter kräftfisket, var hemma runt 8 imorse så sov i kanske 2 timmar innan jag skulle upp igen. Gick bort till Therese några timmar och hjälpte henne göra sig i ordning inför bröllop, mysigt som alltid! Sedan har jag verkligen bara varit hemma; sovit av och till, tvättat, duschat, kollat serie, möblerat om lite i sovrummet och bäddat rent (finns det något bättre än att lägga sig nyduschad i en nybäddad säng??). Nu ligger jag och glor Youtube och tror att jag är på väg att bli sjuk, inte alls pigg. Jaja. Sov gott vänner och ovänner.
 
 
 
 
 

</div

Dina Ord


Jag minns det som igår

När jag blundar ser jag dig stå där
Första gången dina känslor uttalades högt
När du såg på mig och sa att du var kär


Och jag levde på dom orden
Och de formade min själ
Dom värmde mig om natten
När du inte var där


Varje dag och varje natt
Ville jag bara vara nära dig
Reflekterade knappt om du ännu
Kände samma sak för mig


Att höra dig säga dom tre små orden
Blev det största i mitt liv
Så även när du blev känslomässigt passiv
Var min kärlek så massiv
Att jag inte kunde se att jag själv var så naiv


Så fort du åkte hemifrån ville jag ha dig tillbaka
Jag saknade din doft, och ditt skratt
Och hur dina läppar brukade smaka


När du såg på mig så var det som om
Inget annat fanns
Jag tänkte dagligen och undrade
Hur fan jag kunde ha någon chans


Hur kunde jag som var så värdelös
Få äran att kallas din?
Min naiva sida förblindade mig
För du var nog aldrig riktigt min


Du sa 'jag älskar dig' så ofta
Att dina läppar inte formades efter orden
Ändå var jag dum nog att inbilla mig
Att jag var lyckligast på hela jorden


När du sa att jag var allt för dig
Nästa dag var jag patetisk och svag
Då var det inget fel på dig, nej, jag undrade
Hur du ville vara med någon som jag?


Så när du sa att allt var över
Att du skulle gå ifrån mig
Då slutade jag andas en stund
För min enda dröm var ju att få vara med dig


Dina ord hade format min själ
Men hela jag var smustigt avfall
När jag försökte hålla om dig tänkte jag
'Hur kan någon varm kännas så isande kall?'


Inte fan visste jag att du hade min bästa vän
Som höll dig varm på natten nu
Efter nästan åtta år så trodde jag ju
Att det var jag och du


Men bakom stängda dörrar
Flög lögnerna vilt omkring
Vem fan brydde sig att ni båda
Fortfarande bar ring?


Vem fan brydde sig att det ni gjorde var fel?
Eller om att ni trasade sönder mig så fullständigt
Att jag nog aldrig mer blir hel?
Inte ni


Se i mina ögon, tala om vad ni har gjort
Se på mig och erkänn att ni är för fega för att tala om vad som skett
Se på mig och övertala mig
Att det vidriga ni har gjort, är rätt


Jag litade på er
Ni sa att jag var allt och utan mig var ni ingenting alls
Hur kan någon som verkar så äkta
Egentligen va så jävla falsk?


Jag gjorde allt för er och ni gjorde allt emot mig
Ni krossade allt jag var, men
Kanske var det bra

Kanske kan jag börja om och bli bättre
Utan dina ord som formar min själ
Och kanske kan jag bli starkare utan din närvaro här
Kanske hittar jag någon som faktiskt vill mig väl
För kanske var det bästa vi någonsin sagt till varandra
'Farväl, min älskling, farväl'




Jag skriver för att bearbeta saker och kunna gå vidare, poesi är ett sätt jag alltid använt för att hantera min ångest och vända den till styrka, så även här. Det blir lättare för mig att sätta punkt när jag först fått sätta ord på känslor och händelser, så just nu känner jag mig så mycket lättare. Jag skriver alltså inte för att på något sätt smutskasta för det skulle bara vara larvigt, utan för att resa mig ur askan. Jag skriver för den viktigaste personen i mitt liv; Jag själv.


solen kräver att jag ler

När mörka vintern gått mot slutet
Ingen natt är lika lång
När jag vaknar till solstrålar
Och fåglars visslande sång


Då borde mörkret inombords
Sakta fasas ut
All ångest och all smärta
Borde långsamt tagit slut

Och jag vet att våren kommit
Solen kräver att jag ler
Ändå skriker något inom mig
"Jag orkar inte mer"


Jag förträngde all min smärta
Fick känna mig vid liv
Invirad i förnekelsens trygghet
För blind för att ens kallas naiv

Med snön liggandes på marken
Ekade mantrat inuti
"Det är bra nu, det är bra nu"
Men så kommer det väl aldrig bli?

 
För varje gång jag trott och hoppats
Att jag äntligen är fri
Blir jag slukad utav mörkret
Det som lever inuti

 
Och jag ser hur solen skiner
Jag ser hur världen färgläggs glatt
Energin borde bli påfylld
Men allt har blivit helt motsatt

Jag vill inte ut bland folk
Inte ens träffa vänner
Jag vill isolera mig från allt
Och från alla som jag känner


Lämna mig ifred
Men lämna mig inte ändå
Jag knuffar ut er alla
Fast jag inte vill att ni ska gå

Mina nätter är ännu långa
Och fastän ljuset kikar in
Stannar jag kvar i mörkret
I mitt helvetes krypin


Jag vill att allting ska försvinna
Jag vill bara vara jag
Erkänner förlusten
Förstår att jag är svag

Fråga ej vad du kan göra
Bry dig ej om hur jag mår
För glöden den har slocknat
Låt mig följa i dess spår


Jag är trött nu, behöver sova
Allt jag är känns så matt
Låt mig vila, låt mig vara
Godnatt, älskade, godnatt

i.l.t / may'18

the key to happiness

Hittade en dikt jag skrev för flera år sedan, och jag tycker att den är lite akutell nu med tanke på vad som pågår i världen, så delar den med er. Jag är jättetrött så orkar inte kolla igenom efter stav/grammtikfel eller så, men det får gå iallafall.




In school we get taught every president or war,
but honestly,  what do we need that for?
We should teach the kids to appreciate all that they get,
and help them achieve joyful goals that they set

Teach them that a smile can heal the kids that get sad,
that kindness is beauty and bullying is bad
Tell them all about love; straight, bi or gay,
that it's all okay and they'll find it some day

Talk to them about hair, clothes and money,
that laughing at others is everything but funny
But teach them to laugh and let them do it always,
they should laugh 'til tears of laughter is all over their face

Isabelle Thörners foto.

Parents and teachers all around the world,
listen closely 'cause this needs to be heard:
No child is born bad, you make them that way, 
they see all you do and hear all you say

If you scream at a beggar, call him filthy or dumb, 
your kid will grow up thinking every beggar is scum
But if you raise out a hand to a human who needs you,
I can promise that’s exactly what your kid will do to

Isabelle Thörners foto.
 
Don't hate on a brother 'cause he doesn't share the color of your skin,
and never tell a lesbian her love is a sin
Make sure your kid is happy because of who they are no matter what,
not depending on money or amount of bodyfat

All kids can love they are born with a big heart,
you teaching them to hate will just tear them apart
So throw out your weapons, stop the killing of all,
come take my hands and let's watch the wars fall

We don't need no more hate, we don't want no more tears,
it's time to get through it after all of these years
Love is in all just look and you'll find;
the key to your own happiness is just to be kind

Isabelle Thörners foto.

förr eller senare

Hon var alltid den som hördes mest
Vars skratt sken upp var dag
Ingen trodde någonsin
Att hon kunde vara svag

Alla såg henne som stark
Vi såg henne som fri
Aldrig kunde vi väl ana
Att hon var trasigare än vi

Åsikter fanns många
Hon trampades ofta på
Kallades för galen
För ingen orkade förstå


När hon gick förbi vår korridor
Med söndertrasad kropp
Då borde vi kanske sett
Avsaknaden av hopp

Men vi ställde inga frågor
Vi brydde oss kanske ej
Vi ansåg oss vara viktigare
Än en trasig tjej

Jag hörde hur de skrattade
När hon gått förbi
"Titta på idioten
Hon blir aldrig som vi"


Men hon stannade och såg på dem
Med en blick av empati
Det viskades omkring henne
Men det struntade hon i

Hon sa

" Förr eller senare
Blir ni alla som jag
Tvingade att leva i nuet
Det finns ingen annan dag

Förr eller senare
Står ni på ruta ett
Trasiga, funderande
Om ni någonsin gjort rätt

Förr eller senare
Så bryts vi alla ner
Låter mörkret förändra oss
När ingen annan ser

Men förr eller senare
Blir jag åter den jag vill
Då går jag framåt i mitt liv
Medan ni ännu står still

För förr eller senare
Blir jag stark igen
Och hur ni än behandlat mig
Kommer jag vara er vän

 
För när förr eller senare
Slutligen är här
Då behöver ni en hand att hålla
Någon som finns där

Någon som lyssnar
Någon som ser
Någon som lyfter tyngden
När ni inte orkar mer "


 

ni ville bara äga

Redan som barn
Hörde hon dom säga till varandra
"Flickor är skapta
För att behaga andra"

Hon blir tonåring snart
Med allt som inte bör höra till
Killar rör hennes kropp
Fastän hon säger att hon inte vill

I korridoren på skolan
Skriks slampa och hora
Någon klämmer på bröstet
"Fan va de blivit stora"

Hon vill inte visa
Hur jävla ont det gör
Så hon går snabbt därifrån
Tänker "hoppas att jag dör"

 
Hon träffar en kille
Han är rätt underbar
Kallar henne fina ord
Verkar ta henne på allvar

De kollar på film
Kysser varann
Plötsligt känner hon på kroppen
En trevande hand

"Jag vill inte,
Jag tar sex som något stort"
Men han trycker hennes hand mot sitt skrev
Skriker "men titta vad fan du har gjort?"

Hans snälla blick
Är inte sig lik
Hon ber honom akta
Börjar drabbas av panik

Hon försöker dra sig ur
Hans stenhårda grepp
"Men jag ska gå nu,
Släpp mig, SLÄPP"


Hans knän är som knivar
In i hennes lår
Han sätter sina händer
Där hon sagt att han inte får

Hjärtat bankar
Helvete vad det slår
När hon hör hur det knakar till
I byxornas resår

Hon får ingen luft
Tiden tycks stå still
När han ler lite snett
"Jag vet att du vill"

Men hon vill inte alls
Hon vill bara bort
Han är starkare än henne
"Sluta, snälla stopp"

Men hon får ett rus av adrenalin
Och på något sätt
Lyckas hon äntligen knäa
Han som tror sig ha rätt

 
Han flyttar sig åt sidan
Muttrar och svär
"Vad fan är problemet
Du ville ju det här"

Men hon rusar därifrån
Så snabbt benen kan springa
Vill berätta för någon
Men vem kan hon ringa?

Det var ju hennes fel
Att han ville äga hennes kropp
Det räcker inte att säga
Nej, sluta, stopp

Alla kläder hamnar i påsar
"Dem ska jag slänga"
Hon ägnar flera år
Åt att allting förtränga


Efter några år
Går hon ut och dansar med vänner
Men i dansen smyger folk
Folk hon inte känner

Händer som trevar
Under mörkrets beskydd
Vakterna ser
"Nu är jag trygg"

Men vakterna ler åt de män
Som tar sig friheter de inte får
Bryr sig inte om händer i tröjor
I byxor, i hår
När hon sliter sig loss
Säger männen "spela inte svår"

Varje gång hon vill gå ut
Är det alltid samma visa
Män som inte ger sig
Som är så jävla envisa

Hon visar sin ring
Säger att inget intresse finns, fortsätt leta
Men de bryr sig inte, viskar till henne 
"Han behöver inget veta"

Varje vän som hon har
Har historier om detsamma
De måste ständigt gå runt
Och vara vaksamma


Alla män gör mig inte illa
Jag är väl inte dum
Men jag vet inte vilka som är snälla
När jag kliver in i ett rum

För män jag har litat på
Har slitit mig itu
Så hur fan vet jag
Att nästa man inte är du?

e.y.e


Rikedom och kändisskap
Står högre än levande ting
Och det är viktigare med uppkoppling
Än allting runtomkring

Men när jag stänger ögonen
Ser jag hela världen klar
Med händerna för öronen
Hör jag tydligt alla svar;

Världen den blir mörkare
För varje dag som går
Det största vi kan finna här
Är någon som förstår

h a v e t


Ingen visste vad hon hette
Men alla visste vad hon var
Den som gjorde starkast intryck
Men alltid blivit lämnad kvar

Och hon kallades för havet
Omöjlig att tämja, så vild och fri
Simpel för ett öga
Men komplicerad inuti

 
Trots alla slag och spott och hat
Gick hon med ryggen rak, vårt hav
Försökte nog passa in någonstans
Följa regler, normer, krav

Vi såg aldrig att hon var speciell
Skapad för en värld större än vår
Så istället för att uppskattas
Kallades hon konstig och svår


Vi gjorde allt vi kunde
För att tämja denna karaktär
Men när foten sattes utanför vår fyrkant
Sa vi att hon var till besvär

Hon blev aldrig en del av oss
Vi gav henne aldrig någon chans
Vi försökte bryta ned henne
Få havet ur balans


Och vi lyckades, gång på gång
Att hennes gnista ha ihjäl
Men hon reste sig ur askan
Återuppbyggde sin själ

Havet var en egen sort
Hon var nog alltid fri
Hon var nog alltid bättre
Men det såg aldrig vi

 
Starkare än oss alla
Ser jag henne klar
För med alla sina krafter
Förlät hon oss för dem vi var

 

Out of control

Oh, honey, this world is out of control
It is so full of sadness
Confused by madness
And stained by the "what if" and "if only"
We are caught feeling lonely

Oh, honey, this world is out of control
But although it is tragical
We still find it somewhat magical
And in the ashes of the life we wished for, we find
A new beginning, blank pages, so we don't really mind

Oh, honey, this world is out of control
But if honesty is our only option
We don't like taking precaution
And before every jump, close every eye
Because for at least a few seconds, we will fly

Oh, honey, this world is out of control
But, honey, we have both gone mad
It's not necessarily bad
We're just different, not standing in line
Not like the rest, and that is just fine

Because honey, this world is out of control
But so are you, and so am I
i.l.t 13/11/17

 

Jag ska inte visa mig besviken.

 

Jag ska inte visa mig besviken
Det är en känsla som är ful och dum
Och när jag känner mig så jävla liten
Hörs inga ljud, jag låtsas vara stum
För jag vet att om ni ser mig gråta
Harklar ni halsen, drar lite i er sjal
Och är det något ingen kan förlåta
Så är det att någon är onormal


Jag ska inte låta tårar rinna

Det är ett tecken på svaghet, det vet jag
Så när jag helst av allt vill försvinna
Blundar jag, drömmer om en bättre dag
Min själ gör ont, men det vet ingen om nu
Att öppna käften är att vilja bli sedd
Må aldrig dåligt, nej det är helt tabu
Säg aldrig om du är ledsen eller rädd

 

Jag ska inte säga nej
Det är tråkigt att jämt vara emot
Så vad än sker är allting helt okej
Var helt beskedlig, var en idiot
Låt alla trampa rakt över din stolthet
Den är ändå ingenting värd här
Trots du kan, låtsas att du inte vet
Spela dum, var inte till besvär


Jag ska alltid låtsas att jag duger

Men aldrig tro jag är någonting att ha
För även om dom vet att jag ljuger
Är det bäst om jag låtsas att må bra
Göm dina piller, dölj dina sår
Annars orkar ingen stanna i ditt liv
För ingen bryr sig egentligen hur du mår
Tror du det är du bra jävla naiv

 

Jag vill aldrig mer stå på kanten
Blind för glädje, men öppen för panik
Aldrig köpa sprit för sista slanten
Kanske hör någon mina stumma skrik?
Jag vill aldrig gråta mig till sömns mer
För det jag känt när jag inte haft ett val
Så jag knäpper mina händer och jag ber
Att imorgon får jag vakna upp normal
i.l.t -17


transparent



En sådan dag. Då telefonen stängs av, Netflix gör desperata försök till underhållning, varannan timme spenderas i sömn och ensamheten känns smärtsamt trygg. En sådan dag. När man behöver vara ifred, helt och hållet, bara få bosätta sig tillfälligt under täcket och försöka intala sig själv att världen utanför inte finns. En sådan dag. När smärtsamma tankar lagts på gigantiska högar och slutligen faller över en som en raserad byggnad. En sådan dag.

Jag är nog på bättringsvägen. Bara inte hela tiden.

RSS 2.0