Det är okej att vilja dö ibland

TW: Detta inlägg kan verka triggande för vissa med psykisk ohälsa och suicidrisk.


Den senaste månaden har jag, som ni vet, tvingats gå genom helvetet.
Att ens s.k "bästa vän" och sambo ska gå bakom ryggen på en är aldrig något man förväntar sig, så det har varit en rejäl känslostorm för mig. Jag har aldrig i mitt liv mått så dåligt, samtidigt som jag aldrig mått så bra, vilket är extremt förvirrande och jag har svårt att hitta någon stadig punkt att stå på.

Jag grät konstant i 10 dagar, sedan kom ilskan och hatet, och det liksom tryckte undan ångesten lite. Men jag har hela tiden vetat att jag måste gråta, jag har inte gråtit färdigt och om jag inte släpper på trycket så kommer jag explodera. Jag försökte få mig själv att gråta i flera veckor; jag lyssnade på sorgsen musik, kollade "try not to cry"-videor, jag satte till och med igång Titanic -men fortfarande ingenting. Jag gjorde så att jag själv mådde riktigt illa (har illamående-fobi) i försök att framkalla tårar, men vad jag än gjorde så kunde jag inte gråta. Jag fick, vad läkarna tror, något fel på gallan vilket var den värsta smärtan jag någonsin känt och jag mådde fruktansvärt, och jag kom på mig själv med att tänka "men varför gråter jag inte?". Jag började till och med undra om jag blivit känslokall, om det hade blivit för mycket så allt bara stängdes av. Jag, som alltid varit en känslosam människa och haft nära till tårar, kunde inte gråta.

Men igår kom explosionen jag väntat på, värre än jag trodde. Jag vaknade gråtandes, och kunde endast lugna mig kortare stunder innan jag bröt samman igen. Jag pratade med min läkare från psyk, vilket slutade med att jag grät och skrek "allt är så jävla svart nu, ingenting har någon mening, hur fan kan du säga åt mig att jag måste leva när jag inte vill? Jag är så jävla färdig!". Jag satt och kedjerökte för att försöka stilla ångesten. Jag ville inget annat än att dö, jag kunde verkligen inte se någon mening med att fortsätta kämpa. Jag stod i köket med en näve tabletter i handen och det enda jag kunde tänka var "finns det någon som ens skulle gråta på min begravning, eller blir dom bara lättade?". Jag hämtade mina färdigskrivna brev, fyllde ett glas vatten, satte mig på köksstolen. Jag var 100% redo, utan minsta tvekan, det var nog. Men så kom båda mina älskade katter. Den ena hoppade upp i knät, den andra på bordet, och de skrek högt för att få min uppmärksamhet. De bröt min besatthet en sekund, och en sekund var allt som krävdes för att jag skulle inse att det inte var värt det. De människorna är inte värda det. Det är sjukt att människor man gjort allt för, som man älskat av hela sitt hjärta och som tidigare varit anledningar till att kämpa, ska bli anledningen till att man vill ge upp.

På kvällen gick jag ut och gick i över 1 timme, jag var egentligen sjuk och inte särskilt pigg, men jag visste att jag var tvungen att göra mig av med min ångestfyllda energi annars skulle jag bli destruktiv igen. 


Saken är den att jag tänker på döden varje dag, det har jag gjort hela mitt liv. Jag har alltid haft en väldigt romantiserad syn på döden; att man får själsligt lugn, all smärta försvinner, man blir fri, och man får träffa dem man förlorat. Så för mig är döden något fint, vilket nog ökat min besatthet. Jag har en kronisk dödslängtan som jag lärt mig att leva med, och oftast kan jag hantera det. Det låter fruktansvärt och jag kan se hur många av er som skakar på huvudet och tyst säger "men herregud", men om sanningen ska fram så är det okej. Det är okej att vilja dö ibland, att undra hur det skulle kännas, längta efter friheten. Det är okej att inte vilja kämpa mer, att känna sig färdig, att vilja ge upp. Det är känslor, och det är okej, så länge man inte agerar på dem. Ja, självmord är extremt själviskt, och jag tycker aldrig man ska göra det, men samtidigt har jag tråkigt nog full förståelse för dem som gör det. Jag förstår, för jag står på samma avsats redo att ta steget, men jag väljer att stå kvar lite till. Jag vet inte hur många gånger jag satt upp en "deadline" för mitt eget liv; bestämt mig att är det inte bättre tills detta datum, då är jag klar. Men saken är den att känslor går upp och ner, och hur djupt ner det än går så kommer det alltid gå upp igen, förr eller senare. Så det är inte värt det.

Jag har mycket att leva för, många människor som bryr sig om mig, så många roliga stunder kvar att uppleva, platser att besöka, främlingar att skaka hand med. Jag måste bara påminna mig själv om att jag inte vill missa allt.

LATEST

Senaste dagarna har jag...
 
 
Svettats halvt ihjäl efter att ha valt lite för varma kläder. Det var 30°C ute, långbyxor var väldigt dumt.
 
 
Fiskat kräftor med min storasyster och mina pappor. Jag frös nästan ihjäl, var fruktansvärt kallt under natten.
 
 
Hunnit ut 30 sekunder och sedan öppnade himlen sig och den förbannade åskan torterade mig (är väldigt rädd för åska).
 
 
Varit på bio med två favoriter; mamma och Therese. Vi såg den nya Mamma Mia-filmen och jag älskade den! Så mysigt.
 
 
Skrivit en hel jäkla del poesi på min instagramsida "iltpoetry"
 
 
Idag har jag varit helt slut efter kräftfisket, var hemma runt 8 imorse så sov i kanske 2 timmar innan jag skulle upp igen. Gick bort till Therese några timmar och hjälpte henne göra sig i ordning inför bröllop, mysigt som alltid! Sedan har jag verkligen bara varit hemma; sovit av och till, tvättat, duschat, kollat serie, möblerat om lite i sovrummet och bäddat rent (finns det något bättre än att lägga sig nyduschad i en nybäddad säng??). Nu ligger jag och glor Youtube och tror att jag är på väg att bli sjuk, inte alls pigg. Jaja. Sov gott vänner och ovänner.
 
 
 
 
 

</div

10 SANNINGAR OM MIG


1] Jag är tokig i att bada (ute alltså). Går jag i så vill jag aldrig gå upp. Jag älskar att dyka efter saker också, plocka upp skräp från sjöbotten. Det är delvis roligt att se vad man hittar, men känns också jäkligt bra att man faktiskt tar bort skräp från vattnet.

Detta plockade jag upp från sjöbotten vid stugan i förrgår


2] Jag kollar väääldigt mycket på Youtube. Men jag kollar nästan enbart på David Dobrik, Liza Koshy och DALLMYD.


3] Jag är en väldigt omtänksam och snäll person, som bryr mig om alla och har alltid fått höra att jag förlåter för lätt. MEN, när du väl korsat min gräns så finns det ingen återvändo, då stänger jag av allt för dig och skulle inte ens bry mig om du dog.


4] Min musiksmak är väldigt blandad. Några av mina obsessions just nu är:




5] Jag gillar bara kalla makaroner, inte varma. Helst med kycklingkrydda, pommeskrydda eller aromat på.


6] När jag känner mig stressad klarar jag inte att stå i kö. Stod i kö en gång och tjejen längst fram var extremt långsam, och skulle ha hjälp med saker som inte är personalens jobb (inte när det står 30!!! personer i kö iallafall). Jag bet ihop så hårt att jag bet sönder en tand. Så glad var jag.


7] Jag älskar att stå i köket, men gör det sällan till bara mig. När jag inte har någon annan att laga mat/baka till blir det lätt att jag struntar i det helt, vilket inte är så bra då jag kan gå flera dagar utan att äta något annat än någon frukt eller en drickyoghurt liksom. Men ska någon annan äta också så kan jag utan problem laga mat/baka i flera timmar!
Många utav dessa finns recept till under kategorin: "Recept" (några, äldre, ligger istället under "Någonting att äta")


8] Fåglar, katter och elefanter är mina favoritdjur. Alltid varit fascinerad utav fåglar (vill också kunna flyga), katter har jag haft hela mitt liv och älskar, och elefanter är bara så otroligt majestätiska djur!


9] Jag föredrar att sova ensam. Enda gången jag tycker om att sova med någon är när jag är riktigt kär, annars vill jag gärna att du går, I need my space.


10] Mina vänner brukar skoja om att jag är en bitch, bara för jag är väldigt rak och ärlig, speciellt mot män. Tydligen är det manliga egot väldigt skört... Haha nemen jag gillar inte att linda in saker, tycker jag något så säger jag det, orkar inte med en massa larv.

SENASTE GENOM TELEFONEN




Kvällsmys vid vattnet med min vargkompis



Svalungar i stallet, så himla små



Torstenfis



Världens snällaste mor tyckte det var dags för nya skor och skämde bort mig med ett par, finaste♥



SHE'S BACK Y'ALL


 
Mina polare



 

Den enda som behöver älska mig

Här är jag. Nyvaken, utan minsta antydan till smink, med ofixade ögonbryn, oborstat hår slängt bakom, påsar under ögonen som skvallrar om lång tid med för lite sömn, med märken och ärr. Här är jag, precis som jag är.


När jag ser dessa bilder vill jag kräkas. Jag vill skrika, jag vill slå, jag vill gråta. Faktum är att när jag skulle ta dessa skrek jag rakt ut flera gånger, sa högt "fyfan så jävla äcklig", kritiserade varje millimeter av mig själv. Självhatet jag byggt upp under så många år är extremt kraftfullt och sliter mig dagligen i småbitar. När jag är bland människor tänker jag aldrig på hur de ser ut eller deras brister, för jag är så upptagen med att höra självhatet som ett smärtsamt eko i huvudet. "Nu ser dom hur ful och äcklig jag är, fyfan varför gick jag ens ut? Jag skulle stannat hemma, jag kan inte visa mig ute mer, detta blir sista gången" skriker ångesten inom mig. Jag kan inte räkna alla gånger jag låst in mig hemma dagar i streck, inte klarat att någon ska ens titta på mig, stått och skrikit rakt ut i spegeln, äcklats av mig själv till den grad att jag kräkts. Och varje gång någon gjort mig illa har det liksom matat självhatet, ångesten har använt andras handlingar som bensin på elden, talat om för mig att det är för jag aldrig kommer vara bra nog, aldrig vara värdefull nog.

Jag trodde att det räckte att bli älskad utav någon, att det var vad jag behövde, och när jag blev så väldigt sviken anklagade jag mig själv för att vara värdelös, att jag skulle dö utan hans kärlek. Men efter all skit som hänt senaste tiden har jag insett att det aldrig var hans kärlek min själ längtade efter; det var min egen. Det spelar ingen roll hur många som älskar en, om man hatar sig själv. Den viktigaste personen i mitt liv är jag, det måste vara jag, och jag är tvungen att lära mig att jag ska vara min egen prio 1. För tillfället vill jag inte ha någon som får mitt hjärta att slå extra slag eller som älskar mig, för det är inte var jag behöver. Jag behöver lära mig att se på mig själv med glädje, att ge mig själv den kärlek jag alltid lagt på andra, att inse mitt eget värde.

Kanske tar det veckor, kanske månader och kanske tar det flera år, men jag är fast besluten om att älska mig själv en dag. Jag behöver veta hur viktig jag är i MITT liv, först då kan jag släppa in någon annan i det igen.

10 fåniga "dejtingregler"

Efter lite slösurfande på telefonen hamnde jag på någon artikel om vilka "dejtingregler" man borde följa, och kände direkt att de inte kan mena allvar? Var tvungen att googla vidare lite, och hittade ett flertal "regler" som jag aldrig skulle följa (och skulle bli uttråkad om någon annan använde). Så jag har sammansatt några här!


Dejtingregel #1: "Se till att han/hon tar första steget"
Hur ska man någonsin få kontakt om ingen vill ta första steget? Det är ju bara larvigt. Ska man sitta och tänka "hoppas den hör av sig så vi kan få kontakt"? Då finns det ju aldrig någon chans. Verkar någon intressant så ta steget och prata med personen!
hip hop squares GIF by VH1


Dejtingregel #2: "Hör inte av dig igen förrän han/hon har svarat"
Så fånigt så det finns inte, endast för man inte ska verka "för på". Men om personen inte svarat och du har något att säga eller fråga, ska du då sitta och vänta som ett fån? Jag personligen glömmer ofta att svara, tror många gånger att jag har svarat trots att jag inte har det, och skulle inte tycka personen var dum i huvudet om den hörde av sig igen. Skulle snarare tycka det var lite sött att personen vill prata med en.



Dejtingregel #3: "Få lite övertag; verka lite bättre än andra eventuella kandidater"
Ja, denna regel hittade jag verkligen. Det är en sak att berätta om ens framgångar, men en annan sak att skryta och försöka framstå som bättre än andra -det finns inget mer avtändande än en uppblåst skrytmåns. Träffade en kille vars första mening var "jag har precis köpt en ny *någon flashig bil*, jag tjänar jävligt bra vet du, säkert mer än andra du träffat" och jag svarade inte ens, jag bara vände och gick. Jag vill gärna höra om ditt liv, och om det går bra för dig är det superroligt, men det finns en stor skillnad mellan att konversera och skryta.
behold k-pop GIF


Dejtingregel #4: "Spela svårfångad, och vänta en stund innan du svarar när den skriver, verka upptagen"
Känns som det är taget ur en halvtaskig chick flick där paret gjorde slut rätt snabbt. Om du inte svarar mig så kommer jag inte tänka "oj vilken intressant människa, honom vill jag prata mer med" utan jag kommer rycka på axlarna och gå vidare, simple as that. Sen behöver man ju inte svara varje minut, verkligen inte så jag menar, för man har ju faktiskt ett liv. Och att spela svårfångad, vad är det ens för larv? Vet människor som sätter sig med telefonen läääänge bara för att verka "obrydda", och då skulle jag gå därifrån. Antingen är man intresserad eller så är man inte, svårare än så är det faktiskt inte.


Dejtingregel #5: "Du vet vad du känner och vill, men hon/han behöver inte veta det direkt"
Känner bara: bitch what? Om jag träffar någon så vill jag gärna ha ett hum om vad personen vill ha ut av relationen. Jag tycker alltid att ärlighet varar längst, så vill jag vara vänner säger jag det, vill jag något mer säger jag det, och vill jag bara ha lite nattligt sällskap säger jag det. Man behöver inte krångla till det så djävulskt.
season 3 flirting GIF by Bachelor in Paradise


Dejtingregel #6: "Berätta inte för mycket om dig själv, var lite mystisk"
Svårtolkad regel ärligt talat. Det är inte så att man behöver sätta sig och berätta detaljerna om morgonens toabesök liksom, men att vara öppen är en egenskap jag värdesätter högt. Jag är en väldigt öppen person (som ni antagligen vet eftersom ni läser min blogg), och jag trivs i sällskap där andra är på samma sätt. Jag älskar att diskutera, argumentera, prata på djupet, lära känna en människa. Jag är väldigt intresserad av andra människors åsikter och erfarenheter, så jag vill att du ska säga vad du tycker och tänker utan censur.
spooky the mindy project GIF by HULU


Dejtingregel #7: "Mannen ska alltid betala"
Ja, om han är din sugardaddy kanske. Annars är ni båda vuxna människor som kan betala. Vissa vill betala allt, vissa vill dela notan -och alla alternativ är helt okej så länge ni är med på det båda två. Men träffa inte någon med inställningen att den måste betala allt, det är bara fult.
jerry maguire money GIF


Dejtingregel #8: "Skratta, men inte för mycket, du vill inte verka galen"
Jag vet att det är svårt att tro att någon skulle sätta detta som en regel, men denna hittade jag. Jag skrattar väldigt mycket, jag är en utåtriktad och glad människa som älskar att skratta (trots att jag låter som en onykter långben när jag gör det). När jag träffar någon är något av det absolut viktigaste att man kan skratta tillsammans, oavsett vad man har för relation så vill jag kunna ha roligt! Mer skratt åt folket!
mad bela lugosi GIF


Dejtingregel #9: "Var inte den som frågar vad ni är för varandra"
Återigen en regel jag tycker är rentav larvig. Jag förstår att det kan vara väldigt känsligt och sårbart att blotta sina känslor på det sättet, men vad har du att förlora? Jag har aldrig haft känslor för någon utan att tala om det, för antingen känner personen på samma sätt eller så gör den inte det -och oavsett så får du ju veta. Det finns inget värre än att gå och undra hur någon känner för en, så go for it!


Dejtingregel #10: "Ha aldrig sex förrän tidigast tredje dejten"
Börjar det inte bli lite väl gammalt att försöka styra andra människor sexliv? Hur sexuellt aktiv man är som person är ju väldigt individuellt, och alla har olika tankar om hur det bör vara. Vissa vill inte ha sex förrän man är officiellt tillsammans, vissa vill ha sex direkt -och båda är helt okej!
umbrella middle finger GIF


Några saker som bör tillhöra allmän vetskap om att träffa någon: Var öppen och ärlig, ha roligt och var respektfull. That's it.


Har ni hört några "dejtingregler" som ni tycker är fåniga, eller kanske några ni faktiskt följer?

RSS 2.0