c a t

 

At Six

Nu i helgen var jag ju i Stockholm för konsert, och då bodde vi på ett hotell som heter At Six. Kan verkligen rekommendera detta hotell! Det ligger centralt, det är superfräscht, sängarna är gudomligt sköna (inte sovit så bra på länge!), trevlig personal och jäkligt bra frukost. Vi var väldigt nöjda!


Bara jag som tycker att sjätte bilden känns lite "Mr Grey will see you now"..? Haha!

15 saker människor gör som driver mig till vansinne


1. Smaskar när de äter. Hur svårt kan det vara att stänga munnen? Jag vill inte se din mat brytas ner till geggig sörja med saliv skvättande, och jag vill inte höra dig glafsa. Man tappar ju aptiten.

2. Babblar på bio. Det är nästan alltid någon glappkäft i biopubliken, eller är det bara för mig? Någon som känner sig tvungen att föra konversation med filmens karaktärer hela tiden eller babbla på till sina vänner, vad är grejen? Fått bita mig i tungan många gånger för att inte explodera.

3.  Dom som alltid är bäst (och är dom inte bäst så är det alla andras fel). Om det händer en någonting roligt så får man inget direkt "grattis" eller "fan va bra jobbat!" utan antingen en föreläsning om hur de är bättre, eller en uppläxning om hur fel det är och hur synd det är om dom. Var lite glada för tusan.

4. Biter på isglass. Vem gör det? Tyvärr många. Jag får ont i hela kroppen bara av att tänka på det. Fy.
https://static1.squarespace.com/static/50c68399e4b0c1ce7044d4fd/553fae95e4b07bf4ad4c1ca9/5942d0bbf5e231d498ca910f/1497551044398/Popsicle+Gradient+wrightkitchen.com+Brittany+Wright.png?format=750w
Bildkälla: länk

5.  Pratar med mat i munnen. Hur kan någon över 12 år tro att detta är okej? Nej tack kompis, jag vill inte ha dina salivdränkta potatisbitar i ansiktet, var snäll och håll igen. "Låt maten tysta mun" är ett underbart uttryck som fler borde leva efter.

6. Smaskar när de pratar. Man kanske inte alltid kan rå för det, men jag får gåshud bara av att tänka på det. I skolan skulle vi se en film om det centrala nervsystemet, och berättarrösten smaskade när hon pratade. Man kunde verkligen höra hur saliven stod som en vattenslang ur munnen. Tog kanske 5 minuter sen var jag tvungen att gå ut för jag klarade inte av det, ville kräkas.

7. Renoverar lägenheten utan att meddela grannarna. Händer ofta, och det är så himla respektlöst. Hur svårt är det att sätta upp en lapp på porten och skriva "Vi ska renovera, kommer ta cirka 2 veckor och hålla på större delen utav dagarna. Mvh" ?? Då vet man iallafall ungefär hur länge man ska plågas.
https://vignette.wikia.nocookie.net/phobia/images/c/c5/Tools.png/revision/latest?cb=20161112050821
Bildkälla: länk

8. Vill inte ha eget -tar av mitt. Nu pratar jag om ätliga saker. T.ex. om jag är med någon och vi är i affären, jag är sugen på lite lösgodis och köper det. Den andra personen vill absolut inte ha något och har inget sug alls, helt bestämd. Ändå hinner man knappt ut från affären innan de ska stoppa ner händerna i min påse. Jag tycker det är äckligt när andra stoppar händerna i något jag ska äta, vill bete mig som en fyraåring och vrida "tusen nålar" på deras händer. Det handlar inte om att jag är snål, för många gånger erbjuder jag mig att köpa något åt dom men nej då de ska inget ha. Men jag tycker verkligen det är så himla äckligt när andra pillar på mina ätbara saker. Usch.

9. Klickar upptaget i telefonen -skickar sms om varför de ej har tid att svara. Detta gör inte många i min närhet (som tur är), men det gör mig tokig. Att svara och säga "jag har inte tid just nu, jag hör av mig senare" går tio gånger snabbare och är mycket trevligare.

10. Skakar med benet. Om du sitter själv; skaka loss, det skiter jag i. Men när jag sitter precis bredvid så behöver du inte sitta och skaka så det känns som att sitta bredvid en centrifugerande tvättmaskin. Man blir ju förfan sjösjuk.


11. Går före i kön. Människor som gör detta borde skickas ut i rymden utan rymddräkter. Få saker får mig att svära så intensivt som människor som anser sig ha rätten att gå före i kön. T.ex. när jag köade till utförsäljning på en butik, jag och en kompis hade köat i över TVÅ TIMMAR men hamnade bara längre och längre bak då det stod två personer lika länge som oss, som sedan drog dit tjugo kompisar som absolut inte har någon rätt att stå där. Var fasen är er uppfostran? Att ni inte skäms.

12. Hosta eller nysa utan att hålla för. Detta måste ju ändå alla hålla med mig om att det är extremt äckligt?! Jag uppskattar då inte att få dina bakterier sprayade över mig. Kräks.

13. Sätter fötterna på mitt bord. Alla mina vänner (och sambo såklart) vet om detta, då de fått ett par tillsägelser haha. Men jag äter liksom på bordet, jag lägger mina smörgåsar direkt på det, och jag vill inte ha dina snuskiga fötter till frukost, thank you very much.
https://vignette4.wikia.nocookie.net/theregularshow/images/e/e1/S2E11.057_Feet_on_the_Table.png/revision/latest?cb=20150827164257
Bildkälla: länk

14. Lägger sig under täcket med kläder på. Ryser bara jag tänker på det. Kläder är smutsiga, de drar med sig smuts, de ska inte ner under mitt täcke! Felix har en hemsk ovana att sova med underställ vintertid, men jag tycker det är så äckligt att jag på riktigt blir arg. Hellre tio täcken i sängen, än ett par kläder. Blä.

15. Avbryter när man pratar. Detta är nog det värsta av allt, det är den saken på denna lista som får mig att tända till direkt, det finns ingenting mer respektlöst än att avbryta någon som pratar. Tyvärr så är ju min kära sambo en sådan person som avbryter, hela.jävla.tiden. Han kan avbryta mig för att säga att han inte alls avbryter mig (logiken?!).Ibland kan jag bli så arg så jag bara går ut ur rummet och smäller igen dörren och kan inte prata med honom på en stund. För mig är det som att säga "jag hör att du pratar men jag skiter i vad du har att säga, allt jag säger är ändå viktigare".


Har ni något speciellt som gör er tokiga?

Rise Against + Sleeping With Sirens + Pears

Pears


Sleeping With Sirens

Rise Against


Fredagens konsert var verkligen helt perfekt. Pears var kanske inte helt min smak, men jag blev förälskad i Sleeping With Sirens (har inte alls lyssnat på dem innan) och förtrollad utav mitt älskade Rise Against. SWS skämtade med varandra mellan låtarna, skojade med publiken och hade en allmänt lättsam, skön stämning. Rise Against sångare Tim hyllade Sverige för att ta emot flest flyktingar, och pratade överhuvudtaget om viktiga saker som berörde mig lika mycket som låtarna. Det var ett sånt jäkla tryck i publiken, och när Rise Against gått av scenen skrek hela publiken för att få en till låt; stampade och klappade i takt med vrålen av "Rise Against, Rise Against" och jag kände adrenalinet enda ut i fingertopparna. Trots att mina fötter och ben skrek efter vila, ville jag aldrig att kvällen skulle ta slut. WOW, vilken fantastisk kväll det var!

Vilka är "våra egna" ?

När det pratas om flyktingpolitiken är det nästan alltid någon som slänger ur sig "Vi måste hjälpa våra egna först", och jag har alltid haft svårt att förstå vad som egentligen menas med just "våra egna". Vilka är det vi "bör" räkna till våra egna, finns det några speficika riktlinjer att följa för att få tillhöra denna omtalade grupp?

Är det de personer som första gången öppnade sina ögon innanför Sveriges gränser som är våra egna? Är det de som bott här större delen utav sitt liv? Är det de med samma hudfärg som du själv? Är det de som delar dina åsikter? Är det de som delar din religion? De personer som gillar samma mat som du? De som pratar flytande svenska? De som skrattar åt samma skämt? De som byggt ett liv här? De som sjunger med till samma låtar? De som delar dina intressen? De som berörs utav samma saker? Är det de som du anser passar in i din alldeles egna värld, som är våra egna?

Är mina "våra egna" endast kvinnor i åldern 20-25 med brunt hår, gröna ögon, blandad musiksmak, intresse för det kreativa, födda tryggt på sjukhus, med psykiska problem och som ej äter kött? Eller är mina "våra egna" de som samhället anser vara okej att kalla våra egna? Är jag fri att välja själv, eller får jag endast välja personer innanför samhällets fyrkantiga ram? Vem tusan är mina "våra egna"?

Det pratas ofta om hur farligt det är med "vi och dom", hur man aldrig ska placera människor i fack -ändå är det precis det som händer, precis hela tiden. Vi sorterar in människor efter våra personliga åsikter om dem, ger dem ingen chans att förklara eller försvara, trycker in dem i trånga hus långt ifrån oss själva och ger dem ingen information om hur Sveriges samhälle fungerar -sedan beskyller vi dem för att inte vilja bli en del utav samhället som vi fullkomligt uteslutit dem från. Men äh, det spelar väl ingen roll att deras liv blir helt jävla omänskligt, landet drar ju in gott med cash att stoppa i fickorna på de som behöver dem minst. När de sedan begår brott kallar vi dem kriminella och otacksamma -vi ger blanka fan i vilket fruktansvärt liv de levt och ännu lever, för vi har redan tryckt ner dem i vårat prydliga fack, långt innan något brott begicks. Vi skapar brottslingar och bestraffar dem sedan för vad vi gjort. Hagamannen kom ut med skattepengar vällande ur fickorna, men familjer som sett sina nära dö på sin långa, farliga väg hit i hopp om ett bättre liv -de människorna struntar vi i. De är ju inte "våra egna".

Om vi suddar ut alla streck på alla kartor, struntar i allt som gör oss olika och istället fokuserar på att vi alla är MÄNNISKOR, alla gjutna i kött och blod, med känslor, tankar och idéer -vilka är då "våra egna"? Istället för att låta våra olika erfarheter och upplevelser dra oss isär, så kan vi lyssna och lära oss, öppna ögon vi tagit för givet varit blinda, skapa en värld med en framtid utan hat och rädsla. En värld som inte generaliserar, som inte är nedlåtande, som inte separerar. En värld som är till för alla.

Originalbild: länk

Rise Against + Sleeping With Sirens

Kvällen igår var MAGISK. Jag var så jävla fri där jag dansade runt och skreksjöng till mitt älskade Rise Against. Och mitt i det vrålande publikhavet kände jag mig riktigt jäkla lycklig, på riktigt. Vilken fantastisk känsla, så LEVANDE!

Här får ni fem videor jag filmade igår. De är skakiga, ganska dåligt ljud, ibland halvkass kvalité -men de är fullkomligt magiska.

(Bilder får ni nog imorgon. Har rensat igenom dem ikväll, men nu vill jag bara lägga mig i min säng så fixar till dem imorgon om jag orkar)


Stockholm

Igår åkte jag, Felix och Lizzie till Stockholm då jag och Lizzie skulle på konsert. Det var helt magiskt och vi var minst sagt slut efter att först köat och sedan dansat loss i flera timmar. Kom hem runt halv 2 inatt och somnade gott på hotellet. Hotellfrukosten imorse var pricken över i:er på några grymma dagar! 


Nu är vi på väg till Norrköping för att kolla i några affärer, sedan ska vi åka hemåt. Bilder från igår kommer eventuellt ikväll. Hoppas ni har det bra!


Min helg i bilder

Det har inte varit mycket liv här senaste dagarna, enstaka inlägg då och då. Men jag gör liksom inte sådär jättemycket, jobbar och umgås med nära och kära. Igår hade jag lite mysreunion med några tjejer, var riktigt roligt då vi ej varit samlade på åtminstone 10 år (!!).

Men tillbaka till helgen;

Min helg bestod utav familjehäng, såå värdefullt. Lördagen var katterna galna som vanligt, sedan åkte jag och Felix bort till pappa för lite fika, prat och hundpromenad. Så himla mysigt!



Söndag åkte jag, mamma, pappa, Natta och såklart Torsten ut för att plocka svamp. Det var himla härligt och vi hittade en del svamp även denna gång!
Tratt-Torsten är det sötaste som finns haha, skruff♥


Hur har ni det i höstvädret?

Lost inspiration

Senaste tiden har jag inte haft någon inspiration, alls. Det är som om all min kreativitet bara försvunnit och kvar lämnades tomhet och förvirring. Mitt kök är numer endast ett kök, istället för ett rum fyllt med färg, penslar och främst inspiration. För bara några månader sedan flödade kreativiteten så kraftigt att jag blev tvungen att måla över målning efter målning då jag inte hann skaffa nya tavlor -nu finner jag mig själv sittandes med en blyertspenna, stirrandes på ett vitt papper. Hur hittar man tillbaka? När kommer fantasin tillbaka? Jag känner att det finns så mycket som vill ut; i målningar, i text, i fotografier, i allt, men jag har liksom glömt hur man gör. Fyfan. Utan kreativiteten känner jag mig inte som jag. Så fruktansvärt bortkommen.


Kvinnan; ett mänskligt objekt,eller en objektifierad människa?




Elva år;
Det är hur gammal jag var när jag grät i månader över att fått former tidigt och andra barn oblygt påpekade mina bröst.

"Att våldta dig ska bli ett nöje"; Ett utav hundratals sexuella hot och kommentarer jag fick i kommentarsfältet på min blogg som tonåring.

Tjugo kronor; Så mycket var jag värd enligt en kille i skolan som kastade pengen på mig när jag gick förbi.
Avstängning; Vad jag riskerade efter att ha tryckt upp killen mot ett skåp och knäat honom mellan benen.

Min rumpa; Den kroppsdel kompisar smygfotograferade utan att förstå hur äckligt det var.

Tre veckor; Det är hur lång tid det tog för en kille jag träffade att gå från komplimanger och omtänksamhet till att försöka ha sex med mig mot min vilja.
Aldrig mer; Det är hur ofta han hörde av sig efter jag lyckats sparka bort honom och gick därifrån med trasig resår i byxorna.

Alldeles för stora mjukiskläder; Det är vad jag trodde skulle skydda mig mot ovälkomna händer och kommentarer i skolan. Det gjorde det inte.

Fem; Så många blåmärken hade jag på mina bröst efter att blivit ofrivilligt tafsad på en kväll på krogen.

"Om du inte tänker ligga hittar jag någon annan som vill"; Svaret jag fick en gång då jag inte orkade ha sex med mitt ex.

Hora, slampa, luder, knullbar; Fyra utav många kränkande ord jag oprovocerat blivit kallad.

Obehag; Känslan jag fick då en kille i min klass började skriva till mig och kommentera kläderna jag haft på mig under dagen, kalla mig sexig och fin, hörde av sig varje gång han sett mig ute.

Hotade att döda min pojkvän; Vad en äldre kille gjorde när jag ej var intresserad.

"Äsch jag bryr mig inte"; Det största lögnen jag ofta sagt för att inte visa hur ont allt gjort.

Tusentals; Antalet tårar som rivit sönder mina kinder på grund utav sexuella övergrepp, hot, kommentarer, påhopp, trakasserier, ofredanden (etc.)

 




Jag kan fortsätta berätta i en halv evighet. Om alla ovälkomna händer som försökt äga min kropp. Om alla snabba steg jag tagit med hjärtat i halsgropen efter att ha blivit förföljd. Om alla vuxna i skolvärlden som sagt "han tycker bara om dig" eller "så farligt är det väl inte" eller "ta det som en komplimang". Om alla äckliga kukbilder följda av hot. Om hur lång tid det tog för mig att faktiskt förstå att min kropp är MIN. Men jag orkar inte fortsätta berätta. Inlägget är endast en ytlig inblick i det djupa, att detaljerat berätta är så jävla smärtsamt, fortfarande, så det behåller jag ett tag till.

Så många utav dessa saker har lagt mycket grund för oändligt utav panikångest, mardrömmar, fobier. Dessa saker är anledningen till att det tog nästan 3 år innan Felix fick hålla om mig ordentligt utan att jag fick panik, TRE JÄVLA ÅR. Och då är han ändå världens mest fantastiska människa, så mycket som han tagit hand om mig, hjälpt mig, funnits där, försökt förstå allt han omöjligen kan förstå. Tre jävla år innan jag vågade lita på honom tillräckligt för att känna hundraprocentig trygghet i hans famn. Tre.jävla.år.

Jag är, tyvärr, inget enskilt undantag som haft en jävla massa otur -jag är vilken kvinna som helst. Jag känner inte en enda kvinna/tjej som aldrig blivit sexuellt ofredad, förstår ni hur sjukt det är? En vän sa en gång "det är ju inte en fråga OM man ska bli utsatt, det är HUR MÅNGA GÅNGER man ska bli det" och det mest skrämmande är att hon hade helt rätt.


Går ni genom livet med en enda lärdom så låt det bli denna: Den ENDA kropp du har rätt till är din egen.
INGEN ANNAN KROPP ÄR DIN.


 

Morgonpromenad i frost och sol

Var och tog prover igår och var tvungen att gå imorse igen, så jag var där 7:15 sedan gick jag till jobbet. Jag börjat om 5 min så har suttit i personalrummet och käkat lite frukost. Ha en bra dag!


The greatest treasure in black and white


Tycker dessa bilder är så gosiga, smälter av det lilla leendet med tungan ute på sista bilden, skrutt!

Jag har varit sjuk i flera dagar, idag är första helt feberfria dagen sedan förra helgen. Onsdag-fredag har jag bara sovit i stort sett, när jag får feber så går det ofta snabbt upp till 40-41°C så då brukar jag bara ta två panodil och sedan sova konstant. Varit vaken i genomsnitt kanske 3h/dygn, så ni kan ju förstå att min hjärna går på högvarv nu när febern är borta. Dock har jag fortfarande igentäppta bihålor och en hemsk hosta, men ingenting jag inte kan jobba med så det känns jäkligt skönt. 

Nu ska jag lägga mig framför lite serie tror jag, hoppas ni har en bra lördagskväll!

P!nk's nya album

Som de flesta vet är P!nk en av de få artister jag aldrig någonsin tröttnar på, har älskat henne så länge jag kan minnas. När jag var liten brukade jag sitta och översätta låttexterna med hjälp av ett svensk-engelskt lexikon (fanns inte riktigt google translate och jag ville veta vad hon sjöng) -dock lärde jag mig mycket engelska på detta sätt! Anywaaay så har hon precis släppt sitt nya album och det är allt jag önskat och mer!! Hade jag inte varit så jäklar sjuk så hade jag dansat och hoppat runt, för så bra är det!
 
Då länken inte riktigt vill fungera får ni gå in på Spotify och söka själva haha, det är värt det, lovar!

Såååå tröööött

Jag är helt utmattad. Knappt sovit en blund inatt då jag hostat, snorat och haft svårt att andas ordentligt. La mig på soffan och lyckades somna till, men då satte hantverkarna igång att borra och hamra (de byter alla dörrar) så det var den sömnen. Som tur är har jag världens bästa familj, så ska åka till mamma och Pelle ett par timmar för att få vila lite så jag kan bli frisk någon gång.


Sjukstuga


Har återigen blivit sjuk, eller ska väl mer korrekt säga att det återigen brutit ut då jag aldrig tycks bli helst frisk utan bara tillfälligt bättre för att sedan bli dålig igen. Det är framförallt halsen som pajar, gång på gång på jäkla gång. Ska försöka få tag i läkaren imorgon, för nu måste de ta mig fasen göra någon form utav utredning eller ge mig någonting som kan göra mig bättre. Kan inte gå såhär minst 1 gång i månaden och knappt kunna äta eller dricka, få febertoppar fram och tillbaka, och bli allmänt orkeslös. Usch vad trött jag är på detta.


Jobb

Sitter på jobbet, alla barn sover så sitter o tar det lite lugnt medan de andra har rast. Är inte alls pigg idag, känner mig helt omtöcknad då jag fick en febertopp (som barn brukar få) igårkväll/inatt och dessutom tror jag håller på att utveckla någon matallergi igen. Skojskoj.


Systertatuering

Nu har vi precis gjort vår systertatuering, tog ju bara typ 10 år att faktiskt komma till skott men nu äntligen sitter den. Vi är alla tre såå nöjda!


Medan världen vaknar

Jag sov ju ute hos Natta inatt, sover så jäkla bra här ute; helt tyst, kolsvart, en stor vovve som vill sova sked. Så avslappnande.


Var precis ute och kissade Torsten, så nu ska jag käka lite frukost och snart åker vi för att hämta mamma sedan fortsätta ner till Sabina. Ha en bra lördag allihop! :)


Smärtsamma utdrag ur min ångestbok

VARNING Detta inlägg innehåller text som kan anses triggande för vissa. Varnar även för närstående då det kan vara jobbigt att läsa. Ni vet att jag älskar er, ni är anledningen till att jag finns, ni är allt.

Detta inlägg är väldigt jobbigt för mig att skriva och att publicera, det är extremt blottande så även att jag behöver lägga ut detta så har det tagit mig över en månad att finna styrka nog att klicka på "Publicera". Jag skrev inlägget 31/8, har gått in och läst det säkert 10 gånger efter det, ändrat något enstaka ord då och då. Men nu åker det upp, det är viktigt. För mig och för alla de andra som lider i det tysta. Tystnaden får inte bli vår död.

Jag har en liten svart bok där jag ofta skrivit ner mina känslor och tankar när jag inte mår bra, när ångesten är alldeles för kraftig och jag måste berätta men samtidigt inte vill prata med någon. Då skriver jag. Åtminstone hälften utav sidorna är fläckade utav torkade tårar, och varje ord gör ont i hela min kropp när jag läser. Men boken är min största ventil, alla de saker jag oftast inte vågar säga högt får samlas i min svarta bok. Nu ska jag skriva här, några utdrag ur boken, ångest svart på vitt. Jag kommer inte att ta med något av de absolut mörkaste sakerna i boken då jag känner att det blir alldeles för tungt. Saken är den att senaste dagarna har varit ganska bra, och då har jag styrkan att visa. Varför vill jag blotta min själ på detta sätt kanske ni undrar? För att jag måste. Det är så jävla viktigt att inte sitta tyst, tystnad för en deprimerad är en gigantisk självförstörelseknapp som man fortsätter klicka på. Så här kommer några smärtsamma utdrag ur min ångestbok.

Vill ännu en gång varna då dessa utdrag kan uppfattas som triggande för vissa

 



Jag uppfattas ofta som glad, positiv, fantasifull, sprallig, omtänksam -det är få som någonsin uppfattat mig som negativ, deppig, självisk, trasig, hatande. Men jag är alla dessa saker, bara inte samtidigt. Jag är glad, jag är positiv, jag är sprallig, jag är fantasifull och jag är omtänksam, de sakerna är  j a g . Men i mina depressiva episoder blir jag en helt annan människa; som inte ser något bra, som inte orkar kämpa längre, som bara vill dö. Jag som är en extremt social varelse vill inte ens svara mina närmaste på sms. Det är inte den jag är egentligen, men det är den jag blir månader i sträck endast på grund utav min psykiska ohälsa. Att ha Bipolär Sjukdom, att ha flertalet ångestsyndrom, att ha fobier, att ha paniksyndrom -DET FÖRÄNDRAR MIG. Jag kan inte styra det mer än vad en cancersjuk kan styra sin sjukdom. Det enda jag kan göra är kämpa, och fortsätta kämpa även i de bra perioderna. Jag kommer få kämpa varje dag under mitt liv, det finns inget utrymme för att ge upp ens för en minut, då förlorar jag allt. Den enda medicin som kan rädda mig är min egen viljestyrka, min egen önskan om att må bra igen, mitt eget hopp om framtiden.

Jag önskar att alla skulle förstå att ingen i denna värld skulle välja att må dåligt, men skit händer och ibland är livet jävligt tufft. Då behöver man inte någon som säger att det blir bättre, eller att man ska skärpa sig. Då behöver man bara någon som håller om en och lyssnar. Kärlek är det enda som är starkare än hat, även självhat.


Jag tänkte först lägga in en "positiv avslutning", men sen insåg jag att ibland behöver mörkret visas. Hur ska vi någonsin se det verkliga ljuset om vi ständigt låtsas som mörkret inte riktigt finns? Om vi försöker tona ner det när vi berättar, trots att det ofta äter upp oss fullständigt, hur ska någon veta? Så ja, detta inlägg är jävligt tungt, men livet kan vara så och det måste vi våga se.
 
Vill passa på att tacka för alla fina kommentarer på mitt inlägg "Brevväxling; Till Isabelle, från Ångest" -era ord gav mig lite mer styrka att publicera detta. Tack!

Paket från blogg.se

Förra veckan fick jag meddelande från blogg.se att jag hade vunnit veckans urbanchallenge med mitt inlägg om självboost-citat, och idag fick jag hem priset: ett gäng asnajs produkter från Urban Gloss. Ska definitivt testas snarast möjligt! Sååå glad.


/Dålig bildkvalité då jag bloggar via mobilen, bättre kommer en annan dag


Älskade blogg.se ♥

Såg precis att jag hamnat på startsidan hos blogg.se idag, tycker det är så himla roligt. Blir så varm i hjärtat att de uppmärksammar just detta inlägg, då det är ett inlägg där jag verkligen blottar min själ och som jag var väldigt nervös över att publicera. Världens bästa jäkla portal!♥

[Klicka här för att komma till inlägget]

William - 03/10/17



Jag börjar jobba vid 9:30, slutar vid 13 och då ska jag hem för att hämta några grejer sedan ta bussen till Gamleby. Ska följa med Natta till Linköping då Torsten(hennes vovve) ska till veterinären, sedan sover jag hos henne. Imorgonbitti åker vi tidigt till Sabina i Kalmar för lite systermys. ♥

Morgonstund

Dessa bilder tog jag under en fotopromenad jag tog häromdagen då jag var ledig. Vaknade strax före 7 och vid 8 kände jag att näe jag måste ut, så jag tog med mig kameran och gick ut i över 2h. Det var riktigt härligt!

Vad tycker ni om bilderna?📷



William - 03/10/17


Blev många härliga bilder på fina lilla Wille igår♥

Nu ska jag ta på skorna och springa bort till bussen för att åka ner till Öppenvården på möte, sedan ska jag jobba. Önskar er alla en bra dag!

William - 03/10/17

 

Simpelt (och billigt) tips för dig som gillar att fota


En reflexskärm är verkligen jättebra att använda när man fotar, speciellt människor (tycker jag personligen). Den gör så du kan "styra ljuset", alltså välja lite hur det ska landa på motivet och slippa mörka fläckar/skuggor i t.ex. ansiktet. Du kan köpa en ordentlig för några hundra kronor, men ibland har man inte pengar att spendera, eller så kanske man inte har någon och vill köra en spontan fotografering, och då kan det vara bra att veta hur du kan göra en reflexskärm till budgetpris. Denna gjorde jag idag på några minuter, och använde vid bebisfotografering.

Du behöver:
Aluminiumfolie
Kartongbit
Tejp
Sax

Såhär gör du:
Det är väldigt simpelt, du klipper kartongen såsom du vill ha den (jag använde en kartonglåda och klippte bort de sidor jag inte ville ha, för att ha den enkelt böjd). Sedan lägger du över folien och försöker släta till så gott du kan. Tejpa fast folien genom att dra kanterna till kartongens baksida. Färdig. Enkelt, eller hur?


Jag tog två bilder för att visa skillnaden med och utan reflexskärm. Tagna i kvällsljus.
Nu förstår ni vad jag menar med att "styra ljuset", va?

Extratips: Vill du göra en mer "ordentlig" reflexskärm kan du istället använda självhäftande aluminiumfolie och få den riktigt slät med hjälp av en fönsterskrapa. Tar längre tid och finns inte i alla affärer, men lite bättre resultat.

Lycka till! ☺

Vad tycker ni om tips-inlägg om olika saker, är det något ni vill se mer utav? Säg gärna till så jag vet

Mitt i trollskogen

Ett gäng bilder från igår då jag var på lite kalas för farfar och Inger som båda har fyllt år. Vi under 80 passade på att ta en promenad i skogen, vi började hitta svamp och till slut satt vi allihopa med fötterna halvt nedsjunkna i mossan och plockade kantareller. Jag, pappa och Felix passade även på att åka förbi Maja i Kvarsebo för lite prat och kramar innan vi åkte hemåt igen. Vägen hem bjöd på en magisk solnedgång, som pricken över i:et på en supermysig dag. Det är verkligen så otroligt viktigt att ta sig tid att spendera med familjen medan man kan♥


Idag har inte varit riktigt lika bra, ångesten gillar att påminna mig om hur svag jag är just nu och tårarna verkar svida lite mer var dag. Tur jag har Riverdale som får mig glömma allt en stund, synd att jag för tillfället ser på sista avsnittet. Behöver fler nya, bra serier att pausa hjärnan med ibland. Hoppas ni haft en fin helg!

RSS 2.0