Timmarna innan "ja" #2


Lite fler bilder från då Elin & Robin gifte sig, de andra bilderna kan ni se under "Foto" eller genom att söka på "Elin & Robin" här i bloggen.♥


Fredag

Idag är det fredag och jag stänger på jobbet runt 19. Ska direkt hem för tar laga mat och sen kommer jag däcka i soffan, utan tvekan. Ha en bra fredag allihop!
 
 

Att gråta i duschen och skrika i prydnadskuddar

Mitt namn är Isabelle Thörner. Jag är född i oxens tecken, vilket betyder något för mig då jag lägger pinsamt mycket tro och hopp i händerna på tidningshoroskop. Jag upptäckte nyligen att jag inte gillar makaroner, trots att jag ätit det hela mitt liv. Jag avskyr att vara ensam men älskar att vara själv. Jag är en kreativ dagdrömmare. Materialistiska ting är inget jag lägger särskilt mycket värde i, så det bästa presenten att ge mig är något personligt. Jag tycker att solrosor är de vackraste blommorna som finns. Ballonger gör mig glad. Jag dömer aldrig människor efter utseende, men jag dömer alltid mat direkt, ser det äckligt ut kan du få kämpa som fasen för att jag ska smaka. Jag rappar Eminem och gamla svenska hiphoplåtar när jag är ensam. Den disneyprinsessa jag gillar bäst är Belle, men som barn ville jag helst vara Pocahontas då hon hade djurkompisar och bodde vid vattnet. Jag är positiv, (lite för) pratsam, sprallig, skrattfylld, envis, glad, fantasifull och lite konstig. Nu känner ni mig. Visst?

Här är jag. Glad och fånig. Så som de flesta antagligen ser mig.
 




Mitt namn är Isabelle Thörner. Jag gråter nästan alltid i duschen. Tack vare erfarenhet vet jag att en iskall ögonmask hjälper söndergråtna ögon att se mindre söndergråta ut. Jag sover aldrig mer än max 1,5 timme i streck. Jag vaknar hyperventilerande minst 1 gång varje natt. Jag hittar ofta på ursäkter för att gå hem när jag är ute bland folk. Jag använder åtminstone 50% av all min dagliga energi åt att inte självskada. Jag sätter på hög musik och skriker i soffans prydnadskuddar. Jag har dåligt samvete för precis allt, t.ex. att jag ej är i krigsdrabbade länder och hjälper till. Min sambo har olympiska medaljer i att trösta, linda in i filt och famn, och distrahera hyperventilering. Jag har legat ihopkrupen i fosterställning så mycket att jag numer automatiskt sover så. Jag har två självmordsbrev någonstans hemma som jag skrivit när jag varit redo att ge upp. Jag får övertala mig själv att klä på mig och gå utanför dörren varje dag. Jag får blackouts p.g.a ångest flera gånger i månaden. Jag lider av det smärtsamma velandet att vilja bli lämnad ifred, och inte vilja bli lämnad. Mina katter är så vana vid mitt mående att de vet när jag håller på att få en ångestattack och kommer direkt för att försöka lugna mig. Jag har alltid en sten i bröstet och en klump i magen. Jag kräks minst 1 gång i veckan till följd utav panikångest. Jag behöver bara sminka av mig 4/10 gånger, oftast gråter jag bort det. Jag är trasig, nedbruten, orkeslös, ångestfylld, sjävhatande och alltid precis på gränsen till att bryta samman. Ni trodde att ni kände mig. Visst?

Här är jag. Den obekväma sanningen.




Jag skriver inte om min psykiska ohälsa för att någon ska läsa och tänka "stackars lilla gumman", för medlidande är inget jag känner något begär efter. Jag skriver för att uppmärksamma, för att informera och sprida kunskap, för att skapa mer förståelse. Jag skriver för alla de som aldrig vågar yttra ett enda ord, för de som alltid lider i det tysta, för de som är lika mycket ensammast på jorden som jag. Jag skriver för att berätta att ja, det är jävligt illa och ja, det gör förbannat ont, men det är inte slutet.

För 3 timmar sedan fick Felix leda mig in till sängen, bädda om mig, sitta nedanför sängen och säga åt mig att försöka andas. För 3 timmar sedan pressade jag naglarna in i pannan och kved att jag inte ville mer. För 3 timmar sedan var jag redo att dö. Och nu, endast 3 timmar senare, är jag stark nog att skriva detta här, öppet för världen att se. Det är såhär mina dagar ser ut, och det är såhär mina dagar har sett ut sedan jag var 6 år ung. Jag vill ge upp hälften utav min vakna tid, och den andra hälften är jag så jäkla glad och tacksam att jag ännu står här.

Det kanske inte blir världsbäst, mitt liv kanske aldrig blir det livet andra ser på med avund, men jag är okej med det. Jag är lycklig och söndertrasad om vartannat, men det är fan okej ändå. Jag kommer aldrig glömma all smärta och alla tårar, men det jag verkligen kommer att se tillbaka på och minnas är all glädje och alla ont-i-magen-skratt. Och det är faktiskt mer än okej.

Timmarna innan "ja" #1


Lite bilder ifrån timmarna innan Elin & Robin gifte sig, alltså då de gjorde sig i ordning och vi hade så trevligt och skoj! Har fler bilder från förberedelserna och de kommer. Vill ni se de bröllopsbilder jag lagt ut tidigare klickar ni er in under "Foto" eller min facebooksida.


Jag är verkligen låg just nu, mår inte alls bra vilket nöter ut mig även fysiskt med kontant huvudvärk som nästan varje kväll exploderat till migrän då jag inte tål varken ljud, ljus eller att ens existera. Jag är verkligen tömd på energi, och den lilla jag har använder jag till jobbet så till er som inte får svar när ni hör av er; Förlåt, jag uppskattar er och ni är underbara, men jag måste lappa ihop mig lite igen.

Senaste tiden har jag...

Senaste tiden genom min telefon

Haft mysfika i vårsolen med både mor och far. Bara suttit och pratat om allt och ingenting, medan solen gick ned bakom oss. (Och då även insett hur jäkla vacker stad vi faktiskt bor i, man tar det ofta för givet)



Fått ny telefon av min älskling (hur snäll??) och då upptäckt att en utav jobbets toaletter har sjukt bra selfieljus. Även, på nytt, insett hur mycket jag älskar tofflor och hur jäkla fult det är haha.




Bakat dessa gudomligt goda bars och då insett att nyttigt inte alltid smakar bajs. Och sedan ätit ihjäl mig på dem...



 Firat min extrapappa Pelle på födelsedagen, och känt min OCD stillas när hans tröja matchade Kajsas ögon.




Mått riktigt jävla dåligt, och försökt hantera det genom att åka ensam till stugan och köra yoga, andningsövningar och lättare träning vid havet.




Rensat garderoben och "fått hjälp" utav Russin, som för övrigt sover väldigt sött. Hon är underbar. Tills hon ställer sig och river ur precis alla kläder jag vikt så fint endast en minut tidigare.



Vad har ni gjort den senaste tiden?

Vi är inte som gjorda för varandra

Som barn trodde jag att den rätta kärleken var den där man passade perfekt tillsammans; där ens tycke och smak överensstämde med partnern, där åsikterna aldrig riktigt gick åt varsitt håll, där man var "two peas in a pod". Jag trodde att när man hittade den rätta så skulle allt kännas enkelt och bra, hela tiden. Man skulle vara samma person i två kroppar. Men så är ju inte riktigt fallet.


Jag fann min stora kärlek som 15-åring, blev störtförälskad i en människa som i mina ögon var perfekt. Han tog fram något i mig som jag inte trodde fanns, och fick mig att känna mig mer levande än någonsin förut. Men det var ärligt talat förvirrande för mig, på många sätt, men främst därför att vi inte hade något gemensamt mer än några låtar vi båda gillade. Felix och jag är verkligen inte som gjorda för varandra, vi är inte den stereotypiska "perfect match" som filmer gärna målar upp. Vi tycker olika om det mesta; vi gillar sällan samma kläder eller musik, vi har otroligt olika syn på de flesta saker, vi har helt skilda intressen, vi har varsitt liv som vi delar med varandra. Väldigt många har sagt "ni är verkligen ett omaka par, varandras raka motsatser" och det är helt sant, för vi har egentligen bara en riktig sak gemensamt; Vi älskar varandra och vill vara tillsammans.


" Kärlek är mer än bara en känsla. Det är mer än något annat ett val "


 

Hur många gånger har man inte fått höra människor som gjort slut för "vi var så olika" eller "vi hade inte samma intressen"? Men det är ju egentligen inte olikheterna som gjort slut på relationen, det är personerna i den. Tar ett förhållande slut så har en eller båda parter gett upp, och visst kan olikheterna bidra till detta, men kan man inte vara med någon för att man är olika personer -då är det inte riktig kärlek. "Love conquers all" sägs det ju, och jag helt säker på att det är sant. Kärlek kan övervinna allt, men inte på egen hand. Många människor tror att en motgång innebär att man då inte är menade att vara tillsammans, men låt mig berätta en hemlighet; Det finns inga som är menade för varandra. Jag tror absolut på ödet, två personer kan mötas av en anledning, men vad som sker därefter är ens eget beslut. Om du lägger hela ditt kärleksliv i händerna på ödet eller universum, då kommer du aldrig finna kärleken. Du måste vara beredd att ge blod, svett och tårar. Så enkelt är det.


Kärlek är aldrig givet. Alla sorters känslor är en berg-och-dal-bana, och så även kärlek. Alla känslor är under ständig förändring. Men kärlek är mer än bara en känsla. Det är mer än något annat ett val; ett val att kämpa, ett val att leva tillsammans, ett val att älska. Man kan inte bestämma vem man fattar tycke för, men man kan bestämma vem man kämpar för, och det är där kärleken tar riktigt fart. När man hittar någon som är värd att ge allt för, som är värd det arbete ett förhållande faktiskt är -då har man hittat kärlek.


" Vi får varandra att se världen på nya sätt "


-Felix och jag lyssnar vanligtvis inte på samma musik; men detta får oss att upptäcka nya artister vi annars aldrig hade lyssnat på.
-Jag är väldigt impulsiv medan han gillar genomtänkta beslut; detta gör att han håller mina fötter på jorden och jag får honom att vara mer spontan.
-Han är en känslomässigt tyst person, medan jag bär känslorna utanpå; jag får honom att öppna upp sig mer, och han hjälper mig att kontrollera mina känslor.
-Vi gillar väldigt olika kläder; men det öppnar upp en värld av nya stilar vi annars inte hade sett.
-Vi har helt olika intressen; men detta gör att vi alltid har något att prata om och lära varandra.
-Vi tycker om olika resmål; vilket gjort att vi tagit varandra till platser vi annars inte fått uppleva. 
-Han är en "konkret" person som föredrar fakta, medan jag är den typiskt konstnärliga personen; men detta gör att han alltid har koll på läget och får mig att förstå världen bättre, medan jag får honom att se det vackra och drömmande i allt. När vi reser har han alltid koll på vart vi är och vart vi ska, medan jag är förtrollad av omgivningarna.

Vi får varandra att se världen på nya sätt, ger varandra nya perspektiv. Vi är varsin hjärnhalva och kompletterar varandra.


 

Han är min raka motsats, och jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Tack vare honom fortsätter jag ständigt att utvecklas som person och får en helt annan förståelse för saker jag tidigare inte ens sett. Han har gjort min värld så mycket större. Man behöver inte vara lika för att vara tillsammans, man behöver bara vara öppna för nya saker och vilja vara med varandra.


Håller ni med eller tycker ni att jag är galen? Hur ser ni på kärlek?❤
 

Ibland rasar allt, men det är okej

Idag är en dag då all stress, all ilska, all frustration, all oro, all skam och all sorg jag samlat på mig under en tid slutligen bildar en stor explosion inom mig och ut kommer bara ångest och tårar. En dag då allt gör ont, händerna darrar, varje andetag känns som jag ska kräkas, tårarna sliter i ansiktets tunna hud, och det enda jag vill göra är att skrika. Jag vill skrika tills luften tar slut, jag vill skrika ut all smärta, jag vill att mina lungor ska tömmas i ett enda smärtfyllt vrål.  Idag skrattar hjärnspökena åt mig, demonerna i själen bränner hål  i allt jag är och jag hatar mig själv till den grad att självmordstankarna bankar och slår i mitt huvud. Jag gråter precis just nu när jag skriver detta, och det tycks inte finnas något slut på dessa vidriga tårar. Idag mår jag inte bara sämre, och inte bara dåligt, utan idag mår jag fruktansvärt.

I 17 år har jag kämpat med min psykiska ohälsa, i 17 år har jag varit min egen värsta fiende, mitt eget största hot. Jag har mått mer dåligt än vad jag mått bra. Ingen vet egentligen hur illa det varit, hur många saker jag hållit för mig själv, hur många hemligheter världen aldrig kommer få veta, hemligheter som ätit upp mig så många gånger att jag tappat räkningen. Men det viktigaste ord i detta stycke är "kämpat". Hur många gånger jag än har gett upp, så har jag rest mig upp igen och haltat fram längs vägen, även när jag inte sett någon mening med stegen jag tagit. Någonstans inom mig har jag haft en liten röst som ägnat all energi åt att överrösta alla hjärnspöken; en röst som sagt åt mig att jag kan klara detta, att det inte är över ännu, att jag måste fortsätta.



" Alla de smärtsamma tankar mitt självhat tillåter spinna runt i huvudet, de definerar inte mig "


Det senaste året har varit det bästa i mitt liv, men långt ifrån det enklaste. Jag har gått igenom så extremt många stora förändringar, som att bli nykter, börja bearbeta saker jag aldrig tagit itu med, och hålla fast vid ett jobb trots att jag många gånger bara velat isolera mig. Men är det något jag insett så är det att det är okej. 

Det har tagit mig 17 plågsamma år men jag har slutligen kommit till insikten att det är okej att må riktigt jävla skit ibland. Det är inget fel med att lida, det är mänskligt att gråta. Att jag har en dålig dag gör mig inte till en dålig person. Alla de smärtsamma tankar mitt självhat tillåter spinna runt i huvudet, de definerar inte mig. Mina självskadande tankar bestämmer inte vem jag är. Jag accepterar att jag ramlar över stupet ibland, jag accepterar att jag ligger i fosterställning på badrumsgolvet och kippar efter andan, jag accepterar att det troligtvis alltid kommer att finnas ett mörker inom mig. Jag kan inte ändra på dessa saker, jag har sjukdomar som gör att dessa saker alltid kommer vara en del utav mitt liv -däremot kan jag ändra min syn på sakerna. Jag väljer att acceptera hur mitt liv ser ut, och göra det bästa utifrån mina egna förutsättningar. När dessa känslor kommer så är det något som behöver komma ut, så istället för att trycka ner det väljer jag nu att säga till mig själv "det är okej, gråt ut, skrik så högt du kan, slit en bok i småbitar om det behövs". För jag vet att det blir bättre.

Är det något jag vill att alla med psykisk ohälsa ska veta så är det just detta: DET.ÄR.OKEJ.

Avslutar detta inlägg med två utav mina favoritcitat, båda från Rise Against:
 

Onyttigt utan att vara onyttigt

Jag är en riktig gottegris, jag älskar allt som smakar choklad i stort sett haha. Något jag alltid varit fullkomligen frälst i är chokladbollar, och det finns ju så himla många olika recept på nyttigare alternativ till chokladbollar.

Detta recept innehåller dadlar, vilket jag avskyr. Jag avskyr lukten, smaken, konsistensen -allt. Men dessa bars är så syndigt goda att det är omöjligt att tro att de inte innehåller något onyttigt! Jag tog med dem till jobbet igår och mina kollegor älskade dem och fick receptet. 



Du behöver:
20 st dadlar (det går att använda färska eller torkade, men använder du torkade behöver du tillsätta mer vatten)
1 dl vatten (går även att använda kaffe om man gillar det, ta då lite mindre mängd)
0,5 tsk vaniljpulver (ej vaniljsocker!)
0,5 dl kakao
1 dl nötter (jag använder hassenötter, men välj de ni gillar bäst)
2 dl fiberhavregryn
2 dl kokos

Mixer
Bunke
Bakplåtspapper, alt. plastfolie

Tips på saker att ha som "topping": sockerfri choklad, kokos, krossade nötter



Gör såhär:
1] Krossa eller mixa nötterna tills det bara är ett nötkross -lägg i bunken
2] Kärna ur dadlarna och mixa tillsammans med vattnet, tills det blir en kletig smet
3] Häll ner smeten i bunken
4] Tillsätt resterande ingredienser
5] Mosa ihop allting med händerna
6] Lägg upp ett bakplåtspapper och tryck ut smeten på det
7] Ta en kniv och skär lagom stora bitar
8] Lägg in i frysen

Om du ska ha "topping": Kokos eller nötkross strör du över innan frysen, men om du vill doppa dem i choklad är det bäst att låta dem ligga en stund i frysen

Förvaras bäst i frysen -perfekta att ta som ett litet mellanmål eller när man är dödligt sugen på något





Elin & Robin - Bröllopsvideo



Jag är extremt ovan att filma och redigera video (dessutom fotograferade jag med den andra handen samtidigt som jag filmade, därav lite skakigt), men jag har gjort så gott jag kan och jag tycker den blev mysig. Det var verkligen en fantastisk dag/kväll!♥


Nu har jag gjort mig i ordning så ska springa ner och hoppa på cykeln. Jobbar till 15:15 och vid 16 åker jag till Kalmar för att se lillasyster uppträda med skolan. Ha en bra dag allihop!

Wedding in black and white


Hur fina är de inte då?? Och ser ni sättet Robin tittar på Elin? Så stolt och lycklig, jag får gåshud. ♥


Idag öppnade jag på jobbet, vilket innebär att jag vaknade vid 03:30 (måste alltid gå upp 2h innan annars funkar jag inte), och med tanke på att jag somnade runt 23:30  så är jag lite lagom trött. Är hemma nu, ska snart ut på en liten promenad med pappa och sedan ska jag typ sova haha!

Herr & Fru Lönegren

Igår gifte sig min bästa vän Elin med sin stora kärlek Robin, och jag fick äran att agera fotograf. Det var en magsik dag, från början till slut. Jag vet inte hur många gånger jag tackade mig själv för att jag var klok nog att använda vattenfast mascara, för tårarna kunde jag då inte hålla tillbaka. Det kommer att dyka upp fler och fler bilder här på bloggen, så räkna med en jäkla massa underbara bröllopsbilder!

Elin & Robin, jag har sagt det många gånger förut och jag säger det igen; Jag är så otroligt lycklig för er skull, ni är verkligen fantastiska. Om något är rätt i denna värld så är det ni två tillsammans. Grattis igen kära ni!

 

Igår

Igår gick jag tillbaka till jobbet och det var så himla skönt! Avskyr att ligga hemma. Dock är inte bihålorna bättre så måste ringa läkaren, igen. Blir tokig snart. 

Efter jobbet cyklade jag hem och tog det lugnt en stund, sedan åkte jag till öppenvården för möte. När mötet var slut gick jag och mötte upp mamma, sedan gick vi till Guldkant och hade middagsdejt. Riktigt mysigt! Vid kl. 20 var det dags för "genrep" (vet inte vad man säger när det gäller bröllop) i kyrkan så jag sprang runt och kollade vinklar haha!

Nu ska jag göra frukost och sedan göra mig redo för jobb! Ha en bra torsdag!

(null)
(null)


Sunny winter


Alla dessa är från påskhelgen då jag var ute hos min storasyster för att ta hand om djuren ♥


Jag ligger fortfarande sjuk, vaknade imorse med 38,5°C i feber och en timme senare låg tempen på 39,3°C. Nu har jag precis vaknat efter att ha sovit ett par timmar, ska mitt penicillin (tar 3 ggr/dag) och sedan slänga ihop något lätt till lunch. Sedan kommer jag nog fortsätta att försöka sova större delen utav dagen, det är det enda sättet att bli av med skiten.

Vad gör ni idag?🙂

m a j a


Några bilder jag tog för ett tag sedan på min gammelmoster, fina Maja ♥


Jag är ännu sjuk, även om jag börjar bli lite piggare (penicillinet börjar göra sin verkan). Känner mig rätt utmattad ärligt talat, nu har jag varit riktigt sjuk i 1 vecka, och det är nu över 1 år sedan jag senast var helt frisk. Det känns inte normalt att vara sjuk så länge, men läkarna säger att de inget kan göra, att jag "bara är lite mer mottaglig för infektioner och virus". Det gör mig ärligt talat en aning irriterad, då jag tycker att det borde gå att göra något, en människa ska inte behöva gå i över 1 år utan att bli helt frisk. Eller? Jag är dock glad att jag inte gav mig om halsmandlarna utan krävde att få träffa specialist och då fick opereras. Innan de försvann kunde jag inte kunde äta, dricka eller knappt ens andas, med halsfluss efter halsfluss och även utan inflammationer var de så pass stora att jag hade svårt att andas. Nu gäller det bara att någon gång bli frisk från bihåleinflammationer och skit, så jag kan få arbeta och ha ett liv. Ja, idag är jag en aning bitter. Men det har jag rätt till att vara, faktiskt.

Just nu sitter jag och kollar på Kim Possible, det var ett utav mina favoritprogram som barn och jag känner mig riktigt nostalgisk. Ska hämta en clementin och lite vatten, och kolla vidare. 

Hoppas eran lördag är roligare!♥

Fredagstjurig

Jag är fortfarande sjuk, har bara blivit sämre sedan i lördags. Igår var jag hos läkaren som konstaterade vad jag redan visste; en rejäl bihåleinflammation, IGEN. Så nu käkar jag penicillin igen och hoppas att det snart ska lägga sig. Penicillinet i sig gör mig ännu mer utslagen, men tar det död på skiten så är det värt det. Jag är riktigt sur då jag verkligen inte får vara sjuk denna helg, men jag kan tyvärr inte göra någonting åt det. Igår gick febern över, men för en stund sedan kom den tillbaka. Jag undrar när tusan jag ska få bli helt frisk?

Som grädden på moset la min mobil av igårmorse, och har inte gått att starta sedan dess. Jag har försökt få igång min gamla telefon, som inte heller den vill starta. Så nu måste jag skaffa en ny mobil också. För att krydda på lite extra har jag universums värsta pms och växlar mellan att vilja utplåna mänskligheten, och att gråta till tv-reklamer. Skjut mig, någon?🔫 



Jag hoppas att ni har en bättre fredag än jag!♥

6 gånger "instant karma" slagit till

Ni vet när man gör något halvtaskigt mot någon, som man tycker är jätteskoj, och sedan kommer karman tillbaka med en stövel i arslet? Yeah, me too. Här är några gånger då jag drabbats utav instant karma:


Den gömda spaden
Detta är en typisk seriefigur-händelse, men det har faktiskt hänt.
Som barn var jag en riktig busunge, att hitta på bus var mitt stora intresse liksom. En sensommardag satt min storasyster i en brassestol och hade slumrat till i solen. Jag såg natuligtvis min chans att jäklas lite. Jag fyllde en kanna med iskallt vatten, sedan smög jag upp bakom henne och tömde nästan 1 liter vatten över hennes huvud. Hon vaknade med ett gallskrik, och jag visste att nu jäklar var jag tvungen att springa. Med ett hysteriskt fnitter satte jag fart bort mot den stora busken på gården, men ramlade bakåt efter en rejäl smäll i ansiktet. Först förstod jag knappt vad som hade hänt, men det visade sig att det låg en stor spade i gräset, som jag alltså trampat på så skaftet flög upp och slog mig i ansiktet. Min storasyster skrattade väldigt nöjt.

head hit GIF



McDonaldsmuggen
Jag satt på en bänk ute på stenpiren i stan, och höll i en McDonaldsmugg fylld med kallt vatten. Mina två vänner Annie & Jennie gjorde sitt bästa för att driva mig till vansinne. Minns ni "gul bil" då man skulle slå någon så fort man fick syn på en gul bil? Detta var deras version; Röd bil, och innebar att varje gång de såg en röd bil så sa de "röd bil betyder goosaaaa" med en sliskig röst och sedan kramade om mig och gnuggade kinden mot min. Jag har alltid haft lite svårt med närkontakt, jag blir helt enkelt väldigt obekväm. Så jag skulle jäklas tillbaka och kasta vattnet i ansiktet på dem. Problemet var bara att jag på något sätt fastnade med fingret under muggens kant, och det hela slutade med att jag fick gå genom stan med droppande haka och rinnande mascara.

Angry Joey Tribbiani GIF by Nick At Nite



Boll mot vägg
När jag gick i grundskolan (klass 0-6) brukade vi ägna rasterna åt att köra boll mot vägg. Det är så simpelt som det låter; man tar en fotboll och ska sparka den mot en vägg, man har en viss ordning på vems tur det är att sparka och missar man bollen eller inte träffar väggen så får man en "prick", tre prickar gör att du åker ut. Jag ledde över min kompis, och var en riktigt dålig vinnare. Ni vet, "haa-haa väggen är fem meter bred och du missar ändå, ojdå tror du ligger under lite nu" - hela det där köret. Sedan vrålade jag "försök få tag i den här då!" och tanken var att jag skulle sparka en riktigt hård skruvboll så min kompis inte skulle få tag i bollen. Så gick det inte riktigt. Istället sparkade jag stenhårt, den studsade mot väggen, och träffade mig så hårt i ansiktet att jag fick näsblod. Skadeglädjen min kompis kände var nog bättre än alla vinster i världen.
Nerdy Heads Up GIF by You Blew It!



Skåpsdörren
Som sagt så gillade jag ju att hitta på bus som barn, och alla visste att det alltid var jag som gjort det haha. Jag hade fått tips att man kunde sätta tejp på kranen så skulle vattnet spruta upp i ansiktet på personen som satte igång den, vilket jag självklart var tvungen att prova på familjen. Mamma blev offret denna gång, och jag stod utanför toaletten och fnissade. När jag hörde "ISABELLE LINNÉA THÖRNER" satte jag fart mot köket. Jag tänkte dyka ner mellan bänken och köksbordet för att gömma mig, men den stora dörren till skafferiet stod öppen, något jag inte alls såg då jag tittade bakom mig för att se om mamma såg mig. Kort sagt; jag sprang rakt in i dörren och fick en stor, rödblå bula i pannan.

Kimmy Schmidt Uks S2 GIF by Unbreakable Kimmy Schmidt





Löpbandet
Jag var på gymmet tillsammans med min kompis Jennie, som är så pass klantig att hennes smeknamn under mellanstadiet och högstadiet faktiskt var "Klanten". Hursomhelst, vi joggade på varsitt löpband och pratade lite. Plötsligt tappar hon balansen och bokstavligen flyger in i väggen bakom. Jag skrattade hysteriskt och sa "detta är varför du kallas för Klanten". Jag skrattade dock så mycket att även jag tappade balansen och hamnade bredvid henne på golvet.

Fail Taylor Swift GIF



Plums sa det
Denna gång var det inte jag som drabbades utav instant karma, jag tittade bara på och skrattade. Jag var på en badbrygga tillsammans med bl.a Jennie, Felix och Jennies dåvarande pojkvän Viktor. Felix är en riktig badkruka, så han hade sina vanliga kläder på sig. Iallafall. Felix & Viktor bestämde sig då för att ta Jennie och kasta henne i vattnet, så den ena tar armarna och den andra benen. De svingar henne fram och tillbaka några gånger, men när de väl ska kasta i henne så hänger inte Felix riktigt med vilket slutar med att han fick sig ett dopp. Extra karma då mobilen låg i byxfickan.

Fall Fighting GIF


Har ni drabbats utav instant karma någon gång? Berätta gärna!


BumBum of March

Fler bilder på lillsyrran från förra helgen, när man älskar att fota är det tur att man har värsta modellsyrran som ställer upp i kylan ;)


Idag är jag som sagt hemma sjuk. Har spenderat dagen med att hosta, snyta mig, sova och kolla youtube. Pratade även med min Banani i 1,5 timme och det gör en alltid piggare, speciellt när man läser gamla pinsamma blogginlägg för varandra från då vi var 14-15 år, hahaha...skäms. Nu ska jag och Felix dra igång lite TWD en stund. Hoppas ni alla haft en bra dag!


Abandoned in the woods

En liten bit in i skogen finns ett förfallet torp. Taket har fallit in på flera ställen, och är på god väg att falla in i hela huset. Färg och tapet har lossat från väggar och dörrar, nycklar är täckta i rost, och av torpet ovanför finns endast ruiner. Tänk att dessa bortglömda torp en gång var någons älskade stuga, där de spenderade tid åt att hänga tavlor, sätta upp gardiner och sola på trappen. Jag är väldigt nyfiken av mig, och framförallt fascinerad av övergivna platser. Någon gång vill jag definitivt ta en roadtrip och besöka övergivna, förfallna byggnader. 



Det var minst 20 cm snö i skogen, på vissa platser gick snön till och med över knäna, så det var ganska ansträngande att ta sig runt. Jag gjorde faktiskt illa mitt knä då jag hoppade över en liten bäck och landade snett p.g.a att snön var betydligt djupare på andra sidan. Bilderna är inte från idag, då jag idag ligger sjuk igen. Men vad tycker ni om bilderna?


Har ni besökt någon övergiven plats? Har ni några tips på platser i Sverige?


Latest obsession


Har ni lyssnat på Grace VanderWaal?
Om ni inte har det så  måste  ni göra det! Hon blev känd genom America's Got Talent 2016 som 12-åring, och är nu alltså endast 14 år ung. Grace har en sådan röst jag bara älskar, lite hes men samtidigt mjuk och så jäkla behaglig att lyssna på. Min absoluta favoritlåt är "Clay" och hennes splitternya låt "Clearly" som släpptes häromdagen, men verkligen alla låtar är underbara. Här får ni några att förälska er i:





Här är hennes audition i AGT:




Ett år sedan jag gav mitt eget liv en deadline

Innan ni läser vidare så är det fyra saker ni bör veta om mig:
1. Jag har kämpat hela livet med panikångest och kraftiga depressioner (p.g.a Bipolär Sjukdom)
2. Min ångest kan triggas av allt som känns ens lite obekvämt, t.ex. ringa och avboka en tandläkartid

3. Mina två största fobier är sjukhus och klaustrofobi
4. Jag är den envisaste jävel som satt sin fot på denna jord

Okej, nu när ni vet det så kan vi fortsätta.


Jag har fått kämpa så länge jag kan minnas, jag har aldrig haft livet på ett silverfat. Halva min skoltid spenderade jag sjukskriven i perioder, då jag inte klarade att ens gå utanför dörren utan att bryta ihop. Ibland har jag fått ringa min psykolog för att kunna gå till den lilla affär som ligger 200 meter ifrån mitt hem. Jag har isolerat mig, inte klarat att min egen sambo tittat på mig, stängt av telefonen för att slippa prata med närstående. Jag har hatat mig själv till den grad att jag försökt ta mitt eget liv. Jag har gått igenom saker som jag inte skulle önska min värsta fiende, saker ingen ska behöva gå igenom. Jag har velat ge upp. Men jag har kämpat.


" Så många gånger jag känt att 'nej nu orkar jag inte mer, det räcker nu' men påmint mig själv om min deadline "


För lite mer än ett år sedan låg jag på toalettgolvet i fosterställning. Jag skakade och grät, hade kräkts flera gånger till följd av flera timmars panikgråt. Jag hade dessutom kraftig abstinens efter alkohol, då jag nyligen hade bestämt mig för att bli nykter. När jag slutligen kunde lugna mig, ställde jag mig över handfatet och sköljde ansiktet i kallt vatten. Jag tittade upp i spegeln och såg mig själv rakt i ögonen. Sedan sa jag högt till mig själv "Ett år. Jag kämpar mer än jag någonsin gjort, jag gör allt som krävs, i ett år. Om jag ändå står här om ett år, då ger jag upp." Samma dag skrev jag detta inlägg på min blogg:

 
Dagen därpå åkte jag ut till min syster, där jag spenderade större delen utav årets tre första månader. I början av maj, 7/5 för att vara exakt, ställde jag in min egen födelsedag då jag kände att jag inte orkade fira den. I slutet på maj fick jag jobb på en förskola, där det bara var tänkt att jag skulle hoppa in när någon var sjuk.

Det är lite mer än ett år sedan. Ett år sedan jag gav mitt eget liv en deadline. Ett år sedan jag bestämde att nu får det bära eller brista, att antingen blir det förändring eller så ger jag upp för gott. Och detta år har varit...tufft. Jag har aldrig förut kämpat så hårt; varit mer sjuk än frisk, tryckt naglarna in i handflatorna och blundat för att stå ut med abstinensen, varit så arg och så jävla ledsen. Så många gånger jag känt att "nej nu orkar jag inte mer, det räcker nu" men påmint mig själv om min deadline. Jag har varit hos läkaren varje månad, ofta flera gånger, och gått igenom oändligt med nålstick och andra prover. Jag har legat i 40-41°C feber i genomsnitt 2 veckor i månaden. Jag har blivit ifrågasatt av läkare som påpekat min psykiska ohälsa när jag kommit med samma fysiska åkomma gång på gång. Men skam den som ger sig. Jag låg på sjukhus två gånger under loppet av en månad, och jag har fasen hanterat det jäkligt bra! Jag, som får svårt att andas bara av att gå genom sjukhusets entré, har varit inlagd på sjukhus och ändå varit positiv. Jag har kämpat som aldrig förr.


" Jag tror verkligen att det finns mer i livet än ångest och självmordstankar "


Häromveckan fick jag min första ångestattack på flera veckor, och det var en väldigt kraftig sådan. Men när jag återigen stod lutad över handfatet, med svullna ögon och blöta kinder, såg jag mig själv i spegeln -och jag insåg någonting; Det var min första ångestattack på flera v.e.c.k.o.r. Och plötsligt såg jag någonting i mina egna ögon; En blandning utav hopp och stolthet. Jag började skratta genom tårarna. "Jag klarade det, jag mår bättre, på riktigt"

 

Det är fortfarande jävligt tufft. Jag kämpar varje vaken sekund, men det är just det; Jag KÄMPAR, jag VILL kämpa. För jag tror verkligen att det finns mer i livet än ångest och självmordstankar. Alla vidriga saker jag gått igenom under mitt liv har krossat mig, men inte dödat mig. "Det som inte dödar dig, gör dig starkare" sägs det ju, och jag har alltid tyckt det varit skitsnack. Tills nu. Alla dessa saker har lärt mig något, format mig till den jag är. Och jag är helt okej. Jag är faktiskt ganska bra. Jag är starkare än någonsin förut.

Jag lever och det är jag glad för. Det finns så många fantastiska saker i mitt liv, och jag har så många magiska stunder kvar. Jag har blivit välsignad med familj, vänner, sambo, katter, ett jobb jag älskar och allt detta har tillsammans gett mig en chans till ett nytt liv. Jag vill ta den chansen. Jag väljer att kämpa. Jag väljer att leva.  Inte för någon, men med er alla.

Långfredag och släktträff

På pappas sida utav familjen har vi en härlig påsktradition, nämligen att alla samlas på långfredagen och så gör vi kroppkakor. Jag frågade pappa hur traditionen startade, och tydligen var det hans öländska mormor som började. Därefter tog min farmor över, och sedan har det fortsatt. Det är en underbar tradition som gör att vi alltid träffas minst en gång om året ♥


I fredags vaknade jag runt 05:30 till denna utsikt och fågelkvitter. Då blir man automatiskt på bra humör!



Efter en dusch och lite frukost gick jag ut på en promenad med Torsten. Skrållan (katten) ska alltid hänga med på promenaderna.



När jag kom tillbaka från promenaden hade pappa & Sabina kommit för att hämta mig och Torsten. Så åkte vi mot min gammelmoster Maja.



Vi var först på plats, så vi satte igång med kaffe och dukade fram för att fika.



Sedan började resten utav släkten komma. Här är min pappa med sina två bröder.



Torsten behövde ju komma ut, så jag och Sabina tog med honom på en sväng.



Det finns en klippa ganska nära, och det är alltid sådan fin utsikt därifrån. Visst är det vackert?



När vi kom tillbaka var kroppkakebaket i full gång. Pappa och mina farbröder brukar stå för matlagningen, tidigare även farfar men då han börjar bli lite trött och har ont så får han stå med och prata. Själv stod jag och värmde mig framför vedspisen, haha.



Det blir en hel del smet, två stora hinkar fyllda. Vi dukade upp långbordet så alla skulle få plats. Själv är jag snart 23 år gammal och hamnar fortfarande vid "barnbordet" med lillasyster, kusin och kusinbarn. Jag sitter nog fasen kvar där 15 år, haha!



Som barn vägrade jag att äta kroppkakor. Jag kallade dem för sjögräsbullar, då jag på fullaste allvar var helt övertygad om att farfar och hans söner gick ner till sjön för att plocka sjögräs som de sedan mixade smet utav och gjorde kroppkakor på. Kan ju inte klaga på fantasin iallafall! Nu älskar jag dock kroppkakor, mina görs med quornfärs och jag äter tills jag nästan kräks.


När jag kom hem på kvällen var jag helt slut, somnade i soffan 4 gånger innan jag slutligen insåg att jag måste gå och lägga mig haha. Men vilken härlig dag jag hade! Så värdefullt att få umgås med släkten.


Har ni några speciella påsktraditioner? Eller vad gör ni under påskhelgen? 🐣🐥

RSS 2.0