Ni vet när man gör något halvtaskigt mot någon, som man tycker är jätteskoj, och sedan kommer karman tillbaka med en stövel i arslet? Yeah, me too. Här är några gånger då jag drabbats utav instant karma:


Den gömda spaden
Detta är en typisk seriefigur-händelse, men det har faktiskt hänt.
Som barn var jag en riktig busunge, att hitta på bus var mitt stora intresse liksom. En sensommardag satt min storasyster i en brassestol och hade slumrat till i solen. Jag såg natuligtvis min chans att jäklas lite. Jag fyllde en kanna med iskallt vatten, sedan smög jag upp bakom henne och tömde nästan 1 liter vatten över hennes huvud. Hon vaknade med ett gallskrik, och jag visste att nu jäklar var jag tvungen att springa. Med ett hysteriskt fnitter satte jag fart bort mot den stora busken på gården, men ramlade bakåt efter en rejäl smäll i ansiktet. Först förstod jag knappt vad som hade hänt, men det visade sig att det låg en stor spade i gräset, som jag alltså trampat på så skaftet flög upp och slog mig i ansiktet. Min storasyster skrattade väldigt nöjt.

---

McDonaldsmuggen
Jag satt på en bänk ute på stenpiren i stan, och höll i en McDonaldsmugg fylld med kallt vatten. Mina två vänner Annie & Jennie gjorde sitt bästa för att driva mig till vansinne. Minns ni "gul bil" då man skulle slå någon så fort man fick syn på en gul bil? Detta var deras version; Röd bil, och innebar att varje gång de såg en röd bil så sa de "röd bil betyder goosaaaa" med en sliskig röst och sedan kramade om mig och gnuggade kinden mot min. Jag har alltid haft lite svårt med närkontakt, jag blir helt enkelt väldigt obekväm. Så jag skulle jäklas tillbaka och kasta vattnet i ansiktet på dem. Problemet var bara att jag på något sätt fastnade med fingret under muggens kant, och det hela slutade med att jag fick gå genom stan med droppande haka och rinnande mascara.

---

Boll mot vägg
När jag gick i grundskolan (klass 0-6) brukade vi ägna rasterna åt att köra boll mot vägg. Det är så simpelt som det låter; man tar en fotboll och ska sparka den mot en vägg, man har en viss ordning på vems tur det är att sparka och missar man bollen eller inte träffar väggen så får man en "prick", tre prickar gör att du åker ut. Jag ledde över min kompis, och var en riktigt dålig vinnare. Ni vet, "haa-haa väggen är fem meter bred och du missar ändå, ojdå tror du ligger under lite nu" - hela det där köret. Sedan vrålade jag "försök få tag i den här då!" och tanken var att jag skulle sparka en riktigt hård skruvboll så min kompis inte skulle få tag i bollen. Så gick det inte riktigt. Istället sparkade jag stenhårt, den studsade mot väggen, och träffade mig så hårt i ansiktet att jag fick näsblod. Skadeglädjen min kompis kände var nog bättre än alla vinster i världen.

---

Skåpsdörren
Som sagt så gillade jag ju att hitta på bus som barn, och alla visste att det alltid var jag som gjort det haha. Jag hade fått tips att man kunde sätta tejp på kranen så skulle vattnet spruta upp i ansiktet på personen som satte igång den, vilket jag självklart var tvungen att prova på familjen. Mamma blev offret denna gång, och jag stod utanför toaletten och fnissade. När jag hörde "ISABELLE LINNÉA THÖRNER" satte jag fart mot köket. Jag tänkte dyka ner mellan bänken och köksbordet för att gömma mig, men den stora dörren till skafferiet stod öppen, något jag inte alls såg då jag tittade bakom mig för att se om mamma såg mig. Kort sagt; jag sprang rakt in i dörren och fick en stor, rödblå bula i pannan.

---

Löpbandet
Jag var på gymmet tillsammans med min kompis Jennie, som är så pass klantig att hennes smeknamn under mellanstadiet och högstadiet faktiskt var "Klanten". Hursomhelst, vi joggade på varsitt löpband och pratade lite. Plötsligt tappar hon balansen och bokstavligen flyger in i väggen bakom. Jag skrattade hysteriskt och sa "detta är varför du kallas för Klanten". Jag skrattade dock så mycket att även jag tappade balansen och hamnade bredvid henne på golvet.

---

Plums sa det
Denna gång var det inte jag som drabbades utav instant karma, jag tittade bara på och skrattade. Jag var på en badbrygga tillsammans med bl.a Jennie, Felix och Jennies dåvarande pojkvän Viktor. Felix är en riktig badkruka, så han hade sina vanliga kläder på sig. Iallafall. Felix & Viktor bestämde sig då för att ta Jennie och kasta henne i vattnet, så den ena tar armarna och den andra benen. De svingar henne fram och tillbaka några gånger, men när de väl ska kasta i henne så hänger inte Felix riktigt med vilket slutar med att han fick sig ett dopp. Extra karma då mobilen låg i byxfickan.

---

Har ni drabbats utav instant karma någon gång? Berätta gärna!

Jag har arbetat på förskola i snart ett år, och det märks tydliga förändringar i min personlighet och mitt beteende. Min omgivning påpekar det gärna, så jag ska göra det själv också tänkte jag. Varsågoda

En lista för er som jobbar i förskola:

•När sambon slår i skallen skrattar du inte, du säger "oj, bonk" och kommer på dig själv att klappa honom lite på huvudet.•


•Du känner dig ensam när du äter mat utan någon som kladdar mat på bordet, någon som gråter varannan minut, tre kokta morötter i knät och någon som snarkar med ansiktet två centimeter ifrån tallriken.•

•När du kommer hem upptäcker du att kläderna har cirka en miljard olika fläckar, och det stör dig inte ens att det är en salig blandning utav mat, snor, dregel och saker du inte har en aning om.•

•Du är the multitasker-master; byta blöja, snyta en näsa, sjunga sång, hålla koll på någon som "tvättar händerna" (dvs tar en dusch i handfatet) och samtidigt fundera på vad du ska göra efter jobbet? No problem.•

•När någon halkar ute på de isiga gatorna säger du "oj, upp igen vännen" automatiskt. Jag sa det till en okänd man. Oh yes I did.•

•Du vet verkligen om ett barn har "ovanligt bajs" en dag, för du vet exakt hur det vanligen ser ut. Stenkoll.•

•När ett barn börjar gå på pottan tycker du att det är helt fantastiskt och att den förtjänar Nobelpriset.•

 

•Du är van att hämta ny mat vid lunchen efter din fått en gigantisk snorlobba över sig.•

•Omärkta kläder ger dig ett behov av att kalla in Sherlock Holmes.•

 

•Du har haft feberinfluensa, maginfluensa, löss...det senaste året•

•Några av dina vanliga google-sökningar är: "roligt pyssel för små barn", "hur vet man om det är ögonflammation" och texter till barnlåtar du inte minns namnet på•

•Nio utav tio sånger du går runt och nynnar på är barnsånger. Äsch, vem försöker jag lura? Tio utav tio sånger är barnsånger.•

•Du börjar tycka att vissa barnlåtar (t.ex. Babblarna) faktiskt är rätt bra. Antagligen då du intalat dig själv det för att inte bli tokig av att höra dem 10 gånger om dagen varje dag.•


•Meningar likt "man får inte slå kompisarna med spaden" och "ska du provkissa iallafall?" förekommer dagligen.•

•Ibland, när du är hemma och börjar bli rastlös, får du en plötslig längtan efter att läsa om Alfons och Pippi, eller kladda färg på kottar och pinnar.•

•Trots att många utav dessa listade saker kan få många människor att rynka på näsan, så ger de dig ett leende på läpparna.•

 

Att arbeta på förskola är faktiskt underbart. Ja det är jobbigt ibland, och ja vissa dagar vill jag bara gå och lägga mig, men jag är alltid glad att gå dit. Varje dag blir jag överöst med kramar, barn som vill hålla i handen eller sitta i knät, och får känna mig uppskattad. Hur många utav er blir bemött så på arbetet?


Någon som jobbar inom förskola och känner igen sig? Eller vill tillägga något?👶

Jag hade en bra dag på jobbet, men när jag kom hem var jag väldigt trött och med tröttheten kommer även ett tråkigt humör. Hade det funnits en tävling i tjurskallighet så hade jag vunnit med rejäl marginal. Men för cirka 20 minuter sedan gick jag från att muttrande redigera bilder, till att sitta på golvet och skratta så jag trodde huvudet skulle explodera.

Från datorn ser jag rakt ut i vår lilla hall, och till badrummet. Där inne satt Russin i lådan, hon sitter på kanten och balanserar på tre ben när hon bajsar (man kan ju inte riskera att få skit i pälsen liksom). Men så ser jag någonting i ögonvrån och tittar dit, och ser då hur hon sätter sig på rumpan med bakbenen rakt upp i luften och börjar släpa stjärten i golvet genom att dra sig fram med bakbenen. Att det är nästan 10 centimeters höjdskillnad i golvet från badrummet till hallen, och dessutom en rejäl tröskel, det bryr hon sig inte om. Hon drar till och flyger över tröskeln som en bajsbeklädd, halvförlamad padda, och landar rakt på stjärten. Hon är jäkligt snabb när hon sedan drar sig genom hallen och lämnar ett spår av skit efter sig. Vanligtvis är jag inget fan av kattbajs på andra ställen än i kattlådan, men att se henne flyga över tröskeln och sedan slå världsrekord i arselkana är något av det roligaste jag sett. Så jag, som hade ställt mig upp för att se vad som hände, faller dubbelvikt på golvet och kväser fram skrattet, med tårarna strömmande och ett tomatrött ansikte. Ni som sett mig bryta ihop i riktigt asgarv vet exakt hur jag låter då haha. Felix var en ängel och städade upp i hallen, medan jag ringde Anna och skrekskrattade (vi gör så ibland, bara ringer och skrattar en stund och sedan lägger på hahah!). Önskar jag hade haft en kamera framme, det går inte att återberätta, ni kan aldrig förstå hur extremt roligt det såg ut.

Torsdagskvällen räddad av en envis bajskorv. Humor för femåringar.. och Isabelle Thörner.

 

VARNING Detta inlägg innehåller meningslöst babbel skrivet av en övertrött Isabelle och bör ej läsas utav personer som torkar sig bakifrån och fram(vem tUsAaAAan gör det? Sluta genast!) All makt åt Tengil, vår befriare.

Tjugotvå är en jävligt konstig ålder. Ni kan förneka det bäst ni vill, men vi vet alla att det är sanningen. Faktum är att alla åldrar mellan 21-30 är konstiga. De klämda åldrarna. Åldrarna då alla är antingen förvuxna tonåringar eller förtidspensionärer. Det finns ett litet mellanting, men ytterst få lyckas hamna där. Och om någon väl hamnar i det magnifika mellanrummet svämmar sociala medier över utav deras "fullkomligt i fas"-liv, och så sitter vi alla och smyghatar dem likt internettroll med tystnadsplikt. Vi är glada för deras skull, vi unnar dem allt gott, men avundsjukans gröna monster sitter och flåsar oss i nacken, det kan vi inte förneka.


Tjugotvå år. De flesta i denna ålder glömmer bort att de är vuxna. Jag glömmer ofta bort att jag är vuxen. Som när jag och Felix skulle boka resa till NYC och hotellet vi förälskat oss i hade 21-årsgräns på att boka rum. "Fyfan vad tråkigt, jag gillade verkligen det hotellet, varför måste man va 21 jäkla år för? Räcker det inte med 19?" suckade jag besviket. Felix skrattade åt mig och påminde mig om att jag faktiskt var 21 år. Oops, när tusan hände det? Eller som när jag är sjuk, då glömmer jag bort att jag är vuxen. Då vill jag direkt flytta hem till mamma och bli omhändertagen. Jävlar vad man borde tagit vara på det slappa livet som hemmaboende tonåring, muttrar jag alltid för mig själv när tempen visar 39°C och jag inte ätit mat på 2 dagar. Eller som nu i juletider då jag och Felix tänkte försöka roffa åt oss lite vuxenpoäng genom att skicka ut julkort. "God jul önskar Bella & Felix" med någon fin bild, tänkte han. Så tänkte inte jag. Istället satt jag och gråtskrattade med min sjukligt kväsiga röst medan jag klippte och klistrade på datan för att klippa ut våra och katternas huvud för att skapa egna graciösa julkort. Jag är fortfarande förvånad över att de är utskrivna, påskrivna och lagda i brevlådor, jag trodde inte att han skulle gå med på det. Det är alltid så trevligt att bli överraskad över att ens sambo också kan vara en fnissig 4-åring. Mina vänner glömmer nog också av sig lite ibland, att de är vuxna alltså. Typ som när jag var hos Caroline och jag använde ordet "kollega", och hon utbrister "sa du precis kollega? Gud vad vuxen du är!". Jag tittade på henne där hon satt och ammade sin 2 månader gamla son, och påminde henne skrattade om att det var hennes föräldraledighet diskussionen handlade om, så hennes vuxenpoäng ligger nog högre än mina. Faktiskt.


Men om vi ska gå tillbaka till "inget mellanting" igen då (vad är välplanerad, icke-spontant skriven text under vettig tid på dygnet? Vem fasen vet). Tänk tillbaka på alla konversationer ni haft detta år, vilken blandad jäkla kaos-kompott va? Det är liksom a l l t ; graviditeter och barn, boränta och lån, skratta åt kiss och bajs-skämt, välkommen på bröllop, i helgen låg hon med den, sova före 20:30 en lördag, funderar på att renovera, etc. De senaste 2 veckorna har jag yttrat dessa meningar:
"Vi har funderingar kring lånekostnader"
"Det är klart att man har barnlängtan, men jag vill känna mig stabil i ekonomi och livet innan, och min sambo likaså"
"Läckage är ett jävligt äckligt ord faktiskt, kanske det fulaste ordet som finns" (Följt utav 10 minuters övertrött skratt i telefon med Anna)
"Jag måste se över ekonomin lite"
"Du är en sån jävla stjärtapa ibland, vet du det?! En, en...ett arsle!!" (Där var jag mycket arg och då förvandlas jag ibland till en 6-årig sandlådegangster)

Det är som sagt en blandad jävla kaos-kompott, och visar hur skev denna ålder är. Jag kör snabba svängar mellan förtidspensionär och förvuxen tonåring, så snabba att jag knappt hinner med själv. Ibland vill jag verkligen få ett riktigt "jag är 15 år och ingen förstår mig hela världen är dumma i huvudet"-utbrott, två minuter senare sitter jag och beklagar mig över att Oldsberg blivit kickad ur Bingolotto och att söndagsbingot nu är förstört.

Jag var i affären för ett tag sedan, och där var även en grupp tonårstjejer (högstadieålder) som högt och tydligt pratade om sex. "AssÅÅÅ jag vet typ inte om jag typ borde ligga med han igen, de va ju najs men typ inte svinnajs assÅÅÅ, vad tycker ni?" frågade den ena tjejen och slängde med frisyren. De stod mitt i vägen och gjorde sig inget besvär att akta sig när folk försökte gå förbi. "Jävla ungar" tänkte jag buttert och genom en rysning gjorde sig den lilla åldersnoja jag har påmind. Jävla ungar??? Vad kommer näst; Hota med handväskan? Rullator? Muttra över att PÅ MIN TID var minsann allt bättre? 

 

Jag måste ändå, väldigt motvilligt, erkänna att jag blev lite nostalgisk till att vara 15 år och inte riktigt veta vem man är, för när man är 22...DÅ ÄR DET VÄRRE. Folk förväntar sig liksom att du ska ha en livsplan nu, du ska vara färdig, du ska vara stabil, du ska ha koll, du ska veta vad ammortering är, du ska ha "life all figured out". Men hur tusan ska man lista ut livet är man är fast i de klämda åren? Kan man inte få spola framåt, bara lite grann? Ta en tjuvkik på vad framtiden erbjuder? Se om man kommer bli klokare med åren eller bli en omvänd Benjamin Button (dvs en bebis i en gammal kropp), för ibland undrar jag om man blir det. (SÄTT PÅ ER ARMPUFFARNA FÖR HÄR KOMMER EN "SO DEEP I'M DROWNING" TANKE:) Ibland tror jag att hjärnan är som en fullpackad hårddisk som börjar bli uppäten utav virus, och till slut crashar man och behövar en ny, och så börjar man om igen. Vi är kroniskt vilse, för vi hinner inte bygga upp oss själva innan vi tvingas börja om igen.

 

Nej nu jävlar ska jag dricka vatten och sedan sova. Ni får ursäkta mitt förvirrande babbel, jag har en tendens att bete mig som en onykter pubertetsplutt när jag drabbas utav det nattligt oundvikliga stadiet kallat "övertrötthet". Sov gott mina vänner. Imorgon är det snart jul. Typ.

 

Jag kollar inte jättemycket på speciella youtube-kanaler som jag nämnt tidigare, men jag kan ändå sitta i flera timmar och klicka från video till video. Mitt senaste obsession är djur som snor kameror, jag vet inte varför (eller jo, min humor är fantastisk), men jag skrattar så jag gråter. Behöver verkligen dessa underbara videor som underhållning, så om ni vet några fler roliga please share!

Liza Koshy är definitivt den roligaste youtubern jag vet, passar perfekt min halvtaskiga superhumor.

En av de väldigt få svenska youtubers jag tittar på, tycker hon mosar fördomarna vissa har om att snygga tjejer skulle vara uptight haha, fullkomligt störtskön!

Fetaste kärleken till Johan Glans, underbara människa, skönare finns inte. Avlider av skratt hahah!

Sitter just nu o väntar på lite bakismat, senare ska jag åka bort o sova hos Felix.