det är tyst när du är här

Det är tyst när du är här
Men inte på ett sätt som gör det jobbigt eller obekvämt
Inte en tystnad som skriker
Det är tyst för alla röster i mitt huvud slutar vråla hårda ord, för allt du säger blir deras motgift, de har liksom ingen chans
Det är tyst för att alla saker jag hatar med mig själv får dig att le
Det får dig att le när jag ser konstig ut på bild eller när håret är så trassligt att det knappt går att borsta ut
Det får dig att le när mina kinder rosas utav solen eller när jag snubblar för att jag pratar så snabbt att jag glömmer bort hur jag använder benen rätt

Jag har alltid skämts när jag skrattat
Jag har alltid skämts när jag skrattat för vecken som bildas i kinderna och för lätet jag inte riktigt kan rå för
Men du älskar det
Du älskar mitt skratt säger du, för att det gör dig glad
Hur kan det vara?
Hur kan du ta det jag hatar och göra det älskvärt?
Hur kan du ta det fulaste med mig och se någonting vackert?



Det är tyst när du är här
Men inte på ett sätt som gör det jobbigt eller obekvämt
Det är tyst för att du är morfinet mot all min inre smärta och för att dina armar kramar ur allt det mörka och för att du tar det fulaste med mig och gör det fint
Det är tyst för att ingenting hotar att döda mig
Det är tyst för att jag inte vill att någonting ska döda mig
Det är tyst för att min ångest inte har någon ammunition när du tar alla fula frön i mig och vattnar dem till blommor och gör mitt självhat till en äng
Alla saker jag hatar med mig själv får dig att le
Och jag tänker att om alla dessa saker kan få dig att skina sådär
Så måste det finnas någonting vackert i dem, eller hur?
Det måste finnas någonting vackert i allt det jag hatar, något jag inte ser i mig själv men som speglas i sättet dina läppar formas varje gång du noterar dem


Det är tyst när du är här
Men inte på ett sätt som gör det jobbigt eller obekvämt
Inte en tystnad som skriker
Det är tyst för att sättet du håller mig får alla hjärnspöken att gå rakt in i ljuset och det är tyst för att mitt hjärta äntligen slår utan att banka
Det är tyst för att jag kan andas och jag kan andas för att du är här
Det är tyst för att du vet hur högt det kan skrika inom mig och du vet hur ont det kan göra och du vet hur mycket fult jag bär men du ser på mig ändå

Det skriker när du går men det tystnar när du är här
Jag har känt mig ensammast i världen för ingen riktigt förstår hur ful jag är
Men så tittar du på alla ärr från livet jag inte ville leva, det jag tvingades existera i
Och du följer dem med blicken utan att titta bort och kanske är de inte så läskiga ändå?
Och du drar fingrarna över sprickorna i fasaden och du säger att det är starkt att vara svag och att jag är fin som är så ful och allting bara tystnar
Och jag kan höra allt du säger och ingenting inom mig avbryter dig när du pratar


För det tyst när du är här
Men inte på ett sätt som gör det jobbigt eller obekvämt
Inte en tystnad som skriker 
För du får skriken att tappa rösten så jag äntligen kan höra dig säga hur vackert det är att vara lite ful och nu ekar inte hatet för du har tagit dig in genom sprickorna och du har kanske inte lagat dem men du har fyllt dem med frön och vattnat dem till blommor och nu växer hela skogen fram genom det fulaste i mig och det påminner mig om att det finns något vackert i allt jag hatar och det är okej att vara ful så länge man förstår att det kan vara lite fint ändå


Det är tyst när du är här
Det är tyst när du är här och jag förstår inte hur du gör för att stilla alla stormar och stoppa rusningstrafiken i min kaosbeklädda hjärna
Men det är tyst

Det är tyst och jag vill att du ska stanna, stoppa alla klockor så att tiden inte rinner ut
Jag vill att dina armar ska låsa fast sig runt mig och aldrig släppa taget och fortsätta krama ur mörkret som de vrider ur en smutsig disktrasa
Jag vill att du ska hålla mig så nära att det aldrig kan skrika igen
Jag vill, jag vill, jag vill så gärna 
Att det ska vara tyst



Skriven någon gång i juli.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0