Jag älskar kärlek i alla former och konstellationer, och denna dag kretsar ju kring just kärleken. Det handlar inte om att köpa dyra presenter, tävla om vem som har den lyxigaste instagrambilden eller äta på den finaste restaurangen, utan det handlar om att se och uppskatta varandra och oss själva just så som vi är; en dag att sprida lite extra kärlek. Alla hjärtans dag är en hyllning till vår förmåga att älska; vem vi än älskar och hur vi än älskar den. 

Jag vet att många känner sig ensamma just idag, då det har blivit någon allmän missuppfattning om att man måste ha en partner för att få fira dagen, när en partner inte är något som helst krav. Det enda kravet är att du har kärlek att ge; sen kan du ge den till en partner, en förälder, ett barn, en kollega, ett husdjur, en främling, en vän, eller dig själv. Som singel firade jag alla hjärtans dag med fokus på kärleken till mig själv; Jag gjorde saker jag mådde bra utav, tog hand om mig själv, överöste mig med uppskattningen jag behövde och förtjänade. Att ha en partner kan vara underbart, men lås dig inte i tanken att ditt hjärta måste tillhöra någon annan för att få hyllas, detta är trots allt ALLA hjärtans dag, inte romantiska partnerrelationers dag.

Alla former utav kärlek är det vackraste vi har, och det är värt att både hyllas och spridas. Jag har en liten tradition på alla hjärtans dag; Jag vill sprida lite extra kärlek någonstans där den behövs. Så istället för att spendera onödiga pengar på något jag egentligen inte behöver, så väljer jag årligen en organisation att skänka några kronor till. Det kan vara 20 kronor eller 500 kronor, beroende på vad man har möjlighet till. Tidigare har jag skänkt några hundra till bl.a UNICEF, WWF, Aldrig Ensam och olika djurskydd/shelters. Att sprida kärleken vidare är ett sätt att ta hand om varandra och att ett steg i taget försöka bege oss mot en vackrare morgondag.

I år har jag valt att sprida lite kärlek och skänka några hundra kronor till Women To Remember, därför att jag anser att det enorma arbete de gör är så viktigt. Jag har varit med i facebookgruppen under samma namn ett bra tag, och berörs dagligen utav de kvinnor som tvingas kämpa, eller som fråntagits rätten att kunna kämpa längre. Då jag själv tidigare har utsatts för både psykiskt, fysiskt och sexuellt våld, så ligger denna organisation mig varmt om hjärtat och kvinnors rättigheter är något jag brinner för. Vi är alldeles för många med personliga erfarenheter inom detta ämne, och WTR kämpar för att ingen ska behöva få genomgå det, speciellt inte ensam. En fantastisk organisation som är värd att spridas och delas, som är viktig för att göra vårat samhälle till en tryggare plats för kvinnor och barn. Klicka er in på www.womentoremember.org och läs mer om deras livsviktiga arbete.

För mig är det helt otroligt att det 2018 finns former av våld mot barn som ännu inte är straffbart, t.ex. psykiskt våld såsom hot, trakasserier och att bevittna våld. Exempelvis så kan ett barn se en förälder bli sönderslagen varje dag, och trots alla de psykiska skador som efterföljer för barnet -så är det enligt svensk lag inget brott. Det måste ändras. I kampen mellan barnen och våldet, måste vi alla stå på barnens sida. Att skydda barnen är vårat jobb som vuxna människor.

Jag tänkte skriva ett inlägg om alla hjärtans dag då jag älskar denna dag, men istället har jag valt att starta en insamling hos UNICEF.
Skänk en krona, eller hundra. Varje krona ränkas. Tillsammans räddar vi liv♥

Klicka på bilden eller [HÄR] för att komma till insamlingen

Det går även att smsa KÄMPA 4338 till 72 979 för att skänka 100 kronor till insamlingen

---

Vill du hjälpa till men har inga pengar att ge? Sprid insamlingen genom att dela vidare denna länk: https://unicef.se/egna-insamlingar/4338-for-alla-hjartan 
Du kan även bli Bloggare för varenda unge, läs mer HÄR

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. 

Inget bidrag är för litet, jag är ingen miljonär, jag har räkningar som trillar in varje månad. Men om jag får välja mellan att rädda hundar från hemska öden eller köpa en tröja så väljer jag hundarna. Alltid.

Du klagar på dom långa dagarna i skolan, skolans äckliga mat, alla läxor som inte ger dig någon fritid. Dina föräldrar är dumma i huvudet som inte förstår att du helt klart måste gå på den där festen, och på din födelsedag försöker du att inte visa din irritation över att du fick kläder istället för en ny Iphone. 
Samtidigt, på en annan plats, tvingas barn bära vapen och kriga. Barn som inte har någon mat, deras vatten är så smutsigt att det dödar fler barn än krigen. Dom vet inte ens när dom fyller år, för det är inte viktigt. Igår såg dom sina föräldrar bli dödade, skjutna, vid landsgränsen. Dom försökte alla fly från kriget, i försök att finna trygghet. För vad många inte förstår är att dessa människor flyr inte TILL något, de flyr FRÅN något. Från krig, död, sjukdomar, smärta, sorg. Saker som vi ser på nyheterna och rynkar näsan åt, kanske byter kanal, men som faktiskt är deras vardag.

Dessa människor vill helst av allt ha det bra i sina hemland, dom vill kunna gå till jobbet varje morgon och lämna barnen på skolan, komma hem och laga mat, skratta och vara glada. Men just nu är det för dom väldigt långt borta. Dom tvingas ta med sina familjer och springa över landsgränser, i ett panikslaget försök att ge sina älskade en trygg framtid. Dom sätter sig på osäkra båtar och åker över världens hav. Dom tvingas lämna allt bakom sig i hopp om att en dag se ljuset igen. Värst drabbade är alltid barn. UNICEF gör sitt bästa för att hjälpa till, med allt dessa barn kan tänkas behöva. Vaccinationer, rent vatten, mat, och så mycket annat.

Idag har jag skänkt 200 kronor till UNICEF. För mig är det en tröja, eller lite fika på stan. För dom är det skillnaden mellan liv och död. Jag ber er här och nu att försöka göra någonting. Har ni inte pengar att ge bort så snälla uppmärksamma UNICEF och deras arbete, uppmärksamma dessa kaotiska problem som pågår i världen. Inte för min skull, inte för eran skull, inte för UNICEF's skull. För barnens skull.

Gå in HÄR och hjälp till! Ni kan även skicka ett SMS, skicka UNICEF till 72 900 för att ge 100 kronor.

Iallafall, man har ju hört om aggressiva och smittsamt sjuka gatuhundar så lite på sin vakt har man ju varit, inte riktigt vågat gå fram. Men idag orkade jag inte längre, jag orkar inte vara en av dom som går förbi och väntar på att någon annan ska göra någonting. 

Vi hade varit och köpt en stor flaska vatten när vi skulle gå tillbaka till hotellet, och passerar som vanligt hundarna. Vid vägkanten stod en thailändsk kvinna som sålde drycker, så vi köpte en till flaska vatten och två muggar. Jag gick försiktigt fram till hundarna, pratade med dom med en lugn ton. Först var dom väldigt rädda och gick undan, man såg verkligen rädslan i deras ögon. Men vi hällde muggarna fulla utav vatten och så ställde jag ner dom bredvid hundarna. Försiktigt, försiktigt smög dom fram och jag kan säga att vi fick fylla på vattnet snabbt igen för det tog slut på en gång. Ikväll ska vi köpa en skål och mer vatten för att ge till dom, och det känns åtminstone lite bättre.

Men jag vill göra mer. Därför har jag bestämt mig till hundra procent att jag inom två år ska åka och volontärarbeta för att hjälpa till mer. Om någon gjort det och vet någon bra organisation som man kan hjälpa till så skriv gärna en kommentar eller skicka iväg ett mejl till iizabellethorner@hotmail.com 

Det känns som att för varje år som går så handlar julen bara mer och mer om presenter, och visst är det roligt att ge bort saker och se glädjen i personens ögon, och visst är det kul att få någon present själv också, men det har blivit så jäkla överdrivet. Det känns liksom som att julklappar har blivit någon form av "bevis"; som att man tvunget måste köpa något till alla man bryr sig om annars bryr man sig inte om dom. Får man en julklapp utav någon som man inte köpt någonting till så får man stå där och känna sig så jäkla dum och hitta på ursäkter som "jag glömde din julklapp hemma" och så får man åka raka vägen till affären och köpa något.

När jag var liten önskade jag mig leksaker och blev glad om jag fick en nalle och en målarbok, idag önskar sig barnen dyra mobiler, iPad's och andra saker som kostar skjortan. Det har blivit en sådan jäkla hets kring vem som får finast och dyrast klappar när julen egentligen inte handlar ett dugg om presenter egentligen. Folk har frågat mig vad jag önskar mig i julklapp, men jag önskar mig egentligen ingenting som går att köpa för pengar. Det enda jag vill ha denna jul är att få vara glad tillsammans med dom jag älskar allra mest, att hela julafton vara omringad av dom som står mig närmast.

Jag anser att jag har precis allting jag behöver; jag har en underbar familj, en fantastisk pojkvän, världens bästa vänner och så himla många helt otroliga människor i mitt liv, mat på bordet varje dag och får varje natt somna i en varm säng med tak över huvudet. Jag är otroligt lyckligt lottad, men alla är inte det. 

För många barn är julen som vilken annan dag som helst då de ständigt måste kämpa för sin överlevnad. Dom har inget varmt hem, dom får inga julklappar, ingen mat på bordet, inget rent vatten och kanske har dom inte ens någon att fira julen med. Jag vill vara med och ändra vardagen för barn över hela världen, jag anser att alla, oavsett hudfärg, religion eller kön, har rätt till en framtid. Tycker du som jag? Gå in HÄR och hjälp tusentals barn till ett tryggare liv.

För 191:- kan du köpa 60 påsar nötkräm mot undernäring, för 284:- kan du köpa skyddspaket mot ebola, för 147:- kan du köpa 3500 vattenreningstabletter eller varför inte School-in-a-box (allt som behövs för att sätta upp en skola för 40 barn) för 1400:- ? 

För oss är dessa pengar några julklappar vi snart inte kommer vilja ha, för dom är dessa pengar skillnaden mellan liv och död. Hjälp till att rädda liv nu!

Gå in på unicef.se för att läsa mer om hur du kan hjälpa till. 

Tänk dig att du är 4 år gammal. Du lever i en liten by och är varje dag tvungen att gå flera mil för att få tag i vatten, du och din familj kämpar hårt för att få mat för dagen. Men du klagar inte, för du klarar dig och du har din familj. Men så en dag stormar soldater in i din fridfulla lilla by. Dom skjuter din pappa i huvudet och du ser hur han faller till marken med en duns, blodet strömmar ur honom och bildar en pöl runt hans huvud. Din mamma lyfter dig snabbt från marken och det guppar när hon springer med dig i sin famn. Hon säger att ni måste ta er därifrån, fort. Men ni hinner bara ett tiotal meter innan tre soldater omringar er. En av soldaterna sliter dig ur hennes famn och kastar dig hårt i marken. Du ligger kvar, livrädd för vad som ska hända om du rör dig. Din mamma skriker på hjälp när soldaterna sliter av hennes kläder och slår henne med sina vapen. Sedan våldtas din mamma mitt framför dina ögon, du börjar skrika och gråta men soldaterna bara skrattar. När dom är färdiga så tar dom fram en stor kniv och trycker upp mellan hennes ben, du ser hur blodet sakta rinner ur hennes underliv. Hon gör ingenting för att stoppa det som händer, för hon vet hur maktlös hon är. En av soldaterna håller fast din mamma medan dom andra två går mot dig med ett hånfullt leende på läpparna. Sedan utsätts du för samma sak som din mamma precis gjort. Först skriker du, sparkar, slår. Men efter en liten stund blir du helt tyst och slutar röra dig, du tänker att om du inte gör motstånd kanske dom låter bli. Du hör en högljudd smäll och sedan din mammas skrik. En av soldaterna har tryckt upp sitt gevär mellan hennes ben och skjuter henne rakt upp i magen. Sedan går dom därifrån. Trots din fysiska smärta så reser du dig och springer fram till din mamma, sätter dig på knä vid hennes sida. Hon har tårar i sina ögon och hon tar din hand i sin. Soldaterna har tänt eld på hela byn, skjutit alla män och våldtagit alla hjälplösa kvinnor och barn. Döda kroppar överallt, skrik från alla håll och kanter. Soldaterna är nöjda med sitt arbete och går därifrån med raka ryggar. Du ser på din mamma, tårarna i hennes ögon får ditt hjärta att brista. Tanken på att din mamma troligtvis inte kommer att överleva länge till får dig att gråta och du ber henne att inte lämna dig. Du är 4 år gammal och på någon timme har hela ditt liv raserat.

Denna text har inspirerats utav verkliga händelser och är anledningen till att jag blev en "Bloggare för varenda unge" samt Världsförälder genom UNICEF. Det var för några år sedan när jag såg Humorgalan på tv för första gången, dom filmade först en kvinna och sedan ett barn. De berättade med strömmande tårar vad soldaterna hade utsatt dom och deras närstående för. Deras historia fick mig att skaka av gråt och det var då jag insåg att jag måste agera NU.

Liknande saker händer varje dag i de fattigare delarna av världen. Barn är speciellt utsatta för våld, kränkningar, sexuella övergrepp, sexhandel med mera. Dom får arbeta hårt utan lön, dom säljs till rika män som använder dom som leksaker, dom dör på grund av smutsigt vatten och att dom är så fruktansvärt undernärda, dom får aldrig chansen till en utbildning. Jag är med i kampen om att förändra förutsättningarna för dessa barn, det kan du också vara. Gå in på UNICEF.se och se vad just DU kan göra för att hjälpa till att göra världen till en bättre plats. Tillsammans kan vi förändra världen.

Någonting jag brukar önska mig i julklapp varje år är faktiskt gåvobevis från UNICEF. Vi i Sverige har det riktigt bra jämfört med andra länder, och vi får en fin jul med dyra julklappar som vi ändå tröttnar på efter ett litet tag. Varför inte ge bort julklappar till dom som faktiskt behöver julklapparna?

För ynka 41 kronor köper du ett myggnät som skyddar mot malariamyggorna, för 93 kronor köper du ett vaccinpaket som räddar liv och för 442 kronor köper du tiotusen vattenreningstabletter. Det finns mängder med saker att ge bort, som tack får du ett gåvobevis där det står information om produkten och din personliga hälsning.

 

Gå in HÄR. Tillsammans kan vi rädda liv.
Vill du bli bloggare för varenda unge? Klicka då HÄR.