iltpoetry
LATEST
</div
Dina Ord
Jag minns det som igår
När jag blundar ser jag dig stå där
Första gången dina känslor uttalades högt
När du såg på mig och sa att du var kär
Och jag levde på dom orden
Och de formade min själ
Dom värmde mig om natten
När du inte var där
Varje dag och varje natt
Ville jag bara vara nära dig
Reflekterade knappt om du ännu
Kände samma sak för mig
Att höra dig säga dom tre små orden
Blev det största i mitt liv
Så även när du blev känslomässigt passiv
Var min kärlek så massiv
Att jag inte kunde se att jag själv var så naiv
Så fort du åkte hemifrån ville jag ha dig tillbaka
Jag saknade din doft, och ditt skratt
Och hur dina läppar brukade smaka
När du såg på mig så var det som om
Inget annat fanns
Jag tänkte dagligen och undrade
Hur fan jag kunde ha någon chans
Hur kunde jag som var så värdelös
Få äran att kallas din?
Min naiva sida förblindade mig
För du var nog aldrig riktigt min
Du sa 'jag älskar dig' så ofta
Att dina läppar inte formades efter orden
Ändå var jag dum nog att inbilla mig
Att jag var lyckligast på hela jorden
När du sa att jag var allt för dig
Nästa dag var jag patetisk och svag
Då var det inget fel på dig, nej, jag undrade
Hur du ville vara med någon som jag?
Så när du sa att allt var över
Att du skulle gå ifrån mig
Då slutade jag andas en stund
För min enda dröm var ju att få vara med dig
Dina ord hade format min själ
Men hela jag var smustigt avfall
När jag försökte hålla om dig tänkte jag
'Hur kan någon varm kännas så isande kall?'
Inte fan visste jag att du hade min bästa vän
Som höll dig varm på natten nu
Efter nästan åtta år så trodde jag ju
Att det var jag och du
Men bakom stängda dörrar
Flög lögnerna vilt omkring
Vem fan brydde sig att ni båda
Fortfarande bar ring?
Vem fan brydde sig att det ni gjorde var fel?
Eller om att ni trasade sönder mig så fullständigt
Att jag nog aldrig mer blir hel?
Inte ni
Se i mina ögon, tala om vad ni har gjort
Se på mig och erkänn att ni är för fega för att tala om vad som skett
Se på mig och övertala mig
Att det vidriga ni har gjort, är rätt
Jag litade på er
Ni sa att jag var allt och utan mig var ni ingenting alls
Hur kan någon som verkar så äkta
Egentligen va så jävla falsk?
Jag gjorde allt för er och ni gjorde allt emot mig
Ni krossade allt jag var, men
Kanske var det bra
Kanske kan jag börja om och bli bättre
Utan dina ord som formar min själ
Och kanske kan jag bli starkare utan din närvaro här
Kanske hittar jag någon som faktiskt vill mig väl
För kanske var det bästa vi någonsin sagt till varandra
'Farväl, min älskling, farväl'
Jag skriver för att bearbeta saker och kunna gå vidare, poesi är ett sätt jag alltid använt för att hantera min ångest och vända den till styrka, så även här. Det blir lättare för mig att sätta punkt när jag först fått sätta ord på känslor och händelser, så just nu känner jag mig så mycket lättare. Jag skriver alltså inte för att på något sätt smutskasta för det skulle bara vara larvigt, utan för att resa mig ur askan. Jag skriver för den viktigaste personen i mitt liv; Jag själv.
solen kräver att jag ler
Ingen natt är lika lång
När jag vaknar till solstrålar
Och fåglars visslande sång
Då borde mörkret inombords
Sakta fasas ut
All ångest och all smärta
Borde långsamt tagit slut
Och jag vet att våren kommit
Solen kräver att jag ler
Ändå skriker något inom mig
"Jag orkar inte mer"
Jag förträngde all min smärta
Fick känna mig vid liv
Invirad i förnekelsens trygghet
För blind för att ens kallas naiv
Med snön liggandes på marken
Ekade mantrat inuti
"Det är bra nu, det är bra nu"
Men så kommer det väl aldrig bli?
Att jag äntligen är fri
Blir jag slukad utav mörkret
Det som lever inuti
Jag ser hur världen färgläggs glatt
Energin borde bli påfylld
Men allt har blivit helt motsatt
Jag vill inte ut bland folk
Inte ens träffa vänner
Jag vill isolera mig från allt
Och från alla som jag känner
Lämna mig ifred
Men lämna mig inte ändå
Jag knuffar ut er alla
Fast jag inte vill att ni ska gå
Mina nätter är ännu långa
Och fastän ljuset kikar in
Stannar jag kvar i mörkret
I mitt helvetes krypin
Jag vill att allting ska försvinna
Jag vill bara vara jag
Erkänner förlusten
Förstår att jag är svag
Fråga ej vad du kan göra
Bry dig ej om hur jag mår
För glöden den har slocknat
Låt mig följa i dess spår
Jag är trött nu, behöver sova
Allt jag är känns så matt
Låt mig vila, låt mig vara
Godnatt, älskade, godnatt
i.l.t / may'18
the key to happiness
Hittade en dikt jag skrev för flera år sedan, och jag tycker att den är lite akutell nu med tanke på vad som pågår i världen, så delar den med er. Jag är jättetrött så orkar inte kolla igenom efter stav/grammtikfel eller så, men det får gå iallafall.
In school we get taught every president or war,
but honestly, what do we need that for?
We should teach the kids to appreciate all that they get,
and help them achieve joyful goals that they set
Teach them that a smile can heal the kids that get sad,
that kindness is beauty and bullying is bad
Tell them all about love; straight, bi or gay,
that it's all okay and they'll find it some day
Talk to them about hair, clothes and money,
that laughing at others is everything but funny
But teach them to laugh and let them do it always,
they should laugh 'til tears of laughter is all over their face
Parents and teachers all around the world,
listen closely 'cause this needs to be heard:
No child is born bad, you make them that way,
they see all you do and hear all you say
If you scream at a beggar, call him filthy or dumb,
your kid will grow up thinking every beggar is scum
But if you raise out a hand to a human who needs you,
I can promise that’s exactly what your kid will do to
Don't hate on a brother 'cause he doesn't share the color of your skin,
and never tell a lesbian her love is a sin
Make sure your kid is happy because of who they are no matter what,
not depending on money or amount of bodyfat
All kids can love they are born with a big heart,
you teaching them to hate will just tear them apart
So throw out your weapons, stop the killing of all,
come take my hands and let's watch the wars fall
We don't need no more hate, we don't want no more tears,
it's time to get through it after all of these years
Love is in all just look and you'll find;
the key to your own happiness is just to be kind
förr eller senare
Vars skratt sken upp var dag
Ingen trodde någonsin
Att hon kunde vara svag
Alla såg henne som stark
Vi såg henne som fri
Aldrig kunde vi väl ana
Att hon var trasigare än vi
Åsikter fanns många
Hon trampades ofta på
Kallades för galen
För ingen orkade förstå
När hon gick förbi vår korridor
Med söndertrasad kropp
Då borde vi kanske sett
Avsaknaden av hopp
Men vi ställde inga frågor
Vi brydde oss kanske ej
Vi ansåg oss vara viktigare
Än en trasig tjej
Jag hörde hur de skrattade
När hon gått förbi
"Titta på idioten
Hon blir aldrig som vi"
Men hon stannade och såg på dem
Med en blick av empati
Det viskades omkring henne
Men det struntade hon i
Hon sa
" Förr eller senare
Blir ni alla som jag
Tvingade att leva i nuet
Det finns ingen annan dag
Förr eller senare
Står ni på ruta ett
Trasiga, funderande
Om ni någonsin gjort rätt
Förr eller senare
Så bryts vi alla ner
Låter mörkret förändra oss
När ingen annan ser
Men förr eller senare
Blir jag åter den jag vill
Då går jag framåt i mitt liv
Medan ni ännu står still
För förr eller senare
Blir jag stark igen
Och hur ni än behandlat mig
Kommer jag vara er vän
Slutligen är här
Då behöver ni en hand att hålla
Någon som finns där
Någon som lyssnar
Någon som ser
Någon som lyfter tyngden
När ni inte orkar mer "
