jag mår bra, jag mår bra
Jag mår bra, jag mår bra, jag mår bra
Ändå hörde jag inte ett ord av vad du just sa
Försöker lyssna, hänga med och vara uppmärksam
Men mina ord fastnar i halsen, inget kommer fram
Jag vill säga vad jag tänker, vara ärlig mot dig
Istället kvävs jag utav orden, kan du se det på mig?
Jag mår bra, fast ansiktet färgas i blå
Och måste man säga det högt om det verkligen är så?
Kan man säga det tusen gånger och dö inombords ändå?
Tänker lyckliga människor på hur de kanske borde må?
Jag mår bra, jag lovar, allt är okej
Men inuti så sliter demonerna isär mig
Jag mår bra så många sekunder, varför minns jag det inte nu?
Jag drunknar, jag går under, jag går helt itu
Men allt är bra, snälla låt det vara bra iallafall en stund
Jag kan inte minnas senaste natten jag fick sova en blund
Jag bara vrider och vänder, vaknar i panik
Och de få gånger jag somnar väcks jag utav skrik
För någonting gör ont, men jag vet ju inte vad
De säger ju alltid att jag är så jävla glad
Men dom ser inte allt som finns under ytan, det som bankar och slår
Ingen vet ju egentligen riktigt hur man mår
Skriven 01/maj/2020
E.D
Jag hatar inte alla män, men
dokument
beroendekärlek
De sa att det var dumt att prova
"Man fastnar så lätt i sånt där"
Men vad vet väl dom om livet
Eller hur det är att växa upp här
Man hinner aldrig riktigt leva
Upptagen med att hålla sig vid liv
Du ska vara sprallig, kreativ och lycklig
Fast du egentligen är depressiv
Inte visste väl jag att den värsta drogen
Inte röks eller trycks ur en spruta
Inte visste väl jag att den mest smärtsamma delen
Är när man försöker att sluta
Varför talade ingen om
Att man faller tillbaka gång på gång
Varje gång han säger "kom"
Beroende under tvång
För man vill lägga av
Man vill vända, springa bort
Men dras tillbaka som magneter
Trots att livet är för kort
För kort för att grundas
I en dimma, allt suddas ut
Ändå bönar jag och ber om
Att ruset aldrig ska ta slut
Första natten låg jag vaken
Rastlös i min säng
Myror i hela kroppen
Så jag gick ut en sväng
Andra natten låg jag vaken
Svettig, stressad och slö
Och när tredje dygnet hälsade på
Då ville jag bara få dö
Se, jag har läst om avtändning
Hur det sätter världen ur balans
Och det enda som är farligare
Än substans är romans
För kärlek är en drog
Och mitt beroende var du
Jag har inte läkt, inte helat
Men jag mår nog bättre nu
Men även om jag kommit längre
Trots att jag får sova och behålla mat
Saknar jag doften, värmen, att sväva
Längtar efter skratt och vårat prat
Men du, min drog, tog slut
Dog ut
Nu finns vi inte mer
Avtändningen den pågår än
För du är allt jag ser
Ett rehab för brustna hjärtan
Med kärlek som missbruk
Ibland är det svårt att stå innanför
Och se att man är sjuk
Men hjälp mig, se mig
Mina sista andetag är här
Varför talade ingen om hur hög dödlighet
Kärlek faktiskt innebär?
En dikt jag skrev åt en kompis som bad mig skriva något om beroendekärlek; när man vet hur destruktiv kärleken är, men man kan inte sluta. När man hellre dör av överdos, än lever utan ruset.
Har haft världens blockering i hjärnan senaste tiden; inte alls kunnat formulera ord i text, det har stått helt still. Och jag älskar att skriva, jag behöver skriva för att må bra. Så när min älskade vän skrev en mening, och bad mig göra en text eller dikt utav den, då blev jag så himla lättad. Det bara släppte. Så har ni svårt att formulera er men vill skriva om något; skicka en mening, anonymt eller ej. Den bästa inspirationen är trots allt andra människor.
one month
