en magisk morgonpromenad
2024-11-27 @ 10:23:00
Igår åkte vi ut för att ta en morgonpromenad –och vilken promenad vi fick! Det var helt underbart väder; Alldeles vindstilla och lugnt, solen halvvägs uppe så ljuset la sig perfekt mellan träden... Ja, det var verkligen precis vad jag behövde. Cera var också himla lycklig, hon älskar ju när vi åker ut där hon kan springa av sig. Jag fick dessutom väldigt härliga bilder, så min kreativa sida stillades lite.
Fotograferat med: Canon EOS 800D | EF 75-300mm F4-5.6
fly me to the moon
2024-11-18 @ 19:05:24
Häromkvällen var det fullmåne och den var så himla fin, så vi stannade till så jag fick ta lite foton. Jag lyckades pricka in det precis när ett flygplan flög förbi och jag tycker verkligen att bilderna blev så himla fina. Vad tycker ni om dem?
Häromkvällen var det fullmåne och den var så himla fin, så vi stannade till så jag fick ta lite foton. Jag lyckades pricka in det precis när ett flygplan flög förbi och jag tycker verkligen att bilderna blev så himla fina. Vad tycker ni om dem?
sciurus vulgaris
2024-11-03 @ 07:38:56
vingar utav glas
2024-11-01 @ 13:50:08
Genom tonade rutor får vi se
Vad helst vi ju bör tro;
Vad normer tillåter oss veta om
En censurerad tillvaro
Så skör, så bräcklig själen blir
Ett dödligt händelseförlopp
Så förfärligt otäckt livet blir
Med tvivelaktigt hopp
Men vad är riktigt, vad vet väl vi?
Ingenting, ingenting, vet du väl
Vi önskar veta, läras allt
Vara frihetens gesäll
Ständigt tro men aldrig veta om
Blott ödet en mästare är
Och den som vill bemästra frihetskonst
Förblir en blind konstnär
Vi kläs i kejsarens nya frihet
Så fria är vi i vår glaskupol–
När locket lyfts och vi släpps ut;
För några månader sedan var jag i stugan. Jag stod på altanen och såg ner mot sjön, där jag plötsligt såg något röra sig på vattenytan; Desperata rörelser, som om livet hängde på det. Jag sprang ner och såg att det var en trollslända som förtvivlat försökte ta sig ur vattnet. Jag slängde mig ner på knä, sträckte mig ut och vi fick tag i varandra. Så bar jag den försiktigt upp medan den krampaktigt greppade mitt finger, som om den var rädd att jag skulle släppa den tillbaka till vattnet. Jag satte den i blommorna vi alltid har hängande vid altanräcket, där solen nu låg på. Först ville den inte släppa mitt finger, men efter några minuter fick jag den att istället greppa tag i blombladen. Och där satt den kvar i flera timmar, innan den slutligen orkade flyga iväg igen. Igårkväll hittade jag bilderna jag tog på den vackra trollsländan, och valde att redigera dem för att framhäva skönheten. Imorse visade jag bilderna för Youssef och jag sa då till honom att jag tyckte vingarna såg ut att vara gjorda utav glas. I samma sekund jag sa det började denna dikt skrivas i mitt huvud. Det var länge sedan jag skrev en dikt från början till slut utan att stanna upp, väldigt länge sedan jag kände mig inspirerad och kreativ nog att överhuvudtaget få ihop en dikt värdig att skrivas. Men nu gjorde jag det. Det känns stort. Som om jag fick tillbaka en del utav mig själv.
Den falska trygghet som vaggar oss
Som om friheten vore hel
Inom räckhåll på mils avstånd
Ett behagligt skönhetsfel
Och allt vi önskat och tror oss nå
Betraktas i ett vackert sken
Dock skenet alltid oss bedrar
Ett missvisande fenomen
Som om friheten vore hel
Inom räckhåll på mils avstånd
Ett behagligt skönhetsfel
Och allt vi önskat och tror oss nå
Betraktas i ett vackert sken
Dock skenet alltid oss bedrar
Ett missvisande fenomen
Genom tonade rutor får vi se
Vad helst vi ju bör tro;
Vad normer tillåter oss veta om
En censurerad tillvaro
Så skör, så bräcklig själen blir
Ett dödligt händelseförlopp
Så förfärligt otäckt livet blir
Med tvivelaktigt hopp
Men vad är riktigt, vad vet väl vi?
Ingenting, ingenting, vet du väl
Vi önskar veta, läras allt
Vara frihetens gesäll
Ständigt tro men aldrig veta om
Blott ödet en mästare är
Och den som vill bemästra frihetskonst
Förblir en blind konstnär
Vi kläs i kejsarens nya frihet
Och alla ska låtsas om
Att den fria viljan pryder oss
Som om tvångströjan ej vore trång
Genom glasväggar får vi se
Det gröna gräsets lockande glans
Vilseleds på rätt fel spår
Visst är vi på väg någonstans?
Att den fria viljan pryder oss
Som om tvångströjan ej vore trång
Genom glasväggar får vi se
Det gröna gräsets lockande glans
Vilseleds på rätt fel spår
Visst är vi på väg någonstans?
Så fria är vi i vår glaskupol–
I vår gallerlösa bur
Där det avslöjas att själen kan sväva
Men yppas aldrig hur
Och så pryds vi så vackert i vingarna
Som om vi kan lyfta närhelst vi vill
Som om önskan, längtan, tro och hopp
Någonsin ska räcka till
Där det avslöjas att själen kan sväva
Men yppas aldrig hur
Och så pryds vi så vackert i vingarna
Som om vi kan lyfta närhelst vi vill
Som om önskan, längtan, tro och hopp
Någonsin ska räcka till
När locket lyfts och vi släpps ut;
Ett befrielsens andetag
Res dig upp, res dig nu
Kittlas i vindarnas behag
Res dina glasklara vingar
Visst är du väl fri att gå?
Visst kan vi väl sväva varhelst vi begär–
Utanför vår glaskupol
Men frihetens upprymda extas
Den går så lätt i kras–
Se, du svävar aldrig fjäderlätt
Med vingar utav glas
Res dig upp, res dig nu
Kittlas i vindarnas behag
Res dina glasklara vingar
Visst är du väl fri att gå?
Visst kan vi väl sväva varhelst vi begär–
Utanför vår glaskupol
Den går så lätt i kras–
Se, du svävar aldrig fjäderlätt
Med vingar utav glas
För några månader sedan var jag i stugan. Jag stod på altanen och såg ner mot sjön, där jag plötsligt såg något röra sig på vattenytan; Desperata rörelser, som om livet hängde på det. Jag sprang ner och såg att det var en trollslända som förtvivlat försökte ta sig ur vattnet. Jag slängde mig ner på knä, sträckte mig ut och vi fick tag i varandra. Så bar jag den försiktigt upp medan den krampaktigt greppade mitt finger, som om den var rädd att jag skulle släppa den tillbaka till vattnet. Jag satte den i blommorna vi alltid har hängande vid altanräcket, där solen nu låg på. Först ville den inte släppa mitt finger, men efter några minuter fick jag den att istället greppa tag i blombladen. Och där satt den kvar i flera timmar, innan den slutligen orkade flyga iväg igen. Igårkväll hittade jag bilderna jag tog på den vackra trollsländan, och valde att redigera dem för att framhäva skönheten. Imorse visade jag bilderna för Youssef och jag sa då till honom att jag tyckte vingarna såg ut att vara gjorda utav glas. I samma sekund jag sa det började denna dikt skrivas i mitt huvud. Det var länge sedan jag skrev en dikt från början till slut utan att stanna upp, väldigt länge sedan jag kände mig inspirerad och kreativ nog att överhuvudtaget få ihop en dikt värdig att skrivas. Men nu gjorde jag det. Det känns stort. Som om jag fick tillbaka en del utav mig själv.
sommarminnen genom solnedgångar
2024-11-01 @ 11:25:15
Solnedgångsmys med Pelle & katten Vanessa, sommaren 2023.
Att sitta på berget utanför stugan i solnedgången och prata om allt och ingenting är en kär tradition, det är något vi alltid gjort om somrarna. Pelle tog dessutom alltid kvällsmyset med katterna såhär; Lite gos på berget.
Överlag så älskar jag solnedgångsbilder i motljus; Skuggade siluetter i kontrast till de intensiva färgerna tycker jag är magiskt. Då Vanessa gick bort i vintras så känns dessa bilder dessutom ännu vackrare. Första bilden har jag tagit, andra har Youssef tagit, båda redigerade av mig.
I solnedgången på ön med Cera & Youssef, sommaren 2024.
Finns det ens något mysigare än solnedgångar? Cera älskar dessutom att vara på ön då hon får springa lös där, hon får alltid zoomies och kör gärnet så fort vi kommer över haha. Första bilden tagen av Youssef, andra av mig, båda redigerade utav mig.
Solnedgångsmys med Pelle & katten Vanessa, sommaren 2023.
Att sitta på berget utanför stugan i solnedgången och prata om allt och ingenting är en kär tradition, det är något vi alltid gjort om somrarna. Pelle tog dessutom alltid kvällsmyset med katterna såhär; Lite gos på berget.
Överlag så älskar jag solnedgångsbilder i motljus; Skuggade siluetter i kontrast till de intensiva färgerna tycker jag är magiskt. Då Vanessa gick bort i vintras så känns dessa bilder dessutom ännu vackrare. Första bilden har jag tagit, andra har Youssef tagit, båda redigerade av mig.
I solnedgången på ön med Cera & Youssef, sommaren 2024.
Finns det ens något mysigare än solnedgångar? Cera älskar dessutom att vara på ön då hon får springa lös där, hon får alltid zoomies och kör gärnet så fort vi kommer över haha. Första bilden tagen av Youssef, andra av mig, båda redigerade utav mig.
sötchock
2024-10-31 @ 09:24:32
Jag kunde inte somna igårkväll, så då passade jag på ett redigera lite fler valpbilder. Hur kan man bli annat än lycklig i kroppen av att se dem? Medan jag fotade valparna så låg jag på en filt i gräset (för att få rätt vinkel) och när alla tre kom springandes för att pussa och busa sa jag till Caroline att "om himlen finns, så är det exakt såhär jag föreställer mig den" haha!
Besök gärna kennelns instagram genom att klicka här: Little Waves Kennel
Trots sömnmedicin har jag sovit väldigt dåligt inatt då jag haft svårt att andas, vilket gör att jag delvis snarkar sönder halsen (stackars Youssef som ligger bredvid) och delvis vaknar hyperventilerande med ett ryck när jag haft andingsuppehåll. Jag vet inte hur normalt det egentligen är att få andingsuppehåll varje gång man är sjuk eller stressad, men det känns som jag får det allt oftare. Vet inte heller om det kan ha att göra med att jag har rätt trång hals, vilket bettfysiologen bad mig söka för när hon kollade ner för några år sedan (hon sa att jag måste operera bort halsmandlarna, varpå jag svarade "dom tog jag bort för några år sedan" och hon förvånat kollade igen och sa åt mig att söka till vc då halsen är för trång), men det har hänt så himla mycket de senaste åren att jag liksom glömt bort det. Ska försöka komma ihåg det när jag är piggare igen, och då även passa på att kolla en svullen och öm körtel jag har i halsen som irriterat mig ett bra tag nu.
Jaja, nu har jag gnällt färdigt för idag, det var skönt. För tillfället dricker jag morgonkaffet (tredje koppen för att vara exakt, haha) och har precis ätit frukost; Keso, varma hallon och citron –såå gott! Jag ska gå och dränka ansiktet i aloe vera nu också, det är det bästa för mitt söndersnytna stackars ansikte haha.
Vad gör ni idag?
Trots sömnmedicin har jag sovit väldigt dåligt inatt då jag haft svårt att andas, vilket gör att jag delvis snarkar sönder halsen (stackars Youssef som ligger bredvid) och delvis vaknar hyperventilerande med ett ryck när jag haft andingsuppehåll. Jag vet inte hur normalt det egentligen är att få andingsuppehåll varje gång man är sjuk eller stressad, men det känns som jag får det allt oftare. Vet inte heller om det kan ha att göra med att jag har rätt trång hals, vilket bettfysiologen bad mig söka för när hon kollade ner för några år sedan (hon sa att jag måste operera bort halsmandlarna, varpå jag svarade "dom tog jag bort för några år sedan" och hon förvånat kollade igen och sa åt mig att söka till vc då halsen är för trång), men det har hänt så himla mycket de senaste åren att jag liksom glömt bort det. Ska försöka komma ihåg det när jag är piggare igen, och då även passa på att kolla en svullen och öm körtel jag har i halsen som irriterat mig ett bra tag nu.
Jaja, nu har jag gnällt färdigt för idag, det var skönt. För tillfället dricker jag morgonkaffet (tredje koppen för att vara exakt, haha) och har precis ätit frukost; Keso, varma hallon och citron –såå gott! Jag ska gå och dränka ansiktet i aloe vera nu också, det är det bästa för mitt söndersnytna stackars ansikte haha.
Vad gör ni idag?
