"För visst går mina ben, visst andas jag och visst skrattar jag. Men inuti är det tomt och mörkt, det finns ingenting kvar. Blodet i mina ådror har frusit och hjärtat slår knappt. Jag sover mer och mer, för jag orkar ingenting annat. Så utmattad. Så trött på allt. Så less på att vara jag."
                                                                                                                                                                                                                                            -18/11-12

✫Ingen mördare eller våldtäktsman skulle avrättas! Alla skulle stängas in och på olika sätt torteras tills dom bönade och bad om att få dö. Våldtäktsmännen skulle även få äta sin egen penis med lite ketchup, hotdog!

Jag vill blogga, men jag har liksom ingenting att blogga om just nu. Mitt liv suger at the moment så vad ska jag skriva om? "Hej idag mår jag skit och orkar egentligen inte gå ur sängen men tvingas gå i äckelskolan iallafall"? Nej tror inte det, det låter inte så bra. Jag kämpar på, men ibland räcker det ändå inte riktigt till och jag tappar både ork och lust, då bloggar jag inte helt enkelt. Förr var bloggen min ventil, jag skrev av alla tankar. Nu för tiden håller jag dom inom mig, hatar att visa min svaghet när ni förväntar er någon manisk marinettdocka som bara gör bra och glada saker. Inte någon som gråter i sin ensamhet eller funderar på att ge upp, det vill ni väl ändå inte läsa om? Eller jo många vill, för då blir det plötsligt mer intressant. En person som mår dåligt får andra att känna sig bättre, starkare. Men jag orkar inte vara den personen. Jag vill inte vara den personen.

 

Jag kan ta skit och jag kan ta smärta, för jag är van vid det. Men jag kan inte ta skit från mig själv, när jag ständigt smutskastar mig själv och sättet jag är på. Jag vill inte vara någon annan, men ibland är jag så jävla trött på att vara jag. Minsta lilla fel så straffar jag mig själv om och om igen tills tårarna väller fram som fucking Nilen ur ögonen. Jag är bara så jävla utmattad, så trött på att inte orka, så less på att inte vilja. 

Nu vet ni en liten del varför uppdateringen inte varit/är på topp, hoppas ni har förståelse att jag är i en tuff period just nu. Ni vet att jag älskar er kära läsare, men jag är inte alltid stark.

-När en kille kommer ejakulerar han i en medelhastighet av 45 kilometer i timmen. Hans orgasm är 6-10 sekunder lång, vilket kan jämföras med tjejers som varar i hela 13-51 sekunder..

 

-I Hong Kong är straffet för en otrogen man inte bara en örfil och ett avslutat förhållande, utan hans fru har också rätt att döda honom. Hon måste dock klara detta man sina bara händer.

 

-Sperma är nyttigt! Runt 15 kalorier per sats innehåller samma mängd protein som vitan i ett ägg. Dessutom innehåller det vitamin C, kalcium, magnesium, vitamin B12 och zink.

 

-30 minuter intensivt sex förbränner 200 kalorier.

 

-Svenskar är runt 16-17 år gamla när vi har sex första gången. Snittåldern i världen ligger på 19,25 år. Svenskar är alltså bland de yngsta i världen. Äldst är Malaysierna som är cirka 23 år gamla när de för första gången har sex.

 

-Att ha sex en eller två gånger i veckan kan faktiskt boosta ditt immunförsvar då det ökar nivåerna av immunoglobulin A, som hjälper till att stoppa förkylning och influensa.

 

-De flesta män ejakulerar inte flygande sperma, utan kommer lite mer stillsamt droppande. Dock finns det män som kan komma ordentligt. Längdrekordet på ett sprut är på hela 2,4 meter. Vart hölls denna tävling egentligen?

 

-33% av alla kvinnor tror att hångel leder till sex, det kan man jämföra med dom 50% av männen som tror det.

 

-Söta frukter såsom kiwi, vattenmelon och ananas gör att smaken på sperman blir lättare medan öl och kaffe gör den tyngre och beskare. Kött och fisk får den att smaka "smörigare" och frukt som tranbär och plommon ger den en sötare smak. Mjölk däremot gör sperman riktigt äcklig, så håll er undan från den innan ni ska få till det!

 

-En intensiv kyss producerar ett ämne som är 200 gånger starkare än morfin, om man ser till de sövande effekterna. Det är också orsaken till att du känner dig euforisk av lite härligt kyssande.

 

-Det finns 14 288 400(!!!!!!) möjliga sexpositioner.

 

-Siderodromofil är att bli sexuellt upphetsad av att åka tåg.

-Mörkhyade män har större penisar. Det har länge cirkulerat som en myt men är idag bevisat, enligt flera studier, att mörkyhade män har både längre och tjockare penisar än andra män.

 

-Syftet med korsettens nedredel, som sänker sig över dina höfter, var förr att gömma prostituerades flatlöss och syfilissymptom.

-Prostituerade/att vara prostituerad beräknas vara världens äldsta jobb.

Han får ta emot dödshot och kommentarer om att han är ful och värdelös. Han får dagligen stå ut med folk som försöker trycka ner honom och beter sig extremt illa. Personen jag pratar om är såklart Justin Bieber.

 

Jag minns för några år sedan, innan han blev känd, när jag och min storasyster hittade hans videor på youtube och vi blev helt fast. Han var ju så söt och så otroligt begåvad, man bara smälte. Några år senare var han överallt, alla visste vem han var och han hade blivit en världskändis. Tjejer världen över drömde om att få träffa honom, skrek till hans konserter och dyrkade honom. Men kändisskapet har inte bara fördelar och för Justin fick det många nackdelar.

 

Kommentarer som "om jag får *** likes så slår jag till min flickvän för hon gillar Justin Bieber" eller "du borde dö" tog över kommentarsfälten på Justins videor, folk skickade hot till honom om att dom skulle döda honom, folk köpte biljetter till hans konsert bara för att elda upp dom och lägga upp bilder på internet. Han blir kallad bögjävel, äckel osv, men varför?

 

Självklart är det ren jävla avundssjuka, ingenting annat. Justin är en jävligt snygg kille som hade modet och viljan att uppfylla sin dröm, era flickvänner skulle döda för att få träffa honom, klart ni är avis. För det är mestadels killar som hatar så extremt. Och ni påstår att ni inte är avis? Men tänk om det var tvärtom, tänk om vi tjejer skulle börja hata Jessica Alba, kalla henne ful och värdelös och att hon var en kass skådis, visst skulle ni kalla oss avundssjuka? Sug på den ni fuckers.

 

Sluta hata Justin bara för att han är bättre än er, det är bara patetiskt. Jag är väl inte direkt någon "Belieber", men jag kan lyssna på t.ex. Boyfriend och Pray och tycka att de är riktigt jäkla bra. Han ÄR duktig. Så käft med er.

 

 

Så hur hamnar man i detta helvete? Det finns många olika sätt, tyvärr. Kanske vill man bara tappa några få kilon, men när man väl tappat dom så vill man tappa fler och fler. Kanske mår man inte så bra och har inte en tanke på att stoppa i sig mat. Kanske har någon någonsin sagt att man inte är fin, att man är tjock eller ful. Det är så enkelt att hamna där, men desto svårare att ta sig ur det.

 

Jag själv har väl aldrig varit fysiskt anorektisk, men ätstörningar har jag haft och i psyket har det suttit. Jag gick ner alldeles för mycket på för kort tid och efter ett tag stack revben och höftben ut, men jag såg ändå bara fett. Jag vågade inte ha tajta linnen för då skulle allt mitt fett synas och alla skulle stirra, dom skulle se mitt fett och dom skulle skratta åt mig. Så jag gick i mjukisbyxor och stora tröjor för att dölja min kropp, jag skämdes så mycket över hur jag såg ut. Så jag slutade äta. Jag åt 1-3 actimelburkar (ni vet dom där små?) om dagen, ibland ingenting alls. Hur jag hamnade där? Jag blev kallad knubbig som liten, folk sa att jag var tjock och min dåvarande pojkvän kallade mig dagligen ful och värdelös. Jag mådde så dåligt att jag vägrade äta. Tills slut tog inte min kropp emot maten så jag började få diarré och kräkas såfort jag åt. Jag fick uppsöka läkare och psykolog men kom inte ur det förän jag träffade Felix.

 

Ätstörningar är inte fånigt, det är inte töntigt, men det är livsfarligt. Det finns människor som dör i detta, människor som kunde haft ett så otroligt mycket bättre liv om de bara kunde ha självförtroende nog. Människor som är vackra, som är unika och speciella. Människor som är som vi.

 

Alla ni som hänger över toaletten med fingrarna i halsen, kastar dom där potatisarna eller ljuger om att ni ätit: Ni är vackra. Ni är speciella. Det finns hjälp att få och tillåt er själva att ta emot den. Tro inte att era nära och kära ljuger, lita istället på deras ord. Ni är värda så mycket bättre.

 

Jag minns när jag var liten och hur jobbigt allting var. Jag minns sovstunderna då jag aldrig tror att jag faktiskt sovit, jag låg alltid och skrattade eller pratade. Dom hade ju discolampor så jag skrattade halvt ihjäl mig åt alla mönster i taket och kunde inte få en tanke på att somna. Ligga stilla var ju inte heller så roligt såklart, så jag blev oftast utslängd ur sovrummet och fick hitta på annat.

 

Ni vet hur envisa barn kan vara? Tänk er tjugofem envisa barn, där hade ni mig. Ville jag ha någonting så såg jag alltid till att få det, jag kunde tjata hål i huvudet på vemsomhelst närsomhelst. En dag på dagis så ville jag och Jennie ha alla gummi-djuren för oss själva och vi ville leka ensamna, så vi låste in oss i ett rum och släppte inte in lärarna som förgäves bankade på dörren. Inte förän vi lekt färdigt, men då hade jag ju såklart redan glömt vad jag gjort för fel så när dom skällde på mig förstod jag inte varför.

 

Alltid var någonting mer intressant och aldrig ville jag göra som jag blev tillsagd. När vi blev tillsagda att alla var tvugna att gå ut så smög jag och Jennie in i våran koja och gömde oss, för inte fan skulle vi gå ut. Där inne somnade vi och sov tills alla kommit in igen haha.

 

Det värsta gick över när jag blev blyg, ungefär när jag började skolan. Då ville jag så gärna vara alla till lags och göra som jag blev tillsagd, även om det inte alltid gick så bra. Jag kunde inte koncentrera mig och tappade tråden såfort jag såg någonting mer intressant. Värre blev det när jag kom upp i tonåren, då blev jag tre år på nytt och var emot hela världen. Jag hade sönder saker i skolan, jag (och några andra) förstörde låsen innan varje lektion, vi smög upp på vinden och vi snodde saker. Jag skrek åt alla, jag kunde slå till vemsomhelst för absolut ingenting och ingen fick ta i mig, då blev jag totalt galen. Inte ens lärarna vågade ta i mig när jag var som argast, för dom visste inte vad jag skulle göra.

 

Nu tror ni säkert att jag är något litet psykfall, men så är det inte. Jag har lärt mig att hantera mig själv och mina överdrivna känslor idag och även om jag fortfarande får mina utbrott så är det inte alls på samma sätt. Jag medicinerar vilket hjälper väldigt mycket också, märker själv stor skillnad när jag tagit min medicin och inte. Men det jag vill komma till är att det är inte alltid så lätt att ha det här förhindret, speciellt inte som liten. När man så gärna vill vara duktig men inte kan, när man vill lyssna men det bara går inte för det är inte sådär roligt som dom som spelar fotboll utanför fönstret eller när man vill läsa den där boken men bara hinner läsa halva för koncentrationen inte finns till alls. 

 

Det finns både för- och nackdelar med att ha ADHD, för mycket bra finns det. Men även mycket negativt och det är som barn jobbigt att hantera. Tänk på det innan ni skriker "jävla ADHD-barn" efter någon.