RELATIONEN OCH DET EGNA VÄRDET


2023-03-14 @ 14:42:33

Denna text utgår ifrån partnerrelationer, men det mesta kan tillämpas även till andra relationer.


Hur många utav oss har mått dåligt i en relation? Svalt saker vi lovat oss själva att aldrig acceptera? Kompromissat vår mentala hälsa för att stanna kvar? Försökt passa in i någon annans liv? Prioriterat någon som inte prioriterat oss? Gråtit på toaletten när hen har somnat? Hur många utav oss har blivit onödigt arga? Sagt saker vi inte menat? Agerat på en tillfällig känsla? Hållit saker inom oss i stället för att kommunicera? Gjort saker vi ångrat? Hur många utav oss har egentligen valt en ohälsosam relation över vårt eget mående? Jag vet att jag har gjort det, många gånger. Och jag har ångrat det varje gång. Ändå fortsatte jag göra det. Tills jag en dag fick mitt hjärta krossat fullständigt, och insåg att jag måste förändras; Min syn på kärlek var tvungen att förändras. Så med mycket arbete utvecklade jag min relation till, och syn på, både mig själv och relationer. Jag har lärt mig att se mitt eget värde likaväl som min partners, och att på ett konstruktivt sätt kunna utveckla relationen vidare. Nu förstår jag även att det viktigaste inte är att man är tillsammans, utan hur man är tillsammans; Att man bemöter varandra med samma respekt, omtanke och förståelse man önskar att själv mötas utav.



Konsten att diskutera känslor -trots att man inte känner samma sak

Ifrågasätt aldrig vad din partner känner, det kommer inte att förändra känslorna, snarare förvärra dem. Fråga istället vad känslan beror på, och bemöt personen med öppenhet och förståelse.
Säg t.ex.: ”Jag förstår att du är ledsen just nu, kan du inte berätta vad det är som får dig att känna så?”, eller ibland kanske det räcker med något så enkelt som; ”Finns det något jag kan göra för dig?”

Kom ihåg att ni ibland kanske inte upplever och känner samma sak, men att det inte betyder att den andra känner ”fel”, utan helt enkelt att ni känner olika.
Bli inte arg för att din partner känner eller tänker på ett annat sätt; var istället tacksam för att ni kan vara öppna med det och ta chansen till en utvecklande diskussion. Detta är ett perfekt tillfälle att öka förståelsen för varandra.

Min partner har haft väldigt svårt att prata om saker och att vara ärlig med sina känslor, medan jag pratat känslor sedan jag först lärde mig prata, ungefär. Under vår första tid tillsammans så trodde han att om vi tyckte, tänkte eller kände olika saker, så skulle det automatiskt leda till bråk. Men jag har alltid sagt till honom att ”så länge du är ärlig mot mig, så kommer jag aldrig bli arg”, och det håller jag fast vid. Ibland kan jag självklart bli frustrerad när vi ”krockar”, men jag tar ett djupt andetag och påminner mig själv om att han har lika stor rätt till sina känslor som jag har, och att vi respekterar varandra tillräckligt för att försöka se och förstå den andres perspektiv.




Kommunikation kräver självinsikt och förståelse

Jag och mitt ex hade ingen bra kommunikation; Vi kunde inte diskutera känsliga ämnen utan att båda två blev arga/upprörda och detta ledde till oändligt många onödiga bråk som egentligen hade kunnat undvikas. När förhållandet tog slut var jag först arg och ledsen, men allra mest på mig själv. Jag kände frustration och skam över hur dålig självinsikt jag haft och hur många gånger jag agerat eller reagerat i affekt, i stället för att ta ett djupt andetag och försöka se bortom mitt eget perspektiv.
Jag vet att många efter ett uppbrott fokuserar på vad exet gjorde för fel, men det kändes så väldigt kontraproduktivt att lägga energin på saker jag inte hade kontroll över, och som dessutom inte var mitt ansvar. För mitt ansvar låg ju hos mig själv; det var vad jag kunde kontrollera och ändra på. Så jag lade otroligt mycket tid på att ”utvärdera” mig själv och mina prestationer i relationen -för att kunna utvecklas och växa som person. Hur hade jag önskat att jag agerade? Vilka situationer gav mig ångest i efterhand? Fanns det andra sätt att reagera som hade varit mer produktiva? Hade jag kunnat säga dessa saker på ett mer konstruktivt sätt? Vad behövde jag bli bättre på?

Jag skrev en lång lista med saker jag ville förbättra hos mig själv, och sedan började jag träna in det. Jag vet att många kan tycka att det låter galet, men jag tror stenhårt på att prata med sig själv; Att öva kommunikation och förståelse genom att använda sig själv som försökskanin. Gå runt hemma och argumentera med sig själv, skriva texter från flera synvinklar, stå i spegeln och låtsas ge konstruktiva svar på "dumma" frågor/situationer. Detta hjälper en att träna på att acceptera olika åsikter, perspektiv, känslor, etcetera -och vi vet ju alla att övning ger färdighet. Jag har i många år kämpat för att utvecklas, och kan nu ställa mig utanför mina egna känslor för att kunna diskutera saker på ett mer produktivt sätt, vilket verkligen hjälper mig vara en bättre och mer förstående människa. Självklart gör jag också misstag eller reagerar illa ibland, men huvudsaken är att man försöker bli bättre. Den gyllene regeln är bra att ha i bakhuvudet; ”Behandla andra såsom du själv vill bli behandlad”. Hur hade du velat bli bemött i samma situation?

När jag träffade Youssef var jag direkt väldigt tydlig med att om vi inte har välfungerande kommunikation så kommer vi aldrig heller kunna ha en hälsosam relation. Som jag snuddade vid förut var han här min raka motsats; Han hade aldrig pratat om känslor, tankar, drömmar, rädslor, trauman eller åsikter -och han var livrädd för att göra det till en början. Men jag var envis och fortsatte ställa frågor, dela mina inre tankar med honom, och ibland rentav dra ur honom hans känslor. Desto mer vi pratade, desto mer vågade han öppna upp sig. Vi har haft vår beskärda del utav onödiga tjafs och stormiga känslor -men vi har hela tiden fortsatt träna på kommunikationen. Idag kan jag inte minnas senaste gången vi tjafsade; Vi känner och förstår varandra, och pratar alltid genom allt noggrant för att undvika missförstånd.


Några saker att tänka på för att förbättra kommunikationen:

Är det läge att diskutera detta just nu?
Om ni t.ex. är upprörda eller stressade, så är det bättre att gå till varsitt rum och andas några minuter, och sedan återuppta samtalet. Det är betydligt större chans att diskussionen blir givande om ni båda är lugna och sansade. Men(!), se till att faktiskt återuppta samtalet också -prata genom allt, jämt. Små saker drabbas ofta utav snöbollseffekten om vi inte ser till att hantera dem.

Hur pratar ni med varandra?
Blir det ofta pajkastning, med fraser som t.ex. "du gör alltid sådär", "du är så jäkla...", eller "men ska du säga?!"? Pajkastning är alltså kort sagt när diskussionen blir anklagande, vilket mest troligt kommer få er att automatiskt gå in i försvar. Försök istället att tala utifrån era egna känslor, t.ex. "jag blir ledsen/upprörd i denna situation, därför att..." eller "jag kanske missförstod dig nu, men jag uppfattade som att du menade såhär". En liten vägvisare kan vara att börja en mening med "jag känner" istället för "du är".

Turas om att ha ordet; Vänta på din tur.
Avbryt inte varandra, det är detsamma som att säga "mina känslor är viktigare än dina" och är både respektlöst, själviskt och kränkande. Turas i stället om att ha ordet, och diskutera varandras perspektiv. Om din partner berättar att den blir ledsen när du gör en viss sak så behöver du inte försvara dig och starta pajkastning; Du behöver bara lyssna, försöka se din partners sida utav saken, och ha självinsikt nog att se om ditt beteende kräver förändring. När ni pratat färdigt om den ena, kan ni prata om den andra. Det gör att ni båda får komma till tals, ökar förståelsen för varandra, och hjälper er att utvecklas.

Förstå att ingen utav er är tankeläsare.
Förvänta dig aldrig att din partner bara ska veta/göra något; man tänker på olika sätt och minns olika saker. Därför är det otroligt viktigt att vara ärlig, rak och tydlig i alla sammanhang. Var aldrig passivt aggressiv om din partner inte vet, minns eller förstår -var i stället tydlig med hur du tänker/känner. Vad vill du? Vad behöver du? Ni kan undvika i stort sett alla missförstånd och onödiga tjafs genom att bara vara raka.



Hur ser ett välfungerande, vuxet förhållande ut 2023? 
Finns det några raka facit? Vad jag behöver i en relation kanske någon annan avskyr, och vice versa?

Förhållanden kommer i många olika konstellationer, och det finns inga direkta facit på vad som gör en relation bra eller dålig -mer än hur personerna i relationen upplever den. Men så brukar man ju även säga att kärleken är blind, så ibland kan det vara svårt att veta hur man egentligen känner och mår i en relation. Hur kan man vara säker på om man är lycklig eller olycklig med sin partner/partners?

På samma sätt som du måste vara rak och ärlig med din partner, så måste du även vara det med dig själv. För om du inte vet vad du vill ha eller behöver -så hur tusan ska din partner ha en aning? Det är väldigt viktigt för din egen mentala hälsa att du har självinsikt nog att förstå vad som är bra och dåligt för just dig, för att kunna ha en hälsosam relation. Jag t.ex. älskar att skriva listor, för det är ett väldigt simpelt sätt att konkret formulera sina behov.


Lista över krav/kriterier:

-Vad jag vill ha/behöver i en relation
-Vad jag mår dåligt utav i en relation

Listan ska skrivas i lugn och ro, så du kan tänka klart, och du ska endast utgå från dig själv. Din nuvarande relation är inte relevant i listan, bara du är viktig här. Ingen annan kan heller säga vad som är rimligt eller orimligt på din lista; alla prioriterar vi olika och har individuella behov. Men saker du sätter på din lista behöver ju även vara ömsesidiga; Du kan inte kräva att din partner ska göra allt jobb medan du bara ställer krav. Relationer måste alltid gå åt båda håll för att de ska fungera.

Jämför sedan listan med relationen du är i, funderar på att inleda, eller kanske redan har avslutat men vill återuppta; Uppfyller relationen verkligen dina krav/kriterier? Är det viktigt för dig att få egen tid, men din partner låter dig aldrig vara ifred? Du vill inte ha barn, men din partner nästan tjatar om det? Vissa saker går att antingen lösa eller kompromissa om, medan andra är för viktiga. Bara du avgör vad som är för viktigt för dig.

Kom också ihåg att listan inte nödvändigtvis betyder att partnern är dålig, utan det kan helt enkelt vara så att ni inte matchar. Men ibland kan denna lista även vara bra för att själv kunna se om man faktiskt är i en relation som är hälsosam eller destruktiv för en.

Jag skrev en lista för många år sedan, när jag var ganska olycklig och ville se om jag stannade i relationen för min skull, eller för att jag trodde att jag ”borde”. Listan har jag sedan återgått till, uppdaterat eller raderat punkter, och den har varit en bra vägvisare för mig när jag varit osäker. Jag har många gånger fått höra att jag inte ska ha så höga krav, men jag håller inte med alls. Självklart ska du ha höga krav/kriterier på relationen och personen du har den med, för varför ska man nöja sig? Vem blir lycklig utav det? Som singel brukade jag säga; ”Jag är lycklig ensam, så är jag inte minst lika lycklig med någon annan, så är det ju inte värt det”.

Listan var även till stor hjälp när jag först började träffade min nuvarande sambo, och jag kan glatt säga att han uppfyller alla mina krav och kriterier. Så nöj er inte!

Några exempel från min ”Jag behöver”-lista:
•Skratt. Någon som får mig att skratta varje dag
•Långa samtal inlindade i varandra
•Uppskattning - som ser vad jag gör
•Närhet, mycket, varje dag
•Argumentationer utan bråk
•Spontanitet
•Fånigheter - kunna skoja och tramsa
•Tröst - någon som torkar tårar, snarare än skapar dem
•Omtanke när man är sjuk eller deppig
•”Hur har din dag varit?” – varje dag
•Egentid utan konstigheter
•Ärlighet i alla situationer
•Kunna be om ursäkt, svälja stoltheten
•Någon att göra allt med och för.

Om du ändå är osäker på hur du egentligen mår i relationen, vilket är väldigt vanligt, så kan ett enkelt men effektivt hjälpmedel vara kalendern i mobilen; Skriv in ”bra” eller ”dåligt” varje dag, beroende på hur du mått i relationen idag. Du kan skriva mer om du vill förklara/minnas senare, men bra/dåligt är egentligen allt som krävs. Ha endast relationen i åtanke när du gör noteringen. Därigenom kan du på ett väldigt konkret sätt följa ditt mående och hur det påverkas utav förhållandet du är i. De flesta har mobilen på sig minst en gång per dag, och tar med sig den när de åker i väg -därför behöver du inte oroa dig för att glömma bort såsom man lätt kan göra annars.



Förlåt för ingenting och förlåt för att jag finns

Att man ska be om ursäkt när man sagt eller gjort något dumt är väl knappast någon nyhet, ändå verkar det ibland som om hela grundtanken med en ursäkt har glömts bort. Vi säger det bara för att vi vet att vi bör, inte för att vi egentligen tycker att vi behöver. För det finns ju faktiskt ohälsosamma ursäkter.

Med ohälsosamma ursäkter syftar jag på ursäkter som inte menas, som blir framtvingade, där personen fortsätter upprepa ett beteende den konstant ber om ursäkt för, eller där någon känner sig tvungen att be om ursäkt för precis allt den gör/säger -även om den inte gjort/sagt något fel. Det sistnämnda är väldigt vanligt i relationer där det förekommer psykisk misshandel; där den utsatte ofta blir hjärntvättad till att tro att allt den gör och säger är fel, och saker som händer vänds emot den, vilket ofta resulterar i att personen alltid känner sig i vägen och ber om ursäkt för precis allt. En ohälsosam ursäkt är även en ursäkt som följs utav till exempel ”men…” eller där man skiftar fokus till den andra personens agerande, t.ex. ”förlåt för det jag gjorde, men det hade aldrig hänt om inte du…” eller “jag ber om ursäkt, även om det du gjorde var mycket värre”. Självklart ska man kunna prata om båda sidors perspektiv, men det är alltid enklare att ta en ”sida” i taget för att undvika pajkastning. Kom ihåg att en ursäkt aldrig är en tävling.

En ärlig ursäkt innebär att man förstår vad det handlar om, tar ansvar för sina handlingar och accepterar den andres känslor, samt lär sig något utav det. En ohälsosam ursäkt är kort sagt allt förutom en ärlig.



Exempel på ärliga VS ohälsosamma ursäkter:

”Det var jättedumt utav mig att säga så, och jag förstår att du blev ledsen. Jag ska försöka tänka på vad jag säger i fortsättningen. Jag ber verkligen om ursäkt.” -Tar ansvar, bekräftar partnerns känslor, ger en uppriktig ursäkt.

”Förlåt mig, det var inte meningen att göra dig ledsen, men jag förstår att du blev det. Jag kommer inte göra om det.” -Viktigt att faktiskt inte göra om det heller, såklart. Många verkar glömma den delen.

”Förlåt för det jag gjorde, jag ser att det gjorde dig upprörd och jag förstår varför du känner/reagerar så här. Jag uppskattar att du talar om hur du känner så jag kan utvecklas och bli bättre.” -Bekräftar och visar förståelse för partnerns känslor, visar öppenhet och personlig mognad genom att kunna ta kritiken och försöka använda händelsen för att utvecklas.

”Du överdriver allting, precis som vanligt. Men visst, jag ber om ursäkt.” – Du förminskar din partners känslor, pratar på ett nedlåtande och manipulativt sätt för att vända det emot den andra, och ger en arrogant och meningslös ursäkt. Det finns ingen respekt eller kärlek här.

”Förlåt för att du blev ledsen.” – Detta är något många kanske inte tänker på, men det är verkligen inte en ursäkt. Du kan inte be om ursäkt för någon annans känslor, det är bara förminskande gentemot din partner; som om den behöver be om ursäkt för att ha blivit ledsen. Vad i ditt beteende sårade hen? Förstå och ta ansvar för din del av händelsen.

”Förlåt – Det är så fruktansvärt nonchalant, respektlöst och rentav omoget att ge denna passivt aggressiva ”ursäkt”.

”Förlåt för att jag är så jävla dålig” – Även detta är väldigt manipulativt, och ärligt talat barnsligt. Ta ansvar i stället för att sticka offerkoftor dekorerade i emotionell manipulation.

Vissa ursäkter kan ibland vara lite svårtolkade; många gånger säger tonen mer än orden, och det kan vara svårt att förstå om personen är uppriktig. Om du uppfattar en ursäkt som ohälsosam men är osäker på att om du missuppfattat, så fråga. Att fråga när man är osäker är ett snabbt sätt att undvika långvariga missförstånd, som kan leda till tillitsproblem och andra negativa effekter.


 


Sociala medier -hur påverkar de relationer?
Är vi mer svartsjuka då det finns så mycket mer att vara avundsjuka på?


De senaste 10 åren har evolutionen utav mobiltelefoner och internet fullkomligt tagit över våra vardagliga liv; vi socialiserar oss via sociala medier, sköter bankärenden i telefonen, drar till höger och vänster på dejtprofiler, räknar kalorier i appar och har föreläsningar och möten digitalt. Med några simpla knapptryckningar kan vi hitta information om vad som helst. En otrolig utveckling för att förenkla våra liv. Men frågan är om det verkligen förenklar våra liv, eller ger oss fler saker att stressa över?

Vi vet nog alla att det hemskt nog medfört både så många fler sätt att kunna mobba, kränka, trakassera, grooma och sälja människor, och att sociala medier dessutom skapar stor prestationsångest och negativa självbilder för allt yngre barn. Detta är fruktansvärt. Men, idag vill jag faktiskt fokusera på vad denna tekniska evolution egentligen gör med våra relationer. Är allting så där perfekt som det verkar, eller gömmer sig något mörkare bakom lyckligt uppställda instagrambilder?



Människor har generellt en nyfikenhet på det okända; en allmän fantasibild om att gräset är grönare på andra sidan. Vi är en generation fylld utav ”tänk om” och ”om ändå jag…” -ett drömmande folk som är livrädda för att vara nöjda, alltid suktandes efter fler ”likes” i strävan efter att bekräftas av majoriteten. Vi har växt upp med detta begär efter mer, och vid vår sida har sociala medier utvecklats och ständigt visat oss vad mer som finns att få. Kanske är det också därför man hör om allt fler otrohetsaffärer? Har vi blivit så tillgängliga att otrohet är för lättillgängligt för att undvika? Det är ju trots allt så vanligt, och ibland nästan normaliserat, att det finns dejtingsidor för de människor som vill vänsterprassla. Och det finns ingen egentlig specifik målgrupp; Alla typer utav människor har affärer. Så, med all denna emotionella (och sexuella) girighet, och ett samtidigt behov av att finna kärlek -hur vet vi att vår partner, eller vi själva, aldrig kommer vara otrogna?

Sanningen är den att vi aldrig riktigt vet. Vi måste helt enkelt försöka lita på varandra, utan att agera kontrollerande eller passivt aggressivt, och låta varandra kommunicera öppet för att våga ifrågasätta saker som kanske inte känns helt okej. Men det är också viktigt att lita på sin magkänsla; Säger magkänslan att något är fel, så är oftast något fel. Och det behöver inte innebära att din partner varit otrogen eller har planer på att vara det; det kan helt enkelt betyda att det är någonting i er relation som inte känns bra för dig.



Men hur ska vi våga lita på någon efter att ha blivit svikna?

Att få hjärtat krossat kan få en att känna sig ständigt vaksam på dem man möter därefter; därför att det är så outhärdligt smärtsamt när kärleken går i bitar att man är livrädd för att någonsin tvingas genomgå det igen. Min första kärlek varade i nästan åtta år, och jag älskade honom, så trots att relationen blev sämre försökte jag ändå hålla kvar i den. När han sen lämnade mig för min bästa vän så blev jag så fruktansvärt vilsen. Jag litade först inte på någon, inte ens min egen familj. Men så åkte min syster hem från jobbet för att hålla om mig, mina vänner åkte en två timmars bilfärd för att trösta mig, mina föräldrar kom så fort jag ringde. Och jag tänkte att; ”Dessa människor har inte svikit mig eller sårat mig, de har inte gjort någonting annat än att älska mig, så hur kan jag misstro dem för vad någon annan har gjort?” Där och då valde jag att lita på människor; för jag är hellre lite godtrogen, än dömande.

När jag efter några år (och mååånga samtal med psykologen) träffade min nuvarande sambo kände jag direkt att någonting bara klickade i mig; som om något föll på plats. Jag var livrädd för att bli kär, så rädd för att bli sårad igen, men så kramade han mig och plötsligt var det liksom värt att möta rädslan, bara för chansen att få omringas utav hans armar en stund till. Där och då kastade jag ut alla rädslor och öppnade bröstkorgen fullständigt. Jag har ingen aning om han kommer krossa mitt hjärta i framtiden, men jag väljer att tro att han är något större än en första kärlek; Jag väljer att tro att han är min sista.



Så sanningen är den att med rätt person kommer det klicka, och allt detta kommer att falla på plats. Du kommer inte vara lika rädd, ledsen, eller lika vaksam som förut; Du kommer våga öppna bröstkorgen för någon som kanske eller kanske inte är värd det, men det viktigaste är att du kommer göra det. Du kommer fortfarande behöva jobba på relationen, den blir inte fantastisk av sig själv, men den kommer vara värd att jobba på. Precis som du är värd att jobba på.

Men, och detta är ett stort MEN, se alltid till att reda ut alla knutar innan du inleder en ny relation. Det blir så lätt att man misstror sin nästa, därför att man blivit sviken av den förra, men kom ihåg att det är två helt separata individer. Jag tror stenhårt på terapi, vad det än må innebära för varje enskild person; ett utlopp och ett sätt att reflektera och bearbeta, så man kan gå vidare med lite lättare bagage. Så man faktiskt kan bli modig nog att våga låta någon älska en igen.

 



Mina två sista, och bästa, tips för en hälsosam relation:
Spendera tid med och utan varandra.


Det är viktigt att kunna göra saker var för sig för att bibehålla sin egen identitet, i stället för att bara vara en halva av den hela. Om du inte alls vet vad du ska göra när din partner inte är hemma, så skulle jag snarare kalla det ett beroende än en relation. Håll fast i dina hobbyer och intressen, vi behöver alla en paus för oss själva ibland.

Men det är även väldigt viktigt att göra saker tillsammans och faktiskt umgås. Lägg bort telefonerna, stäng av tv:n, och spendera riktig tid med varandra. Att sitta med tekniken fastklistrad gör att även om du är där, så är du ändå inte riktigt där. Och om du inte kan ägna några timmar åt att umgås med din partner ibland -är du då verkligen så intresserad av din partner? Eller är du helt enkelt bara intresserad av att ha en partner? Låt inte sociala medier vara det enda stället ni är ”lyckliga” på.

Kvalitétstid med och utan varandra är väldigt viktigt för att vara både ett Jag och ett Vi -vilket är vad vi behöver för att kunna ha hälsosamma relationer.

 


Och kom ihåg:
Hur vi agerar, hanterar och reagerar är vad som definierar oss som människor -inte andra människors åsikter.

Så…vem väljer du att vara?





Bildkällor:
 12  /  3  /  4  /  5  /  6


 







Kommentarer



NAMN:
Kom ihåg mig?

E-MAIL: (publiceras ej)


URL:


DIN KOMMENTAR:






























Trackback