Häromdagen åkte jag och pappa ut för lite svampplockning –och fick med oss en hel del hem! Vi slutade inte plocka för att svampen tog slut, utan för att vi kände att vi inte kommer orka rensa mer; Jag plockade cirka 8 liter kantareller och pappa plockade väl åtminstone det dubbla. Det var perfekt väder för några timmar i skogen, nästan lite varmt sjukt nog, så det var skönt att komma ut – och ett underbart sätt att umgås.
Medicinen jag tagit för hypomanin går inte speciellt bra ihop med diabetesen, så senaste dagarna har jag mått riktigt risigt. Förstod först inte varför mina värden ballade ur, men insåg att det började i samband med medicinen. Det är ju dessutom inte första medicinen som får glukoset att gå bananas; Jag blir superhög utan att ha ätit/druckit något, bara från ingenstans skenar det iväg och insulinet tar inte – det tar 4-6 timmar innan det ger verkan och då störtar jag istället. Grafen ser ut som en bergochdalbana. Med det kommer illamående, spränghuvudvärk, jobbigt med synen, yrsel, humörsvängningar, etc... Så jag går ärligt talat hellre någon vecka eller två utan sömn, för ingenting får mig må sämre än när diabetesen inte går att kontrollera, och jag orkar fan inte ställa in pumpen till att ge 3-5 gånger mer insulin. Jag är ärligt talat så jäkla grinig och less på detta. Att ha diabetes är totalt värdelöst – att ha det samtidigt som psykisk ohälsa är fan omöjligt. Usch, så frustrerad jag är.
Hursomhelst. Idag ska jag göra kantarellpaj. Har redan gjort både kantarellsoppa och kantarellsås (till nötlimpa, så gott!) senaste dagarna, så nu är det dags för nästa.
Hoppas ni har en bättre dag än vad jag har!
Medicinen jag tagit för hypomanin går inte speciellt bra ihop med diabetesen, så senaste dagarna har jag mått riktigt risigt. Förstod först inte varför mina värden ballade ur, men insåg att det började i samband med medicinen. Det är ju dessutom inte första medicinen som får glukoset att gå bananas; Jag blir superhög utan att ha ätit/druckit något, bara från ingenstans skenar det iväg och insulinet tar inte – det tar 4-6 timmar innan det ger verkan och då störtar jag istället. Grafen ser ut som en bergochdalbana. Med det kommer illamående, spränghuvudvärk, jobbigt med synen, yrsel, humörsvängningar, etc... Så jag går ärligt talat hellre någon vecka eller två utan sömn, för ingenting får mig må sämre än när diabetesen inte går att kontrollera, och jag orkar fan inte ställa in pumpen till att ge 3-5 gånger mer insulin. Jag är ärligt talat så jäkla grinig och less på detta. Att ha diabetes är totalt värdelöst – att ha det samtidigt som psykisk ohälsa är fan omöjligt. Usch, så frustrerad jag är.
Hursomhelst. Idag ska jag göra kantarellpaj. Har redan gjort både kantarellsoppa och kantarellsås (till nötlimpa, så gott!) senaste dagarna, så nu är det dags för nästa.
Hoppas ni har en bättre dag än vad jag har!
0