Igår gick min älskade styvfarmor bort. Jag har lite svårt att smälta och sortera känslorna, och i dessa lägen skriver jag alltid för att hantera det. Så igår skrev jag denna dikt som jag gjorde om till en låt, så jag kan lyssna om och om för att underlätta bearbetningen. Känslorna är överallt och ingenstans just nu så det är skönt att kunna lyssna på mina egna ord, om ni förstår hur jag menar? Bilderna i detta inlägg är mina favoritkort på henne; Den glada, solbruna midsommarbilden med så mycket värme i blicken, och den lite dova bilden lutad över ett korsord med bara den lilla bordslampan som ljus –precis så som hon alltid satt. En vacker och fantastisk människa, på alla sätt och vis.

Jag är glad att du nu är fri från allt tungt. Jag älskar dig. Tack för att jag fått vara ditt barnbarn alla år; Inte för att vi delar blod, men för att vi delar kärlek. Du fattas mig.♥