"Periodvis kan jag inte känna alls, det är såna stunder jag blir rädd. Jag kan inte känna smärta eller kyla, inte kärlek eller hat. Jag kan inte känna alls. Som jag skrev en gång; "Jag hatar inte, jag kan bara inte älska." Kanske är jag bara rädd för den eviga smärtan, så jag stänger istället av helt. Jag är så jävla rädd för dom svidande tårarna som river upp kinderna likt rakblad mot bar hud, så jävla rädd för skriken för döva öron och så äckligt rädd för mörkret som sakta men säkert tar över mitt inre. Mörkret som växer i takt med den eviga ångesten, den som ibland övermästrar hela min kropp och tar över mina tankar. Den som skriker åt mig att jag aldrig duger, att jag bara är fel och den som lämnar mig åt sömnlösa nätter." -251112

Ibland undrar jag om jag inte är värd mer.