Är just nu hemma, väntar på att min sega pojkvän ska bli klar så vi kan åka ut till stugan och sova. Puss

Jag och Felix åkte och köpte massa färska frallor, vattenmelon och god dricka. Nu sitter vi på altanen i solen och gottar oss.

But being and feeling alone was too much to face. Though everyone said that she was so strong, what they didn't know is that she could barely carry on.

Större delen utav mitt liv har jag lidit rejält utav min psykiska ohälsa; i perioder har jag inte klarat enkla vardagssaker såsom att gå ut bland folk eller överhuvudtaget ta mig ur sängen, haft kraftiga hjärtklappningar och andra fysiska problem p.g.a panikångest/ångest. Jag har år utav självskadebeteende i bagaget, tusentals nätter utav panikslaget gråt och skakningar, slagit sönder speglar för att jag hatat personen som tittat tillbaka på mig. Så många gånger jag i ren panikångest rivit sönder mina ben med naglarna, slitit hår från mitt eget huvud, slagit i väggar eller dunkat huvudet i dörrar tills jag nästan svimmat. Så många gånger min ångest fått mig att hyperventilera tills det faktiskt svartnat för ögonen.

Jag kan inte räkna alla gånger jag fått höra att jag ska skärpa mig, vara positiv, försöka tänka på annat, att det blir bättre om jag kommer ut lite eller att jag bara ska sluta vara så nere. Att om jag bara gör si eller så, då blir det bättre. Som att jag själv valt att känna såhär, att må såhär, att vara orkeslös. Som att jag inte redan kämpar hårdare än ni någonsin kommer behöva göra, som att jag inte försökt med allt men ingenting verkar hjälpa. Som att ni, som aldrig har sett döden som den enda utvägen, skulle veta mer om mitt mående än jag själv.

Jag får ofta höra utav psykologer, läkare och sköterskor att jag är väldigt medveten om mitt mående och hur jag själv fungerar. Och visst är det sant, jag känner i förväg när ångesten närmar sig osv, men jag kan ändå inte göra någonting åt den så vad hjälper det? Vad hjälper det att veta när den kommer, om den ändå kommer bemästra min kropp och mitt sinne, styra varje steg jag tar och varenda tanke som far genom mitt huvud? Är det verkligen bättre att en människa som insjuknat i obotlig cancer vet om att den ska dö så den får oroa sig och känna rädsla, istället för att den bara får somna in?

 

Jag vill inte ha medlidande, jag vill ge er en chans till att förstå. Det är alldeles för många som lider utav psykisk ohälsa, och ännu fler som inte har den minsta förståelsen för det. Men vem är jag att döma, för vem vet egentligen hur det känns att flyga om man aldrig haft vingar?

Världens bästa mamma kom precis upp med godaste frukosten; melon och hemodlade smultron. Så just nu ligger jag i sängen, äter detta och lyssnar på Shawn Mendes. En bättre morgon helt klart.

Pelle skjutsa hem mig förut så jag fick byta kläder och nu väntar jag på att Adamski ska hämta mig. 

Kom precis tillbaka efter en promenad med Torsten, han har badat och sprungit runt som en tok så nu såfort vi kom innanför dörren så somnade han som en stock. 

Åkte in till Eleven förut eftersom dom hade utförsäljning, fick allt detta (+ en present som jag inte tänker visa) för endast 600 kr(!!!!!!) så jag är helnöjd.

Sitter just nu och väntar på att få komma in på möte, har två stycken idag direkt efter varandra. Puss

Har varit en sväng på stan med Jenniepennie, hittade lite smått och gott. Ett par ursnygga solglasögon och ett fodral från Gina Tricot, fem sminkborstar och ett matt läppstift från H&M som var på rea så kostade inte mycket alls! Köpte även en klänning men orkar inte ta kort på den nu haha.

Har varit en heldag på Ullared med tre favoriter, handlat en hel del och är väldigt nöjd! Nu sitter vi i bilen påväg hem, ska försöka sova lite så tiden går snabbare haha.. Puss