Min helg har varit skön; på dagarna har jag gjort lite olika och på kvällarna har jag bara umgåtts med godingar.


I fredags hade jag hundar, så gick promenader i skogen och gosade för fullt. Det var även 15 år sedan min fina morfar gick bort, så tänkte lite extra på honom såklart♥

På lördagen vaknade jag totalt genomtäppt i alla bihålor (öppna fönster + katter på bröstet = en sjuhelvetes allergi) och helt slut i kroppen. Dock hade jag haft mycket ångest under natten som höll i sig, så jag behövde bli av med den energin. Så gav mig ut och körde en halvmils intervaller, såå skönt. Men kunde knappt stå efteråt haha, slutkörd.

---

Igår vaknade jag och kände att jag verkligen inte ville lämna sängen, så istället kom Jennie och Ludde så hade vi sänghäng hela dagen. Vi flyttade in tv:n, gosade ner oss under filtar, åt en massa gott, pratade, lyssnade musik, kollade serier och bara hade det supermysigt. En ganska perfekt söndag med andra ord!

---

Har ni haft en bra helg?

Utförande av abort kan ge mellan 10 till 99 års fängelse

I USA används "class" eller "level" för att beskriva brottets allvarhetsgrad (straffskala). Alabama använder sig utav class A, B och C, där A är den mest allvarliga graden. Här nedan kan ni se några exempel på hur olika brott klassas i delstaten; till exempel ser vi att mord, våldtäkt och mordbrand är class A brott, medan brott såsom rån, dråp och stalking generellt ger lägre straff.
Några korta förklaringar till tre utav de ovannämnda brotten:

Detta är alltså ganska allvarliga brott vi snackar om. Med detta i åtanke:



Det är alltså inte olagligt för en kvinna att genomgå en abort, men läkaren som utför aborten ställs inför ett fängelsestraff på 10 upp till 99 år. Utförandet av abort ska alltså straffas i samma grad som mord och våldtäkt. Detta innebär ju därmed att inga medicinskt kunniga kommer våga utföra säkra aborter. Men om de faktiskt tror att detta kommer minska antalet aborter, så tror jag att de har druckit lite för mycket moonshine i sina dagar.



Osäkra aborter är en av de största dödsorsakerna bland kvinnor

Pro-lifers hävdar ju ofta att ett abortförbud ska minska antalet aborter, vilket statistiskt sett inte alls stämmer, något de skulle veta om de faktiskt baserade sina argument i fakta. 

– Vi har så mycket bevis för att om man gör tillgången till aborter mer restriktiv leder det till fler aborter och fler osäkra aborter. Forskningen säger detta så tydligt, ändå ignoreras det. Det är så skrämmande, säger Kristina Gemzell Danielsson, professor på Karolinska institutet, i SVT:s artikel från 2017. Samma artikel fortsätter: "Varje år dör 47.000 kvinnor på grund av en abort som inte utförts på ett säkert sätt. Det gör osäkra aborter till en av de största dödsorsakerna bland kvinnor i världen."

I länder där abort är olagligt, genomförs generellt sett fler aborter, jämfört med länder där lagliga aborter uförs. Så antalet aborter minskar inte. Istället kommer lagen innebära FLER aborter på skitiga källargolv, FLER infektioner, FLER döda kvinnor, ÄNNU MER utnyttjande utav kvinnor i utsatt position, FLER spädbarn i containrar -det kommer INTE bli färre aborter, bara plågsammare utgångar. Hur kan man påstå att man är "för liv", när man samtidigt skriver under för tusentals kvinnors död? Jag undrar om det är brist på kunskap, en världsbild på sniskan, föråldrat kvinnohat eller bara ren, sjuklig sadism som ligger bakom beslutet?


Incest eller våldtäkt spelar ingen roll


"Svedin & Bancks rapport från 2002 visar att ungefär 6-7 procent av flickor i Sverige har utsatts för incest. Russells studie från 1984 visar att 16 procent av alla kvinnor i USA har varit utsatta för incest", skriver Tjejjouren. De skriver också att mörkertalet är väldigt stort, att det är vanligare än man tror, och att det är ett växande problem. Tänk då hur många utav dessa unga flickor som faktiskt blir gravida, och tänk sedan att dessa BARN ska tvingas fullfölja en 9 månaders lång graviditet, bärandes ett barn de ofrivilligt delar med en pappa/bror/morfar etc.

Under 2015 anmäldes 1988 våldtäkter i Alabama, där 23% utav offren var mellan 13 och 16 år, och 91% av offren var kvinnor. Det är alltså cirka 1809 anmälda våldtäkter mot kvinnor. Vi säger att en tiondel utav dessa slutar i graviditet: Det skulle alltså innebära nästan 181 oönskade barn, eller 181 livsfarligt utförda aborter, och högst troligt en sorglig dödssiffra. Och nej, det behöver inte vara så mycket som en tiondel som slutar i graviditet, men med tanke på det enorma mörkertal som råder kring våldtäkter, så kan vi nog alla räkna ut att det årliga antalet högst troligt ändå är högre än 181.

För nej, att du utsatts för ett brott såsom våldtäkt och/eller incest ska inte längre ge dig inte rätt till laglig abort. Endast om du, som gravid kvinna, svävar i livsfara så kan en laglig abort tillåtas. Hur många tror ni kommer utsätta sig själva för t.ex. våld för att få genomgå en laglig?



Beslutet togs utav vita män

Republikanerna i Alabama, som röstade genom lagförslaget, består utav 27 vita män. Två utav dessa män röstade inte alls, och de övriga tjugofem männen röstade för att förbjuda abort. Det är alltså TJUGOFEM män som röstar för att bli morfar till sina våldtagna döttrars barn, tjugofem män som röstar för fler källaraborter, tjugofem män som tar de mänskliga rättigheterna ifrån sina döttrar, fruar, mammor, vänner och kollegor. Tjugofem män anser sig ha rätt att kontrollera den kvinnliga befolkningens kroppar. Tjugofem män, som aldrig någonsin kommer att bära ett foster i sina kroppar, tycker att det är rätt att tvinga kvinnor vara gravida. Tjugofem män har bestämt ödet för tusentals kvinnor. Tjugofem priviligierade jävla gubbjävlar, på ren svenska.

Men de närstående kvinnorna till dessa herrar behöver säkerligen inte oroa sig. När deras älskarinna blir på smällen kommer ingen någonsin se henne med en stor mage -de kommer kringgå sin kära lag för egen vinning. Såklart. 

Här är vad de kvinnliga senatorerna hade att säga:



Vivian Davis Figures lägger fram ett förslag för ett tillägg på lagen; att vasektomi (manlig sterilisering) ska göras lika illegalt som abort, alltså ett A-klassat brott. Åtminstone lite mer jämställt i frågan med andra ord. Männens åsikt i den frågan görs ganska tydlig med skratt och meningen "I urge you to vote no, members". Kontroll är ju trots allt bara skoj när man inte är den som kontrolleras, eller hur?

Abort görs inte för skojs skull

När jag var nyss fyllda 16 år vaknade jag utav illamående och kräkningar. Efter några dagar kissade jag på en sticka och läste 2 minuter senare "Gravid 3+". Jag gick i högstadiet, hade endast haft pojkvän några månader, och var definitivt varken redo eller mogen för att bli förälder. Jag visste att jag aldrig skulle kunna ge barnet den trygghet och stabilitet som krävs, jag var ju inte ens vuxen själv. Trots det så var beslutet allt annat än lätt; Jag grät konstant och var helt förkrossad.

Jag kom in på sjukhuset runt kl 9 på morgonen, gavs tabetter och smärtstillande. Mina två bästa vänner följde med som stöd. Efter en stund började jag känna av en molande smärta i magen, men då jag är van vid väldigt kraftig mensvärk så tänkte jag att "detta kan jag härda ut". Men det blev snabbt värre. Till slut gjorde det så ont att jag bara skrek och skrek, jag var i sådan smärta att mina vänner bröt ihop -de hade, trots livslång vänskap, aldrig sett mig så. Jag fick värmedynor och TNS, samt ytterligare smärtstillande som lika gärna kunnat vara sockerpiller, för kort därefter ramlade jag ur sängen. Jag låg i fosterställning nedanför, skakade och kräktes och kunde inte ta mig upp. De gav mig ännu en morfinspruta och fick lyfta upp mig i sängen igen. Efter några timmar hade jag fått tillräckligt med smärtstillande, och däckade mitt i ett skrik. Jag sov cirka 2 timmar. Runt klockan 09 klev jag in. Strax efter kl 16 klev jag ut. Och jag hoppas att jag aldrig någonsin behöver göra det igen.

Abort är inte en kul grej man gör i brist på sysselsättning, abort är ett tufft och jobbigt beslut som man endast tar därför att man av någon anledning måste. Vad anledningen är har ingen annan med att göra, för det ska vara kvinnans eget beslut.


Jag har hört människor som anser att abort är "inhumant", men jag håller inte med.
Att frånta någon rätten över sin egen kropp, det är inhumant.
Att sätta ännu fler kvinnor/flickor i en väldigt utsatt position, det är inhumant.
Att sätta oönskade barn till världen, det är inhumant.
Att ett våldtäktsoffer ska behöva bära förövarens barn, det är inhumant.
Att tvingas riskera sitt liv för en abort, det är inhumant.
Att öka antalet övergivna/döda spädbarn, det är inhumant.
Att använda människor som mänskliga kuvöser, det är inhumant.
Att göra sitt yttersta för att kontrollera den kvinnliga befolkningen, det är inhumant.
Att sätta barn till världen som ingen egentligen vill ha, det är inhumant.

Att vilja motverka allt detta, är inte inhumant. Det är mänskliga rättigheter. Men de mänskliga rättigheterna gäller kanske inte vaginabärare?



Tycker några KVINNOR att detta är rätt, undrar jag?

Vi som faktiskt har ensamt talföreträde i abortfrågan. För nej, jag anser inte att män har någon som helst rätt till min kropp när jag är gravid; precis som de inte har någon rätt till min kropp på nattklubben eller på vägen hem eller närsomhelst när det är MIN kropp. Jag är ledsen men ni män har ingen rätt till en åsikt gällande abort, när det gäller ERA kroppar så är ni välkomna in i diskussionen, men tills dess önskar jag ärligt talat att ni kunde hålla käften.

Men, tyvärr, så har ni tydligen all talan. Och tyvärr så har ni svikit oss, igen. Och nej, alla män har inte gjort det. Precis som alla män inte gömmer sig i buskage på lördagskvällarna, så har inte alla män tagit beslutet. Alla män är inte hemska. Jag är omgiven utav män som är min trygghet, som älskar mig, som stöttar mig, som stärker mig -så jag vet hur fantastiska män kan vara. Men faktum kvarstår; den manliga delen har svikit den kvinnliga. Igen. Ni tar kontroll över oss. Igen. Och oss som säger emot vill ni helst tysta ner. Igen. Men vi kommer att slåss. Igen och igen och igen. För vi kommer inte att acceptera ett fortsatt liv i förtryck. Vi kommer inte sluta stå upp för våran rätt till att kallas människor. Det är fan nog.

Så, vad tycker ni egentligen om att Alabama vill ta ett jättekliv mot att förverkliga "A Handmaid's Tale", är ni för eller emot?

Personligen så brinner jag inombords.

---

Källor:
https://www.criminaldefenselawyer.com/resources/class-a-felony.htm 
https://www.criminaldefenselawyer.com/resources/criminal-defense/felony-offense/alabama-felony-class.htm 
https://www.criminaldefenselawyer.com/resources/burglary-and-home-invasions-alabama.htm
https://www.theguardian.com/us-news/2019/may/14/alabama-abortion-ban-white-men-republicans
https://www.theguardian.com/us-news/2019/may/14/abortion-bill-alabama-passes-ban-six-weeks-us-no-exemptions-vote-latest
https://www.google.com/url?sa=t&source=web&rct=j&url=https://tjejjouren.se/sites/default/files/media/incestutsatta_tjejer_-_stockholm_tjejjour_0.pdf&ved=2ahUKEwjylui20Z_iAhXh0qYKHf71C00QFjAFegQIBxAB&usg=AOvVaw2j0ujFbl8QTtrRcjxplZiX
https://polisen.se/lagar-och-regler/lagar-och-fakta-om-brott/dodligt-vald/
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/osakra-aborter-en-helt-onodig-epidemi
https://www.nbcnews.com/health/health-care/abortion-rates-go-down-when-countries-make-it-legal-report-n858476
http://acaralabama.org/statistics/
https://youtu.be/3rLVyiI-8sk

Bilder:
https://i.amz.mshcdn.com/O2ApI_qNyrjpsSjZKuVBX55fy4Q=/1200x630/2016%2F06%2F03%2F75%2FGettyImages519606544.53b9b.jpg
https://www.theguardian.com/us-news/2019/may/14/alabama-abortion-ban-white-men-republicans
https://www.gannett-cdn.com/presto/2019/05/09/USAT/fbb3c04a-d13e-4c2a-867a-4a1fcc6db7a5-AP_Abortion_Legislation.JPG?width=1200&format=pjpg&auto=webp
https://media.swncdn.com/cms/RT/44315-abortion-tools-facebook.800w.tn.jpg
https://previews.123rf.com/images/luislouro/luislouro1403/luislouro140300135/26747521-scared-young-girl-with-an-adult-man-s-hand-covering-her-mouth.jpg
https://www.space.ca/wp-content/uploads/2018/01/Handmaids-Tale.jpg

---

En äldre text jag hittade bland bortglömda papper

---

Denna är för alla oss som slitits i bitar. För alla oss som tillåtit någon att slita oss i bitar. För alla gånger vi har slitits itu. Alla nedlåtande huvudskakningar, alla "ska du verkligen se ut sådär?", och alla suckningar. Alla "du kan om du vill", fnysande hånskratt, alla gånger man gjort sitt bästa men ändå inte varit bra nog. Den är för alla brutna löften, tårar i kudden, alla "du överdriver" när man äntligen vågat berättat hur man känt. Alla maträtter man slutat äta, kläder man slutat bära, saker man slutat säga, känslor man stängt inne, musik man slutat lyssna på; alla tusentals sätt man låtit andra slipa ner en för att passa in bättre i deras liv. Jag har skrattat för högt och gråtit för ofta, varit för klängig och kallats känslokall, tyckt allt för mycket och varit för mycket Jag. Och jag pratar inte om en specifik person, utan generellt. För de flesta omkring en försöker mer eller mindre forma en lite, lite grann efter deras behov, och jag gör det garanterat omedvetet jag också. Jag tror att vi gärna vill passa ihop, med alla vi håller av, och jag ser inget fel i det. Felet uppstår när någon faktiskt älskar mest; balansen blir ojämn, ena sidan drar hårdare åt sitt håll och istället för att skapa ett liv så blir vi en del utav deras. Så vi låter dom plocka isär oss, en bit i taget. Kanske är det därför man säger att man "älskar någon så man går sönder"; för att vi bokstavligen går sönder, bit för bit. Och sanningen är att jag inte tänker rikta kritik mot de människor som ändrat mig, för den enda jag är besviken på... är mig själv. För att jag gång på gång givit mitt allt, utan en tanke på konsekvenserna; Att när man ger bort allt, så finns det inte riktigt någonting kvar sedan. För att jag aldrig prioriterade kärleken till mig själv. För att jag glömde bort att jag fanns.

Det tar tid att hitta sig själv, och visst finns det ingen garanti på att man någonsin gör det. Men om vi fortsätter att låta andra ta våra bitar, så garanterar jag att vi alltid kommer vara lite för trasiga, och lite för tomma.

 

 

Kaffe, kulglass och Katjakaj var tre saker som gjorde denna tisdag jäkligt fint. Jag åt kokos & passionsglass, samt hallonsorbet, och rekommenderar alla att prova kombon för det var magiskt. Ta med er Lizzie och lite kaffe så blir det ännu bättre, promise.

---

Där har ni en massa blandade mobilbilder (och gifs) från den senaste tiden. När man sätter ihop bilder såhär så blir det ju som lite "highlights of the month", har ni tänkt på det? Det är ju rätt sällan man gör värsta collaget med bilder på när man ligger på soffan med dubbelhaka, äter frusen mango direkt ur kartongen, och Netflix för femte gången idag frågar "Är du kvar?" för att hånfullt indikera avsaknaden av aktivitet. Eller har jag fel, brukar ni göra det? Kanske borde börja med det. Å andra sidan är det många roliga saker som inte fångas på bild, så det kanske går jämnt ut. 

Ja, jag är jättetrött nu, går på överskottsenergin och babblar därför på helt meningslöst hahah... men har varit uppe sen 06 så det är ändå acceptabelt. Nu ska jag tvätta av sminket och lägga mig framför lite serie till jag däckar tror jag. Natti

Att fylla år brukar vara en anledning att fira; släkt och vänner vill gratulera, det ska umgås, det ska skrattas, det ska ätas tårta och bakelser, och det ska öppnas presenter. För de flesta är födelsedagen en rolig högtid. Men inte för alla.

Jag har alltid haft det jobbigt runt min födelsedag, enda sedan jag var barn. Visst var jag tacksam att få roliga saker, bjuda in alla kompisarna på kalas, bli väckt utav familjens sång -men jag var aldrig glad. Varje år har jag en klump i magen, tio ton sten i bröstet och gör allt jag kan för att inte bryta ihop.Så jag har alltid firat min födelsedag för andras skull, för att de vill fira, för att man "ska" vilja fira sin födelsedag. Men aldrig har jag gjort det för att jag själv velat eller mått bra utav det.


24 timmar per dygn så har jag ångest. Jag somnar gråtandes, väcks utav min egen hyperventilering, och startar nästan varje dag med att kräkas till följd utav min konstanta inre panik. Vissa dagar är jag okej; då kan jag umgås, prata i telefon, svara på meddelanden, skratta och faktiskt må ganska bra. Men de flesta dagar är det precis tvärtom; jag vill inte träffa någon, jag ignorerar samtal, trycker bort meddelanden, kämpar mot min dödslängtan och undrar om jag någonsin kommer att känna glädje igen. Senast igår spenderade jag 3 timmar i sängen utan att röra mig eller sova, jag bara låg där och stirrade i taket, därför att jag inte orkade någonting annat. Och det är såhär jag levt större delen utav mitt liv, vilket många har svårt att förstå men de flesta accepterar ändå att jag behöver vara ifred. Förutom när jag fyller år.

Imorgon fyller jag 24 år. Det är stort, med tanke på att jag varje år varit säker på att jag inte kommer finnas där för nästa födelsedag. Så tro mig, att jag överlevt i 24 år är enormt. Men jag orkar inte fira. För en person som lever i depression, och som oftast önskar att man slapp leva, så är inte ens födelsedag någonting roligt eller exalterande; det är rent av plågsamt. Att sitta och låtsas vara glad medan ångesten äter upp mig inuti, det känns inte riktigt värt det trots att man "borde". Det jag verkligen behöver just nu är att vara ifred, rensa tankarna, bearbeta. Så jag har gett mig själv den bästa födelsedagspresenten jag kan få; Ensamtid. Jag har ställt in min födelsedag.


Det är svårt att lyssna på sitt mående, för man VILL så mycket. Jag vill samla alla jag älskar, jag vill baka i flera timmar, jag vill prata på om allt och ingenting, jag vill sätta kaffet i halsen för någon säger något roligt, jag vill vara glad. Men jag har tyvärr ingen on/off-knapp för min ångest, jag kan inte längre trycka bort ångesten och låtsas som att den inte finns. Hur mycket jag än vill göra alla dessa saker, så orkar jag inte. Att det är 24 år sedan jag föddes ändrar tyvärr inte på det.

Till en början blev min familj och mina vänner besvikna, de vill fira mig och jag förstår det, för de älskar mig ju. Och jag har haft så jäkla dåligt samvete, men varför egentligen? Det är min födelsedag och borde jag då inte få välja hur jag spenderar den? Men jag har förklarat, och jag tror att de förstår nu, då de vet hur jag kämpat den senaste tiden. Tack vare dessa människor så har jag ändå i stort sett allt jag behöver i livet, för deras stöd och kärlek är Allt. Och jag är tacksam, varje sekund är jag tacksam att de finns i mitt liv. Men just nu behöver jag vara egoistisk, sätta mig själv först, prioritera mitt mående. Så det enda jag önskar mig i år är en chans att hämta andan lite.


Hur ser ni på födelsedagar och att fylla år; Hur viktigt är det egentligen att fira?