fjäderlätt


2023-04-03 @ 12:43:45

 





rimfrost


2022-12-15 @ 18:36:41
Fåglarna har slutat sjunga
Fönstret står mer tomt än någonsin
Återskall utav tystnaden
Som om allt har somnat in

Ett rike täckt i rimfrost
Världen glittrar som gjord utav diamant
Så maskeras den bitande kylan
Som vaggar oss mot döden så varsamt

Frosten förvillar oss i skönhet
Förtrollar oss att glömma vad som skett
Glömma allt den gjort
Och glömma vad vi sett

 

Dess gnistrande skimmer bländar
Svär oss den falska ed
Som lovar att värma våra händer
Den lovar att ta oss med

Ändå står majoriteten utanför
Med kallbrand i nävar
Vi lämnas kvar i kylan;
Miljontals förfrusna själar

Frosten har lovat att vi alla är desamma
Fastän vi aldrig burit ett jämställt värde
Och ni trodde så på frosten
Ni följde den med glädje




Nu står vi i en isvak
Och kippar efter luft
Medan frosten använder våra kroppar
För att ta sig högre upp

Snart täcker den vårt rike;
Vart berg, och träd, och sjö
Den vill ha allt så vi inget får
Den lämnar oss att dö

Och så många har förvånats
Över bristen på kärlek
Men ni litade så blint på frosten
Att ni medvetet varandra svek




Ni vrålade på gatan
Frostens ylande kampsång
”En för ingen någonsin
Och ingen någonsin för nån”

Ni trodde att genom lögner
Skulle sanningen lysa klar
Men sanningen har förfrusit
Endast lögnerna finns kvar

Ni valde att följa frosten;
Tro att värme kan födas ur is
Och chockerades så intensivt
När den försatte riket i kris




En istid utan hopp om vår
Frosten frodas utav panik
Den enda vägen in i värmen
Är att klättra över lik

Det är så frosten tar oss;
Bit för bit för bit
Tills lemmarna är blå
Och huden färgats vit

Den kräver att alla ska se samma ut
För att värdesättas lika
Och att de som står kvar utanför
För evigt ska tvingas tiga


 

Vi ska infinna oss i ledet
Vi får aldrig sätta oss emot
Annars ska frosten oss frysa
Tills vi inte utgör något hot

En gång var riket lyckligt
En gång stod allt i blom
Men så korrumperades det sakta
Utav rädsla, makt, fördom

Och alla vi har litat på
Har svikit oss för frosten
De har med glädje klättrat uppåt
Genom att lämna oss på botten


 

Och alla vi har älskat så
Har tillåtit frosten ta deras hjärtan
För att förblinda dem inför misären
Och förblinda dem inför smärtan

Vi har lämnats i kylan
Ignorerats utav de nonchalanta
Lovats trygghet och värme
Sedan knuffats ut av vänner och bekanta

Alla känner vi ju någon;
En vän, en partner, en individ
Som banat väg för lindandet;
Som röstat fram denna vintertid


 

Och alla känner vi ju någon
Som önskat det som sker
Som hoppats vara bättre
Som ansett sig vara värd mer

När jag sen vilar mitt huvud;
Somnar i en stelfrusen säng
Då drömmar jag om ett rike
Kapabelt att älska igen


 




it's all just one big blurry mess


2022-11-19 @ 21:14:53

Ännu fler dimmiga bilder; här låg den över en fotbollsplan och jag tyckte det var så väldigt vackert i konstrast mot träden. Kommer jag någonsin sluta tjata om hur mycket jag älskar dimma? Troligtvis inte.

Vad tycker ni?




storms cause our flowers to bloom


2022-11-17 @ 19:01:39
"My mind is not where it should be, grey skies made a mess out of me"




Allt som du gör blir till pärlor


2022-11-10 @ 12:50:17



Även dessa bilder är tagna under förra veckans underbara dimma. Det är så häftigt när alla spindelnät kommer fram i dropparna som hänger i luften; allt blir synligt. Och allt ser ut som vackra pärlvävar som pryder omvärlden. Tycker även det är häftigt att se det skyddande nätet som spindeln gjort på räcket, så smart att omge sig själv på det sättet. Det är tråkigt att många bilders kvalitet förstörs då jag förminskar bilderna och lägger in här, originalen är betydligt bättre, men jag gillar dem ändå!

Vad tycker ni om dessa bilder?




när dimman lägger sig


2022-11-08 @ 20:13:27
Förra veckan låg tjock dimma över staden, så vi passade på att ge oss ut på en fotorunda. Har närmare 100 färdiga bilder från den förmiddagen, så de kommer dyka upp här. Tycker verkligen att dimma ger en så magisk och mystisk känsla. Håller ni inte med?




Tidigare inlägg Nyare inlägg