Detta inlägg har skrivits om, raderats och skapats på nytt x antal gånger under en tid nu, främst då jag inte varit säker på exakt hur jag vill lägga upp det. Gästbloggning verkar bli allt mer populärt, och någonting jag tycker känns väldigt roligt och intressant. Så nu har jag bestämt mig!

Här har ni lite förklaring på hur det går till samt några frågor med svar:
(Om ni har andra frågor eller funderingar får ni gärna höra av er)


Hur går det till?
•Du kontaktar mig -via kommentar i detta inlägg, mejl eller facebook- och talar om att du vill göra ett inlägg
•Om du kontaktar via kommentar måste du skriva med din mejladress så jag kan kontakta dig(din mejl publiceras ej)
•Om du väljer att kontakta via mejl får du gärna skriva "Gästblogg" i ämnesraden -detta gör det lättare för mig att hitta
•Om du ej har något eget ämne kan du be mig att tilldela dig ett. Jag har en lista på ämnen och du kommer att få ett slumpvis
•När du färdigställt ditt inlägg mejlar du det till mig, OBS! som inklistrad text -ej bifogad fil!


Vad ska finnas med i inlägget?
•En kort beskrivning utav dig;
-Ålder
-3 saker som beskriver dig som person (kan vara böcker, filmkaraktärer, frukter, djur etc.)
-Foto (behöver ej vara foto på dig, kan vara något du känner representerar dig, t.ex. superhjälte eller växt)
•Din fria text


FRÅGOR & SVAR SOM KAN VARA BRA ATT LÄSA INNAN:

Måste jag ha en blogg för att skriva ett inlägg?
Nej, du behöver inte ha en blogg för att vara med. Faktum är att du kan välja att vara helt och hållet anonym om du föredrar det. Det enda obligatoriska är det jag nämnt i föregående fråga. Men om du har en blogg kan du skriva med en länk som då kommer finnas med i beskrivningen. Se exempel nedan (klicka på miniatyren för full storlek)


Vad kan jag skriva om?
Precis vad du vill. Tankar och funderingar du har, en händelse i ditt liv, tips om dina favoritfilmer, varför tacos är världens bästa mat -det är fritt!

Vad är inte tillåtet?
•Att smutskasta någon. Med detta menar jag alltså att jag inte kommer publicera ett inlägg där det finns påhopp/kränkningar såsom t.ex. rasism eller homofobi. Att diskutera kring ämnena är däremot självklart okej.
•Fler än 5 separata bilder. Det blir lätt för mycket annars.
•Att endast göra reklam för egen blogg, såsom exemplet nedan (klicka på miniatyren för att se full storlek)


Hur långt kan inlägget vara?
Detta är ingen uppsats i svenska, så längden på er text är frivillig.


KONTAKTA MIG HÄR: på facebook (Isabelle Thörner) eller mejl (iizabellethorner@hotmail.com)

Kristendom, Sikhism, Judendom, Islam, Buddhism, Hinduism. En tro på högre makt, större mening, något mer än det vi kan se och röra. En tro på att någon, eller något, ser oss och kan vägleda oss. Är religion en tröst och ett hopp, eller något som sprider skräck?


Religion har alltid varit ett väldigt hett ämne, många anser att religion tar livet utav människor, jag anser snarare att religion är vad som hjälper människor ur lidande. De människor som begår fruktansvärda brott i religionens namn använder endast religionen för att skapa mer hat och större klyftor mellan andra, brotten hade tveklöst begåtts oavsett om religion existerade eller ej, och vi kan knappast beskylla någon människas tro för all världens mörker. De monster vars existens kretsar kring att sprida lidande har en förkärlek till att gömma sig bakom religion, men de kommer ALLTID hitta något att gömma sig bakom, vare sig det är religion eller favoritmusik. Detta ger ingen rätten att döma ut miljoner andra människor vars tro ger dem styrka, hopp och trygghet.

När jag var 5-12 år var vi en grupp på 5 tjejer som var bästa vänner, vi gjorde allt tillsammans och jäklar vad roligt vi brukade ha! Vi var jämngamla och hade turen att gå i samma klass både låg- och mellanstadie. Vi var alla väldigt olika personer, vi tyckte olika om det mesta, vi kände olika, såg olika ut -men det ändrade inte vår vänskap. En utav oss var en troende kristen, och hon fick mycket skit för det i skolan. Folk hånade hennes tro och betedde sig illa, enbart för att hon trodde på något annat än vad de gjorde. Jag minns en gång, jag tror vi gick i fjärde klass, när en tjej sa till henne "Gud finns inte, du är ju förfan sjuk i huvudet som tror att någon gubbe styr allt", -det ska tilläggas att det var helt och hållet oprovocerat, min vän var ingen provocerande person. Vet ni vad hennes svar var? "Du har rätt till att känna som du gör, jag accepterar att du tycker och tror något annat än vad jag gör. Det enda jag ber om är detsamma tillbaka". När jag senare frågade hur hon kunde vara så lugn, jag själv hade ju blivit vansinnig, sa hon "Att någon annan tycker annorlunda är okej, sättet hon uttrycker det på kanske inte är okej, men det är inte upp till mig att bestämma vad för person hon ska vara, det angår mig inte". Jag får gåshud bara jag tänker på det, för än idag tycker jag att hon var så jäkla cool som trots all skit hon fick aldrig slutade stå upp för sig själv eller sin tro och aldrig var elak mot någon. Hennes tro gjorde att andra var elaka mot henne, men det var även hennes tro som fick henne att aldrig sjunka till deras nivå. Så säg mig; På vilket sätt skapar hennes tro mer lidande än din ignorans?

Men, så har vi ju inläggets stora fråga; Är JAG religiös?

Det beror faktiskt lite på hur man definerar religiös; måste jag tro på att det finns en Gud som har makten att förlåta eller förgöra oss alla för att anses religiös, eller innebär "religiös" att jag kan tro på att det finns något större, mer meningsfullt än du och jag utan att nödvändigtvis tro på en Gud? Faktum är att jag tror på mycket, och jag är övertygad om att det finns många saker som vi inte kan sätta fingret på men som påverkar oss alla. Jag tror på ödet, att många saker är förutbestämda, men att ödet är sammankopplat till karma och vi på så sätt delvis har chansen att forma vårat eget öde. Jag tror att allt levande har en själ, och att när vi dör så delas vår själ i 3; en del påbörjar ett nytt liv, en annan blir fri tillsammans med andra själar, och en tredje del stannar kvar som en del i själarna på de som älskar oss. Jag tror att det finns så mycket lidande för att vi ska kunna finna villkorslös kärlek och förenas som medmänniskor. Jag tror på kärlek, vilket är lika osynligt som en religiös tro och egentligen endast är en känslomässig övertygelse om att höra ihop med någon annan. Jag tror på själsfränder, att vi är sammankopplade till många andra människor, och att när vi finner någon utav dem skapas en känsla utav trygghet och samhörighet, som en pusselbit till sig själv. Som sagt, jag tror på mycket saker som inte går att sätta fingret på. Men jag låter er avgöra om jag kan anses som religiös eller ej, då det för mig är ganska oviktigt att sätta en etikett på min egen tro.


Vad anser ni om allt detta? Håller ni med eller tycker ni att jag är knäpp?

Jag hade en väldigt mysig och rolig midsommarafton ute i stugan, proppfull med både god mat och skratt. Sådana dagar/kvällar är det bästa jag vet. Älskar hur övergiven Torsten försöker se ut på sista bilden, sittandes i ösregnet med sina vuxna puppyeyes. Sanningen är den att vi försökte få in honom åtminstone 3-4 gånger men han totalvägrade och ville bara ut, efter en varm dag verkade han trivas ganska bra i lite regn. Fick till slut tvinga in honom när jag skulle gå och sova haha, skruffen.


Jag blir hemma imorgon, försöka bli av med febern genom sömn och smärtstillande. Har börjat få svinont i bröstkorgen (av hostan antagligen) och öronen, vilket gör mig tokig. Är ju "öron-näsa-hals-barn" och får ofta allting ihop, kommer en kommer alla liksom. Avskyr det.

Idag har varit en kämpig dag. Jag har jobbat 7:30-16:30 och det är ju vanligtvis inga problem, men när man är genomsjuk med totalt trasig hals och feber som går upp och ner varje timme...då är det tungt. Fick gå iväg en stund för läkarbesök, ville se så det inte var något mer smittsamt (typ halsfluss) men det var det inte, som tur var! Men jag har inte ätit någonting på hela dagen, om man inte räknar den tredjedels drickyoghurt jag lyckades få i mig till lunch, så jag är helt slutkörd för det också. På vägen från jobbet tappade jag dessutom telefonen så den sprack, men jag hade inte energi nog att bli irriterad ens, då är det illa haha. Näe denna onsdag har inte varit min dag.

 

2 älsklingar häromdagen❤

Igår provade jag på att göra maränger för första gången, -och självklart blev det stora, halvsega chokladmaränger! De blev så himla goda att jag tänkte dela med mig utav receptet.

Du behöver:
3 äggvitor
2 dl socker
½ tsk citron
Ca 75 g mörk choklad
(Bunke, elvisp)

•Vispa äggvitorna hårt med elvisp, tillsammans med citronen och hälften utav sockret, tills smeten börjar vitna
•Vispa ner resterande socker. Vispa tills det att du kan hålla bunken upp och ner utan att det rinner ut
•Smält chokladen över vattenbad, tills all choklad är helt smält
•Rör hastigt ner chokladen i smeten (enklast med slickepott).Rör ej för mycket!

►Lägg bakplåtspapper på en ugnsplåt och klicka ut smeten med hjälp av sked. Tänk på att de sväller lite, så sätt dem inte för tätt ihop. Jag gjorde ju stora maränger, så det blev 6 stycken.

Sätt in i mitten utav ugnen: 130°C i ca 40 minuter. De ska släppa från pappret, annars kan du sänka temperaturen och låta de vara kvar ett par minuter till.

Ta ut och låt svalna. Servera till glass, fruktsallad eller bara som de är!


TIPS: Äggvitorna, sockret och citronen är ett bra grundrecept. Använd det och tillsätt sedan vad du gillar bäst (t.ex. polkagris, havssalt eller karamell)