Här kommer en liten presentation av mig, för de personer som precis hittat hit och undrar vem tusan det är bakom bloggen. Några simpla frågor för att ni bara ska få ett "hum" om vem jag är. Har ni några frågor eller funderingar är ni varmt välkomna att lämna en kommentar, eller kontakta mig via mejl: rakkurvablogg@hotmail.com

Vem är jag?
Mitt namn är Isabelle Thörner, men jag kallas mest för Bella. Jag är född '95, uppvuxen och bosatt i den lilla sommarstaden Västervik. Jag bor i en lägenhet tillsammans med min man Youssef, katterna Mollie & Russin, samt hunden Cera.


Vad betyder "rakkurva"?
Det är faktiskt förvånande många som inte förstår mitt bloggnamn, men det är alltså rak kurva och inte typ "rackurrva", haha. När jag skulle döpa bloggen ville jag ha ett kort och simpelt namn och en vän sa då "döp den till rak kurva; för det finns inga raka kurvor, och ingen är som du" –något jag direkt älskade. 


Har bloggen någon "nisch"?
Nej, ärligt talat så har den inte det. Den fylls med vardag, recept, fotografi, dikter, tankar, serier, åsikter... Bloggen är lite "välkommen in i mitt huvud", ungefär.


Vilken kategori är min personliga favorit?
Jag skulle säga att mina mest kreativa kategorier är mina favoriter, det är dessa jag lägger absolut mest tid på och de inlägg jag tycker är roligast att göra; Poesiliknande , Recept , Foto/Djur, Foto/Natur 


Vem har lärt mig mest i livet?
Mamma, helt klart. Hon är min bästa vän och största inspiration.


Vad gör mig lycklig?
Det finns SÅ mycket. Att dansa runt i ösregn (och lukten utav det!!), gå i skogen, skriksjunga i bilen, ligga på en filt och prata, dricka kaffe, stjärnhimlen, instrumental musik (speciellt piano och fiol), såpbubblor, laga och äta god mat, solen genom träden, tid med nära och kära, fotopromenader, nattliga dopp...listan kan göras lång.


Vad är min största rädsla?
Min största fobi är spindlar, och fobi är verkligen ingen underdrift där. Men om vi ska dyka lite djupare så är min största rädsla att mitt liv ska sakna mening. Jag har alltid varit en person som behöver se meningen med precis allt, annars känns allt meningslöst –väldigt svart eller vitt, med andra ord. Jag är inte alls rädd för att dö, men jag är verkligen livrädd för att leva ett helt liv och sedan undra vad meningen var.


Mina 5 bästa egenskaper?
Öppen. Älskar att övergöda mina nära med nya mat- och bakrecept. Positiv som tusan. Kreativ/påhittig. Envis.


Mina 5 sämsta egenskaper?
Ingen självdisciplin (eller kanske snarare väldigt lättdistraherad). Skrämmande otrevlig innan första koppen kaffe på morgonen. Extremt rastlös. Sjunger ofta och högt trots att min sångröst låter som en klämd katt. Envis. Och ja, envis hamnar på båda listorna då det är en av mina bästa och en av mina sämsta, beroende på situation.


Har jag några hobbys?
Ja, ett par; Jag älskar allt som är kreativt, ord, samt all form utav psykologi. Därför har jag alltid varit fast i:

Fotografi
Jag älskar att fotografera allt i stort sett, men favoriten är nog ändå natur och djur; Att åka/gå runt och bara hoppas på att komma nära nog att få en vacker bild är verkligen en kick. Fotografi är något som flera i min familj intresserat sig för under åren, så det är nog ett resultat utav arv, miljö och kreativitet.

Mat/bak
Att improvisera fram nya recept är något jag finner otroligt stimulerande. Faktum är att jag älskat att stå i köket sedan jag var barn. Jag tror det delvis grundar sig i att jag som liten brukade klättra upp på en pall och diska med morfar, vilket är några utav mina finaste barndomsminnen –men det är också ett kreativt utlopp som inte bara glädjer mig, utan även andra (iallafall när mina påhitt blir goda).

Målning
Jag gillar inte att "måla innanför ramarna" (varken bokstavligt eller metaforiskt) och har därför fastnat mest för abstrakt målande, gärna smått "kaosartat". Även detta är något jag har i blodet då både min mormor och moster var och är väldigt duktiga konstärer.

Skriva
När jag säger att jag älskar ord så menar jag det; Jag kan sitta i timmar och leta synonymer, läsa om dess betydelse och ursprung, bläddra i lexikon...Ja, jag tycker ord är det starkaste och vackraste vi människor har. Genom intresset för ord började jag läsa och skriva poesi och sagor redan i förskolan, och har sedan fortsatt hela livet –det är min ventil och min terapi.

Psykologi och mental utveckling
Med den psykiska ohälsa jag har i bagaget, blandat med min positivitet och envishet i att komma framåt, har psykologi och mental utveckling blivit ett självklart intresse för mig. Jag anser att alla borde gräva djupare för att få bättre självinsikt och därmed ha möjlighet att utvecklas så som man vill och behöver. Genom detta intresse har jag även fått privilegiet att hjälpa andra; Både att ta sig genom kriser, genomgå traumabehandling och få djupare förståelse för sig själva och andra. Jag har faktiskt många gånger kontaktats här genom bloggen för att någon behövt prata ut eller få stöd och råd, vilket jag tycker är så otroligt vackert och ärofyllt; Att få ge ett uns utav trygghet till någon som behöver det. Jag vet att jag behövt det många gånger.


Min favoritfråga att ställa andra är?
"Vad tänker du på just nu?" Jag tror verkligen man kan lära känna en person genom att känna till deras random tankar; Sådant som bara dyker upp när tankarna vandrar iväg. Det säger väldigt mycket om en människa. Dessutom leder det ofta till intressanta diskussioner.


Har jag någon dröm som inte många vet om?
Jag har alltid drömt om att skriva en bok, och har påbörjat en sisådär sjuttioelvatusen stycken. Jag har för tillfället en dikt/textsamling på över 130 sidor som jag skulle vilja ha i bokform, och då har jag inte lagt in ens hälften ännu. Jag har även flertalet påbörjade böcker som jag skrivit 10-30 sidor/st på, men sedan stannar det liksom av och jag tappar intresset. Mitt största problem är att jag är extremt självkritisk, speciellt när det kommer till mitt skrivande, och får enorm prestationsångest som resulterar i att jag raderar allt.

Däremot har jag, egentligen, officiellt gjort min första bok; En sagobok jag skrev och gav i doppresent till min fina gudson Lewi. Jag har även gjort en samling utav dikter och texter jag skrivit om min man, och gett honom i present.




Slutligen, varför bloggar jag?
Jag har bloggat sedan 2008, under olika domäner, och jag var alltså 13 unga år när jag startade min första blogg. Jag började för att använda bloggen som dagbok; Ha någonstans att spara bilder, händelser, tankar och åsikter (etc.). Just Rakkurva startade jag våren 2011. Genom livets upp- och nedgångar har denna blogg fått följa med och dokumentera sjukdomar, diagnoser, hjärtekross, förälskelse, känslor, funderingar, dikter, foton, utveckling...Den har följt allt. Så denna blogg är min dagbok och min ventil.


Nu känner ni mig lite bättre! Jag hoppas att ni finner någonting intressant här hos mig. Lämna gärna en kommentar eller klicka på "Gilla" om ni tycker om något inlägg, på så sätt vet jag bättre vad som uppskattas utav er. Kram!