Svar; Jag har inte tänkt på det, men det kanske jag inte gör längre. Förut la jag ju ut väldigt mycket bilder på oss, kom på mig själv med att vara världens tjatigaste och kändes som bloggen lika gärna kunde heta "Felix & jag" ungefär. Nu har det nog inte blivit sådär supermånga bilder på oss två, men det ska bli ändring på! Får väl be mammis, Jennie eller Viktor att ta lite bilder nu när vi åker till Stockholm (måndag-onsdag). Så länge får du nöja dig med en tre bilder från juni hihi;





Svar; Den underbara nykär-känslan sitter fortfarande i, bara jag hör hans röst över telefon så pirrar det i hela kroppen. Men bråk har vi hunnit med en hel del. Vissa bråk allvarligare och jobbigare att lösa, vissa handlar om skitsaker och det löser vi snabbt. Varför vi bråkar...det vet jag egentligen inte. Det var en jäkligt bra fråga, för varför bråkar man? Jag antar att vi båda har mycket att säga, pratar i mun på varandra och det är något som kan reta fan på mig, att bli avbruten så jag inte får säga klart. Jag har en galet temperament och det krävs inte speciellt mycket att göra mig fullkomligt vansinnig om jag är småsur innan, jag är dessutom otroligt långsint och kan bli jätteledsen för saker han gjort för månader sen. Vi löser det genom att försöka prata ordentligt, be om ursäkt, krama varandra och ibland kan man inte stoppa att tårar kommer. Hur arg jag än är så försöker jag alltid kontrollera mig tillräckligt för att kunna säga att jag älskar honom, för det gör jag ju och det är viktigt att han får höra det just då. Det är bara i hans armar jag känner mig trygg, och jag hör hemma varsomhelst så länge min pojke är vid min sida.