Visst är det väl ändå så att man oftare och oftare får höra saker om andra och t.o.m om sig själv? Jag minns när jag var singel, nej jag var inte den snällaste alla gånger, men vissa saker tar priset. Jag fick höra att jag var ju tydligen tillsammans med min bästa killkompis, hade haft sex med X antal personer (hade då haft sex med 1 person, senare 2), jag slogs och jag var både slampig och galen. Blev även anklagad för att ha varit otrogen när jag la upp en bild när jag satt i Hannes knä, alltså min kära lillebror Hannes. Blev lite "jaha?"-känsla då, var inte själv medveten om det där men eftersom 20 andra prydde sina små samtal med "mina" upplevelser så måste det ju vara sant..eller?

En sak jag verkligen hatar är när man mår dåligt och folk skriver "finns hjärtat" eller "du kan alltid prata med mig, lovar", men när det verkligen gäller så är dom inte intresserade av att torka några tårar, dom är bara intresserade av att ha en bra story att berätta för alla andra för att få stå i rampljusets härliga sken. Jag säger till mina vänner att mår dom dåligt så kommer jag alltid vara här för dom, oavsett om dom vill berätta vad det handlar om eller om dom bara behöver en axel att vila huvudet på en stund. Sen spelar det inte den minsta roll om jag firar en födelsedag eller sitter 20 mil bort, mina vänner vet att dom alltid kan ringa till mig för jag tar mig tid för att lyssna på dom. Och jag skulle aldrig gå runt och sprida saker dom berättat i förtroende, aldrig.

Men visst är det väl lite så att vissa människor är så beroende av att vara centrum att dom helst av allt skulle ställa sig mitt på ett torg och skrika ut allt dom vet om andra. "Hör upp alla människor, Lina har haft sex med Peter som egentligen är gay men inte vågar säga något. Fridas mamma slår henne, Daniels pappa är alkoholist. Klara är inlagd för aneroxi och Jonas langar sprit åt minderåriga!", och vet ni vad som är nästan ännu mer sorgligt än dessa människor? Att människor runt om skulle tänka att helvete vilken idiot, men dom skulle ändå lyssna. Varför? För att själva kunna gå till sina små kompis-grupper och berätta allt dom fått reda på. Tyvärr är det så dagens samhälle fungerar.

Jag är själv otroligt nyfiken, det tänker jag inte säga emot. Men jag skulle aldrig bete mig som dessa människor. Dom flesta hittar ju på så mycket saker, kryddar historierna ännu lite till för att fler ska lyssna. Skvaller-horor kallar jag dom, dom berättar saker i utbyte mot uppmärksamhet.


Nu ska jag sluta skriva och göra något vettigt istället. Hejdå