Jag vill inte att varje ny dag ska vara en upprepning av igår, jag vill hitta "Repeat"-knappen och slita loss den för gott. För vad är det för mening att kliva ur sängen om livet ändå är skrivet i ett manus?

Kanske borde jag göra som i Martin Stenmarck sjunger "sparka bakut och göra något sjukt", eller som Forrest Gump och bara springa. Han stannade ju aldrig för något, han bara fortsatte springa. Det vill jag också göra. Jag vill hoppa på en buss utan att veta vart jag ska, utan några planer på framtiden. Bara hoppa på och se vart jag hamnar. För vare sig det slutar bra eller dåligt så slutade det på ett annat sätt än igår.

Jag vill vakna upp brevid samma kille varje morgon, jag vill veta att jag har honom där precis som mina vänner och min familj. Men mer än så vill jag inte veta när jag vaknar. Jag är livrädd för att hamna på något kontor med massa pappersarbete, gå hem, laga middag till familjen och somna sent in på natten för jag hade mer jobb som väntade hemma. Jag vill resa runt i världen, se olika platser, arbeta som volontär, skämma ut mig, träffa nya människor. Framför allt vill jag somna och tänka att imorgon är mitt nästa äventyr.