Jag har förlorat en tävling, men vunnit ett val.
Har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av
2012-07-30 @ 09:29:58
Har ni någonsin saknat en person ni en gång trodde att ni kände? Alla ord man trodde på, som fick en att hoppas och tro. Alla ord som egentligen bara var snabba lögner för att slippa säga som det var. Alla löften om förbättring, som fick en lyckligast på jorden. Alla löften som ständigt förvandlades till svidande svek. Att alltid lyftas till den högsta toppen ovan alla moln, för att sedan få en knuff i ryggen och handlöst falla till marken. Men det är inte det fysiska som gör ont, det är det innanför. Alla miljarder tankar tar död på mig. Varför gjorde du såhär, varför har du alltid gjort såhär?
Jag vet hur man lär sig att leva med att förlora människor, människor som nu sitter där uppe och vakar över mig eller följer mina steg. Men hur lär man sig att leva med att en levande person är som död? Att ständigt se och höra personen, att önska att ingenting någonsin hade hänt. Jag förlät dig för allting, jag sa att det var okej nu, för jag hade ju dig. Efter tusentals chanser forsatte du att sumpa och förstöra allting jag byggt upp. Du gör mig svag.
Jag bygger upp broar men dom bräns hela tiden, väggarna blir till en hög på marken. Vad jag än gör för att skydda mig själv, så finns det inget skydd mot dig. Du är överallt i mina tankar, men jag vill bara glömma dig. Jag vill inte veta vad du gör, hur du mår eller vad du vill. Jag vill inte veta om du haft en spelning på sistonde, om du köpt ny bil eller om du är ledsen. Varför ska jag bry mig när du aldrig gjort det?
Nu ska jag klä på mig och åka till Stockholm med Felix, hans pappa & hans bror. Uppdaterar via mobil, kommer hem onsdag. Hejdå.
Follow
Kommentarer
Trackback
