Vad jag vore utan er vågar jag inte ens tänka på, för jag vore ingenting.
I så himla många år har vi hållit ihop, gått igenom allting tillsammans och hållit varandras händer.
Med er behöver jag inte vänta på bättre tider, ni gör allting bättre direkt istället.
När jag vill ge upp, sluta andas och bara försvinna förevigt, då finns ni där.
Ni visar att jag betyder något, att jag är värdefull. Ni får mig att känna mig speciell och älskad.
Jag tror aldrig att det kommer gå att med ord förklara vad ni betyder för mig, men jag kommer alltid försöka.
Kommer ni ihåg när vi blev blodsystrar, ni var så rädda att det skulle göra ont. Eller när vi tog på oss tofflor, mongo-kläder, stora toffsar och sprang runt och skrev "fjortis-power" överallt? Eller alla dagar vi satte Kelly Clarkson på högsta volym och hoppade runt som galningar i mitt rum? Eller alla jobbiga stunder då vi hållit fast i varandra och aldrig släppt taget? Minns ni alla nätter jag försvann och ni aldrig gav upp? Vet ni hur tacksam jag är över att ni varje dag räddar mitt liv? Vet ni att ingen kan få mig till toppen som ni kan?

Ni gör mig lycklig ska ni veta. Förlåt för jag inte alltid kan kontrollera mig och blir arg istället för att visa när jag är ledsen. Förlåt att jag har så svårt att släppa in er, när jag egentligen inte vill något hellre än att prata med just er. Sanningen är den att ni är så jävla bra tjejer, ni är rentav bäst i hela världen. Jag älskar er, nu och förevigt.