Om en stund hämtar mamma mig och så åker vi för att träffa min nya psykolog på vuxenpsykiatrin. Måste erkänna att jag är lite smått nervös, trots att jag har bytt psykolog säkert tusen gånger så tycker jag fortfarande att det är lika jobbigt. På BUP hade jag ju en fast kontakt som var psykolog och överläkare och sedan någon jag fick prata med några gånger i månaden. Min fasta kontakt hade jag haft sen jag var 12 år, så att byta till en helt ny nu känns lite sådär. Får hoppas på det bästa iallafall, finns inte mycket att göra åt saken liksom.