Tänk dig att du är 4 år gammal. Du lever i en liten by och är varje dag tvungen att gå flera mil för att få tag i vatten, du och din familj kämpar hårt för att få mat för dagen. Men du klagar inte, för du klarar dig och du har din familj. Men så en dag stormar soldater in i din fridfulla lilla by. Dom skjuter din pappa i huvudet och du ser hur han faller till marken med en duns, blodet strömmar ur honom och bildar en pöl runt hans huvud. Din mamma lyfter dig snabbt från marken och det guppar när hon springer med dig i sin famn. Hon säger att ni måste ta er därifrån, fort. Men ni hinner bara ett tiotal meter innan tre soldater omringar er. En av soldaterna sliter dig ur hennes famn och kastar dig hårt i marken. Du ligger kvar, livrädd för vad som ska hända om du rör dig. Din mamma skriker på hjälp när soldaterna sliter av hennes kläder och slår henne med sina vapen. Sedan våldtas din mamma mitt framför dina ögon, du börjar skrika och gråta men soldaterna bara skrattar. När dom är färdiga så tar dom fram en stor kniv och trycker upp mellan hennes ben, du ser hur blodet sakta rinner ur hennes underliv. Hon gör ingenting för att stoppa det som händer, för hon vet hur maktlös hon är. En av soldaterna håller fast din mamma medan dom andra två går mot dig med ett hånfullt leende på läpparna. Sedan utsätts du för samma sak som din mamma precis gjort. Först skriker du, sparkar, slår. Men efter en liten stund blir du helt tyst och slutar röra dig, du tänker att om du inte gör motstånd kanske dom låter bli. Du hör en högljudd smäll och sedan din mammas skrik. En av soldaterna har tryckt upp sitt gevär mellan hennes ben och skjuter henne rakt upp i magen. Sedan går dom därifrån. Trots din fysiska smärta så reser du dig och springer fram till din mamma, sätter dig på knä vid hennes sida. Hon har tårar i sina ögon och hon tar din hand i sin. Soldaterna har tänt eld på hela byn, skjutit alla män och våldtagit alla hjälplösa kvinnor och barn. Döda kroppar överallt, skrik från alla håll och kanter. Soldaterna är nöjda med sitt arbete och går därifrån med raka ryggar. Du ser på din mamma, tårarna i hennes ögon får ditt hjärta att brista. Tanken på att din mamma troligtvis inte kommer att överleva länge till får dig att gråta och du ber henne att inte lämna dig. Du är 4 år gammal och på någon timme har hela ditt liv raserat.

Denna text har inspirerats utav verkliga händelser och är anledningen till att jag blev en "Bloggare för varenda unge" samt Världsförälder genom UNICEF. Det var för några år sedan när jag såg Humorgalan på tv för första gången, dom filmade först en kvinna och sedan ett barn. De berättade med strömmande tårar vad soldaterna hade utsatt dom och deras närstående för. Deras historia fick mig att skaka av gråt och det var då jag insåg att jag måste agera NU.

Liknande saker händer varje dag i de fattigare delarna av världen. Barn är speciellt utsatta för våld, kränkningar, sexuella övergrepp, sexhandel med mera. Dom får arbeta hårt utan lön, dom säljs till rika män som använder dom som leksaker, dom dör på grund av smutsigt vatten och att dom är så fruktansvärt undernärda, dom får aldrig chansen till en utbildning. Jag är med i kampen om att förändra förutsättningarna för dessa barn, det kan du också vara. Gå in på UNICEF.se och se vad just DU kan göra för att hjälpa till att göra världen till en bättre plats. Tillsammans kan vi förändra världen.